Detta är historien om en MGA coupé mellan åren 1957 - 2004. Startsidan

(Detta material är inhämtat och sammanställt av Ingvar Tiger, Luleå. OBS att han har © på både bilder och text OBS).
Jag är honom mycket tacksam för att få tillstånd att publicera det. Tack Ingvar.
 

MGA coupe -57
ch nr HMK33-31870

26/6 1957 Bilen inregistreras i Sverige för första gången av Aktiebolaget Hans Osterman och får sitt första registreringsnummer AA27142.

4/7 1957 -10/3 1958

Rune Rande, ingenjör i  Enskede köper bilen ny från Ostermans i Stockholm. Rune Rande har avlidit 1969 och följande har Fru Vivi-Anne Rande återberättat. Vid ett besök på en utställning på Kungsträdgården 1957, fick de syn på en helröd MGA coupe. Rune blev så förtjust i bilen att den köptes efter utställningen. Då Rune var intresserad av bilar och  biltävlingar var MGA´n även tänkt att kunna tävlas med, vilka tävlingar den var med i är osäkert men drömmen var Nurnburring, men så långt kom den aldrig. Troligast var att den kördes i Roskilde en gång. Mest blev det körningar kring Stockholmstrakten. Bilen var ju liten för en familj på tre och det monterades omedelbart ett bagageräcke där barnvagnen fick plats på och den lille fick plats bakom sätena!.  MGA´n såldes efter 8 månader då andra barnet kom och två barn rymdes definitivt inte i MGA´n. Bilintresset fanns dock kvar och andra bilar som Austin Healy, MGA igen och Ford Fairlane passerade.

10/3 1958-22/4 1958 MGA´n åter till Aktiebolaget Hans Ostermans skyltfönster.

22/4 1958-10/ 6 1959 Svend Aage Kofoed tjänsteman i Bandhagen, blir ny lycklig ägare och behåller bilen i ett år. Ingen bilhistoria har efterforskats, enligt uppgift från Danmark, Bornholm så har Svend Aage avlidit 1988.

10/6 1959-29/6 1959 Kurt Andersson bilmekaniker i Lycksele är nu ny ägare. Hämtat bilen i Stockholm för att endast sälja den vidare enligt uppgift av senare ägare Willmar Stenlund. Nytt reg nr blir AC42962.

29/6 1959-22/3 1961 Willmar Stenlund Borrare Laisheden Sorsele.

Bytte till sig MGA´n mot en Ford Taunus med en bilhandlare Bruno Forsberg som enligt uppgift hämtade MGA´n från Stockholm, här verkar det något oklart mellan tidigare ägare Kurt Andersson och Bruno Forsberg? Kan det varit Bruno som köpte bilen och Kurt stod som ägare?.
Okänt om han nånsin var som ägare enligt Willmar, i papperna finns han ej, däremot Kurt Andersson Lycksele bilmek med som ägare kort tid 10/6 –29/6 1959.
Bilen var enlig Willmar i mycket gott skick med ca 2000 mil och ca 6000 mil på mätaren när han sålde den 1961. Hela bilen var röd och oskruvad. Willmar monterade reservhjulet på bakluckan för att få mer plats då han reste mycket och det var ont om bagageutrymme. Hålen i luckan finns kvar ännu 2002 endast dolda av kromlister!.
Batteriet var originalmonterat i ramen och tålde inte kyla, vilket senare ägare även påpekat.
Willmar var mycket nöjd med bilen och dess köregenskaper.
1961 bytte han bilen mot en ny Volvo PV 544.( Ångrar sig givetvis idag för detta!)

Willmar har skickat fina bilder som är inskannade. Men även skrivit ner följande brev efter vårt telefonsamtal.

Den ena bilden förställer min kompis Åke men ny MG, samt jag första helgen jag var ägare till bilen. Vi åkte till Kornsjöstrand Ö-vik för att fira midsommar År 59.
Den andra bilden är tagen i Gargnäs vintern 60.
Du undrade hur jag utnyttjade bilen, jag köpte den av en privatbilhandlare här i Sorsele han tyckte absolut att jag skulle byta, hade själv en Ford Taunus År 55.
22 år gammal var jag inte så svår att övertala gjorde affär den 18-6-59 den hade rullat ca 2500 mil jag gav 9500 kr för den.
Bilägandet på 50 talet bestod i huvudsak att bilen skulle nyttjas för resor till och från jobbet samt i mån av ekonomi nöjeskörning.
Min arbetsplats var Norr och Västerbotten samt ibland längre söderut därför hamnade reservdäcket på luckan där bak, jag och min passagerare behövde plats i bilen för vår privata utrustning. Åke ordnade genom en firma i Stockholm kromade lister samt en grov kromad bult. Sökaren på taket var även mitt verk.
Så småningom blev vi fler som skulle jobba på samma ställe å önskan att samköra väcktes, då platsade inte en tvåsitsig bil.
Så i Mars-61 blev det affär igen. Jag bytte mig en Volvo 544 Sport fick 7300 i byte för MGA den hade då rullat 6000 mil. Under mina 22 månader samt ca 3500 mil som ägare till bilen skötte den sig bra inga större rep behövdes.
Jag saknade MGA väldigt mycket därför blev det en annan sportvagn 1 år senare, men det är en annan historia.
Vad jag undrar över är, var har bilen varit från 60 tal till år 2002 har den brukats i trafik eller varit på stall, är några originaldelar kvar eller är allt utbytt.
Vad jag förstår har du koll på detta, vore roligt att veta dess levnadsöde mellan år 60 tills du bekom den, samt orsak till att den ser fin ut den är trots allt ca 46 år.
Hälsningar
Willman

22/3 1961-5/5 1961 AB Ohlssons Bilaffär, Lycksele Här står nu MGA´n åter hos en bilhandlare och väntar….

5/5 1961-23/3 1966 Folke Karlsson Serviceman i Vilhelmina blir ny ägare. Registreringsnummer AC 42962.
Folke lyckades jag genom en slump (internetsökning) hitta tack vare hans hemsida och korta kommentar att han ägde en MGA 57 som varit hans ”bästa bil” och att han kom från Vilhelmina.
Genom denna kontakt med Folke startades efterforskningarna kring bilen och dessa bilder och historier är sammanställda som en tidsresa med bilen.
Från 1961 har Folke Karlsson ägt bilen till 1966, 1965 byts reg nr till BA54282 när Folke flyttar söderut, och här följer en hel del episoder och bilder.
Bilen är nu röd med svart tak, taksökare och reservhjulet borta från luckan, kromlister sitter som täckning av hålen.
Här följer lite historia med bilder som Folke berättat och som jag i denna historiebeskrivning återger oförändrat;

Hon verkar ju vara i alldeles ypperlig kondition, gamla Laura. Fast jag tror
nog att det är en annan ratt, växelspaksknopp och -kåpa? Backspegeln är nedflyttad från överkanten på vindrutan. Några saker är ändrade på instrumentpanelen. Utvändigt är hon sig lik. Jag bifogar de bilder jag har bevarade. Det är ju längesedan och jag trodde hon var skrotad.
Det första minnet får bli följande. På macken hade vi som kunder två bröder, den ene hade en Austin Healey, den andre en MGA Cab. En vacker sommarkväll fick jag "använda" MG:n då jag gjort honom en tjänst. Sedan var jag frälst. En annan kund var bilhandlare, han tyckte jag skulle byta upp till en modernare Volvo. Nej, sa jag, men hittar du en MG som jag klarar att betala, då slår jag till. Några månader senare kom han en kväll med Laura. Hon var dyr, men jag fick 36 månader. Det betydde för mig, mat var sjunde dag i tre år!!! På den tiden var jag smalare än nu :-). Så, samma kväll körde han iväg med "min" Volvo och jag var en mycket glad ägare till Laura. På mitt kvällsfik satt en tjej som jag småstött på tidigare, med dålig framgång. Hon kom fram till mig och frågade om hon fick åka en sväng. Sagt och gjort. Vem har du lånat den av? - undrade hon. Den är min! - svarade jag. I så fall ska jag älska dig för evigt. - fick jag till svar. Hon gifte sig ett år senare, men inte med mig! :-) Min sambo sedan dryga trettio år har inte sett Laura i verkligheten.

Jag tycker att du så långt som möjligt ska eftersträva originalstatus. Som ledning kan jag säga att kromknappen på bakluckan har jag satt dit. Någon tidigare ägare hade placerat reservhjulet på ovansidan. Men det tog jag bort och då kom den där knappen dit. Kanske också listerna, för där satt två järnkrokar för att hålla hjulet. Taksökaren var mitt stort misstag från min sida. Den funkade inte som jag tänkt mig. Ute på vägarna tog fartvinden i den så man fick inte ljuset dit man ville.

Starten gjorde jag om, från dragkontakt till en liten tryckdito till vänster om ratten under panelen. Det var som säkerhet, eftersom dörrlåsen inte är av bästa kvalitet :-).

Som en liten kuriositet. Bakom stolarna hade jag ett lastbilelement kopplat till kylarvattnet. En gång, minns jag särskilt, var det över 30 grader kallt, men jag kunde glida omkring med nedvevad sidoruta!

Är det fortfarande Lucas elsystem i Laura? Med två batterier under plåten bakom stolarna. Fungerar bränslepumpen? Och har du någon som kan justera de båda SU-förgasarna. Hur är det med framstötdämparna? Det var ett elände att hålla dom i skick. Fordrade oljepåfyllning ganska ofta, liksom förgasarna.

Jodå, ratten var justerbar när den kom i min ägo! Kanske har någon tidigare ägare fixat det, men det betvivlar jag. Det var nog bara jag, med min ringa längd, 155 cm, som hade nå'n användning för den :-). Hoppas du får ut mera kräm ur batterierna med +jord. Det var svårt med starten vid > - 10 grader. Men som tur var hade jag tillgång till motorvärmare både vid bostaden och jobbet

Du bör nog också titta över framhjulen. En ung kille från verkstadsskolan jobbade extra på macken. Han erbjöd sig tvätta Laura mot att han fick köra henne. Tyvärr gick det inte bättre än att när han skulle ut ur tvätthallen rensade han kuggarna på backväxeln. Läraren erbjöd en genomgång av bilen i ersättning. Killen fick betala reservdelarna till växellådan. I den vevan, tror jag, att de skiftade höger och vänsterhjul. Men de gick igenom motor och allt! Och konstaterade att det då inte fanns tillstymmelse till slitkant i cylindrarna. Det maskinella var i toppkondition!

Men det där med hjulen vållade mig ett bekymmer. Jag var på väg hem från Stockholm och strax nedanför Åsele såg jag ett hjul rulla förbi mig ut i snödrivan! Jag hittade hjulmutter och kunde vada iväg efter hjulet. Sedan jag försiktigt bromsat in och hade turen att bromstrumman var tillräckligt stor för att hålla mig på vägen. Men, domkraften var för hög när bilen stod på trumman. Jag visste att Volvo Duett domkraften skulle passa. Efter kanske en kvart kom en sådan! Men, karl'n skulle till jobbet så han hade inte tid att hjälpa mig!! Nästa bil var en lastbil med kran och då fick jag hjälp. Så den gången slutade det lyckligt ändå. En annan händelse. En annan extrakille på macken råkade fylla diesel i en folka. Vi tog in den i smörjhallen och tömde tanken i diverse kärl. Den soppan hällde jag i tanken på Laura, det var väl 50-50. Lite trögstartad blev hon men när motorn var varm gick hon som en klocka :-). Det är ju en långslagig motor i henne så hon borde nästan gå på ren fotogen! Den hade rullat ca 15 000 mil när jag sålde den!

23/3 1966-8/9 1967 Tord Karlsson, Luleå. Bilen får nytt regnr och blir nu en Norrbottensbil BD8332.  Ej fått tag i personen.

8/9 1967-19/10 1970 Knut Ola Rehnström, Luleå.
Ej fått tag i personen.
 

19/10 1970- 14/8 2002 Christer Sundqvist, Luleå. Bilen byter även reg nr till nya DZD 856.

Köpte bilen som relativt nybliven körkortsägare, men bilen krävde lite arbete då den var rostig, Christer reparerade den med lite plåtjobb och omlackering, mindre motorrenovering också + en del detaljer i framvagnen under åren. Batteriet flyttade Christer bak i skuffen och konverterat till + jord. Christer hade ägt bilen i 30 år och det var säkert en hel del beslutsångest innan han bestämt sig för att sälja den.
 

14/8 2002- Ingvar Tiger, Luleå, nuvarande ägare

Visst ser den fin ut! Persön i Luleå

Inredningen är helt ok , lite extra knappar och mätare, men det ska fixa till sig!




Sökte en bil efter att jag sålde en AFord -31 till förmån för att hitta nåt modernare fordon och helst en engelsk sportvagn. Tillfället dök oväntat upp och i augusti köptes bilen av Christer i Luleå. Bilen var körbar, men vattenpump och bränsleledningar läckte, efter lite fundering och diskussioner hemma så blev det affär någon vecka senare. Väl hemma med bilen och några rundor hemma i byn och det kändes helt rätt med en MGA (trots motorstopp och bogsering), härlig vägkänsla och precis styrning. Hösten 2002 påbörjades rengöring och undersökning av bilen, det mesta visade sig fungera, men givetvis mycket rost i karosssidor, men även ramen har rostskador och gamla reparationer som måste fixas. Började nu även att ta fram lite historia kring bilens tidigare ägare och detta har varit lika intressant som att fixa med bilen! Under vintern 2002/2003 hände inte mycket mer än att en del mindre bucklor fixades, förgasare renoverades, stolsramar.
Rostrep påbörjades under juletid 2002 med mycket möda och stort besvär.

Hösten 2003, nu har höger och vänstersida reparerats, innertrösklar och karossidor bytta, stor hjälp av en skicklig plåtslagare då min tid ej räckte till (men även en hel del frustration då dörrarna ej ville passa perfekt, kan det varit så sen bilen var ny?). Mycket rost! och innertröskeln visade sig vara helt borta, ej av rost, men vid nå'n gammal reparation ansåg man tydligen att det räckte att popnita fast yttertröskel och innerplåt och kapat bort innertröskeln. Tur att jag ej försökte med att lyfta av karossen.

Nästa steg är att laga mindre rostskador bak och fram och därefter lyfta av kaross för att påbörja reparation av ramen och delar av kaross som ej kommits åt.

Undrar vart främre plåten framtill under grillen tog vägen? Krockad och bortslängd? Originalverktygen? Stötfångarhornen?

Vintern 04-05.  Nu gick det ganska bra för mig under hela hösten och vintern, men jag drog på mig ett ryggskott i början av januari, precis när ramen var färdiglagad. Sen dess har jag inte kunnat göra någonting alls p g a ryggen, men nu börjar det kännas bättre och nu törs jag göra lite mindre arbeten som inte belastar ryggen för mycket. Inte nog med det, jag fick även tennisarm! I samma veva, p g a för mycket arbete med vinkelslipen i en hand och samtidigt mycket arbete på jobbet med höger mus. Den åkomman vill jag varna alla för som sitter för länge med musarbete som jag gjorde intensivt under 3 veckor 8 timmar om dan. Detta om detta...

Karossen är nu lite längre kommen, men än återstår det svetsjobb på den. Ramen var i lite sämre skick än jag trodde och har krävt ganska mycket, dessutom har jag försökt göra alla detaljer själv och det tar lite mer tid än att beställa detaljer och svetsa dit dom. Lite grejer beställde jag från USA, bl a skruvar, muttrar , div. specialfästen som jag fått nu först, men det blir perfekt att ha i lådan och plocka fram när jag börjar skruva ihop bilen.

/Ingvar Tiger
 

Startsidan