TUPILAQ Arctica startades 1987, då ägaren efter återkomst till Sverige från ett par år på Grönland under en tid arbetade som undervisare för Lexicon. Företaget var då och är fortfarande främst till för att klara situationer när andra organisationer har svårt att arbeta mot mig som individ, ett virtuellt företag, varvid namnen på grönländarnas osynliga voodoo-figurer passade bra [Se nedan].

Namnets bakgrund:

När europeerna på 17-1800-talet återvände till Grönland, så fann de bland annat en Voodoo-kultur. När man frågade om det, var grönländarna väldigt negativa till att visa sina tupilaqer, som gjordes av ben, skin och andra mänskliga eller djurdelar.

När besökarna så bad dem att rita en tupilaq, så fann man att teckning var ett koncept som inte förstogs. Någon grönländare förstod dock vad besökarna ville och erbjöd sig att tälja en modell av en tupilaq ur en ben-/träbit, den virtuella tupilaqen som jag nu använder som symbol.

De äkta tupilaqerna gömdes eller grävdes efter skapandet ner för att hindra att offret fann det och kunde vänd trolldomen mot skaparen, med mångfaldigt ökad effekt. Därav försiktigheten att visa de äkta tupilaqerna. Och att visa en oanvänd, riktig för "kaallunaat - vitingarna", kunde ju innebära att man utsatte sig för fara, medan modellen bara var en spegelbild, som var riskfri.

TUPILAQ Arctica används idag dels för vissa fristående uppdrag som jag fått tillåtelse att ha vid sidan av min ordinarie tjänst, men också när jag av strategiska skäl vill kontakta företag mm. där jag inte vill skylta med ordinarie arbetsgivare, t.ex. i förstadier av nya projekt. En "finns/- finns inte"-metafor som passar till en virtuell figur.

Om TUPILAQ kommer att finnas som vanligt företag? Troligtvis inte, men framtiden är inget man skall sia om.