Operativsystem i persondatorer

DOS   MacOS   Windows 1/2/3   Win95/98/Me   OS/2   NT/2000/XP/Vista   Linux   Novell   Tunna klienter   Filsystem   Multitasking   Test

Vad är ett operativsystem?

Ett operativsystem är det program som låter dig kommunicera med den i grunden helkorkade datorn. Tack vare operativsystemet kan du köra dina program, t ex ordbehandling. Gamla operativsystem var teckenbaserade. Nya operativsystem är grafiska, d.v.s. man pekar och klickar.

Samtliga operativsystem i den här listan är för PC, utom Mac OS, som endast fungerar i Macintosh. Du kan även läsa om systemens krav på hårddiskutrymme.

DOS

DOS var ett teckenbaserat operativsystem. Det innebär att man skriver in kommandon på en kommandorad. DOS har en övre minnesgräns på 640 KB. Den gränsen kan man delvis överskrida med hjälp av diverse trick i version 5 och senare. DOS har ett filsystem som heter FAT16, där filnamnen får ha högst 8 tecken med en namnändelse på högst 3 tecken. Endast ett program i taget får startas och köras. Det behöver dock inte vara en nackdel. Man kan ha ett mycket stabilt system för t ex ordbehandling.

DOS version 1.0 presenterades med den första IBM PC-datorn 1981, med stöd för enkelsidig diskett (160 KB). DOS 1.10 från 1982 klarade dubbelsidig diskett (320 KB).

DOS 2.00, 1983, klarade dubbelsidig diskett med 360 KB och hårddisk. Det blev också möjligt att lagra data i olika kataloger, tidigare lagrades alla skivans filer blandade i en och samma katalog. Max tillåten hårddiskstorlek: 32 MB. DOS 2.10, 1983, var en anpassning för IBM PC Junior och Portable PC. DOS 3.00 från 1984 klarade 1,2 MB diskett för IBM AT. DOS 3.10, 1985, gav stöd för nätverk. DOS 3.20 kom 1986 med stöd för 3½” 720 KB diskettstation.

1987 kom DOS 3.30 med stöd för 3½” 1,44 MB diskett. Nu blev det också möjligt att utnyttja större hårddisk än 32 MB, förutsett att den delades upp i partitioner om vardera max 32 MB. Detta är en bra och pålitlig DOS-version.

Compaq MS-DOS 3.31 från 1987-88 är en specialversion av MS-DOS 3.30. Den är utvecklad av Microsoft på uppdrag av Compaq. Denna version är minst lika pålitlig som MS-DOS 3.30. Dess enda skillnad är att den tillåter hårddiskpartitioner större än 32 MB, upp till 512 MB.

DOS 4 från 1988 klarar hårddiskpartitioner upp till 512 MB. Det var en mycket minnestörstig DOS-version. Utöver det minimala minneskravet bör även SHARE laddas om hårddiskpartitionen är större än 32 MB, vilket kräver ytterligare 6 KB minne. Om man även använder det grafiska skalet DOSSHELL förbrukas dessutom ytterligare 20 KB. Med andra ord var DOS 4 en minnesslukare som inte gjorde mycket nytta. Själv föredrog jag DOS 3.31 i ett antal år.

MS-DOS 5 kom 1991. Den utnyttjar drivrutinen HIMEM.SYS. Om du har en 286/386/486-dator med minst 1 MB RAM kan DOS placera en del av sig självt i HMA, ett övre minnesområde utanför det vanliga DOS-området på 640 kb. Då kan CHKDSK rapportera 637 888 bytes ledigt. Om man dessutom använder QEMM (5.11) och 4DOS (3.02) rapporteras från MS-DOS 5  639 184 bytes ledigt. DOS 5 kan hantera hårddiskpartitioner på upp till 2 GB.
DOSSHELL var namnet på ett menyskal. I DOS 5 var det bättre konstruerat än det i version 4 och kräver endast några få kilobyte minne. Men om man har en stor hårddisk tar det en evighet att läsa in katalogstrukturen, liksom hos PC Tools. DOSSHELL har en enkel ”task swapping”. Dvs ett flertal stora DOS-program kan vara startade samtidigt, och är frysta då de är i bakgrunden. Genom att trycka Alt-Tab (som i Windows) skiftar man mellan sessionerna. I DOS 5 fungerar äntligen AltGr-tangenten även som en vanlig Alt-tangent.

MS-DOS 6 kom 1993 med inbyggd komprimering av hårddisken, liknande programmet Stacker. Det viktigaste med DOS 6 är den förenklade hanteringen av HMA och UMB övre minne med HIMEM.SYS, EMM386.EXE, LOADHIGH och DEVICEHIGH.
Senare kom version 6.2 med SCANDISK. Vid start av DOS kan du välja startalternativ genom att trycka F5 eller F8.

DOS 7 kom 1995. Det är kärnan i Windows 95 och kan hantera filsystemet FAT32, dvs hårddiskpartitioner större än 2 GB. Mer om det nedan.

Mac OS, t.o.m. 9

I början av 1980-talet hade PC en lysande framgång, men den var teckenbaserad och ganska tråkig. 1984 presenterade Apple en helt ny persondator, Macintosh. Den hade ett grafiskt operativsystem inbyggt från början. För första gången kunde man peka och klicka. Mac OS är kanske det mest användarvänliga operativsystemet. Det har en rak minnesadressering och ett filsystem som tillåter långa filnamn. De senare versionerna hanterar virtuellt minne. Multitasking fungerar ganska dåligt på versioner till och med System 9; om man ska spara ett stort dokument kan hela systemet bli upptaget några sekunder.

Trots bristen i multitasking var OS 9 ett alldeles utmärkt system för hemmadatorn. Det är enklare att installera än Windows 98 och mer stabilt. En installation av OS 9 tar mellan 100 och 300 MB.

Mac OS X

Från och med version 10 ( OS X) är operativsystemet baserat på på Unix. Systemet är bakåtkompatibelt med gamla Mac OS. OS X är mycket användarvänligt och passar både arbetsstation och server. Detta är förmodligen marknadens snyggaste operativsystem.

En standardinstallation tar 3 GB, men väljer man bort skrivardefinitionerna och onödiga språkstöd krävs endast 1,5 GB. Du bör minst använda version 10.3. Version 10.4 kräver 256 MB RAM och 10.5 kräver minst 800 MHz G4-processor.

En underskattad och vacker dator är iMac. De äldsta modellerna får man begagnat (2008) för 200 kr och uppåt. Har den bara tillräckligt med minne, kan OS 10.3 enkelt installeras, så har man plötsligt en mycket modern och underhållsfri dator. För e-post, surfa och spela MP3 räcker det med OS 10.3 i en klassisk iMac med 233 MHz och 192 MB RAM. Om man vill spela DivX-filmer och köra processorkrävande program krävs dock en processor med minst 400 MHz.

Windows 1, 2 och 3

Efter att Macintosh slog igenom, ville många skapa ett grafiskt operativsystem för PC. 1985 kom den fula Windows 1. En betydligt förbättrad Windows 2 kom 1988. Windows 3 kom 1990. Windows 3.1 kom 1992 och 3.11 kom 1993. Observera att dessa Windowsversioner inte är ”riktiga operativsystem”, snarare grafiska hjälpmedel till operativsystemet DOS, som delvis kunde utnyttja minne över 640 KB. De senaste versionerna hanterar virtuellt minne. Filsystemet är samma FAT16 som i DOS. Flera program kan vara startade samtidigt, men multitasking fungerar dåligt. Systeminställningar sparas i filerna SYSTEM.INI och WIN.INI.

För att använda Windows 3 mör man ha minst 8 till 16 MB RAM. Windows 3 arbetar snabbt och fungerar alldeles utmärkt på en äldre PC, men nackdelen är att det inte går att köra nya 32-bitars Windowsprogram.

Windows 95/98/Me

Windows 95

Windows 95 kom 1995. Det är en direkt efterträdare till Windows 3, baserat på samma kärna, men den ett nytt grafiskt skal, integrerad filhanterare och långa filnamn.

1996 kom den lätt uppiffade 95 B med Internet Explorer 3 inbakad. Både 95:an och 98:an (se nedan) kan sägas vara riktiga operativsystem. De hanterar virtuellt minne, kör alla 32 bitars Windowsprogram och är delvis multitasking. Dvs multitasking funkar bra så länge inget kraschar. Windows 95/98 använder preemptive multitasking för 32-bitarsprogram.

Det går att få Windows 95/98 stabilare genom att undvika att köra gamla 16-bitarsprogram. Du kan exempelvis prova att helt eller delvis ta bort filerna CONFIG.SYS och AUTOEXEC.BAT. Windows 95 sparar sina egna systeminstälningar i registret, som lagras i filerna SYSTEM.DAT och USER.DAT. Tyvärr kraschar systemet lite då och då, med förlust av alla data som man inte sparat, även om man endast kör 32-bitarsprogram. Det kanske beror på det dåliga minnesskyddet.

Systemet kör 3D-spel som Quake utan problem. Det går ofta att läsa disketter formaterade med det inofficiella formatet Fdread 1,7 MB. För att läsa disketter med udda format bör man dock installera sharewareprogrammet Winimage, som kan hämtas på nätet.

Systemet innehåller bra lösningar, är mycket användarvänligt och lika snyggt och sexigt som Macintosh. Men tyvärr är det baserat på gamla DOS och gamla Windows.

Man kan välja att starta den gamla DOS-versionen genom att trycka på F4, F8 respektive Skift-F5 vid start av Windows 95, eller trycka på Ctrl-tangenten vid start av Windows 98. Detta åstadkoms genom att systemfilerna byter filändelse mellan W40 och DOS. Om du har uppdateringen Windows 95 B från 1996, kan du endast välja mellan start av Windows och ”DOS 7”, dvs den DOS som följer med Windows 95. Den versionen levereras som OEM (Original Equipment Manufacturer) version OSR 2 sedan december 1996.

Windows 95/98 klarar långa filnamn tack vare VFAT som är en påbyggnad på filsystemet FAT, vilket innebär att de långa filnamnen lagras separat och i värsta fall kan försvinna. Största tillåtna hårddiskpartition är 2 GB. Den gränsen kan överskridas om man använder Windows 95 B eller Windows 98 med det långsammare filsystemet FAT32.

Windows 95 går att starta på 8 eller 16 MB RAM. Men om du vill ha flera program startade samtidigt bör du ha minst 32 MB RAM, gärna 48 eller 64. Det påstås att Windows 95 inte effektivt utnyttjar mer än 40 MB RAM, med det kan jag inte bekräfta.

Minneshanteringen och filsystemet är lappverk baserade på gamla DOS med 640-gränsen och gamla FAT. Hösten 1995 satsade Microsoft en miljard dollar på marknadsföringen av Windows 95. Jag bara hoppas att man satsat minst lika mycket pengar på att förbättra själva produkten.

Windows 98/Me

Windows 98 kom 1998 och 1999 kom den uppiffade 98 SE (Andra Utgåvan). Systemet tar mist 250 MB. Inbakat är Internet Explorer 4. Windows 98 är mycket lik 95:an med dess uppdateringar. En skillnad är att den klarar ett nytt format för drivrutiner, gemensamt med Windows 2000. År 2000 kom en något uppdaterad Windows 98 ut under namnet Windows Me.

På nyare datorer (moderkort från omkring 1998 eller senare) kan Windows 98 med lite tur utnyttja funktionen ACPI (Advanced Configuration and Power Interface), ett särskilt strömsparande viloläge, som innebär att datorn kan ”släckas” och ”vakna” på några sekunder, som en TV ungefär. Detta krånglar ibland, så du får eventuellt stänga av strömsparfunktionen antingen i BIOS eller i Windows 98.

En av flera praktiska nyheter är det lilla konfigureringsprogrammet Msconfig, där man enkel kan styra det som ska laddas vid start.

En annan nyhet i 98:an är Active Desktop. Det är en utökning till fönsterhanteringen på skrivbordet, som bl a innebär att fönster kan visas ”som webbsidor”. Detta kan vara trevligt, men gör din dator betydligt långsammare.

En funktion från Windows 95 som inte läggs med i installationen är fax. Men på Windows 98-skivan finns allt detta i katalogen tools\oldwin och fungerar bra under Windows 98.

Ett problem med Windows 98 är att det inte går att välja bort Active Desktop och Internet Explorer vid installationen. Den som insisterar på att spara hårddiskutrymme och få en snabbare dator kan lösa problemet med gratisprogrammet 98lite. Det kan vara värt besväret om man har en lite äldre dator. Samma dator med Windows 98 och Active Desktop är alltså betydligt långsammare än men Windows 95. Om du har Windows 98 bör du även överväga att använda des snabbare filsystemet VFAT/FAT16 i stället för det långsamma FAT32. Mer om detta nedan.

OS/2

Detta var tänkt att bli ersättaren till DOS. OS/2 version 1 presenterades 1987 och arbetade bara i textläge. Från version 1.2 gick det att köra grafiska OS/2-rogram. Från version 2 gick det även att köra Windowsprogram. Operativsystemet har en rak minnesadressering och minnesskydd som förhindrar program att krocka med varann. Filsystemet HPFS är snabbt och tillåter långa filnamn. OS/2 hanterar virtuellt minne och är multitasking.

1994 kom OS/2 Warp 3.

1996 kom OS/2 Warp 4, som jag testade i januari 1997. Det mesta var det samma som i den tidigare Warp 3. Delvis tycks det vara kosmetiska förändringar och småförbättringar. Det har dock blivit användarvänligare. Under det vackra skalet finns fullt stöd för Java, OpenDoc och Open GL.

En standardinstallation tar 200 MB. Systemet för Voice Type finns än så länge bara på engelska och fungerade inte vid mitt försök. Det kan jämföras med ett liknande system (från Dragon Systems) som 1997 redan fanns på svenska i version för Windows. Jag fick inte heller swapfil och hårddiskcachning att fungera normalt, så den version jag testade kanske inte var helt färdig.

En trevlig nyhet är att Warp 4 kör 3D-spel som Doom och Quake utan problem. Man behöver först ange t ex SET BLASTER=A220 I5 D1 H5 P330 T6 i AUTOEXEC.BAT och ställa in programikonens XMS_MEMORY_LIMIT till max.

Jag rekommenderar en dator med minst 16 MB RAM. OS/2 är en bra och stabil grundkonstruktion som aldrig slagit igenom. Det kräver inte lika snabb dator som Windows NT. Programmet finns i version både för en arbetsstation och för server. Den största nackdelen är att det inte går att köra nya 32-bitars Windowsprogram. Star Division erbjuder ett komplett Office-paket för OS/2 som kan hämtas gratis för privatanvändare. Likaså finns nya program från Mozilla och Opera. Det finns (våren 2004) mängder med nyutvecklade program som du finner via t.ex. Google.

Med OS/2 följer programmet Boot Manager, som kan användas för flera valbara operativsystem. Om du installerar Win-OS2 på en dator där Win 95 redan är installerat, bör du tillfälligt göra katalogen C:\WINDOWS osynlig. Det kan du t ex göra genom att tillfälligt döpa om den till C:\INDOWS.

Från 1999 kan OS/2 Warp Server beställas med ett nytt filsystem som ökar maximal partitionsstorlek från 64 GB till 2 TB. Det är en fördel på stora servrar. OS/2 finns i versioner både för arbetsstation och server. Systemet slog aldrig igenom på konsumentmarknaden. Men det används ännu (våren 2004) och stöds och underhålls från IBM.

Det är fortfarande användbart för terminaler och för datorer med särskilda begränsade uppgifter, tex i skolor och internet-caféer.

Windows NT / 2000 / XP / Vista

Efter att samarbetet kring OS/2 med IBM sprack, började Microsoft utveckla Windows NT. Det och dess efterföljare beskrivs i en separat artikel.

Unix/Linux

Unix skapades i USA på 1970-talet. Unix används på både stora datorer (ofta med dumma terminaler) samt på arbetsstationer och är det system som internet är byggt på.

Linux är den vanligaste Unixdialekten på persondatorer och skapades under 90-talet av Linus Torvalds, m fl, som en helt gratis PC-version av Unix. Den får alltså spridas fritt. Operativsystemet har en rak minnesadressering, minnesskydd, hanterar virtuellt minne och har ett snabbt filsystem som tillåter långa filnamn. Som ett tillägg till Linux finns filsystemet Linux VFAT som är kompatibelt med långa filnamn i Windows 95 och NT.

Linux är multitasking. Dessutom är det multiuser (flera användare kan logga in och köra program i datorn samtidigt) och därmed användbart som nätverksserver.

Om man endast arbetar i textläge räcker det med en 386 med 4 MB RAM. En sådan dator fungerar bra som t ex mailserver åt ett litet kontor. Linux har ett eget filsystem, men kan även läsa dokument från partitioner med FAT16. Med Linux följer programmet Lilo, som kan användas för flera valbara operativsystem. Det lär dock vara svårt för Lilo att fungera tillsammans med Win 95. Då jag en gång 1997 installerade Lilo, hade jag riktigt svårt att senare ta bort den, så var försiktig. Ett alternativ är att använda IBM:s Boot Manager med Linux. Om du vill installera Linux, kan du läsa mina anvisningar. Om du vill lära dig lite grunder, läs min sida om grunderna i Unix.

Exempel på billiga leverantörer av Linux är LSL. Det går även att tanka ned gratis från tex Sunet. För den som vill ordbehandla finns olika Office-paket gratis eller till låga priser.

Linux lämpar sig både för server, arbetsstation och olika slags terminaler. Det kan vara ett sätt att ge gamla datorer ett nytt liv eftersom Linux inte kräver lika mycket maskinvara som t ex Windows 98.

Novell

Novell är ett operativsystem för PC-datorer som används som endast används för server i nätverk. En sådan (dedikerad) server används inte som arbetsstation. En styrka hos Novell är att det fungerar helt utan grafik, vilket ökar serverns stabilitet. Ett praktiskt kommando från systemprompten är LOAD MONITOR, då visas en allmän nätverksstatus. Det finns även andra bra operativsystem för små servrar. Ett exempel är IBM:s OS400 (på datorn AS400) som 1999 bedömdes vara betydligt billigare att äga än t ex en NT-server.

Tunna klienter

För länge sedan, innan det fanns Windows, var de flesta nätverksterminaler av typen dumma terminaler, dvs de bestod bara av en skärm som kunde visa text, ett tangentbord och en anslutning till nätverksservern. Alla programkörningar gjordes i servern.

Moderna persondatorer har ju egna operativsystem och kan köra sina program lokalt. Då används nätverksservern ofta bara för att hantera skrivare, internetförbindelse samt att lagra gemensamma dokument och andra data.

Men det går även att låta en större eller mindre del av programmen köras i servern. Då talar man om tunna klienter, NC eller Net PC. Det finns flera olika lösningar där terminalen/arbetsstationen kan ha olika operativsystem, med eller utan egen hårddisk. Gemensamt för alla lösningar är att terminalen/arbetsstationen kan vara en relativt gammal och långsam dator med ett minimalt installerat operativsystem. En mer eller mindre dum terminal alltså. En fördel är att underhållet förenklas av den systemansvarige, som nu slipper uppgradera Office och annat på mängder av datorer i nätverket. En nackdel är att nätverket behöver rejäla kablar med stor överföringskapacietet. Och givetvis måste nätverket vara mycket stabilt med en server som i princip aldrig går ned, tex en Unixserver.

Filsystem

Filsystemet är ett sätt för operativsystemet att lagra data på hårddisk och disketter. Det vanligaste filsystemet på PC är FAT (File Allocation Table). För Windows 95/98 och NT finns ett tillägg för FAT som kallas VFAT och tillåter långa filnamn. En nackdel med FAT är att stora hårddiskpartitioner slösar med utrymme. Ett filblock (allokeringsenhet) är det minsta möjliga utrymme som en fil kan ta på hårddisken. Nedanstående tabell gäller för FAT, även kallat FAT16. Det är ju lite urmodigt, men illustrerar principen:

sektorer
per filblock
filblocksstorlek
(cluster size)
maximal
partition
 4 2K  (2048 bytes)  32 MB
 4 2K  (2048 bytes) 128 MB
 8 4K  (4096 bytes) 256 MB
16 8K  (8192 bytes) 512 MB
32 16K (16384 bytes)  1 GB
64 32K (32768 bytes)  2 GB

 
Varje sektor är alltid 512 bytes stor. Om du har Norton Utilities kan du se antalet sektorer per filblock med verktyget Sysinfo. Om du kör DOS-kommandot CHKDSK eller Egenskaper under Windows 95, ser du antalet byte per allokeringsenhet. Om du exempelvis vill att filblocken ska vara högst 8 KB måste du dela in hårddisken i partitioner på högst 512 MB. Detta beskrivs närmare på Sean Erwins sida. Under FAT kan en hårddiskpartition inte vara större än 2 GB. Större hårddiskar måste alltså partitioneras.

FAT32

FAT32, som levereras med Windows 95 B och Windows 98, är ett filsystem som tillåter partitioner på upp till 2 terabyte. Men, med en jättestor partition med FAT32, blir hårddisken och hela datorn betydligt långsammare jämfört med flera partitioner med FAT16. Det orsakas av den stora mängden filblock (cluster) i en och samma partition. På hårddiskar mellan 260 MB och 8 GB blir clusterstorleken 4 kb. Du kan dock ange en annan storlek med parameter /Z som beskrivs i Tom's Hardware Guide. Syntaxen är  FORMAT /z:n där n*512 bytes = clusterstorleken.

Alltså: Små filblock gör att utrymmet på en stor hårddisk utnyttjas bättre, men alltför många filblock gör hårddisken långsam. Man tvingas kompromissa. Läs min testrapport av FAT32. Om du inte har minst en 400 MHz dator med snabb hårddisk, rekommenderar jag FAT16, som är betydligt snabbare. Moderna hårddiskar på 8 GB eller större brukar vara snabba nog att orka med FAT32.

Exempel: Många hårddiskar är (1998) på 4-6 GB, (2001) på 40 GB. En partition bör vara på minst 1 eller 2 GB för att den ska bli praktiskt hanterbar. Om man formaterar den rakt av med FAT32 blir clusterstorleken 4 kb, antalet cluster jättemånga, och hårddisken långsammare. Om själva hårddisken, databussen och datorn i övrigt är snabba, kanske det inte märks. Men här är två alternativa lösningar:

  1. Om hårddisken är t ex på 4 GB vinner du prestanda på att formatera den i två FAT16-partitioner om 2 GB. Pga stor clusterstorlek kanske du förlorar 15% av utnyttjat utrymme, men hårddiskar är ju ganska billiga.
  2. Formatera den i en eller (hellre) två FAT32-partitioner och använd FORMAT /Z för att tvinga upp clusterstorleken till 8 eller 16 kb. Denna lösning är litet krångligare och det är svårt att veta hur mycket man tjänar.

Andra filsystem

Andra filsystem på PC är HPFS (OS/2), NTFS (Windows NT/Win2000/XP/Vista), Novell Netware och Linux filsystem. Alla dessa filsystem stöder stora hårddiskar och långa filnamn. HPFS och NTFS stöder hotfix, som innebär att eventuella dåliga sektorer på hårddisken upptäcks och markeras bort innan något skrivs till hårddisken, dvs utan att användaren märker det. Därmed minskar risken att man förlorar data. Till Novell Netware finns säkerhetsfunktioner liknande hotfix. Läs mer om FAT och NTFS.

Multitasking

Det här begreppet kallas även för multikörning. Då har man flera program samtidigt laddade i minnet, som klarar att köra samtidigt. Då program A ligger aktivt i förgrunden, ska program B fortsätta att arbeta i bakgrunden. Detta löses genom att man delar upp processorns tid. Man talar om cooperate multitasking och preemptive multitasking.

Cooperate multitasking innebär att programmen själva måste kolla om nån annan behöver processorn. OM ett program kraschar finns då risken att hela systemet fryser. Windows 3 och Novell nätverskssystem använder cooperate multitasking. Med Windows 3 är detta en risk, men hos Novell är problemet mindre tack vare att alla komponenter utprovas av en enda leverantör.

Preemptive multitasking innebär att operativsystemet avbryter lite då och då och kollar status för programmen. Därmed kan ett kraschat program avslutas utan att sänka systemet. Nackdelen med detta är att hela datorn går en aning långsammare jämfört med cooperative multitasking. Windows NT använder preemptive multitasking.

Länkar

Under usenet news kan du dels söka i nyhetsgrupper med namn som böjar på comp.os, comp.binaries och microsoft, dels i comp.windows.x.i386unix .

Utöver de ovanstående, finns det flera andra operativsystem för stordatorer och minidatorer. Exempel är MVS (Multi Virtual Storage) och VMS (Virtual Machine System).

Om du vill veta mer om allt detta, är det en god idé att gå med i ABC-klubben och använd vårt off-line konferenssystem Win LMSG.

Per Åkesson, februari 1997

Reviderad apr -10. Kontakta mig om du vill publicera denna text. Tigern kommer från Annica Tiger.


Tillbaka