Hur detta projekt kom till

Vi skulle just lämna vårt sommarhus i Dala-Järna (Västerdalarna) när telefonen ringde. Någon i andra änden sa:

-- Hej, jag heter Christer Wickberg. Det är samma efternamn, men vi är nog inte släkt. Det är en dam i amerika som har frågat mig via Internet om jag kunde leta reda på en Sven Wickberg vars mor hette Frieda och som känner en Hugo Wiberg.

Min mor dog när jag var åtta dagar gammal, men hon hette faktiskt Frieda. Jag kunde också påminna mig att jag talade i telefon med en Hugo Wiberg för många år sedan

-- Mja, hur kommer det sig att du frågar mig? 

-- Jag har just skaffat mig telefonkatalogen på CD-ROM. Där finns bara två Sven Wickberg. Den ena bor i Västerhaninge, och där svarade ingen, så jag försökte det här numret.

-- Jahadu, då är jag nog den du söker, för vi bor i Västerhaninge. Vad gäller saken?
-- Får jag ge den här damen din adress?
-- Visst, det går bra!

Den amerikanska damen visade sig vara Mary Long, en dotter till Hugo Wiberg. Min mor Frieda, som jag aldrig hade lärt känna eftersom hon dog så tidigt, tycktes ha varit en god vän till Hugo. Hon hade skrivit ett antal mycket personliga brev till honom. Mary frågade om jag ville ha dem.

Jag sa: Det skulle vara väldigt trevligt att få dem. Men varför har du gjort dig så mycket besvär?

Det visade sig att Mary hade tagit på sig uppgiften att dokumentera sin släkthistoria. Hon hade samlat på sig en mängd material om föräldrar, farföräldrar och morföräldrar. . 

Dessa människor hade tydligen haft en del att göra med mina föräldrar och morföräldrar. Hon verkade sitta inne med en mängd intressant information om dem som jag inte hört talas om tidigare. Och så var det de här breven som hon tyckte att jag borde ha. 



När vi forskade i saken visade det sig att jag hade stött på hennes farfar (Sven Wiberg) ett par gånger utan att ha en aning om att han kunde ha något samband med min okända mor Frieda.

Denne Sven Wiberg hade på grund av namnlikheten en gång nästan skrämt livet ut mig utan att veta om det... Det ligger litet utanför ämnet för min berättelse, men jag kan rekommendera läsaren att börja med den genom att klicka här.


Eftersom både Mary och jag är moderna människor, med datorer, e-post och allt, började en snabb och hektisk korrespondens. Text och bilder korsade Atlanten med Nätet hastighet. Vilken mängd intressant historiskt material vi satt på! Vad skulle vi göra med det?

Att ge ut böcker är inte någon lönsam affär för vanliga privatpersoner. Men varför inte försöka med World Wide Web?

På det sättet fick jag den impuls jag behövde för att komma i gång med dessa hemsidor.


Eftersom så många av våra resp förfäder hade varit officerare i Frälsningsarmén (FA) har det visat sig att mycket av vårt material också utgör intressanta delar av FA:s historia. När jag nu, en liten aning tvekande, offentliggör den ena biten efter den andra, hoppas jag kunna bidra med intressanta pusselbitar för ganska många andra människor "därute". Och kanske litet "mellan raderna" på den officiella historieskrivningen.

Skulle du vilja veta, t ex, varför kommendör Johannes de Groot, min morfar, efter att under många år ha varit en av FA:s högsta ledare blev ställd inför krigsrätt, fråntagen sitt befäl och beordrad att "försvinna"?

Eller varför kommendör David Wickberg, min farfar, en gång blev så arg på sin son Erik (min far) att han i flera veckor vägrade tala med honom fast de bodde i samma våning?

Eller hur det kom sig att general Erik Wickberg, min far, i sin ungdom fann att han måste sluta spela schack?

Om du tålmodigt läser på mina sidor kommer du så småningom att hitta svaren. Den stora frågan är förstås: Är det värt besväret? Hmmm.... Jag tycker att det här har varit mycket intressant. Du får förstås svara sig dig själv.

I alla händelser hälsar jag dig välkommen som läsare av Historien om Frieda.

Sven Wickberg


Tillbaka till sidans början

Fortsätt med Historien om Frieda

Till menyn
 


Skriven mars 1998.                                        Uppdatering av Sven Wickberg senast gjord 99 04 22; 04 30;
sw@abc.se