Semesterresa till Irland.

Startsidan

Portar.jpg (18066 bytes)

Flög in över ett soligt Dublin efter att hela vägen bara sett fluffig bomull. Det var en lugn flygtur med kall mat och snaps till samt konjak till kaffet. Förvånande nog var det förbjudet på hemvägen! Utanför Dublin åkrar så långt ögat nådde. Avsaknaden av skog var påtaglig. Kreaturen gick ute och betade, och jordbrukssysslorna verkade vara undanstökade för året.

Vid flygplatsen möttes vi av sonen som lotsade oss, via flygbuss för 2£, ca 20 kr, till hotellet. På vägen passerade vi ett bostadsområde som påminner om miljonprogrammet i Sverige. Men husen var ganska slitna och på alla balkonger hängde tvätt på tork. Vi upplystes om att det mest bodde socialfall där. Hotellet ligger mitt i stan femtio meter från busstationen. Det är en typisk Irländsk byggnad, hög och smal med den georgianska porten. Bed and breakfast, men mycket fint rum med dusch och tv, och redig frukost. Till grund under förmiddagarnas utforskning av staden.

Sonen har en lägenhet i en nybyggd stadsdel i Docklands, där man rivit nästan allt och byggt nytt i europeisk stil. Flotta kontorshus i glas och stål, bostadshus som påminner om nyproduktion i Sverige. Fint men dyrt. Man behöver inte vara särskilt påläst för att inse att det är EU-pengar som ligger bakom. Lägenheten var möblerad när han hyrde den. Han som äger lägenheten, äger flera som han köpt av byggherren. Det kan alltså vara flera olika ”värdar” i samma hus!

Exempel på portar i Dublin.                                                          


Första kvällen gick vi på kombinerad restaurang/pub i detta område, där restaurangdelen var mycket fin. Vi serverades en verkligt bra middag med utmärkt service till ett hyfsat pris. Ungefär som medelstandard i Sverige, priset alltså. Dagen därpå bekantade vi oss med centrum som nog kan betraktas som en stor byggarbetsplats. Det byggs och renoveras på alla håll och kanter. Och en sak som slog oss var att man behåller den typiska Irländska fasaden, river allt bakom och bygger nytt. De allra flesta husen är av den smala, höga typen. Tre och ibland fyra våningar höga. Ofta med källartrapp direkt från trotoaren. Portarna målade i alla tänkbara kulörer och rikt utsmyckade.

 

    Trinity College.
Trinity.jpg (57915 bytes)
Paddy.jpg (52273 bytes) Irland är ett gammalt land med många gamla, intressanta byggnader, kyrkor och slott. Det mesta byggt i sten. Sevärt är bland annat Trinity College, grundat år 1591 av Elizabeth I. Nationl Gallery är mycket väl värt ett besök med sin fina samling tavlor av berömda konstnärer. Och inte minst för att, som på övriga muséer, inträdet är gratis. National Museum hade ,vid vårt besök, en fantastisk utställning av guldföremål från tiden 2 500 – 500 f kr. St Patric’s Cathedral från 1100-talet är ett måste vid ett Dublinbesök. På tal om kyrkor, jag hittade ett internetkafé för seniorer i St. Anne’s Church. En mycket entusiastisk äldre gentleman talade sig varm för att 55+ ska hänga med på den nya tekniken. Vi håller kontakten vi e-post.
  E-postvykort från gentlemannen. St. Patrics Cathedral.
Att ”gå på stan” kan vara problematiskt då gatorna helt plötsligt ändrar namn, mitt på. Dessutom står gatunamnet bara i början och slutet. Så det gäller att ha kartan i ena handen och kompassen och lexikonet i den andra. Nu är människorna väldigt trevliga och hjälpsamma så det går bra att fråga sig fram. Påfallande stor del av befolkningen är ung. Därför undrar man hur det blir i framtiden, när de blir äldre och ska ha pension. Vid våra shoppingturer kunde vi konsatera att priserna ligger ungefär som i Sverige, men är på väg upp i ett ”rasande” tempo. Till och med Irländarna själva tycket att Guinness hade blivit alldeles för dyrt. Ändå var pubarna välbesökta. Där var alla åldrar blandade. Alla oavsett ålder, kön och religion går på pub och umgås. StPatric.jpg (28419 bytes)
Molly.jpg (36516 bytes)
   Molly Malone,

Irland har under senare historisk tid varit ett fattigt land. Trots att det har naturliga förutsättningar att vara rikt. Detta beror till stor del på den engelska överklassens utsugning av landet. Inte ens under den stora svälkatastrofen, då potatisen ruttnade bort, kunde adel och välbärgade dela med sig. Ur missnöjet föddes tanken på en egen stat, med ett ruskigt inbördeskrig som följd. Motsättningarna kvarstår på Nordirland, men skylls numera på religionsmotsättningar, något som underligt nog inte finns på ”riktiga” Irland.

Vi gjorde ett par guidade bussturer längs kusten. Bussföraren var både chaufför och guid, och bättre sådan får man leta länge efter. Där har den stockholmska turistnäringen mycket att lära! Mannen pratade, mycket initierat, under hela färden. Ja, ibland sjöng han också. Bland annat visan om Molly Malone som jag genast lärde mig utantill. Det var fantastiska vyer vi passerade, ett intressant landskap och långa inbjudande sandstränder, för att inte tala om de besuttnas boende och miljö. Ett ganska ordinärt radhus hade för en tid sedan bytt ägare för den nätta summan av 53 miljoner skr.

En sak jag fäste mig vid var de många försvarstornen längs kusten. Det förklarades med att de byggts inför en förväntad invasion från Napoleon. Irland har fött många  berömda författare som Samuel Bekett, Oscar Wilde och James Joyce. Den sistnämnde har fått ett eget museum i det hus han bebodde, ungefär som August Strindberg. Till sist vill jag varmt rekommendera Irland som resmål för de som tröttnat på Kanarieholmarna och dylikt.

Startsidan  

.Uppdaterad  2015-11-18