När jag var liten och vände huvudet mot väggen för att sova, kunde jag känna hur det fanns någon bakom min rygg. Någon som vakade över mej, men som inte tyngde ner några golvplankor.

Allt eftersom jag växte upp blev känslan allt mindre aktuell. Jag vände inte mina upplevelser ryggen, men dom spelade inte heller någon roll i mitt liv.

När jag så kom hit till Linköping för att studera till civilingenjör fick korridoren besök av två unga läkare från en ekumenisk rörelse som kallar sig Navigatörerna, NAV. Med dessa två började vi på korridoren studera Johannes evangelium. Dom kom tillbaka regelbundet, någon gång i veckan. Jag ifrågasatte aldrig att den gud vi läste om i evangeliet var samma en som vakat över mej som liten. Tvärt emot det glada återseende som jag förväntat mej när jag åter stiftade bekantskap med min Gud, så kändes det snarare som Gud fjärmade sej från mej, mer och mer. Jag var på det klara med att om Gud är den gud jag trodde, så var det inte han som ville lägga hinder i vägen för vår gemenskap, utan det måste vara jag själv som hade fel inställning.

Det året hade jag sökt sommarjobb tidigt, redan i oktober, för att försäkra mej om att verkligen få något. Jag blev mer eller mindre utlovad ett arbete, eftersom jag var ute i så, god tid.

I slutet av maj månad gick jag och en av "NAV-killarna" på bio tillsammans. Vi såg "Time bandits" av Monty Python-gänget, en film som mot alla odds föreföll vara förtäckt kristendom. När vi kom ut från den sena föreställningen, mitt i mörka natten, kände vi oss märkligt andaktsfulla. Jag kunde se på honom att något som legat väldigt länge på hans hjärta, nu pressade på för att få bli sagt. Han föreslog, trots att han var rädd att jag skulle stegra mej, att jag skulle åka på NAV's sommarkonferens den sommaren. Han kunde inte själv följa med, men han hade varit med många gånger förut, och trodde att det skulle vara mycket givande för mej.

Från arbetsgivaren som utlovat mej sommarjobb hade jag bara någon dag tidigare fått brev, där dom beklagade att dom, på grund av oförutsedda händelser, trots allt inte kunde erbjuda mej något jobb.

Allt var nu alltså förberett för mej. Det jobb som skulle ha bundit min tid under sommaren, hade jag inte fått. Men i stället hade jag erbjudits något annat. Jag följde med honom hem mitt i natten, och fyllde i anmälan, för något måste ju göras för att återfå kontakten med min Gud. Först efteråt upptäckte jag att konferensens tema var "Att förnya sina tankar", vilket ju var precis vad jag visste att jag behövde. Under konferensen blev jag frälst. Ingen "HALELUJA-frälsning", men ett stilla samförstånd, och jag hade återfått min kontakt med Gud.

Ett par år senare, på våren, gjorde jag och en vän ett bibelstudium om dopet. Jag insåg att dopet var viktigt, men kunde inte förstå. dess innebörd. Skulle jag, som barndöpt, konfirmera mej som i Svenska Kyrkan, eller låta vuxendöpa mej?

Våren gick ... och sommaren ... och hösten, medan jag gick runt i olika församlingar för att känna efter var jag kände mej mest hemma.

Så under en tenta-period, då jag skulle tentera en tentamen på tisdag och en på onsdag, överraskades jag av ett skutt i tiden. Lördagen innan tentorna hade jag fortfarande inte kommit igång med tentaläsningen. Därför var jag medveten om att jag måste använda söndagen till att reparera allt jag försummat tidigare. Men innan jag somnade på lördagsnatten vaknade en tanke i mej, som sade att det är just under sådana här omständigheter som det är extra viktigt att helga sabbaten. Så jag bestämde mej för att jag nästa morgon skulle gå till kyrkan, och att jag efter det inte heller skulle studera, utan att skriva alla dom där breven till vänner som annars riskerade att känna sig bortglömda.

Precis som innan jag frälstes, hade Gud åter börjat kännas allt mer avlägsen. Och när jag på söndagsmorgonen stod i duschen, kom tankar till mej om hur det i bibeln står om att Jesus snart skall komma tillbaka, och om hur han då skall komma "som en tjuv om natten".

Av någon okänd anledning gick jag den gången till Pingstförsamlingen. Det första pastorn gjorde var att tala om att han inte skulle hålla sej till "dagens text", utan hade fått ingivelsen att i stället tala om något helt annat.

Vad pastorn predikade om var naturligtvis om hur det i bibeln står om att Jesus snart skall komma tillbaka, och om hur han då skall komma "som en tjuv om natten". Det var som om någon velat tala om för mej att "Nu har jag förberett allt för dej. Du behöver bara ta emot. Seså, dröj inte längre med vad du ju så länge vetat att du borde göra!". Samma kväll döptes jag, och kände att Gud åter var med mej.

Jag kan åter känna Guds menande tystnad.

På, dessa sätt har Gud talat till mej, men jag har också tjuvlyssnat på hur Gud talat till mina vänner, vilket har haft stor betydelse för min tro.

PS:

Tisdags-tentan resulterade i en fyra, och onsdags-tentan i en Femma!

DS.