Att jag är
civilingenjör till trots, har jag aldrig gillat att läsa eller räkna. Så efter lumpen arbetade jag i ungefär två år på olika dagis i väntan på att jag skulle få studielust. Det påstods ju att om man bara håller på ett tag med något HELT annat så skulle studielängtan komma smygande över en. Det blev inte så. Utan att ha någon lust sökte jag min högskoleutbildning ändå.Jag utbildade mig vid Linköpings Tekniska Högskola till civilingenjör. Hur lång tid det tog mig kan väl lämnas därhän, men orsaken till den tidsåtgången var att jag hade ambitionen att försöka förstå det jag skulle lära mig. 1990 fick jag min examen från linjen 'Teknisk fysik och elektroteknik' med inriktning 'Tillämpad fysik'.
(Apropå fysik... När jag som försökskanin bidrog till utvecklingen av en blodflödesmätare baserad på dopplereffekten, kom en forskare från Canada på besök. Den som mätte på mig berättade för besökaren att mätvärdena var typiska för en idrottsman 
. Påståendet var alltför smickrande för att jag skulle kunna drista mig till att korrigera det. Rörelse är något min kropp huvudsakligen får i tunnelbanan.)
I mitt yrke arbetade jag först en hel del med drift av minidatorer av typen VAX/VMS. Fortfarande loggar jag in på någon av dessa trevliga 'samarbetspartners' när jag tröttnat på bemästrandet av UNIX, vilket alltmer har kommit att fylla min tid. För närvarande är min huvudroll som postmaster för ett e-postsystem av typen HP OpenMail.