Min Pappa har levt nästan hela sitt liv i övertygelsen om att hans längtan ut i världen, och oförnöjsamheten med det bestående, berodde på att han som spädbarn hade lämnats kvar i potatisåkern efter ett genom Jämtland resande zigenarfölje. (Senare forskning har påvisat att Pappas Morfar inte hade talat riktigt sant då han berättade om hur Pappa hade kommit i sina föräldrars vård. Något zigenarblod lär inte finnas i våra ådror. Men Morfaderns version har alltid tilltalat Pappa bättre.)
Mamma kom till Sverige från Tyskland i samband med kriget. Till skillnad från Pappa är hon mycket förnöjsam. (...Fast det är klart, glass och choklad kan hon nog aldrig få riktigt nog av.)
Det har föräldrarna gemensamt att de har varit mycket nöjda med varandra (utom under arbetet med ombyggnaden av köket, förstås).
Gemensamt har de också en dotter som är min 6 år äldre storasyster Rita. Hon tillhör Hippiegenerationen och gav sig tidigt ut på äventyrliga resor under vilka jag fick försöka lugna och trösta föräldrarna. Men utan henne hade 60- och 70-talsmusiken förmodligen gått mig förbi - hemska tanke.
Våra karaktärer tycks vi ha ärvt från varsin förälder, jag och min syster. Hon är lik Pappa och jag Mamma.