Andra mera bemärkta loktyper från 50-årsperioden 1856-1906 äro blandadetågsloken titt. T, av vilka de första levererades från en amerikansk firma år 1899, samt de för framförande av de tunga tågen å malmbanan år 1901/1902 anskaffade malmtågsloken titt. Ma och Mb.
Den viktigaste tilldragelsen inom statens järnvägars lokpark under 5 årsperioden är dock införandet av dessas första överhettningslok litt. Å år 1906. Den för detta lok använda överhettningsanordningen hade kort tid förut utexperimenterats i Tyskland. Sedan år 1906 hava statens järnvägars samtliga nybyggda linjelok utförts med överhettningsanordning, vilken efter hand dessutom införts på flertalet äldre, i tjänst varande lok.

Vid slutet av år 1906 funnos vid statens järnvägar 764 lok, av vilka 117 snälltågs -, 125 persontågs -, 388 godstågs - och 134 växlingslok. I början av år 1931 upp gick totala antalet ånglok till 853 st. och voro av dessa 80 snälltågs -, 269 persontågs och lokaltågs -, 341 godstågs - och 163 växlingslok.

Lokomotivparkens utveckling under åren 1906-1931

Innan de nyare, sedan år 1906 tillkomna loktyperna närmare skildras ur konstruktiv synpunkt, må här i korthet beröras deras genom trafikbehovet framkallade tillkomst och anskaffningens omfattning samt lokens betydelse i trafikhänseende.
Först i ordningen av dessa typer står förutnämnda lok litt. A.
Under 20 år hade lok titt. Cc varit det främsta snälltågsloket, men dess effekt och dragkraft blev omsider otillräckliga för de tyngre tågen. För dessas framförande måste man inkoppla dubbla lok, vilket var högst oekonomiskt eller använda tyngre lok, vilka dock ej kunde hålla önskad hastighet. Det nya snälltågsloket titt. A av år 1906 kan framföra 7 boggivagnar eller omkring 230 tons vagnsvikt i långa stigningar 1: 100 med en hastighet av 50 km per timme.

Besparingen vid användandet av tok titt A i jämförelse med titt. Cc är betydande. Antalet anskaffade tok litt. A under åren 1906-1909 utgör 26, av vilka 5 st. på senare tid försålts till annan järnväg.
Emedan adhesionsvikten hos A-loken är väl liten i förhållande till maskinkraften, komma de lätt i slirning vid igångsättningar och kunna ej lämpligen insättas i tåg av storlek, motsvarande deras effekt. För att öka lokens allmänna användbarhet har fördenskull under år 1930 påbörjats en ombyggnad av A-typen till sexkopplat genom att ersätta den bakre löpaxeln med en tredje koppelaxel. Samtidigt har ny ångpanna inlagts och ångtrycket höjts till 13 kg. Genom höjningen av adhesionsvikten upphäves risken för slirning, och den nya loktypen, kallad litt. A2, blir vid de största hastigheterna starkare än lok litt. B.

1910 års typ litt. B, konstruerad med iakttagande av erfarenheterna från lok litt. A, är den i olika tågslag mest användbara av nyare loktyper. B-loken hava ungefär samma maximieffekt som loken titt. Å, är den i olika tågslag mest användbara av nyare loktyper.
B-loken hava ungefär samma maximieffekt som loken litt. A, men med sina större cylindrar och mindre drivhjul samt tre kopplade axlar ha de större igångsättningskraft, varför tåget snabbare accelerera. och lättare passerar stigningar.

Lok litt. B är en verklig universaltyp och användes för de nutida tunga snäll - och persontågen på huvudlinjerna lika väl som för snabbgående, strykande godståg. Ej mindre än 96 lok av denna typ hava anskaffats under åren 1910-1919.

Med snälltågens alltmera ökade hastighet och storlek framkom emellertid behovet av ett ännu effektivare lok, som kunde framföra de tyngsta snälltågen på 360 tons vagnsvikt med minst 60 km hastighet i långa stigningar 1: 100 och med 100 km hastighet per timme på horisontal bana, motsvarande en indikerad effekt hos loket av ej mindre än 1 800 hästkrafter. Detta nya sexkopplade snälltågslok litt. F, som konstruerades år 1913, utmärker sig genom sin storlek och tyngd, som i tjänst med tender uppgår till 142,8 ton. I tjänsteavseende är F-lokets användbarhet ganska begränsad, då det endast lämpar sig för framförandet av tunga snälltåg med långa löpsträckor mellan hållplatserna.
Det första loket litt. F levererades år 1914. Efter omfattande prov, som utvisade, att loket till fullo infriade förväntningarna, anskaffades under de två följande åren ytterligare 10 lok av denna typ.

De tre ovannämnda nya loktyperna för persontrafiken hava bland nyare godstågslok sin motsvarighet i de tre typerna litt. E, B och G.
Genom trafikens ökning och tågens växande storlek på de norrländska linjerna blev de där använda loken litt. K och L för svaga för de tyngre tågen.
T-lok kunde ej heller användas som ersättning, emedan de hade för högt hjultryck. I anledning härav konstruerades en ny loktyp litt. E med 12,5 tons skentryck samt avpassad för användning i såväl person som godstrafik. E loken kunna framföra godståg av nära nog samma storlek som loken litt. B, och då deras största hastighet uppgår till 65 km per timme, kunna de jämväl användas i persontrafik. Det första E-loket tillverkades år 1907. Därefter hava intill år 1920 inalles inte mindre än 130 st. anskaffats, av vilka dock 12 st. försålts till annan järnväg. E loken uppvisa ett för närvarande större antal än någon annan loktyp.

Den kraftigaste loktyp, som hittills införts vid statens järnvägar, är godstågslok litt. R, vilket anskaffades år 1908-1909. De förut befintliga malmtågsloken litt. Ma kunde framföra 21 lastade malmvagnar på linjen Kiruna - Riksgränsen, men det var behövligt att öka antalet till 28 st, emedan de norska loken kunde draga så många tomvagnar tillbaka från Narvik. Att anordna påskjutning med annat lok blev besvärligt och dyrbart, och därför konstruerades den nya typen litt. R, som kan framföra en vagnsvikt av ej mindre än 1 300 ton med en hastighet av 10-12 km per timme i stigning 1: 100. Endast 5 lok av denna typ hava byggts.
Efter malmbanans elektrifiering hava de placerats på annat håll i vanlig godstrafik.

Under krigsåren ökades järnvägstrafiken våldsamt, Emedan de svenska lokverkstäderna ej inom rimlig tid förmådde tillgodose behovet av ökad dragkraft, inköptes från Tyskland år 1918 20 st. åttakopplade godstågslok av tysk standardtyp G8'.
I konstruktionen hade dock införts vissa ändringar, som betingas av svenska förhållanden. Dessa lok, som betecknas litt. Ga, äro mycket effektiva och kunna framföra godståg på över 1 000 tons vagnsvikt. I tjänst hava de visat sig vara särdeles dugliga och bränslebesparande, varför ytterligare 15 lok av samma typ anskaffats genom tillverkning vid svenska verkstäder.
Å dessa senare lok äro dock detaljerna alltigenom försvenskade och ångpannorna av förstärkt B-typ. 5 dylika lok anskaffades år 1920 och 10 st. år 1923. Litterabeteckningen är Gb.

Den i våra dagar så viktiga lokattrafiken mellan större städer och deras förorter samt närliggande stationssamhällen ombesörjes vanligen genom fram och återgående tåg med så täta turer som av trafikekonomiska skäl är möjligt. Enär anordning för lokets vändning vid ändstationen ofta saknas eller tiden är knapp, användas härvid som bekant i regel tanklok, vilka äro så konstruerade, att de löpa lika bra back som framåt.

Frånsett lok litt. Ke, vilket egentligen är ett växlingslok men även användes i lättare förortstrafik, är lok litt. Sa det äldsta av nyare lokaltågslok. Av denna typ hava 46 st. anskaffats under åren 1908 - 1916. En utveckling av densamma utgör lok litt. Sb, varav 5 st. tillverkades år 1917. Litt. Sb har större panna, större hjuldiameter, ökad maskinkraft samt större förråd av kol och vatten.
Med resp. 7,1 och 8,05 tons största dragkraft äro loken litt. Sa och Sb vid igångsättning starkare än A-loken, men vid större hastigheter bliva de senare på grund av den större pannan överlägsna i effekt.
Loken litt. Sa och Sb gå på grund av sin storlek och konstruktion övrigt även i ren linjetrafik. Mera avpassat för lokattrafik är lok litt. J, vilket tillkom år 1914 och sedan till och med år 1918 tillverkats till ett antal av 45 st.

Väsentligt mindre än förutnämnda typer äro lokaltågsloken litt. W och Y, av vilka resp. 5 och 10 st. blivit anskaffade åren 1914 och 1909. Lok litt. Y är konstruerat för enmansbesättning.
Slutligen må nämnas turbinloken, där kolvmaskineriet är utbytt mot ångturbin med eller utan kondensering av ångan. I Sverige ha turbinlok av båda dessa typer konstruerats. Sedan ett experimentlok med turbinmaskineri och ångkondensering avprovats, anskaffade statens järnvägar år 1927 ett snälltågslok litt. Å av detta system. emellertid kräver det särskilt utbildad personal m.m. vilket något försvårar dess användning i turer med lok av vanlig typ.

Teknisk beskrivning av nyare lokomotivtyper.

Samtliga nedan beskrivna lok äro byggda med överhettare, numera uteslutande av Schmidts konstruktion. Före år 1919 voro vissa verkstäder av patentskäl hindrade att tillverka denna typ, varför ett par skiljaktiga konstruktioner (Atlas och Falu överhettare) en tid varit i bruk å lok från nämnda verkstäder. Med undantag av lok litt. F äro de nyare loken därjämte av tvillingtyp.

Ur synpunkten av sättet för ångans utnyttjande i cylindrarna indelas loken i sådana med kompoundanordning, som innebär, att ångan successivt utnyttjas i flera cylindrar, och sådana utan denna anordning. Till den senare typen höra tvillingloken, vilka hava två cylindrar, som lika påverkas av ångan. Efter införandet av överhettningssystemet har man alltmera frångått kompoundanordningen som överflödig.

Under det senaste decenniet har nyanskaffningen av ånglok praktiskt taget upphört, emedan dylika lok i tillräckligt antal för att ersätta avgången blivit frigjorda från de elektrifierade linjerna.
Statens järnvägar ha fördenskull icke kunnat komma i tillfälle utnyttja de nykonstruktioner, som på senaste tid framkommit och varpå de i utlandet prövade loktyperna med högtrycksånga utgöra exempel.