Semesterbilder från Madeira:

Lördagen 1997-04-05 åkte jag, Rolf, med kompisen Stefan på en enveckas semesterresa till Madeira.Oturligt nog kolliderade resan med Faderens 75-årsdag. Resan var en 40-årspresent av föräldrarna. På resan fanns med ett par nyinköpta vandringsskor till vilka bidrag hade givits av arbetskamraterna.

Jag själv

Dag resa-2:
("-" = minus)

Håret klippt på kvällen. Sov på soffan för att slippa sanera sängen från håravfall. Sov lagom bra.

Dag resa-1:

Hade tänkt mig att gå till sängs kl 20 för att vara utsövd när det var dags att åka till Arlanda. Flyget skulle lyfta kl 07:00! Skulle alltså vara där kl 06. Behövde alltså åka strax efter kl 5. Stiga upp runt 4. MADRE MIA!

När klockan blev 20 hade jag ännu inte börjat packa väskan! Pratade med ressällskapet, Stefan, om hur han tänkte lösa problemet. Han var på jobbet och avsåg inte att alls sova den natten. Jag följde hans exempel.

Dag resa-0:

Stefan och hans pappa hämtade upp mig med bil kl 05:30. Vi var på Arlanda kl 06. Allt väl! Snart ropades det dock ut att avfärden hade blivit fördröjd. Fyra olika bud om när planet skulle lyfta, tills vi faktiskt lyfte från Arlanda kl 10:23. Ett lager i ett landningsställ hade skurit.

För att överleva morgonen, tills planet faktiskt kunde lyfta med oss 3,5 timmar försenade, bjöds vi på en smörgås och fika.

Vid landningen bromsas planet så kraftigt att midjan smalnar betänkligt under säkerhetsbältet, för att hinna stanna innan landningsbanan övergår i blött hav.

På natten, efter välkomstträffen gick vi vilse under några timmar på stan. De hade inte byggt staden efter den karta som vi hade fått! Men det blev en skön promenad.

Dag resa +1:

Halvdagstur till Nunnornas Dal under ledning av norska Åse: Det var tur att turisterna på bilden hann stanna vid kanten. Det var bråttom att hinna ut till utsiktsplatsen och sedan tillbaka, för att inte bli akterseglad av sin buss. Turistbussarna åkte i långa tåg efter varandra. Det var ett under att chaufförerna lyckades vända sina bussar vid ändplatserna. Det var underbart vackra transportstreckor, men väl på utsiktsplatserna omsvärmades vi av moln.

Utsikt över Nunnornas Dal. Det har aldrig funnits något kloster i dalen. En rik herre hade tänkt sig att bygga ett kloster åt sina döttrar. Men ungdomen då som nu valde att gå sin egen väg, och lät i stället bygga klostret i huvudorten Funchal. Dalen fungerade dock som nunnornas tillflyktsort vid tillfällen då trakterna hotades av pirater. Det fanns tills helt nyligen enbart en mycket smal, slingrande gångstig som förmedlare mellan dalen och världen.

På återväg från Nunnornas Dal passade vi på och tog oss ned för de branta gatorna i Monte med de berömda korgslädarna. Högt upp i bild syns två slädar på väg ned. Efter varje släde springer två 'infödingar' och sliter i snören för att styra, och bromsa den. Observera att solen visade sig vid tillfället! Den tog visst kameran med överraskning.

Efter utflykten till Nunnornas Dal företog jag och Stefan en 2 gånger 2,5 timmar lång levadavandring. Levadorna är konstgjorda vattenkanaler som förser den i regnskugga belägna södra delen av ön med vatten för grödorna. Det finns nästan ingen planmark, utan odlingen görs på terrasser. Till höger om levadan var det ett par meter ner till dvärgbananodlingen. Fick man möte, fick man ställa sig gränsle över vattnet, med den vänstra foten på den smala kanten vid muren. Bilden är förskönad med blåaktig himmel.

Blåhimmelsförskönad utsikt från levadan:

Efter den 5-timmars promenaden hade jag överansträngt ett korsband i ena knät. Jag fick gå baklänges ned för backarna på väg hem på grund av smärtan.

På kvällen bjöd Stefan på 40-årsmiddag på hotellet, och min Pappa fick ett telefonsamtal på 75-årsdagen.

Fortsättning...

eller hem i stället...