Motorsidan!

Volvo Amazon

Nästa fordon som varit i min ägo, men som jag numera sålt var en Volvo Amazon från 1964. Den var utsatt för en del ombyggnader av mig.

Bland annat så monterade jag dubbla SU-förgasare på den och växellåda med överväxel. Den fick även växelströmsgenerator. Just detta med växelströmsgenerator är litet problematiskt på B18-motorer, eftersom inte alla har fäste för detta.

Fästet i motorblocket kom till först när växelströmsgeneratorn kom. Just växelströmsgeneratorn var ett akutfall, eftersom jag var på semester när generatorn lade av, och då var jag tvungen att snabbt hitta en ny. Då hittade jag en växelströmsgenerator med adapterfäste som gjorde att jag kunde montera den i likströmsgeneratorns fästen! Ibland skall man ha tur!

Amazonen körde jag cirka femtontusen mil med medan den var i min ägo.

Audi 100 L5E (DKW?)

Ett mellanspel i mina fordon har varit en Audi 100 L5E från 1980, vilket jag efter ett tag kom fram till inte var speciellt lustigt. Den var trist att köra, hade dyra delar och drog betydligt mera bränsle än Amazonen som jag körde på cirka 0,85 liter per mil. Denna hade jag enbart ungefär ett år.

Subaru kombi 1

Nästa bil var en Subaru kombi från 1982. Den var en betydligt bättre bil än Audin. Dels var den inte lika bred, vilket gjorde att den var enklare att parkera, och dels var den billig i drift. Dessutom så hade den fyrhjulsdrift och lågväxel, vilket gjorde att den tog sig fram bra även när det var sämre förhållanden.

Den fick följa med under drygt 6000 mil. Anledningen till att jag sålde den var att jag flyttade från Luleå till Mölndal, och hade den fått följa med så hade den rostat bort på nolltid. En trevlig facilitet som den hade var att fjädringen var ställbar. Dock manuellt, så man fick ta fram hylsnyckelsatsen, men man kunde ändra bakfjädringen på fem minuter om man skulle lasta tungt.

Jag kan definitivt konstatera att det här med fyrhjulsdrift på personbilar inte är något onödigt. Jag anser att det är en funktion som ökar användbarheten av en bil betydligt. Det är inte bara i lergroparna och på blankisen man har nytta av fyrhjulsdriften, utan den är något som även underlättar när väglaget är osäkert, eftersom bilen blir betydligt mera kursstabil. Dessutom så slipper man bekymra sig så mycket om huruvida det är skottat eller inte. En decimeter blötsnö är inte något problem, framförallt inte med dubbdäck.

Subaru XT

Min nästa bil var en Subaru XT 4WD Turbo med automatlåda från 1986.

Den är rätt trevlig att köra och skiljer sig från de flesta andra bilar jag kört. En egenhet är att den har digital instrumentering, vilket gjorde att när denna bil kom var det någon motorjournalist som kallade den för "Världens snabbaste flipperspel".

Den har det mesta i utrustningsväg man kan önska sig. T.o.m. fjädringen är ett kapitel för sig. Den har nämligen luftfjädring runt om, vilket gör att man kan ändra fjädringshöjden med en knapp på instrumentpanelen. Dessutom justerar den sig automatiskt, vilket gör att den alltid håller sig på rätt höjd oavsett last! Liksom med Citroën så kan man inte se på utsidan hur pass tung last man har.

Även en del av instrumenteringen har drag av Citroën, men med annan design.

Subaru kombi 2

Sedemera har jag skaffat mig en Subaru Legacy kombi från 1992, vilket är en relativt ordinär modell utan större konstigheter.

Valet av kombi ser jag som givet, däremot har jag märkt att extrautrustning i form av taklucka är en nackdel. När bilen blir litet till åren så finns det en "smärre" tendens till att den börjar läcka och krångla. Dessutom blir takhöjden invändigt betydligt lägre, vilket ställer till med problem för mig i många bilar.

Yamaha XT500

Tidigare ägde jag även en Yamaha XT500 från 1978. Denna delade jag tidigare med en kompis. Den var ganska ful, men fungerade bra. Något hög ljudnivå var det dock eftersom ljuddämparen inte var original, utan från en bil.

Det som var trist med hojen var att det var ett sexvolts elsystem, vilket gjorde att det var ganska svagt lyse. Teoretiskt skulle man kunna montera delar av elsystemet från en SR500, eftersom det är på 12V.

Bilden nedan är ur en reklambroschyr och visar hur hojen såg ut när den var ny.

Suzuki GSX750

En annan motorcykel som jag har haft var en Suzuki GSX 750 från 1980. Det man kan säga om den var att den var tämligen stor och klumpig, men att man kunde hänga mycket packning på den när man skulle på semester.

GSX 750 och GSX 1100 av årgångarna 1980 till 1983 delar på många punkter delar. Motorerna har samma infästningar bl.a. Det finns också skillnader, vilket gör sig gällande framförallt på 750:n. Den är nämligen underdimensionerad på vissa punkter, bl.a. motorns vevaxel, där vevstakslagren riskerar att gå ner sig om man inte sköter motorn noga med ordentliga oljebyten och varmkörningar.

Dessutom är framgaffeln betydligt klenare på 750:n. Dels har gaffelbenen en mindre diameter och dels så är fjädrarna för veka för den tunga motorcykel som det egentligen handlar om. Fjädringen har nämligen dels en tendens att bottna när man bromsar hårt och dels så trycks framgaffeln ihop för mycket i kurvorna om man kommer litet för fort. (det behöver inte gå speciellt fort.) Att framgaffeln trycks ihop mer än bakfjädringen får till resultat att motorcykeln understyr, vilket gör att man kommer ut med hjärtat i halsgropen mer än en gång. Med passagerare på bak så uppträder inte understyrningen lika markant. Problemet är att man vill inte gärna köra med passagerare alla gånger.

Jag lyckades lösa problemet genom att ta fjädrarna som ursprungligen var 50 centimeter långa och kapa bort tretton centimeter av dem, samt lägga i längre distanser i gaffelbenen för att kompensera för de kortare fjädrarna. Med denna förändring blev motorcykelns beteende avsevärt bättre än vad det hade varit tidigare. Till en början upplevde jag fjädringen som något hård, men faktum är att den snarare varit för mjuk tidigare.

Bak hade jag stötdämpare från Öhlins, vilket jag varmt rekommenderar alla motorcyklister. De är justerbara på alla de sätt man kan önska sig. Vissa modeller kan man justera helt själv, medan andra modeller måste lämnas in till verkstad för justering. De är dessutom möjliga att renovera, så man behöver aldrig byta dem om de inte skadas ohjälpligt i en olycka.

Även fast mina dämpare inte läckte så lämnade jag in dem för renovering, vilket gjorde att det blev en betydlig förbättring av väghållningen och komforten. Detta trots att dämparna justerades hårdare än de var tidigare.

Efter vad jag fick höra hade den gamla oljan i stötdämparna luktat surströmming...

Yamaha SRX

För närvarande har jag en Yamaha SRX-6, vilket är en liten trevlig hoj där man inte är så känslig för vilket underlag som man kör på. Den går utmärkt även på grusväg, delvis tack vare att den är så lätt.

Det enda jag saknar på den är centralstöd, vilket är toppen när man skall smörja kedjan.

En av världens minsta fungerande V12:or. Den är en skalenlig modell av en Rolls Royce Merlin, vilket är samma motor som satt i Spitfire. Skalan är 1:6, och effekten hos motorn ligger på runt 30 till 40 hästkrafter. Motorn är inte till salu! Jag äger inte motorn, utan såg den på en mässa.

Det mesta i motorn är tillverkat av byggaren i egen verkstad. Till och med tändstiften har han gjort själv. De var visst den svåraste detaljen i motorn.

När man inte orkar att jogga själv så...

Att inte Volvo gjorde en sådanhär också?

Liten trike. Världens minsta? Kolla in bakbromsen! Ingen rädsla för olja på bromsbeläggen här inte!

Mobil batteriladdare, eller?

Inte riktigt vad den motorn var avsedd till från början!