På New Zealand finns ett av de större kvarvarande smalspårssystemen i världen. Vintern -92/-93 hade undertecknad förmånen att få se närmare på denna för oss smalspårs-entusiaster något bortglömda och underskattade förlaga.

På normalspåriga järnvägar färdas vi genom landskapet, på smalspåriga järnvägar i landskapet, detta är något som i hög grad gäller NZRail.

Vid denna tid hänvisades rökarna till den öppna plattformen på resgods/generatorvagnen, s om visade sig vara en utmärkt plats för en "train spotter". Med 25 graders värme och en maxhastighet på på 80 km/t, var det en av mina favoritplatser.

Det moderna passagerarbärande smalspåret hade 1992 en utsträckning från Auckland i norr till Invercargill i syd, Napier i ost till Greymouth i väst, ofta genom ett hisknande sceneri av djupa raviner, breda floder, tunnlar och den stora dubbeloopen vid Raurimu. Det godsbärande nätet är något större, men i rätt fallfärdigt skick. Ett antal veteranbanor finns, varav Taieri Gorge, Kingston Flyer och "gruvbanan" i Shanty Town söder om Greymouth får sägas vara de mest intressanta. Veteranbanan i Opua i Bay of Island var något jag i stort missade, tyvärr.

NZRail kommer aldrig att bli något X2000/Pendolino-system, det har överlevt en outsourcing till ett amerikanskt bolag, ett antal nerdragningar från -92 m.m., men låt oss hoppas att det ändå överlever ett tag till.