Bakåt Framåt Innehåll

1. Förord

Välkommen till Linux - ditt liv är precis på väg att förändrar. Att installera Linux på sin dator leder nämligen lätt till beroende. För när man väl lärt sig grunderna finns det knappast några begränsningar i vad du kan göra med din dator för att passa just dig. Härmed är du också varnad för att det kan komma att ta mycket mer tid från tig än vad du någonsin tänkt. Inte för att det krånglar och kraschar (Linux kraschar mycket, mycket sällan) utanför att det är en sådan utmaning.

Själv installerade jag mitt första Linux-system för drygt ett år sedan. Det var en märklig upplevelse. Under många år hade jag enbart använt Macintosh, men för att lyckas med Linux-installationen tvingades jag lära mig åtminstone en del om dos, windows 3.1 och så småningom windows 95. Det var inte en särskilt uppmuntrande bekantskap. Det har däremot Linux varit.

Numer använder jag enbart Linux till alla mina behov vad gäller datorer.

Men Linux är inte enbart ett tekniskt hjälpmedel för att effektivisera, ha roligt eller lära sig om datorer och datoriserad kommunikation. Linux är också en kultur. Linus Torvalds, som var den som lade grunden till Linux, säger själv att hans främsta drivkraft numer är deltagandet i den gemenskap som Linux-utvecklare och -användare skapat. Några egenskaper är särskilt värda att nämna: inom Linux-gemenskapen hjälper man varandra, både avancerade användare och nybörjare är välkomna. Man propaganderar också för Linux. Dessa både egenskaper hänger faktiskt samman och påminner inte så lite om de gamla folkrörelserna. Att vara Linux-användare är också att i någon mån vara missionär. För att kunna utöka den skara som använder Linux måste de "insatta" också lägga ner en hel del möda på att introducera och måna om de som inte är lika insatta.

Detta är en viktig förklaring till att det inte bara finns 1000-talet fria program till Linux utan också en mycket omfattande dokumentation som Linux-användare världen över skrivit alldeles gratis.

Det är möjligt att många Linux-användare skulle protestera mot det jag nu tänker påstå men jag menar ändå att i Linux-gemenskapen finns ett grundläggande radikalt förhållningssätt: till var och en efter behov, av var och en efter förmåga.

Jag tänker nu försöka sälla mig till de som ger efter sin förmåga genom att skriva en svensk användarhandbok till Linux. Ännu så länge finns inte mer en några marginella försök i den vägen. Jag tror emellertid att fler skulle kunna använda Linux om man kan lära sig grunderna på det egna språket.

Därmed är också något av syftet och begränsningarna med denna skrift antydda. Om boken uppfyller sitt tänkta syfte så ska den hjälpa till att komma igång med ett komplett fungerande Linux-system för personligt bruk som ska kunna ersätta alla andra operativsystem. Däremot är den inte tänkt som en heltäckande manual till allt man över huvud taget behöver veta om Linux och Unix. Ett sådant företag vore en omöjlighet; den fria dokumentationen till Linux omfattar kanske 500 000 sidor. Den komersiella litteraturen om Unix är mycket omfattande. Enbart O´Reillys X Power tools är på över 1000 sidor, och deras bok om sendmail nästan 800 - bara som några exempel.

Jag är inte heller någon gammal unix-guru. I ställer bygger boken på de erfarenheter jag gjort när jag konfigurerat mitt eget system, de kunskaper och eventuellt insikter jag fått när jag läst och åter läst 1000 och åter 1000 sidor dokumentation.

För denna online-verion gäller dessutom ännu större restriktioner. Svenska Linux är tänkt att resultera i en tryckt bok så småningom. Online-versionen är att betrakta som skisser och anteckningar inför denna som jag publicerar öppet. Jag kommer därför låta den växa fram här i den takt och i den ordning som passar mig. Om någon irriteras över dessa faktum är det bara att låta bli att klicka sig hit. I övrigt tar jag gärna emot kommentarer.

Vem är då jag? Mitt namn är Peter Antman. Jag är verksam som journalist, författare, samhällsdebattör och utredare. Mina två senaste böcker är Olof Palme- den gränslöse reformisten som jag skrev tillsammans med Pierre Schori (Tiden) och Barn och äldreomsorg i Sverige - Sverigedelen (Socialdepartementet). Från början är jag emellertid gymnasieingenjör och är numera också utbildad Internet Nätverks Administratör. Jag har två barn och bor på Södermalm i Stockholm och har arbetat med datorer som hjälpmedel i ungefär 10 år.


Bakåt Framåt Innehåll