Våldsaktivism i Göteborg och New York

Hösten 2000 intervjuades en av aktivisterna som rest till Prag för att demonstrera mot Världsbanken och det internationella IMF-toppmötet. Han sade rakt ut att hans mål som aktivist var att skapa eller provocera våld och skadegörelse för att få uppmärksamhet i media.

Och så funkar ju medialogiken. Ju mer förstörelse, våld, skadade eller döda, desto fetare löpsedel.

Därefter har vi upplevt toppmötena i Göteborg och Genua 2001. Nästan alla demonstranter är fredliga. Men en minoritet svartklädda verkar inställda på att kasta sten och skapa förstörelse. Kanske några av dem verkligen hoppades provocera polisen att skjuta och att några skulle dödas. Det skapar ju dels publicitet, och dels bekräftar bilden av polisen som fascistisk.

Jag förstår att en del gör så. Det är långsamt och tråkigt att försöka ändra världen demokratiskt och fredligt. Det är mer snabba ryck med våldsmetoder. Mer sexigt kanske. En kompis till mig tycker för övrigt det är skitkul att slåss mot polisen. Tja, man får väl en adrenalinkick.

Dessa våldsaktivister drivs av samma logik som de som attackerade World Trade Center.

Kanske jämförelsen haltar. Våldsaktivister krossar endast skyltfönster, attackerar poliser och sätter eld på några butiker, men dödar inte människor. Visst. Men sätter man igång kravaller blir folk dödade förr eller senare, åsså höjs våldsnivån på ett sätt som hotar den öppna demokratin, samhället blir mer slutet och repressivt. I slutändan riskerar våldsaktivismen att leda just till fasciststat. Även franska revolutionen ballade ur i slutändan. När jag ser demonstranter med svarta huvor tänker jag på Hitlers och Mussolinis våldsamma stormtrupper, klädda i prydliga skjortor. Samma likformiga klädsel, samma disciplinerade uppträdande.

Ickevåld ja tack! Fascism nej tack!

Per Åkesson, 4 oktober 2001

PS

Nationalencyklopedin skriver bl.a. följande om fascism: "Till skillnad från t.ex. marxismen saknade fascismen en genomarbetad ideologi. Dess inställning var utpräglat antiintellektualistisk, den hyllade instinkten och handlingen på bekostnad av det småborgerligt kalkylerande förnuftet. Myten, inte partiprogrammet, var det som skulle egga till handling, och myten behövde inte vara sann för att fungera." Tyvärr tycks detta även stämma på dagens våldsaktivism oavsett politisk tillhörighet.