Grekisk religion

I begynnelsen fanns titanerna Kronos & Rhea, jordmodern Gaia, himmelsguden Uranus och tomhetens gud Kaos. Gaias döttrar var Furierna.

Zeus tog strid mot titanerna (jättarna) och därefter tog de olympiska gudarna över. De visas i listan nedan. De grekiska gudarna var inte allsmäktiga.

Gudstjänster och offerceremonier till dessa brukade ske utomhus. I Delfi (foto) fanns ett mycket populärt Apollotempel. Där fanns nämligen det berömda oraklet som man kunde rådfråga om framtiden.

De 12 olympiska gudarna enligt Melander:

Zeus

himlens gud

gudarnas fader, yngste son till titanerna Kronos och Rhea

attribut örn, blixtknippe

Hera

äktenskapets gudinna

hustru & syster till Zeus

attribut stav/spira, slöja

Afrodite

kärlekens gudinna

Enligt en tradition är hon Zeus’ & Diones dotter. Enligt en annan tradition föddes hon ur havet.

attribut duva

Artemis

jakt, skörd, barnafödande

Zeus’ & Letos dotter

attribut pil, båge

Demeter

jordbrukets gudinna

Zeus’ syster, dotter till Kronos & Rhea

kornax, krona

Poseidon

havets gud

Zeus’ bror, son till Kronos & Rhea

treudd

Apollon

sol & musik, intellekt

Zeus’ & Letos son

pil, båge, lagerkrans, lyra

Athena (Parthenos)

krig, kunskap, konst & sömnad

Föddes genom att hoppa fram ur pappa Zeus’ huvud.

hjälm & rustning, Medusahuvud på bröstplåten, uggla

Hefaistos

hantverket & elden

Zeus’ & Heras son, gift med Afrodite

Attribut är smideshammare. Dessutom är han halt och inte särskit vacker.

Hermes

handel, sömnen

Zeus’ & Maias son, gudarnas budbärare

bevingad hatt, bevingade skor, häroldsstav

Dionysos

gud för vin och fest

vin, vinrankor, kantharos (dryckeskärl)

Ares

krigets gud

Zeus’ & Heras son

rustning


Det råder inte full enighet och det är kanske inte så viktigt exakt vilka av de grekiska gudarna som räknas som de 12 olympiska. Hela tanken att de viktigaste gudarna ska vara just 12 till antalet är en förenkling. De ”tveksamma kandidaterna” till listan tycks vara Hades, Dionysos, Hestia och Demeter. Här är tre varianter med små variationer:
  • De 12 olympiska gudarna enligt Arja Karivieri, Stockholms Universitet: Zeus, Hera, Poseidon, Hades, Athena, Hefaistos, Apollon, Artemis, Hermes, Ares, Afrodite, Demeter

  • De 12 olympiska gudarna enligt Microsoft Encarta: Zeus, Hera, Hefaistos, Athena, Apollon, Artemis, Ares, Afrodite, Hestia, Hermes, Demeter, Poseidon.

  • De 12 olympiska gudarna enligt San Diego State University: Zeus, Poseidon, Hades, Hestia, Hera, Ares, Athena, Apollon, Afrodite, Hermes, Artemis, Hefaistos

Andra gudar:

  • Nike: segerns gudinna, attribut vingar
  • Dionysos: gud för vin och fest, attribut vin, vinrankor, kantharos (dryckeskärl)
  • Hades: dödsriket, Zeus’ bror och son till Kronos & Rhea, Ymnighetshorn
  • Hestia: hemmets & härdens gudinna, Zeus’ syster och dotter till Kronos & Rhea
  • Hebe: ungdomens gudinna, Zeus’ & Heras dotter
  • Eileithyia: barnafödandets gudinna, Zeus’ dotter. Identifieras ofta med Hera & Artemis.
  • Askleipos: läkekonstens gud, Apollons son, dyrkad i Epidauros.
  • Hygieia: Askleipos' dotter
  • Tyche: turens & lyckans gudinna
  • Eros: kärleksgud

(Melander, Freeman kap 12, Britannica)

Ritualer:

Det fanns inga yrkespräster. Vanliga medborgare valdes årsvis att tjänstgöra som präst (mageiros). Uppgiften var att organisera festivaler, vara domare, utföra offerritualer, ta hand om offerrester. Den högste arkonten (förtroendevalde) ansvarade för kalendern för ritualer och festivaler.

Man brukade offra levande djur. Getter och svin var billiga. Oxar och kor var dyra och viktiga. Endast tamdjur användes, inga vilda djur. Undantag från tamdjursregeln var kulten av Artemis Lafria, där man även offrade vilda djur.

Djuren förs fram i en procession till altaret. Tillbehör bärs även fram: korg med korn, kniv, skål, bord för styckning av köttet, stekspett, kittel för kokning av resterna.

Prästen leder först en bön. Han stänker vatten på djurets huvud, kastar korn på altarelden och klipper därefter hår från djurets panna och kastar på elden. Sen klubbas djuret medvetslöst med en hammare, varpå halsen skärs upp och huvudet vänds så att blodet sprutar uppåt mot gudarna. Blodet rinner ned i den särskilda skålen eller direkt på altaret. Bröstkorgen sprättas upp och inälvorna tas ut. Djuret flås och skinnet får säljas.

Köttet styckas i flera steg:

  1. Lårbenen placeras först på altaret som gåva till gudarna. Rökelse tänds, vin stänkes på och detta eldas upp. Gudarna får njuta av lukten och röken.
  2. Vissa utvalda godbitar grillas på altaret och delas ut till deltagarna.
  3. En del av resterna offras återigen åt gudarna, dvs dessa heliga bitar äts upp av särskilda funktionärer.
  4. Övrigt kött kokas och delas ut till deltagare.

Prästerna brukade få en del av offerköttet som ersättning. Blodlösa offergåvor som mat och kryddor kunde även förekomma.

(Zaidman & Pantel)

Sekter:

Orfeus-sekten hade två undergrupper. Den ena offrade djur, den andra var vegetarianer.

Pythagoréerna sökte kontakt med gudarna utan att delta i den offentliga kulten.

Dionysos’ anhängare deltog i jaktlekar där man slet sönder det levande djuret och åt det rått.

De eleusinska mysterierna, i staden Eleusis på halvön Attika. Festivalen hölls årligen. En viktig del varje vår var invigningen av nya medlemmar, som invigdes till den lägsta nivån av sekten. På hösten skedde offercermonier. Kulten stoppades på 300-talet då Eleusis förstördes av goternas kung Alarik.

Annat, kuriosa:

Hesiodos skrev Theogoni ca 700 fKr, där han berättar om världens skapelse och gudarnas familjeträd.

Det var förbjudet att föda barn, ha sex eller dö i en helgedom. Begravningar i Grekland kunde förekomma både med inhumering och kremering.

Utöver de ”ordinarie” festerna till olika gudar fungerade även de olika idrotts- och dramafesivalerna som religiösa festivaler.

Källor:

  • Ronny Ambjörnsson: Människors undran (NoK 1997)
  • Charles Freeman: Egypt, Greece and Rome (Oxford 1996)
  • Torben Melander: Billeder fra Grækenland 700-300 f.Kr. (Gyldendal 1986)
  • Zaidman & Pantel: Religion in the Ancient Greek City (Cambridge 1992)
  • Microsoft Encarta 98
  • Encyclopedia Britannica

Denna sida är anteckningar till kursen Antikens kultur och samhällsliv, vid Stockholms universitet.

Per Åkesson 1999-2000

Åter till Historia

trowel