Om Pelltorp

Handlingar, eller Jönåkers urtima häradsrätts protocoll och laga kraft wundne utslag, af den 2. junii 1773, rörande den mycket bekante torparen Carl Nilssons i Pelltorp i Södermanland, Jönåkers härad och Björkwik socken, samt des anhängares : olagliga och otilbörliga förhållande samt falska angifwelser, så emot konungens befallningshafwande i orten, som andra hederliga män i Björkwik socken, äfwen ock, angående åtskillige öfwade oredor och willerwallor med förenämde sockens : menige allmoge, wid skatterättighetens sökande å deras åboende frälse- krono- och krono-skatte-hemman samt oskattlagde torp.
Stockholm Lars Kumblin

Register till Arkivmaterial:
Björkvik Sockenkatalog 1686-1926
SÖDERMANLANDS LÄN
SVAR
Registrerad vid SVAR-projektet i Eskilstuna 1995
underledning av Pekka Tuisku. Tryckt i sep.
2004 251 s.

Ur
Försvunna torp och gårdar i Björkvik
Björkvik : Björkviks hembygdsfören.
[1995]  36 s. : ill.
s. 15
 
Pelltorp. År 1752 brukades torpet av Eric Jakobsson född 1705, hustru Britta Andersdotter
född 1?27, dotter Maja född 1748, son Eric född 1750 och dotter Anna född 1753. Siste
brukare var Clas Wedberg och hustm Wilhelmina och deras bam Edit, Jon, Gerda, Elsa och
Gunhild. Före Wedberg var svärföräldrarna brukare. Han hette Fredrik Andersson född 1844
hustru Johanna född 1842 och de hade 10 barn. Edit Wedberg som var född 1898 tog tjänst
vid Hönstorp i St Malm 1914 och var där till 1918 då hon gifte sig med Casper Lagerström.
De flyttade till Ö Sandstugan i Björkvik och var där i 51 år. Två bostadshus finns det grunder
till, ett på 4,5x10,5 m. I vinkel mot denna grund är en på 5x8 m. Grunder till ladugård, loge,
vagnshus och svinhus finns. och en bod med måtten 4x5 m. och stensatt källare. Två stora
lönnar, körsbär, äpple, päron och syren finns kvar. Lönnarna berättade Edit Lagerström att
hennes mormor planterat. Hennes mormor plockade bär som hon hade i en dragkärra och gick
till Strångsjö och sålde. På hemvägen hittade hon lönnplantorna, som hon tog hem och
planterade. I Robert Mömers Björkviksbok finns ett avsnitt om torparen Carl Nilsson i
Pelltorp, om hans frihetsstrid på 1770-talet. Carl Nilsson kom inte att bli torpare mer än tre år
på Pelltorp.



Ur
Mörner, Robert Fredrik 1866-1961
Björkvik : en sörmlandssocken / under mångas medverkan beskriven av Robert Mörner
Uppsala : Lindblad
1933  520 s.
s. 336 [Bild på Pelltorp]
 
Om Carl Nilssons i Pelltorp "frihetsstrid".
Det kunde sålunda ofta råda missnöje med bond-
gårdarnas dagsverksskyldighet, så mycket mer som
man på sina håll missförstod dess innebörd. 
Man hade
glömt, att säteri-
ägarna lagligen
köpt och betalt de
"underlydande"
hemmanen, och att
dagsverkena voro
överenskomna ar-
rendeavgifter. Det
fanns brukare, som
föreställde sig, att
godsägarna sakna-
de laglig befogenhet
att av dem fordra
 
 
 
 

några dagsverken. Så trodde Carl Nilson i Pelltorp
och beslöt därför att å egna och andra bönders vägnar
upptaga en frihetskamp mot deras gemensamma hus-
bonde, hovmarskalken baron Johan Ribbing på Hag-
byberga.
Med biträde av Henning Jonsson i Klockartorp höll
Carl Nilsson sammanträde med bönderna i Pellorp,
Björndalen och Vabbnäs. Han lovade, att han skulle
"frånhända" säterierna deras hemman och ge dem åt
bönderna, samt övertalade dessa att upphöra med sina
dagsverken och ej längre visa sina husbönder någon
lydnad. Bönderna lämnade Carl Nilsson fullmakter,
upphörde att göra dagsverken på herrgårdarna och
fortsatte med denna uraktlåtenhet i flera år.

Carl Nilsson blev emellertid stämd för uppvigling,
och tingsrätten dömde honom i januari 1770 att gälda
sina skulder till Ribbing. Då så ej skedde, begärde
Ribbing utmätning. Sådan verkställdes också av vice
kronofogden med en del biträden. Då ingav Carl Nils-
son hos justitiekansler Joakim Vilhelm Lilliestråle kla-
gomål mot Ribbing, för det denne "om nattetid på ett
hedniskt och tillika våldsamt sätt" låtit ofreda Carl
Nilsson och hans hustru i deras hem och utan rannsak-
ning och dom fråntagit dem. deras egendom.
I dessa strider mellan herrskap och bönder hade
kyrkoherden Johan Gustaf Bergius tagit parti för de
förra och avstängde nu både Carl Nilsson och Henning
Jonsson såsom uppviglare från nattvardsbordet. Då an-
mälde Car] Nilsson kyrkoherden för Domkapitlet, och
detta uttalade, att kyrkoherden förfarit felaktigt.
Vid visitationsstämman, som prosten i Västra Vingåker
Anders Montelius höll i Björkvik i juli 1772, förklara-
de kyrkoherden, att han ångrade sig. Då återtogo de
två förorättade sin angivelse, och förlikning ingicks
mellan dem och kyrkoherden.
Justitiekanslern hade emellertid remitterat Carl
Nilssons anklagelseskrift till Jönåkers häradsrätt, och
denna avkunnade den 2. juli 1775 sin dom. Carl Nilsson
i Pelltorp dömdes för uppvigling av allmogen i Björk-
vik och obevisade beskyllningar både mot hovmarskal-
ken baron Johan Ribbing och mot landshövdingen ba-
roa Per Abraham Örnskiöld enligt tillämpliga lagrum
i Missgärningsbalken och Rättegångsbalken att böta
160 daler silvermynt Och som. han genom sin ständiga
frånvaro från hemmanet låtit detta råka i förfall och
vanhävd och en betydande husröta uppstått, men han i
sin självförvållade torftighet ej mäktade betala de ho-
nom ålagda böterna, skulle han i stället avstraffas med
40 par spö, 5 slag av paret. Dessutom ålades han att in-
för tingsrätten göra landshövdingen och hovmarskalken

offentlig avbön. Carl Nilsson mottog domen som. en
botfärdig syndare, bad vederbörande om förlåtelse och
lovade att bättra sig.
Henning Jonsson i Klockartorp dömdes för upp-
vigling att böta 20 daler silvermynt eller, om han inte
kunde betala, till 3 veckors fängelsestraff. överstinnan
Catharma von Meijerhelm skulle genast låta vraka
honom från hemmanet samt av hans tillgångar tillgo-
dogöra sig ersättning för husröta och 142 försummade
dagsverken.
En sådan konflikt som den nu relaterade saknar ju
i våra dagar varje förutsättning. Arrendena, där såda-
na ännu erläggas, utgå i penningar, och därmed är ar-
rendatorn ej längre "underhavande". F.ö. är i de flesta
fall den nuvarande brukaren själv ägare av den gård
han brukar. I varje fall har brukaren en personligt fri
ställning, som ger honom ansvarskänsla och intresse
för Jordbruket på ett helt annat sätt än förr. Hemman,
som förr gåvo en missnöjd arrendator ett knappt eller
otillräckligt bröd, äro nu blomstrande och lönande
jordbruk.

]Om Bjrörkviks sockemagasin]
Schnell, Ivar
, 1904-1993
Sörmländskt jordbruk / Ivar Schnell ; sörmländska lantmännens centralförening
har utg. denna skrift med anledning av sin femtioåriga tillvaro
[Nyköping], 1955
167 s. : ill. s.70 och 72

Pelltorp våren 2004 - foton




Alfabetisk lista   Ämnesindelad lista

Sidan senast uppdaterad 2005-01-07

yngve.johnsson@abc.se