S N F Norrköping. Skogsgruppen.

I hjärtat av Kolmården
Klicka på bilderna för att se dem i större version
Lördagen den 6 maj 2006 var en alldeles strålande vacker dag, solsken och närmare 20 grader varmt. En perfekt dag att vara ute i vackra skogsmiljöer. Vi var 7 personer som guidades av nyckelbiotopsinventeraren Jens Johannesson. Rast Denna aktivitet, som skedde i skogsgruppens regi, startade i en blandsumpskog vid Porsgölen. Detta skogsparti är gammalt och har troligtvis lång kontinuitet och området är av regionalt intresse för naturvården enligt Norrköpings naturvårdsprogram. Där hittade vi några av de lite ovanligare lavarterna t.ex. gammelgranslav, kattfotslav, hållav och efter lite letande hittade vi även garnlav. Gammelgranslav, Lecanactis abietina, är en skorplav som växer på äldre granar och ekar. Man kan se att hela trädbaser skiftar i grått på grund av att det växer gammelgranslav där. Tittar man närmare på laven kan man se vita pyknid och blekgula apothecier. De svarta prickarna som syns på bilden är platser där apothecier har trillat bort. Kattfotslav Garnlav, Alectoria sarmentosa, är en barrskogsart som i norrländska granbestånd kan drapera hela träd. Men här i Östergötland har den inte lika utbredd förekomst. Arten ses som en indikator på lång skoglig kontinuitet. Garnlaven har en gulgrå färg, dikotom förgrening (Y-förgrening), saknar seg märg. Hållav, Menegazzia terebrata, är en bladlav som är ganska lik den vanliga blåslaven. Men hållaven är lite grönare och växer mera tillplattat dessutom har den små hål i bålen. Hållaven signalerar skyddsvärda skogsbestånd med höga naturvärden. Laven vill ha hög luftfuktighet och påträffas därför oftast i sumpskogar eller vid vattendrag.
Nästa område vi besökte var vid Ämtenbäcken. Där gjorde vi bara ett snabbstopp för att få se näckmossa och dunmossa. Eftersom jag hade gjort lite förstudier av området var det inte svårt att finna näckmossan och Jens hittade dunmossan nära nog direkt.
Näckmossa	Dunmossa
Därefter begav vi oss till Älsebobäcken med bilar för att sedan vandra vidare till en mera otillgänglig brant söder om Ämtefall. Här blev det genast lite jobbigare att ta sig fram, inga behagliga stigar att promenera på. Men eftersom vi alla ville se flera spännande arter var det inte någon som protesterade. Vi fick verkligen lön för mödan, för uppe på höjden fann vi både norrlandslav och den för Östergötland mycket ovanliga arten skrovellav. Enligt Jens Johannesson var detta en ny fyndplats för arten. I rapporten Sällsynta lavar i Östergötland 2000 (Länsstyrelsen Östergötland) fanns endast 11 aktuella fyndplatser i Östergötland då rapporten skrevs. Så det var ju kul att hitta den på ett ställe till.
Norrlandslav, Nephroma arcticum, är en stor marklevande bladlav. När laven är torr har den en grågrön färg, vid väta är den istället mera ljusgrön. Lavens gröna färg beror på att man ser grönalgerna tydligt. De mörka fläckarna på bålen är cephaloider. (små samlingar av blågröna alger) Laven används som signalart i södra och mellersta Sverige	Skrovellav, Lobaria scrobiculata, är en bladlav som har upp till 20 cm stor bål. Laven är en mycket bra signalart på miljöer med höga naturvärden. I södra och mellersta Sverige har laven på kort tid blivit sällsynt. Skrovellaven växer vanligen på stammen av gamla lövträd eller på mossiga block och klippor.
När vi gick nedför branten passade vi på att söka efter grön sköldmossa. Det kan ju kännas som att söka efter en nål i en höstack när man letar efter den. Man letar nämligen efter mossans sporkapsel som är upp till 7 millimeter lång och 4 millimeter bred. Sporkapseln sitter på ett skaft som är 1-2 centimeter långt. Men om man vet var man ska leta, är det inte någon omöjlighet att hitta den. För Jens Johannesson som är en van inventerare tog det inte så lång tid, han vet ju precis vilket substrat han ska leta efter.	Grön sköldmossa, Buxbaumia viridis, är en bladmossa som växer på murken ved. Arten signalerar hög och jämn luftfuktighet i kombination med rik tillgång på död ved.
De arter som jag har nämnt är bara en bråkdel av de mossor och lavar som vi tittade på under denna exkursion. En del vanliga, andra ovanliga. Ett par är så sällsynta att de är rödlistade. Nio är s. k. signalarter, vilket innebär att de indikerar miljöer med höga naturvärden. Vi fick även se några grodor, en snok samt vätteros. Bland de dagfjärilar som flög i området kan sorgmantel, grönsnabbvinge och tosteblåvinge nämnas. Alla tre trivs bäst i skogsmiljö.
/Jenny Langborg
Här följer flera bilder från utflykten
Norrlandslav	Från vandringen
Grynig blåslav	Skriftlav
Tujamossa	Skrovellav
Vätteros	Skuggblåslav

I hjärtat av Kolmården

Klicka på bilderna för att se dem i större version

Lördagen den 6 maj 2006 var en alldeles strålande vacker dag, solsken och närmare 20 grader varmt. En perfekt dag att vara ute i vackra skogsmiljöer. Vi var 7 personer som guidades av nyckelbiotopsinventeraren Jens Johannesson.

Rast

Denna aktivitet, som skedde i skogsgruppens regi, startade i en blandsumpskog vid Porsgölen. Detta skogsparti är gammalt och har troligtvis lång kontinuitet och området är av regionalt intresse för naturvården enligt Norrköpings naturvårdsprogram. Där hittade vi några av de lite ovanligare lavarterna t.ex. gammelgranslav, kattfotslav, hållav och efter lite letande hittade vi även garnlav.

Gammelgranslav, Lecanactis abietina, är en skorplav som växer på äldre granar och ekar. Man kan se att hela trädbaser skiftar i grått på grund av att det växer gammelgranslav där. Tittar man närmare på laven kan man se vita pyknid och blekgula apothecier. De svarta prickarna som syns på bilden är platser där apothecier har trillat bort.

Kattfotslav

Garnlav, Alectoria sarmentosa, är en barrskogsart som i norrländska granbestånd kan drapera hela träd. Men här i Östergötland har den inte lika utbredd förekomst. Arten ses som en indikator på lång skoglig kontinuitet. Garnlaven har en gulgrå färg, dikotom förgrening (Y-förgrening), saknar seg märg.

Hållav, Menegazzia terebrata, är en bladlav som är ganska lik den vanliga blåslaven. Men hållaven är lite grönare och växer mera tillplattat dessutom har den små hål i bålen. Hållaven signalerar skyddsvärda skogsbestånd med höga naturvärden. Laven vill ha hög luftfuktighet och påträffas därför oftast i sumpskogar eller vid vattendrag.

Nästa område vi besökte var vid Ämtenbäcken. Där gjorde vi bara ett snabbstopp för att få se näckmossa och dunmossa. Eftersom jag hade gjort lite förstudier av området var det inte svårt att finna näckmossan och Jens hittade dunmossan nära nog direkt.

Näckmossa

Dunmossa

Därefter begav vi oss till Älsebobäcken med bilar för att sedan vandra vidare till en mera otillgänglig brant söder om Ämtefall. Här blev det genast lite jobbigare att ta sig fram, inga behagliga stigar att promenera på. Men eftersom vi alla ville se flera spännande arter var det inte någon som protesterade.
Vi fick verkligen lön för mödan, för uppe på höjden fann vi både norrlandslav och den för Östergötland mycket ovanliga arten skrovellav. Enligt Jens Johannesson var detta en ny fyndplats för arten. I rapporten Sällsynta lavar i Östergötland 2000 (Länsstyrelsen Östergötland) fanns endast 11 aktuella fyndplatser i Östergötland då rapporten skrevs. Så det var ju kul att hitta den på ett ställe till.

Norrlandslav, Nephroma arcticum, är en stor marklevande bladlav. När laven är torr har den en grågrön färg, vid väta är den istället mera ljusgrön. Lavens gröna färg beror på att man ser grönalgerna tydligt. De mörka fläckarna på bålen är cephaloider. (små samlingar av blågröna alger) Laven används som signalart i södra och mellersta Sverige

Skrovellav, Lobaria scrobiculata, är en bladlav som har upp till 20 cm stor bål. Laven är en mycket bra signalart på miljöer med höga naturvärden. I södra och mellersta Sverige har laven på kort tid blivit sällsynt. Skrovellaven växer vanligen på stammen av gamla lövträd eller på mossiga block och klippor.

När vi gick nedför branten passade vi på att söka efter grön sköldmossa. Det kan ju kännas som att söka efter en nål i en höstack när man letar efter den. Man letar nämligen efter mossans sporkapsel som är upp till 7 millimeter lång och 4 millimeter bred. Sporkapseln sitter på ett skaft som är 1-2 centimeter långt.
Men om man vet var man ska leta, är det inte någon omöjlighet att hitta den. För Jens Johannesson som är en van inventerare tog det inte så lång tid, han vet ju precis vilket substrat han ska leta efter.

Grön sköldmossa, Buxbaumia viridis, är en bladmossa som växer på murken ved. Arten signalerar hög och jämn luftfuktighet i kombination med rik tillgång på död ved.

De arter som jag har nämnt är bara en bråkdel av de mossor och lavar som vi tittade på under denna exkursion. En del vanliga, andra ovanliga. Ett par är så sällsynta att de är rödlistade. Nio är s. k. signalarter, vilket innebär att de indikerar miljöer med höga naturvärden.
Vi fick även se några grodor, en snok samt vätteros. Bland de dagfjärilar som flög i området kan sorgmantel, grönsnabbvinge och tosteblåvinge nämnas. Alla tre trivs bäst i skogsmiljö.

/Jenny Langborg

Här följer flera bilder från utflykten

Norrlandslav

Från vandringen

Grynig blåslav

Skriftlav

Tujamossa

Skrovellav

Vätteros

Skuggblåslav