|
Ankomstdagen hade vi störtregn, men alla andra dagar utöver fredagen och avresedagen, var det dis med någon solglimt per dag. Temperaturen lär ha legat runt 20 grader. Bilden visar en solglimt fångad i flykten. Längst ned kan den skarpögde se gatorna som bidrog till de urbana ljudmattorna på hotellet. |
|
|
Hotellets vackra allé mynnade i en hårt trafikerad kurva med dålig sikt. Bilisterna verkade vänliga, och släppte fram oss när de hade möjlighet. Men man vågade inte riktigt lita på att de hade en möjlighet att stanna. Många bilar såg ut att bara vara på permission från verkstan. Trots de svåra trafikförhållandena var det sällan som man kunde konstatera någon olycka. Jag hade för ovana att fortsätta att vakna klockan 6 svensk tid varje morgon, vilket var klockan 5 lokal tid. Kanske berodde det till en del på trafikljuden som kom igång tidigt på morgonen. Min vana att vakna så tidigt bröt jag inte förrän första dagen jag skulle tillbaka till jobbet. Då sov jag gott, länge! |
|
I samband med skoinköpet gjorde jag en felinvestering. Jag köpte skavsårsplåster. Trots flitig användning av vandringsskorna så fick jag aldrig användning för dessa. Bra skor alltså!
Jag hade inte lyckats att få med mig några svenska pengar. Allt jag hade var 500 kr i portugisiska escudos (ca 10.000). Men det fanns kortautomater som man kunde hämta pengar med VISA-kort ur. De första dagarna fungerade inte någon automat. Förmodligen var telelinjerna med fastlandet i olag. Men därefter fungerade det bra. Det kändes mycket svårt för en nästan smålänning att tvingas plocka ut 10.000 eller 15.000 pengar åt gången. När jag kom hem och såg kontoutdragen såg det däremot riktigt futtigt ut med uttag på några futtiga hundralappar åt gången.
Vill man vara säker på att lära sig av informationen som reseledarna ger, så ska man vägra att resa med de norska reseledarna! Jag märkte hur hjärnan kopplade över från att analysera tal, till att lyssna som till musik när norskorna talade.
Nästan varje dag hade vi en ny reseledare. Kanske var det för att hantera det berömda 'kärlek på lasarett'-syndromet. I nästan alla brancher där omvårdande eller undervisande yrkesroller förekommer, så brukar det också förekomma romanser som mellan t ex patienter och vårdpersonal, sjuksköterskor och läkare... Genom att fördela våra varma känslor för reseledarna på så många, så begränsades måttet av passion som var och en av dem drabbades av till mängder som blev hanterbara. Jag är rädd att mitt hjärta för närvarande är fördelat på ett trettiotal sköntimror, dock alla ej reseledare.
Nästa gång jag reser till Madeira så kommer jag att stanna två veckor, så att jag hinner göra lite annat än att bara följa med på utflykter. Jag kommer att ha finkornigare film i kameran, och jag kommer att ha fototränat lite med kameran innan, så att jag vet vilka knappar som gör vad på den.
