Vapen, styrelse, indelning.

VAPEN, STYRELSE, INDELNING.

Vapnet

Styrelsen

Landshöfdingar

Generalguvernörer

Civila indelningen

Fogdar öfver hela Dal

Fogdar i södra fögderiet

Fogdar i norra fögderiet

Länsmans-Distrikter

Domsagor

Häradshöfdingar öfver hela Dal

Södra domsagan

Norra domsagan

Kyrkliga indelningen

Militära indelningen

Öfverstar för Dal, sedan Westgöta-Dals regemente

Vapnet,

hemtadt af den här i fordna tider högt drifna boskapsskötseln, är en röd oxe i hvitt fält, under greflig krona. Att det redan fanns vid Gustaf I:s begrafning d. 21 Dec. 1560 kan slutas af v. Dalins berättelse om likbegängelsen. Fanan, som då var den 14:de i ordningen af 24, bars vid tillfället af Erik Bertilsson Slang, sist ståthållare på Kexholm. Grefskapstiteln lärer härleda sig från Erik XIV, hvilken, i bref till sin broder hertig Magnus den 28 Nov. 1561, kallar honom hertig till Westanstång i Östergötland och grefve till Dal samt Wadsbo.

Styrelsen

öfver Dal och kronoinkomsterna deraf hafva i äldre tider varit lemnade än till den ena, än den andra kungliga eller furstliga personen.

1. Sålunda, då Magnus Ladulås i Augusti 1275 störtade sin broder Waldemar från thronen, fick denne behålla Göta rike, d. ä. Westergötland, Östergötland, Småland, Wermland och Dal, och var dess konung, hvilket likväl fortfor endast till början af 1279 (1).

2. Sedermera egde Magni söner hertigarne Erik och Waldemar, i förläning flera landskap, deribland äfven Dal, som de gemensamt styrde, och anlade Daleborg 1304. Af deras häfdaskifte i Lödöse den 9 Sept. 1315 inhemtas, att hertig Erik på 5 års tid fick Westergötland, Dal och Wermland m. m. på sin lott, men detta regemente upphörde med hans fängslande den 10 Dec. 1317.

3. Genom fördraget i Jönköping den 28 April 1357 emellan konung Magnus Eriksson Smek och hans son samt medregent, konung Erik, erhöll denne sednare Westergötland, Wermland och Dal m. m., hvilket herravälde upphörde med Eriks död 1359 (2).

4. Då Magnus Smek och hans son Håkan 1371 den 14 Aug. afsade sig allt anspråk på Svenska kronan, fick Magnus till årligt underhåll kronans inkomster af Westergötland, Wermland och Dal, och innehade dem till sin död i Norge den 1 Dec. 1374 (3).

5. Enligt riksens råds förening i Nyköping den 20 Sept. 1396 fick drottning Margareta såsom morgongåfva, med all kunglig rätt, Öster- och Westergötland, Dal och Wermland m. m. till sin död, hvilken inträffade den 27 Okt. 1412 (4).

6. Konung Johan II:s gemål, Kristina af Sachsen, erhöll vid sin kröning i Stockholm 1499 Örebro, Nerike, Wermland och Dal i lifgeding. Upphörde 1501, då konungen afsattes (5).

7. Genom Gustaf I:s testamente den 1 Juli 1560 erhöll hans tredje son, hertig Magnus, utom andra orter, äfven Dal, "med adel, klerkeri, borgare, bönder, skatt, afrad, räntor, tullar, sakören och andra uppbörder, liggande grunder, åkrar, ängar, skogar, jagter, strömmar, färska och salta vattenfiskerier, qvarnar, dammar och qvarnströmmar, funne och ofunne bergverk, med allt dess tillbehör och rättigheter, alldeles likasom konung Gustaf sjelf dem på kronans vägnar innehaft med deras skillnad och gränser, platt intet undantagandes. Sammalunda ock allt förråd på attelarii munition, vigtualie och hvad annat som dertill hörer, allt sådant såsom sin egen furstelige arfvedel, utan all taxa, besvär eller förhållning, behålla, njuta och bruka för sig, sine furstelige mansarfvingar, från arfvinge till arfvinge till evig tid. Deremot förpligtas han och hans efterkommande att visa huldskap och trohet mot Sveriges konung samt af sitt län hålla det mesta folk, hästar och krigsrustningar, som honom möjligt och han, utan sin skada, åstadkomma kan till konungens och rikets försvar. Skulle så hända, det Gud nådeligen afvände, att någon af konung Gustafs käre söner utan mansarfvinge dödligen afgår, då skall hans län fritt och obehindrat läggas under Sveriges krona igen". Detta testamente fastställdes af konung Erik i Linköping den 7 Augusti 1561. Hertig Magnus föll i sinnessvaghet 1563 och förblef deruti till sin död 1595, så att Dal endast en kort tid af honom styrdes. Emellertid hade Göran Eriksson (Gyllenstjerna) till Fogelvik förvaltningen såsom gubernator till och med 1567. Men 1569 öfvertog konung Johan III sjelf styrelsen, såsom flera dess bref om afkortningar utvisa, och lärer således särskildt tilldelat sin sjuke broder hvad denne behöfde. Konungen tillbjöd samma år hertig Carl att för sitt välförhållande få Dal såsom tillökning i sitt furstendöme, hvilket hertigen likväl undanbad sig.

8. Emedan hertig Carl 1574 försträckt konungen och riket 45,000 daler till Elfsborgs återlösen och, enligt konung Johans samt riksens råds pantebref den 27 Juli 1590, till rikets höge och anliggande nödtorft undsatt kronan med 12,000 Rhenska gyllen af sin dotter Katrinas möderne, för hvilket Dal med all dess årliga ränta blifvit lemnadt till säkerhet, intilldess kapitalet och derå löpande 6 procents ränta vore betald, så lät hertigen, emedan betalning uteblef i Johans lifstid, tillerkänna sig landskapet genom bref den 21 Jan. 1593 (6).

9. Johan III:s son, hertig Johan af Östergötland, fick vid riksdagen i Linköping 1600 af ständerna samma furstendöme, som hans farbror hertig Magnus innehaft, hvilket ytterligare bekräftades vid riksdagen i Norrköping 1604, der hertigen afsade sig arfsrätten till Svenska kronan. Sjelf vägrade han likväl, i anseende till sin ungdom och oerfarenhet, att öfvertaga styrelsen öfver Östergötland och Dal intill den 8 Sept. 1606, då han var på sitt 18:de år och furstendömet genom ett öppet bref honom öfverantvardades (7). Under hertig Johans utländska resa 1607, var riksrådet Erik Ribbing till Svansö gubernator (8). Men emedan hertigen afstod Dal samt Leckö slott och län - eller Kinne och Kållands härader - emot Stegeborg och dess län, så kom han ej att njuta räntan af Dal längre än till och med året 1609, då den återgick till kronan. Styrelsen öfver Dal, Leckö slott och län öfvertogos likväl redan i Juni 1608 af konungens tillförordnade befallningshafvande Michel Pedersson, och har denna provins sedermera icke till någon furstlig person varit bortförlänt (9).

Ett annat öfverherrskap uppkom under Gustaf II Adolf, som för orten blef särdeles tryckande. Den förlägenhet, hvaruti konungen sig befann i och för sina stora företag, hvarigenom rikets krafter ansträngdes utöfver dess naturliga förmåga, nödgade honom till medel, hvilka för folket voro ingenting mindre än helsosamma. Flera provinser, härader, bergslager, socknar i riket bortarrenderades 1620 och följande åren till enskilda personer. Så äfven Dal. Hela detta landskap lemnades på arrende:

1:o till fogden Erik Andersson den 27 April 1620. Hans kontrakt, med hvilket de sednare arrendatorernas hufvudsakligen och nära ordagrannt öfverensstämde, må väl här inflyta.

"Wi Gustaf Adolf &c. &c. Göre veterligt, att vi hafve förpaktat och till arrende nådeligen upplåtit vår tro tjenare, Erik Andersson, Dal uti Westergötland med alle visse och ovisse persedlars behållne och oförlänta räntor, så väl af våre arfvegods der uppå Dal belägne, som af krono- och skattegods utgöras bör, den han sig till nytto, gagn och godo uti sex år bruka och behålla må, och för årlig behållen ränta och kyrkotionde af förenämnda Dal skall han vara förpligtad årligen in uti vår skattkammare här i Stockholm 4729 1/2 daler, 14 4/5 penningar, halfparten den 12 Febr. och den andra halfparten den 14 Aug. leverera, och sedan årligen på samma tid, så länge arrendet varar. Men de ovisse persedlar, som han af våre undersåter der på Dal uppbärandes varder, och der pålagde blifva, skola på efterskrifne sätt betalas, nämligen för 1 tunna spannemål 10 mark, 1 tunna hafra 5 mark, 1 konungsoxe 11 daler, 1 fodrings eller gärdeoxe 10 daler, 1 lisp. smör 6 1/2 mark, 1 lisp. gärdekött 3 mark, 1 gärdefår 3 mark, 1 lisp. humle 6 mark, 1 lass ved 4 öre, 1 lass hö 4 mark, 1 dagsverke 6 öre. Han skall ock vara förpligtad der på landet att hålla våra undersåtar vid lag och rätt, såsom ock alle saker, som der förefalla på laga ting, lagligen låta skärskåda och ransaka, icke heller af någon olagförvunnen några sakören uppbära, han skall ock efter föregången ransakan och dom alla högmåls och lifssaker oss presentera, att vi dem efter deras brott till lifvet måge straffa låta eller benåda, och för de sakören som der falla årligen oss gifva 120 daler. Hvad ödestomter der finnas kunna, anten skatte eller krono, skall han ock vara förpligtad låta upptaga och bygga, och således våre och kronans egor förbättra och räntan föröka. Vår ståthållare skall ock i lika måtto alle ödeshemman besätta och på frihet låta upptaga, efter som de länge hafva legat öde eller förfallne till, och när samma frihetsår ute äro, skall han dem arrendatori inrymma, hans arrende dermed föröka, deraf han sedan skall betala oss den rättighet, som deraf utgår, liksom af andra behållna hemman; och på det han räntan desto bättre må kunna utfordra och inmana, vele vi honom deruti landet bestå .... länsmän, som han dertill bruka må. Wi vele ock härmed hafva strängeligen förbjudit allt landsköp uppå förenämnda Dal, vid straff som uti Sveriges lag derom förmäles, såsom ock ingen skall sig utan vårt särdeles tillstånd och förlof att hugga någon bärande ek fördrista; der ock förbemälte arrendator kan der på Dal något malmstreck uppfinna, så vele vi härmed honom tillstånd gifvit hava dem upptaga och uti fullt bruk bringa. Och på det han desto större flit derpå använda och sin omkostnad icke fåfängt derpå spendera skall, hafve vi nådeligen efterlåtit, att han uppå de bruk, han sålunda upptagandes varder, sex års frihet njuta skall, och sedan samma 6 år förlupne äro skall honom vara framför allom efterlåtit samma bruk arrendera och behålla för den ränta oss kan behaga deraf utfå. Bjude fördenskull och härmed befalle alle våre trogne undersåtar, som på Dal bygga och boendes äro, att de bevisa förenämnde Erik Andersson hörsamhet och lydno, välvilligen utgörandes all den del, som de uppå våre vägnar skyldige och pligtige äro, uti gode och gilde varor, och dem ovägerligen fordra och föra innan lagsagu och till de orter, som de vår ränta tillförne äro vane att leverera, jemväl och utan tredsko komma tillstädes på ting och stämma, när dem derom i tid tillsagdt och befaldt varder. Förenämnda arrendator skall ock sig benöja låta med sådana vigt och mål, som vi gillat hafve och befallt vid våre slott och gårdar att bruka. Samma ränta må han ock förvända och försälja det bästa han kan sig till gagn och fördel, och det tullfritt uti Göteborg utskeppa, dock Sveriges rikes städers privilegier oförkränkte. Och all den föreskrifne summa skall han som förbemäldt är på de 2:ne terminer utan någon förevänd undskyllan leverera, der vårt kammarråd, ståthållare, kamererare och alle andre veta sig efterrätta, icke görandes förenämnda arrendator häremot något hinder eller förfång"(10).

2:o till en Göteborgare, Per Byrgersson, den 27 April 1626, hvilken var arrendator till och med 1630.

3:tio till Per Andersson, som arrenderade kronouppbörden för år 1631.

4:to till Nils Jönsson, hvilken innehade arrendet åren 1632-1634.

Huru desse ansågos af landets invånare upplyses af riksdagsbesvären den 14 Mars 1633, deruti det heter: "Arrendatorerne äro allmogen till fattigdom och förderf genom sin snikenhet efter profit och vinst. Begäres derföre att desse och andre onyttige landsförderfvare må alldeles blifva sin kos tagne och afsatte, och den gamla förra sedvänjan, som var i salig konung Carls tid med fogdar, restitueras och uti god ordning och uppsigt hållas".

Dal och Nordmarken i förening utgjorde under medeltiden ett län för sig, kalladt Dalaborgs län; huru långt tillbaka vet man ej. Men 1396 var förhållandet sådant (se bilagan N:o 1). Osannolikt är icke, att de utgjorde ett län redan 1287 (se ofvan vid gränsbestämmelserna, noten 2). Dal med Nordmarken hade sin egen fogde, befallningsman eller ståthållare ända till 1567, hvarefter Dal förenades än med det ena, än med det andra af nästgränsande landskap.

1. Dal förenades med ståthållaredömet Westergötland och Wermland den 14 Jan. 1567, då Knut Bengtsson Hårdh sattes till ståthållare. På samma tid var likväl Göran Gyllenstjerna gubernator för hertig Magnus, såsom ofvan är anfördt.

2. 1569 är Dal förenadt med Westergötland.

3. 1583 med Leckö län.

4. 1593 den 3 Maj blef Bo Ribbing till Säby ståthållare öfver Wermland och Dal. Provinsen skildes således från Westergötland.

5. 1606 den 8 Sept. emottog hertig Johan Dal, såsom en del af sitt furstendöme, då Göran Ulfsson Sneckenborg var ståthållare här och öfver Leckö.

6. 1613 den 8 Juni sattes Gustaf Eriksson Stenbock till ståthållare öfver hela Westergötland, hvartill Dal nu åter hörde, således icke ensamt till Leckö län.

7. 1619 den 18 Mars blef Nils Stjernsköld generalståthållare och Per Göransson Ulfsparre ståthållare öfver Elfsborg och dess län. Dal nämnes väl icke i fullmakterna, men dess räkenskaper i kammar-arkivet finnes nu vid Elfsborgs län. I en dombok 1624 uti Göta hofrätt finnes afskrift af landstings-akter på Dal i Bolstad, som visar, att Stjernsköld hållit ting här i närvaro af Ulfsparre, 3 lagläsare, 1 häradshöfding och alla 5 häradsnämnderna. Från 1611 till 1639 möter stor svårighet att i riksarkivets handlingar få säker och fullständig reda på ståthållareskapens vidd och deras styresmän. Titeln landshöfding har jag icke funnit använd i berörde handlingar förr än den 2 Sept. 1600, ehuru den först 30 år derefter blef allmän.

8. 1639 den 16 Mars förordnades Olof Stake till landshöfding öfver Dal och Wermland, då Dal sålunda skildes från Elfsborgs län. Men detta varade ej längre än till

9. 1655 den 1 Mars, då landshöfdingen i Elfsborgs län Per Lindormsson Ribbing emottog Dal, som lades till hans förra höfdingedöme.

10. 1679 den 26 Sept. erhöll generalguvernören Rutger v. Aschenberg fullmakt att vara landshöfding öfver Bohuslän, Dal, Askims och Sävedals härader samt Hisingen. Men Dal var blott året 1680 förenadt med detta höfdingedöme.

11. 1680 den 4 Sept. förenades Dal åter med Elfsborgs län, hvarvid det sedermera förblifvit. Det kan således svårligen nekas, att denna landsort i afseende på länsindelningen varit flitigt skjutsad på reformbanan och ofta utsatt för både framåt- och bakåtskridande. Det är till förmodande, att sådant den tiden ländt orten till ingen båtnad, likasom olägenheter deraf ännu i dag erfares i så måtto, att landets handlingar i arkiven måste uppsökas på skilda ställen under olika län.

Följande herrar hafva sedan 1567 varit ortens landshöfdingar. Deras lefnadsomständigheter finnas i Stjernmans och Låstboms Höfdingaminnen.

1. Knut Bengtsson Hårdh, Förordnad den 14 Jan. 1567.

2. Halfvard Knutsson. 1569.

3. Knut Axelsson Posse. 1569.

4. Bo Ribbing. 1593 den 3 Maj.

5. Göran Ulfsson Snäckenborg. 1607.

6. Michel Pedersson, 1608 den 15 Juni. Kallas fogde 1610.

7. Gustaf Eriksson Stenbock. 1613 den 8 Juni.

8. Per Göransson Ulfsparre. 1619 den 18 Mars.

9, Johan Hindersson Reijther. 1634 den 19 Nov.

10. Olof Stake. 1639 den 16 Mars.

11. Tönnes Langman. 1648 den 28 Nov.

12. Per Lindormsson Ribbing. 1654. Allmogen på Dal klagade 1655, att orten för någon tid sedan blifvit tagen från sitt rätta landshöfdingedöme Wermland och lagd under ett annat med lagmans-justitiens administration. Anhållan om ändring häruti var ingifven till drottning Kristina, som lofvat bifall, men hvilket ej kom till fullbordan, i anseende till hennes hastiga nedläggande af kronan.

13. Per Larsson Sparre, 1663 den 16 Dec.

14. Hendrik Falkenberg. 1674 den 10 Mars.

15. Hans Georg Mörner. 1676 den 5 Maj.

16. Rutger von Aschenberg. 1679 den 26 Sept.

17. Henrik von Vicken. 1680 den 4 Sept.

18. Lars Eldstjerna. 1690 den 21 April.

19. Johan Fägersköld. Vice landshöfding 1693 den 16 Aug.

20. David Macklier. 1693 den 20 Dec. Landshöfdinge-residenset flyttades till Wenersborg 1697.

21. Georg Reinh. Patkul. 1708 den 11 Nov. Vice landshöfding.

22. Axel Faltsburg. 1709.

23. Germund Cederhjelm. Vice landshöfding 1711 den 20 Mars.

24. Anders Sparfelt. 1711 den 30 Nov.

25. Gustaf Fock. 1716 den 4 Maj.

26. Olof Gyllenborg. 1725 den 6 April.

27 Johan Palmfelt. 1733 den 22 Nov.

28. Axel Roos. 1740 den 11 Mars.

29. Carl Broman. 1749 den 23 Aug.

30. Adolf Mörner. 1751 den 21 Jan.

31. Ture Ollonberg. Vice landshöfding 1756 den 29 Mars.

32. Johan Råfelt. 1756 den 15 Nov.

33. Carl Gust. Strömsköld. Vice landsh. 1763 den 9 Aug.

34. Maurits Posse. 1763 den 5 Sept. Men Strömsköld förestod tjensten ännu den 17 Maj 1764.

35. Sven Cederström. 1769 den 10 Aug.

36. Patrik Alströmer. Vice landshöfding 1774 den 2 April.

37. Michael von Törne. 1775 den 2 Maj.

38. Joh. Fr. Liljehorn. 1785 den 29 Aug. Lemnade länsstyrelsen den 14 Okt. 1809.

39. Samuel Ståhl. Vice landshöfding 1808 och 1809 under kriget

40. Johan Adam Hjerta. 1810 den 14 Maj.

41. Lars Hjerta. Vice landshöfding 1810 den 4 Juni, ordin. den 20 Dec. samma år.

42. Per Adolf Ekorn. 1816 den 6 Febr.

43. Carl Georg Flach. Vice landshöfding 1817 den 11 Mars, ordinarie 1820 den 13 Juni.

44. Paul Sandelhjelm. 1825 den 15 Nov. Död den 17 Okt. 1850 i kolera-farsoten.

45. Fredrik Håkan Gasslander. Vice landsh. 1850 d. 23. Okt.

46. Bengt Carl Bergman. 1851 den 3 Febr.

Generalguvernörer

öfver Westergötland, Halland, Dal och Wermland.

1. Lennart Torstensson. Förordnad 1648 den 31 Maj.

2. Hertig Adolf Johan. 1651 den 10 Juni.

3. Magnus Gabriel De la Gardie. 1654 den 19 Aug. Hans befattning var kort, hvarefter detta embete 1655 upphörde. 1716 den 8 Juni förordnades Carl Gustaf Mörner tillfälligtvis att vara generalguvernör öfver Nerike, Wermland, Halland, Skaraborgs och Elfsborgs län, hvilka orter skulle bidraga till landtförsvaret vid Norrska gränsen.

Civila indelningen.

Fördelningen i 5 härader, Sundal, Nordal, Walbo, Wedbo, Tössbo, går upp i hednatiden, fastän man, i saknad af äldre urkunder, icke finner häraderna nämnda förr än i Magnus Barfots saga, omkring år 1100 , samt i Westgötalagen af omkring år 1220. Tössbo härads namn förekommer först i ett kongl. bref 1287 (11), ehuru det utan tvifvel är nära samtidigt eller lika gammalt med de öfriga.

Den tiden gamla Westgötalagen tillämpades fanns äfven en annan indelning inom lagsagan, i så kallade bo eller ett slags fögderier. Dal och Westergötland tillhopa voro delade i 8 sådana bon. Sundal och Wedbo hörde till Skalanderbo, i Westergötland, Nordal till Asbo. Hvart Walbo och Tössbo hörde, omförmäles icke.

Dal utgjordes af ett enda fögderi till 1716. Då föreslog landshöfdingen Gust. Fock, att Sundals, Nordals och Walbo härader måtte blifva ett fögderi, samt Tössbo och Wedbo härader det andra, hvilket konungen, som uppehöll sig på Torpum i Norge, biföll den 2 Juni samma år. Sedan den tiden har här varit 2:ne fögderier, det södra och norra. Konung Carl tillsatte väl samma år ännu 2:ne fogdar, men detta var en tillfällig indelning i och för kriget, som upphörde 1719.

FOGDAR ÖFVER HELA DAL.

Titeln fogde, befallningsman och ståthållare omvexlade i äldre tider, men betydde ofta samma tjenstebefattning. Stundom förordnades en fogde till öfverste för truppar eller bondehär och kallades då höfvitsman. Landshöfdingen Gustaf Eriksson Stenbock benämnes än fogde, än ståthållare, i rikets handlingar. Sjelf skref han under sitt namn, i befallning till en fogde 1614, titeln landsherre. En och annan af efterföljande fogdar hade möjligen bordt upptagas bland landshöfdingarne. Detta är svårt att afgöra, åtminstone efter de handlingar jag haft tillfälle se och rådfråga.

1. Peder Knagh, välbyrdig, var fogde i Wermland 1480, då han å Sten Stures vägnar gjorde ett hemmansbyte mellan kronan och Wadstena kloster, hvarigenom klostret erhöll Stymistadhe i Sivorstadhe (Segerstad) socken, och kronan fick Boda i Æskesäter (Eskilsäter) socken. Samma år bevittnade han väpnaren Nils Braths bref, hvarigenom denne lemnade Grufföön i Grums härad såsom morgongåfva till sin hustru Margita Ivarsdotter. 1497 var Knagh fogde öfver Wermland, Dal och Åkerbo härad, då han bevittnade ett köpebref, hvarigenom Cristin i Snarstad sålde Glumrudh i Wäse socken till Sone (12).

2. Hans Persson var fogde här, då han den 2 Okt. 1502 bevittnade en köpeshandling, hvarigenom väpnaren Johan Hogensson sålde till sin måg Sven Eriksson gården Thorpp i Ferglanda gäll och Biersæthe i Tösse socken (13).

3. Lasse Winther. Var fogde öfver Dal 1517, då han skriftvexlade med borgmästare och råd i Uddevalla samt med fogden i Wiken eller Bohuslän, Söfrin Skåning. Se här ofvan om krigen före Gustaf I.

4. Olof Björnsson var fogde under Svante Sture, enligt ett odateradt originalbref på papper i geheime-arkivet uti Köpenhamn bland den samling bref till Svante Sture, som der förvaras. Det är af följande innehåll:

"Myn ödmöke tro tyænisthæ med skrewelsse ma i vedhe kere Herre som i skrewe mygh tiil att jak skulle aname dal hwyketh iak hawer oc so gyorth oc ere the danemen ther alle glade wedh bedher iak eder gerne Herre at i skrewe mygh tiil om then skath som gor aff dall eller jak skal hanum syæliæ eller hwar eder therom thökess soo om then skaten aff wemelandh hanvm hawer jag opboryth oc hawer jak senth op tiil stockholm effter eder beffelingh c (100) oxer oc lx (60) oxer oc iii (3) oxer och hwadh sak öre jag kan ramme tiil hope ter skal jak leghe mygh wyn om kere herre skriwer mygh tiil hwad eder wille er oc hwar effter jak skal mygh retthæ i thenne lanss endhe oc wiil iak oc see soo tiil i thenne lanss endhe at i skulle hawe hanum for vden al fare oc vil jak altydh vare pa ederth beste oc gawn, som i tro mygh tiil Hermed eder gwdh beffalendhyss oc sancte erick kongh skreveth i wermelan sancte peders dag ad vincula

                                Olleff
                                byornsson    eder tro tyænere
"Schedulan

Hawer jak takyt tyl mygh effter edher beffalyngh xl (40) eller lx (60) karlle som nw ere hoss mygh beder iak edher gernæ kere herre at i skriue mygh tiil hwad eder viiljæ er, er thet so ath edher göres fflære swene behoff ta fångher jak tom her wel Kere herre var i vedh en godh tröst thenne lans endh skulle i hawe for den fare .... Er her inghen anen tyendhe en alt som myn drengh kan eder vel vnder vissa" etc.

Utanskriften

Hederligh oc welbördugh herre her swanthe nyelsson ödmökeleghe detur thette breff

5. Asmus. Enligt Westgöta-lagmannen Ture Jönsson (Roos) bref den 12 April 1521 till konung Kristian II, samma år den 13 Maj till Wermlands lagman Nils Olsson (Winge) till Skofteby, samt den 14 Maj s. å. till alla Wermlänningar, blef denne fogde ihjälslagen den 10 April 1521 i Tössbo härad af en "skalkehop" från Wermlands bergslag, under Winges anförande. Sedan borttogo de fogdens hela kronouppbörd jemte 30 tunnor mjöl från Ture Jönsson (14).

6. Sven Karth var 1525 fogde i Wermland med Silleruds och Svanskogs socknar i förläning, d. ä. lön. Var närvarande med öfrige af adeln vid riksdagen i Westerås 1527 och vid arfföreningen 1544. Fick midsommarsafton 1529 fullmakt att vara slottslofven på Leckö och fogde på Dal. Erhöll i Okt. s. å. hela Nordmarks härad i Wermland med all konungslig ränta i förläning på behaglig tid. Samma inkomst hade förut innehafts af erkebiskopen. Karth skänkte sitt hemman Hanebol i Åmåls socken till Gustaf I. Skref sig till Amor och egde några hemman i Åmåls församling. Lärer aflidit 1546. Var gift med Kerstin Torstensdotter i Wånga, som sedan blef omgift med Anders Mårtensson. Deras son Per Karth adlades den 7 Maj 1555 med frälsefrihet på Snärten (Nygård), Björnekil och Skedeik i Åmåls socken. Per blef befallningsman på Stockholms slott 1556 och var 1566 ståthållare i Westergötland, då han dog. Sven Karths dotter Karin var gift med lagmannen Botvid Larsson (Ankar) den äldre, på Agnhammar i Grums, der hon bodde såsom enka åren 1561-1565 (15).

Sven Andersson var fogde 1545-1555 öfver Wadstena klosters bönder i Småland, Westergötland, Dal och Wermland.

Lasse Svensson var 1546 fogde öfver sommarskatten härstädes.

Olof Jonsson var fogde 1548 öfver konungens egna hemman i Westergötland, Dal och Wermland.

Man ser att det fanns flera slags fogdar i dessa tiderna.

7. Maurits Olsson Stake. Stake-ätten kan följas till 1300-talet, enligt genealogiska tabellerna (N:o 110) i riddarhus-arkivet. Dess stamgods var Berg i Holms socken, Wättungen i Bäcke socken, men den hade flera andra egendomar på Dal, i Westergötland och Wermland. Ätten gjorde sig frejdad genom flera i statens tjenst utmärkta medlemmar, bland hvilka främst må nämnas friherre Harald Stake, som blef riksråd 1657.

Sven Niclisson till Berg och Wättungen var väpnare 1416, gift med Britta, som förde ett horn under ett sjöblad i vapnet. Dess son Amund, väpnare 1450-1455, anses vara densamme som kallade sig Anund Hatt, den yngre, lagman i Wermland och gift med Britta eller Margareta Strömfelt, dotter af höfvitsmannen på Westerås 1491, Håkan Svensson. Bland Anunds flera barn var Olof Stake till Håborg och Råbäck, som lefde 1530, gift med Hamfrid, dotter af Tord Olsson Pyting till Råbäck.

Ofvanstående fogde, Maurits, var denne Olof Stakes son. Maurits skref sig till Råbäck, Wättungen och Berg. Var närvarande vid arfföreningen i Westerås 1544. Fick 1548 den 6 Aug. kongl. fullmakt att vara befallningsman öfver Dal, ehuru han redan förut innehaft denna befattning, enligt konungens bref den 8 Juni 1547 af Rydboholm, om indragningen af prestegodsen mot vederlag. Erhöll den 14 Okt. 1550 på behaglig tid biskopsdelen af tionden i Sundals och Nordals härader till underhåll, hvilken tionde 1561 utgjorde 6 läster, 5 pund, 1 fjerding. 1566 hade han i underhåll eller förläning Bolstads pastorat och Ånimskogs socken, som utgjorde 1,713 mark, 18 penningar. Underskref den 30 Juni 1560 Gustafs testamente. Gjorde 1565 med ett antal folk infall i Norge, sköflade och brände en del af Akershus län. Död på Råbäck 1566. Gift med Anna, dotter af Göran Lindormsson till Bronäs, af Forstenaslägten. N:o 2, sedan omgift med Erik Andersson (Röd), och åter enka. Hon bodde på Berg i Holms socken; fick 1570 all tionden af Bolstads, Frendefors och Örs pastorat såsom pension efter sin man. Hade 1571-1580 Nordkärr i pant af Kronan. Afled på Berg 1591 och begrafdes i Holms kyrka den 29 Mars s. å. Deras barn:

A. Karin, död 1555.

B. Olof, fogde. Se nedan N:o 12.

C. Britta, Död ung.

D. Göran till Råbäck. Slottslofven på Wadstena, död 1593. Gift med Karin Kyle, och fick, enligt kongl. bref den 9 Juli s. å. i förläning Lottsbyn i Holms socken. 1612 blef hon hofmästarinna. 1619 omgift med riksrådet Bo Svensson Ribbing. Dog 1623. Göran Stakes barn: Märta, Maurits, Hans. Den sistnämnde blef hofmästare hos hertig Johan af Östergötland. Gift med Anna, dotter af Gustaf Olsson Kafle till Olstorp samt Kristina Ribbing.

E. Agneta.

F. Eggert till Elgenäs, hertig Carls hofjunkare, död 1593 och begrafven i Nyköpings kyrka. Gift 1587 med Elin Sjöblad, dotter af amiralen Peder Sjöblad. Barnlös. Elin dog vid 113 års ålder.

G. Nils, till Löfås i Gestad. Häradshöfding 1594 i Uppviddinge härad. Gift 1595 med friherrinnan Kerstin Oxenstjerna. Deras son Maurits, ogift, blef 1635 ihjälslagen af Axel Turesson Silfversparre, hvilken derföre måste rymma ur riket. Dottren Anna gift med Nils Axelsson Posse d. y. till Säby och Gammalstorp.

H. Erik till Fredsberg blef 1591 konung Johans kammarpage, 1592 d. 3. April häradshöfding i Sjuhundra. Dog ogift.

I. Holmfrid. Dog ung.

K. Lindorm. 1590 den 28 April häradshöfding i Kåkind, 1591 i Kullings härad, samt 1594 i Tierps och Wendels härader. Död ogift.

Stake-ätten utslocknade på manssidan den 31 Aug. 1763 med majoren och ridd. Carl Magnus Stake.

Fogden på Dal Peder Knutsson Roos till Säffle hade anmält, att 2:ne af Maurits Stakes söner, Nils och Erik, stodo i hemligt förstånd med konung Sigismund, hvarföre konung Carl från Nyköping den 25 Juni 1605 befallde Roos att, "emedan de åter varit på vägen med förräderi, låta taga dem för hufvudet, såsom ock den Nils Hansson, som varit med deras bref till Pålandh, och låta föra dem väl förvarade till oss, dit vi kunne vara stadde. Likaså bonden Nils Jonsson och länsmanssonen med Nils Svensson, vaktmästare under Anders Jonsson fänika". S. å. den 5 Juli befalldes ståthållaren i Stockholm att, som vi finne Lindorm Stake vara i Stockholm, och hans bröder åter på nytt hafva haft förräderi för handen och vi väl tro honom vara i råd med dem, - Lindorm antingen skulle tagas i god förvaring på slottet, eller ställa stark borgen för sig." Hurudan utgången blef af denna sak, är okändt.

Måns Knutsson var tionde-fogde öfver Dal och Wermland 1561-1566.

8. Nils Siggesson. Fogde öfver ordinarie räntan åren 1562-1566.

9. Peder Jönsson. Fogde 1567-1574. Han hade fritt 1 kronohemman N. Kambol och 2 kronotorp.

10. Göran Torstensson till Nygård, ädel och välbördig. Fogde 1576-1584. Egde Rölanda i Frendefors, Årbol och Åttingsåker i Ferglanda, m. fl.

11. Gunnar Arvidsson. 1585-1590.

12. Olof Stake, son af Maurits, N:o 7. Egde och bebodde Ekholmen och Kyrkebyn i Gunnarsnäs socken, hvilket sednare kallades Stakelund. Här befallningsman 1591 d. 16. Febr. Måste lemna tjensten 1593. Gift med 1:o Britta Botvidsdotter (Ankar), dotter af befallningsmannen på Stockholms slott Botvid Larsson till Agnhammar samt Karin Karth; 2:o sin frilla Britta Gustafsdotter, förra fruns syskonbarn. Hade under förra äktenskapet häfdat henne med barn 1601. Härom uppkom i flera år mycken skriftvexling mellan biskop Petrus Kenicius i Skara, prosten Brynolph Haqvini i Ör samt Stakes syskon. Stake medgaf att hans sätesgård med 10 hemman derunder skulle ärfvas endast af hans lagliga barn. Under dessa skriftvexlingar blef han 1609 vigd med Britta Gustafsdotter, utan biskopens eller pastors vetskap. "af en lättfärdig prestman, den Bryn. Haqvini strax afsatte från sitt kall och embete på bispens vägnar". 1620 den 29 Aug. förklarade Kenicius, som då var ärkebiskop, äktenskapet med Britta Gustafsdotter fast, och de efter vigslen aflade barnen för äkta. Stake dog vid år 1624. Barn:

A. Johan till Wättungen, Ströberg och Öjervalla. Öfverste vid Westgöta-Dals regemente. Dödad 1657 vid Hjertums skans i Norge, sedan han fått 17 sår. Gift 1635 med Elisabet Oxhufvud, dotter af öfversten Anders Oxhufvud och Margreta Kristoffersdotter Lilie. Enligt anteckningar uti Palmsköldska samlingarne i Upsala, uppbygde han på egen bekostnad de förfallna kyrkorna i Dalskog och Bäcken.

B. Gustaf till Ekholmen, Tranarp och Olstorp. 1645 ryttmästare. Stridde tappert och lyckligt i Norrska kriget. Gift med Elsa Magd. Silfversparre, dotter af Ture Månsson till Molnby och Anna Andersdotter Rosenstråle.

C. Anders. Elisabet. Kerstin. Anna. Maria (16).

13. Lasse Pedersson. Enligt en minnessedel af hertig Carl, den 4 Maj 1593, till den då utnämnde befallningsmannen öfver Wermland och Dal, Bo Ribbing, skulle Ribbing begifva sig till Dal och tillsätta Lasse Pedersson till fogde härstädes, hvilken knektehöfvitsman varit hafver.

14. Ambjörn Jonsson förde dock räkenskapen öfver årliga räntan 1593-1594. Den förre lärer således antingen icke blifvit fogde, eller blott varit det en kort tid.

15. Sven Carlsson var fogde redan i Juni 1595 och innehade tjensten ännu 1603. Hade Halfvardsbyn i Ör fritt.

16. Peder Knutsson Roos till Säffle blef fogde 1604. Hade Halfvardsbyn fritt, enligt kongl. brefvet den 27 Febr. 1594. Hade derjemte i lön 24 daler och 24 tunnor spannemål, enligt kronoräkenskapen 1605. Lärer varit fogde till 1609, då Michel Pedersson blef befallningsman och förde räkenskaperna 1609-1610. Denne M. Pedersson är här ofvan upptagen bland landshöfdingarne af det skäl, att han jemte Dal hade Leckö län såsom höfding.

17. Erik Andersson uppgjorde räkenskapen 1611, 1612.

18. Lars Torstensson likaledes 1613-1619. Hade Stenarsbyn jemte utjorden Busterud fritt, enligt kongl. brefvet den 8 Febr. 1614. Bodde i Kambol 1620.

Härefter voro kronoräntorna bortarrenderade i 15 år, under hvilken tid ingen kronofogde fanns.

19. Nils Jönsson. Från arrendator af kronans inkomster fogde här 1635.

20. Anders Nilsson 1639-1642 (17).

21. Erik Liedeman blef fogde 1642 och var det till 1676, då han begärde afsked. Död 1678. Fadern, borgmästaren i Lidköping, Bengt Håkansson, död 19 Febr. 1635; modren Britta Jonsdotter, död 9 Nov. 1642. Liedeman föddes den 13 Jan. 1613. Bodde på Stenarsbyn. Adlad den 18 Nov. 1672. Anförde allmogen mot Norge 1658, 1659, samt fick derföre säterifrihet på Stenarsbyn den 25 Aug. 1669. Gift 1630 med Anneka Persdotter, som lefde ännu 1692, dotter af fogden Peder Olsson i Westersysslet i Wermland. Barn:

A. Bengt, född 1639, döfstum. Dog ogift i hög ålder, den siste af ätten.

B. Petter, född 1640. Sekreterare i kansli-kollegium. Hofråd. Död 1694. Gift med Karin Grundel. Barnlös.

C. Britta, född 1642. Gift med borgmästaren A. S. Wallman i Wenersborg.

D. Sven, född 1643. Major. Kallades Sven Snälle. Död ogift 1682.

E. Kerstin, född 1645. Gift med kapten Emil Lilljenheim. Barnlös.

F. Ibba, född 1647. Gift med 1:o Pet. Groth, 2:o Erik Semenius, pastor i Tunhem.

G. Anna, född 1649. Gift med rådmannen Er. Lind i Carlstad.

H. Katrina, född och död 1651.

I. Maria, född 1653. Gift med Kaptenen vid Westgöta-Dals regemente Erik Eriksson Hårdh.

K. Carl, född 1655. Protokolls-sekreterare. Dog ogift utrikes.

L. Benedikta, född 1657. Gift med kaptenen Gun. Gyllenstorm. Barnlös.

M. Magareta Nata, född 1662. Gift med kaptenen Fredrik Pfeif. Denne och Gyllenstorm bodde samtidigt på Stenarsbyn 1702.

22. Bengt Månsson. Var fogde från 1675 till 1685. Fick 1686 den 12 Febr. tingsrättens bevis, att han sig i tjensten väl förhållit. Egde Rådane i Hesselskog. Vid tinget den 27 Jan. 1691 förevisade han landshöfding Mackliers bref den 28 Juni 1685, som innehöll, att B. Månsson allenast interimsvis i och för sin sjukdom blifvit tjensten afsagd, hvarföre han ock nu offentligen protesterade deremot att Sven Andersson fått tjensten.

23. Nils Persson Blomberg var fogde i 6 år från och med Jan. 1685. Begärde afsked. Kammar-Kollegium förordnade den 24 Nov. 1690 länsmannen i Sundal, Sven Andersson, i hans ställe. 24. Sven Andersson. Här fogde 1690, och fortfor dermed till 1708 års slut. Genom kongl. brefvet den 14 Febr. 1698 erhöll han besittningsrätten på kronohemmanet Åsbrorud i Grinstad socken för sig, hustru, barn och arfvingar. Hans son Anders blef militär och adlad Dalfeldt den 10 Maj 1718. Denne dog 1740, gift med Johanna Margareta Lanner.

25. Erik Svensson. Fogde 1709-1716.

FOGDAR I SÖDRA FÖGDERIET.

1. Anders Marcus. 1716-1720. Hade i lön 370 daler silfvermynt. Hans häradsskrifvare var Lars Hasselroth, med 170 daler i lön. Lefde ännu 1730.

2. Adam Bahrman. 1721-1755. Son af mantalskommissarien i Stockholms län Magn. Bahrman. Bodde i Rud, Ör socken. Gift med 1:o Lisa Andersdotter Ekman, rådmansdotter från Wenersborg; 2:o Lisa Pettersdotter Ekman, äfven rådmansdotter i Wenersborg; 3:o Hedda Martin, majorsdotter; 4:o Katrina Bark, häradshöfdingedotter. Hade 11 barn.

3. Jonas A. Ingman. Född 1713. Fogde här 1756. Fick titel af landskamererare. Skiljd från sysslan 1777. Död på Ekarebol i Bolstad den 11 Juni 1786. Gift med Maria Sandberg, som var född 1715. Barn:

A. Anders, född 1744. Hade öfverauditörs titel. Förestod fadrens tjenst i flere år från 1768. Gift med Britta Kristina Ekelund, född 1748, prostedotter från Frendefors, och hade med henne barnen: Jonas Petter, född 1772; Carl Olof, född 1773; Maria Katrina, född 1775; Anna Beata, född 1776; Britta Kristina, född 1778; Anders, född 1782; Ingeborg Fredrika, född 1785; Erika Sofia, född 1793.

B. Carl, född 1747. Student i Åbo 1761, i Upsala 1764. Extra ordinarie i kongl. kansliet 1772. Kopist i utrikes expeditionen 1773. Vice sekreterare vid Svenska legationen i Dresden 1775, i Petersburg 1776. Rymde utrikes 1778, sedan han för något brott mistat tjensten och Svensk medborgarerätt. Uppehöll sig länge i Danmark. Antog namnet Manderfeldt. Vistades några år i Norge. Skall af Gustaf III blifvit benådad 1789, och erhöll titeln kongl. Svenskt landtråd. Ingick äktenskap i Christiania med Ingeborg Fredrika Ackley. Bodde på Ekarebol i Bolstad. Enligt kyrkoboken afled frun på Ekarebol 1800. Men i bevillningslängden för 1805 är Manderfeldt upptagen "med fru", samt för henne debiterad till bevillning, ehuru han veterligen aldrig var gift mer än en gång. Af samma längd får man äfven veta, att han erlade bevillning för 600 r:dr hofrättsråds-lön, äfvensom att hans egendom var med mycken skuld graverad. Hade inga barn. Makarnes äktenskap, var icke lyckligt. Fruns enskilda, betydliga förmögenhet smälte bort. Manderfeldt inflyttade till Wenersborg 1799 och afled der den 6 Mars 1813. Utgaf flera skrifter från trycket och sist deribland tidningen "Den oväldige Granskaren", Wenersborg 1811, 1812. Hans umgängessätt var lätt och behagligt, utmärkande en man hvilken var hemmastadd i verlden hvar som helst. Om det gåtlika i en del af hans lefnad kan läsas i månadsskriften "Läsning för Bildning och Nöje", Upsala 1848, sid 314 o. f.

C. Anna Sofia, född 1750. Maria, född 1755, Jonas.

4. Jonas Silven, född 1736. Kronofogde 1777 till och med 1799. Bodde på Rinnen. Gift med 1:o N. N. ; 2:o Sofia Elisabet Kock, född 1757. Barn: Lars Henrik. född 1766; Petter, född 1778; Anna Maja, född 1782; Mariana Kristina, född 1786, gift med efterträdaren Dahlberg; Anders Wilhelm, född 1788, kronolänsman i Walbo; Märta Charlotta, född 1790.

5. Johan Petter Dahlberg, född 1768. Erhöll assessors titel under sin kronofogdetjänst från och med 1800 till och med 1822. Gift med 1:o Ulrika Norström, född i Marbäck 1775, och syster till kommerserådet Bengt Norström. Se nedanför vid Norra Fögderiet. 2:o Mariana Kristina Silven, sin företrädares dotter. Barn: Elof, född 1801, underlöjtnant vid artilleriet, reste till Brasilien och lärer der aflidit; Benedikta Elisabet, född 1807, gift med Gustaf Wibelius, kronofogde i Lagunda af Upsala län; Ulrika, född 1808; Per. - Dahlberg afled den 22 Juni 1822.

6. Johan Berger. Född i Westergötland den 24 Dec. 1787. Var stadskassör i Strömstad, då han i Nov. 1820 förordnades förestå kronofogdetjensten härstädes. Blef kronofogde 1827. Bodde först på Mellan Rådane i Ödeborg och sedan på Bodane i Frendefors, der han afled 1835. Var skicklig embetsman och hade mycken insigt i mekaniken. Uppfann en spinnmachin, på hvilken han erhöll patent. Gift med Maria Aug. Åhman, född 1794, superkarjörsdotter från Bohuslän. Barn: Wilhelm, född d. 17 Sept. 1817, prest i Göteborgs stift; Ernst Leonard, född 1819; Emilia Maria Sofia, född 1821; Britta Julia Konstantia, född 1823; Johan.

7. Gustaf Forsell. Född i Wenersborg d. 2 Nov. 1805. Fadern borgare. Från kronolänsman i Walbo härad befordrad till kronofogde härstädes den 21 Nov. 1835. Eger och bebor säteriet Westegården i Erikstad och tillika hälften i Öxnäs jernbruk. Gift med Sofia Matilda Jakosson, född i Åmål 1814. Barn: Gustaf Albin, född 1839; Tullius Walfrid, född 1840; Sixten Jakob, född 1842; Oscar Mauritz, född 1843; Anton Isidor, född 1846; Hulda Matilda Aurora, född 1848.

FOGDAR I NORRA FÖGDERIET.

1. Abraham Bergman, Fogde 1717, efter Erik Svensson, till och med 1728. Gift med Maria Sofia Risell, dotter af kyrkoherden Nils Risell i Hesselskog. Deras son Esbern blef borgmästare i Wenersborg 1762.

2. Haqvin Lidbeck. Fogde åren 1729-1758. Född 1694, död 1766. Hade förut varit häradsskrifvare, och bodde på Stallbacka i Tunhem. Då han blef fogde, flyttade han till Åmål. Erhöll landskamererare-titel 1758. Gift med 1:o Kajsa Hal, borgmästare-dotter i Lidköping; 2:o Mariana Kristina Waldenström. Barn:

A. Maria. Född 1722, död i Åmål 1804. Gift med 1:o borgmästaren P. Åberg (se vid Åmål); 2:o prosten i Hesselskog, teol. doktorn And. Sörström.

B. Erik Gustaf. Född i Bräcke, Hesselskogs socken, d. 21 Juni 1724. Förste professor i naturalhistorien vid Lunds universitet den 31 Mars 1756. Ridd. af Wasa-orden den 1 Sept. 1773. Anlade i Lund planteringarne på Lundagård, i akademiska trädgården och i Paradislyckan. Död i Lund d. 9 Febr. 1803. Gift den 28 Sept. 1760 med Klara Grape. Med henne 13 barn. Om dessa, m. m. till fadrens minne hörande, hemtas närmare underrättelser uti L. M. Ståhls biografier öfver Lunds professorer, Christianstad 1834, samt i Biografiskt Lexikon öfver namnkunnige Svenske män. Äldre sonen, Anders, blef professor i estetiken i Lund. Den yngre, Carl Johan, blef öfvermasmästare.

C. Anna Kajsa, född 1727. Gift med 1:o kronofogden Olof Tegman, här nedan upptagen; 2:o rådmannen i Åmål Benjamin Brink, med hvilken hon hade barnen: Abraham, född 1763, blef kapten på handelsfartyg; Elsa Maria, född 1765, gift med munsterskrifvaren Holmberg i Borås; Ebba Lovisa, född 1766, gift med målaren N. N.; Håkan, född 1770, hökare i Uddevalla, gift med enkan efter lagman Amelgren, född Simmingskiöld.

D. Elsa Beata, född 1737, död 1819. Gift med fältsekreteraren Fr. Åberg. Se Åmåls borgmästare N:o 3.

E. Johan Magnus, född 1738. Handlande i Åmål. Gift med Maria Groth, född 1752. Deras barn: Kajsa Maria. Fredrik. Erika Gustava. Carl Ingemar. Anna Henrika.

3. Olof Tegman. Fogde 1759-1763. Son af tullskrifvaren, rådmannen och postmästaren i Åmål, Börje Tegman, och Anna Lind. Då fadren dog 1727 befanns modern i fattiga omständigheter med 6 små barn, af hvilka Anders sedan blef rådman. Olof Tegman var stadskassör i Åmål 1741. Sedan vice kronofogde och derpå ordinarie. Död den 4 Aug. 1763. Gift med företrädarens dotter. Deras barn:

A. Kajsa, född 1749. Gift med rådmannen i Åmål Olof Wennerus.

B. Gustaf, född den 27 Juli 1755. Student i Lund. Auskultant i Göta hofrätt 1776. Aktuarie der 1780. Hofrätts-fiskal 1782. Ordin. notarie vid civilprotokollet 1783. Protonotarie 1788. Adjungerad ledamot 1790. Assessor den 5 Juli 1793. Hofrättsråd d. 22 Maj 1803. Ordförande i den division af hofrätten, som förordnades den 18 Nov. 1811 att begifva sig till Lund och der dömma öfver det samma år i Skåne uppkomna bondupproret. Riddare af Nordstj. orden 1812. Adlad den 15 Aug. 1815 med namnet Tegmansköld. Vice president i Göta hofrätt den 17 Juli 1821. Dog ogift.

C. Per, född den 10 sept 1757. Professor i matematiken vid Lunds universitet den 5 Okt. 1787. Teol. doktor 1800. Död i Lund d. 23 Sept. 1811. Gift med Sara Gjörloff 1791. Om honom se Ståhls nyssnämnda biografiska arbete.

D. Britta, gift med brukspatronen Johan Åberg. Se vidare bland Åmåls borgmästare N:o 4.

4. Johan Ulrik Holmer, född 1727. Fogde från 1763 till sin död den 20 Aug. 1783. Gift med Anna Katrina Sparman, född i Göteborg 1743. Barn: Lars Magnus, född 1764, medic. doktor 1793, provincial-läkare i Upsala län 1797, död 1800; Johanna Katrina, född 1768; Sara Lisa 1770; Ulrika 1772, gift med landsfiskalen Silvius.

5. Magnus Bäckman, född i Eds socken 1749. Var förut häradsskrifvare härstädes. Fogde från och med 1783 till och med 1792, då han tog afsked. Bodde på Lilla Bräcke i Ånimskog. Gift med Maja Katrina Wallin, född 1751 i Göteborg. Barn: Stina Kajsa, född 1779; Magnus, född 1781; Harald Emanuel, född 1785; Johanna Maria, född 1789; Märta Sofia, född 1790.

6. Bengt Norström. Fogde från 1792 till 1806. Född i Skottek, Marbäcks socken, Kinds härad, den 14 Okt. 1765. Fadern häradsskrifvaren Elof Norström, modren Lisa Moeller. Erhöll först fältrevisors, sedan landskamererares, sist kommerseråds titel. Riddare af kongl. Wasa- och Nordstjerne-ordnarne. Förvärfvade betydlig förmögenhet och hade flera tomter i Åmål samt jernbruk och många landtegendomar i Grums härad af Wermland. Afled på Höglunda i Nors socken, Wermlands län, den 1 Maj 1828. Gift med 1:o Stina Wikström, postinspektors-dotter i Wenersborg. Med henne dottren Kristina, född 1796, gift med kanslirådet Per Wahlström; 2:o Maja Kajsa Åberg, dotter af brukspatronen Joh. Åberg. se Åmåls borgmästare N:o 4. Med henne barnen:

A. Johan, född 1802. Brukspatron. Gift med Charlotta Weinberg.

B. Anna Kajsa, född 1804. Gift med brukspatronen Carl Wikström i Wenersborg.

C. Karolina, född 1812. Gift med brukspatronen F. W. Weinberg.

D. Gustaf, född 1814. Brukspatron. Gift med Ottony Lagerberg.

7. Magnus Almqvist. Fogde från 1807 till 1823. Son af lektorn, kontraktsprosten, doktor Johannes Almqvist. Född på Wisingsö den 28 Maj 1779. Erhöll på begäran afsked från kronofogde-sysslan den 9 Sept. 1823. Flyttade till Flo i Westergötland och afled der hos sin måg Lagergren den 24 Juni 1848. Gift med 1:o sitt syskonbarn Anna Sara Almqvist, landssekreterare-dotter från Wenersborg; 2:o Anna Magdalena Lilljehöök, dotter af kaptenen Carl Adam Lilljehöök och Maria Reenstjerna. Barn i första giftet:

A. Joh. August, född i Åmål d. 21 Okt. 1808. Prest 1832. Kapellpredikant i Lekvattnet 1850. Gift 1842 med Katrina Charlotta Åberg, dotter af Carl P. Åberg. Se Åmåls borgmästare N:o 4.

B. Magnus Oscar, född 1812. Apotekare i Wernamo.

C. Anders Teodor, född 1813. Possesionat i Westergötland.

D. Carl Harald, född 1815. Medic. studiosus. Död 1839.

E. Lars Konrad, född 1816. Garfvare i Westergötland.

F. Anna Kristina Matilda, född 1818. Gift med possessionaten Pako Aug Lagergren i Westergötland.

I andra giftet: Sara Maria Lovisa, född 1828: Margreta Ch. Adamina, född 1833.

8. Emanuel Dahlgren. Född i Blomskog d. 1 Maj 1792. Fadren, komministern derstädes Magnus Dahlgren, modren Anna Kristina Wahlenberg. Af landshöfdingen förordnad den 31 Okt. 1820 att förestå kronofogde-tjensten härstädes, och af kammarkollegium ytterligare förordnad dertill den 10 Nov. s. å. Af Kongl. Maj:t utnämnd till ordinarie kronofogde den 3 Dec. 1823. Gift med Anna Kristina Wahlenberg, född i Trankil den 9 Juni 1798. Eger och bebor Käppenäs i Hesselskogs socken.

LÄNSMANS-DISTRIKTER.

Af ålder har varit en länsman inom hvarje härad, således 5. Deras antal är nu ökadt till 8. I Sundals härad äro 2:ne, en för Bolstads, en för Frendefors pastorat. Der var blott en tills för några år sedan. I Nordals härad är en. I Walbo härad blefvo 2:ne vid samma tillfälle som i Sundal. Den ene för Torps och Ferglanda pastorat, den andre för Högsäters pastorat. I Wedbo äro 2:ne sedan 1680-talet. Åtminstone var förhållandet sådant för det tiotalet, enligt kronoräkenskaperna. Den ene är för Eds och Rölanda pastorat, eller vestra distriktet, den andre för Steneby pastorat, Torrskogs, Wårviks och Laxarby socknar, eller östra distriktet. I Tössbo härad är en. Länsmans-distrikten innehålla:

                                         Qvadratmil.    Folkmängd.

   Sundal, Bolstads distrikt ............  1,825.         6.928.
   Sundal, Frendefors d:o  ..............  3,293.         8,187.
   Nordals            d:o  ..............  3.532.         9,252.
   Walbo södra        d:o  ..............  3,154.         6,010.
   Walbo norra        d:o  ..............  3,090.         6,501.

               Södra fögderiet.   Summa   14,894.        36,878.


   Wedbo vestra distrikt   ..............  7,850.         9,179.
   Wedbo östra     d:o  .................  8,884.        12.894.
   Tössbo          d:o  .................  5,185.        10,216.

                Norra fögderiet.  Summa   21,919.        32,289.

   Härtill kommer staden Åmål   .......................   1,462.

Hvad fördelningen af folkmängden angår, så anmärkes, i anseende till olikheten emellan den civila och kyrkliga sockneindelning, - hvarom nedanför vidare förmäles, - att från Nordals distrikt böra afgå och läggas till Wedbo östra så många personer, som finnas i den så kallade Wedboräppen af Dalskogs socken. Likaledes från Walbo norra distrikt till Wedbo vestra så många, som äro antecknade i tabellerna för Lerdals och Råggerds socknar, men i civilt hänseende höra till Rölanda och Gesäters socknar i Wedbo härad. Härigenom minskas folkmängden i södra fögderiet och deremot ökas i det norra med omkring 1,000 personer.

Ehuru måhända något på sidan af ämnet, må mig tillåtas en jemförelse och en liten anmärkning. Omkring år 1500 var ganska sannolikt icke mer folk på hela Dal, än nu inom ett enda härad, äfven det minst bebodda. Att samhällsinrättningen då var enklare och embetsmanna-bestyren ganska få, är lika säkert, om icke ännu vissare. Embetsmannen kunde då fullt ut medhinna de göromål honom tillhörde. Den tiden funnos 5 länsmän. Deras antal ökades först nära 200 år derefter till 6, och ej förr än vid pass 340 år derefter till 8. Under denna tidrymd hafva samhällsförhållandena ansenligen utvecklats, fordringarne på embets- och tjenstemäns skicklighet i förhållande derefter bordt stegras och äfven blifvit det, göromålen mångdubblats, folkmassan likaså. I Gustaf I:s tid och långt derefter behöfde en länsman icke kunna skrifva (18). Hans skrifmaterial utgjordes af en täljknif och en trästicka, som kallades budkafle, på hvilken han nödtorftigt uppskar sitt bomärke, hvilken sticka, när behof så gjordes, följde med den muntliga befallningen. Nu hafva länsmännen icke blott för sin egen person fullt opp af skrifveri och annat sysslande, utan måste derjemte hålla en medhjelpare (19). De ha också nu - tänker man - en vacker lön, 200 r:dr, och i ett annat land finnas embets- och tjenstemän, åt hvilka bestås ganska litet, kanske än mindre, af statskassan, men de berga sig der ändå godt. Likväl bör man känna, att i det landet embetsmännen hafva sportler och lösen, hvilkas belopp vida öfverstiger hvad här är stadgadt, och för hvilka man hos oss skulle baxna. Af något måste dock den lefva, som skall uppoffra sin tid och verksamhet för folkets bästa. I allmänhet vore det icke ur vägen, om allmänheten skaffade sig någon kunskap om de mångfaldiga förökade åligganden, hvilka i sednare tider fallit på embets- och tjenstemäns lott, så högre som lägre, civile och ecklesiastike, hvarigenom man blefve i tillfälle pröfva, dels om aflöningen är deremot svarande, om den är något eller alls intet förbättrad mot förra tider, då hvarken folkmängd eller göromål vuxit till en sådan höjd som nu, dels huru mycket af embetspligterna en man med all ansträngning förmår uträtta till punkt och pricka, äfvensom om icke en och annan af dessa pligter är sådan, att den öfverstiger hvarje mensklig förmåga.

DOMSAGOR.

Af ålder här blott en domsaga. Sedan 1770 den 30 Jan. äro de 2:ne och omfatta samma härader och socknar, hafva samma vidd och folkmängd som de 2:ne fögderierna. Således södra domsagan lika med södra fögderiet, norra domsagan lika med norra fögderiet.

HÄRADSHÖFDINGAR ÖFVER HELA DAL (20).

1. Jönis Magnusson 1435, enligt ett originalbref i de kongl. samlingarne, så lydande: "Alla the mæn som thetta breff höra ella see Helsar iak Jönis magnusson riddare ok hæradzhöfdhinghe öfver daal kærlika med gudhe kænnis iak med mino opno breve at jak nær var ok aa hördhe at österby ok alt ther under ligger som esbiörn rööd fordhom atte laglika op bödz aa thry hæradzting ok eth lagmandzting som stood i holme i manga danda manna nærvaro ok sagdhe engin sik aa for:da tingo vilat for:da österby köpa eller lösa Til mera visso oc bætre bevisning hænger iak mith incigle med herra laurenze incigle i byrstadh fore thetta breff Scriptum ibidem anno domini mcdxxxv dominica tercia septua". Af sigillen är blott ett qvarhängande i remsa. Denne riddare saknas uti Tibells Serafimer-ordens historia 1826, jemte 11 andre, som förekomma i diplomer för Wermland och Dal 1340 till 1343. Jöns Magnussson upplät Aspberg och Aspbergs krok i Segerstads socken af Wermland till Wadstena kloster för 50 mark penninga 1414 qvinta feria proxima post dominicam lætare. Bland anteckningarne i ett jordeboksregister uti kongl. biblioteket (N:o 5 Broocman) synes att han bevittnat, att Jon Knutsson löst och köpt Elne gård i Torps socken, Walbo härad, 1415 för en "hingxt", så god som 200 mark.

2. Amund Stake. Utgaf såsom häradshöfding på Dal S:t Margaretas dag 1502 från Berg i Holms socken ett bref, hvarigenom Arne Björnsson skänkte ödetomterna Waglen, Snarastig och Smedsbod i Östenaa socken till Wadstena kloster. Var väpnare eller riddare samt gift med Johan Hogenssons dotter, enligt ett köpebref den 2 Okt. 1502, som han bevittnat jemte Nils Westgöte och fogden Hans Persson. Denne Amund Stake saknas på tabellerna i riddarhus-arkivet. Var möjligen en son af den lagman Amund Svensson å samma tabeller, hvilken var väpnare och skref sig till Berg och Wettungen 1455, samt förmodas vara densamme som lagmannen i Wermland Amund Hatt.

3. Nils Westgöte var häradshöfding öfver Sundal och Walbo 1502 d. 2 Okt, då han bevittnade ett köpebref, hvarigenom Johan Hogensson, väpnare, sålde till sin måg, Sven Eriksson, Torp i Ferglanda gäll och Biersæthe i Tusboo härad Tusee socken för "fyre sinnom tiuffve mark i selff oc penningha". Brefvet beseglades tillika af förestående Stake. Häraf synes, att nu voro samtidigt 2:ne häradshöfdingar härstädes. Var här ännu 1509.

4. Nils Krumme till Tådene, väpnare, utgaf en landssynedom om skillnaden emellan Årnäs och Kinne härad, Marie födelsedag 1509, deruti han skrifver sig häradshöfdinge på Dall (De la Gardieska arkivet, 2 h. sid 102). Fick 1529 Walbo härad i förläning med all kunglig ränta och rättighet. Var riksråd 1530. Höfvitsman på Carlsborg i Bohuslän. Afled 1544. Enligt v. Dalin var han gift med Lars Siggesson Sparres syster Margareta. Egde flera hemman på Dal.

Hvilken eller hvilka varit häradshöfdingar näst efter denne Nils Krumme till Tådene, är okändt. Af följande bref i kongl. Danska geh.-arkivet synes likväl, att en Anders Bengtsson 1516 varit dertill förordnad i Nordal.

"Vor ödhmykeleghe Helsse ok kerlegh ederth herredöme altiidh till fforen sendh med vorom herre iehsu christo kære herre ok höuissmandh verdz ederth herre döme vithæ thet Anders benthsson pa Fly war her innæ nær oss i nordal bygendes på dal och haffdhe han med sygh ederth herredömæ besegleth vppnæ breff ok lath oss vndherstha sin villiæ ther vtthy thet vy skullæ thaghæ hanum ffor var retthæ hæretzhöffdingh ok han vndheruisthe ffor ederth herredömæ thet vy vore hanum beghærende hwilket vy syghæ ther ny ffore ok bedyæ vy eder kære herre thet i villiæ vel göræ for gwdz skiildh ok vor fatyghe böön skyldh ath vy mathæ nytthiæ thet sammæ som ffordom vareth haffuer thet hærethet motthæ blyffue tiil sammen thet ær icke mer en eth halffth hæreth som han ær begærendes ath haffue ok ær han oss inthet besittyænde eller hielpperedha innæ nær oss hwasken till gestningh eller hielpp ok aff væriiæ landeth med oss om behoff kan göress Thy bedyæ vy ederth herredömæ ffor gwdz skuldh ath vy motthæ behollæ en af the godhe mend her boor innæ i landyth ner oss Kære herre thette ær var storlege ok ödhmykelighe böön tiil eder och villiæ vy altiidh gerne vare redhe nath ok dagh i hwath motthæ ederth herredöma oss beghierendes ære æpter vore fatyke makth Ey mer en ederth herrædömmæ then alzmektisthæ gud befalende ok sancte erik kongh screffuith i nordal sancte symonis & iudæ dagh Anno domini mdxvj


                        Menyghe almoghen
                        i nordal


                        Utanskrift
Erlegh ok velburdugh herræ strenghe riddere her Sten Stwre Sweriges riges forstandere ödmykeleke sendis thette breff

5. Nils Foborg eller Fubb. Bodde på Berg i Holms socken, enligt ett af honom, Marie besökelsedag 1533, utgifvet bytesbref med sin hustru Hamflydt Thoresdotters samtycke, hvarigenom han bortbytte en gård Ede i Öttums socken, Skaraborgs län, till abbedissan Karin Eriksdotter i Wadstena mot Östranå på Dal. Bytet bevittnades af välbyrdige männen Tore Bonde och Nils Jespersson. 1531 var denne Foborg, jemte Erik Stake (slottslofven på Leckö 1534), samt mäster Sigge, scarensis eccl. canonicus, fullmäktige att handla om klockehjelpen här i orten, enligt Tegel, Gustafs hist. 1. sid. 276. Enligt riksregistraturet 1533 tillvann han sig 2:ne gårdar, Malma och Myrekärr i Wermland, på sin hustrus vägnar, efter Thorbjörn Ottesson och Jöns Knutsson. Han erhöll 1531 räntan af Gunnarsnäs socken i förläning. 1541 den 21 Mars aflade han sin ed i Upsala såsom häradshöfding öfver Dal. Samma dag fick han fullmakt, hvilken innehöll följande: han skall rättvisligen dömma efter lag; hålla register eller domböcker "efter gammal vana" öfver alla ärender och saker; hålla register emot fogdarne på sakören och detta register inlemna i konungens kammare eller till ståthållaren på Elfsborg 2 gånger årligen; i jordetvister mellan frälset och kronans skattskyldige bönder icke fråndömma de sednare någon del utan vett och skäl, i skog, fiske, åker, äng m. m., "på det kronan icke må ske något för när"; vara konungen och hans unge lifherrar huld och trogen; "söka skaffa konungen en huld, välvillig och trogen allmoge" (dermed menas undersåtar af alla klasser efter den tidens språk); icke pålägga folket någon tunga och besvär. Han underskref, jemte öfrige af adeln, arfföreningen i Westerås 1544. Skref sig till Gunnarsnäs 1554.

6. Nils Krumme till Örboholm. Son af N. Krumme här ofan. Var väpnare 1554. Samma år höll han, såsom häradshöfding på Dal, ting i Kråkserud i Högsäters socken, thorsdagen före Pauli, i närvaro af fogden öfver Dal Maur. Stake och Nils Foborg till Gundersnäs, då han tilldömde hemmanet Höghult i Torps socken en ström, hvilken af ålder legat dit, men någre Norrmän ville tillegna sig. Se ofvan om gränserna för Dal. Originaldomen i denna sak finnes i riksarkivet. Blef riksråd 1544. År 1557, thorsdagen före S:t Karins dag, höll han såsom häradshöfding härstädes ting i Hensbyn, Fröskogs socken, och utgaf, jemte Anders Persson till Dyngevik, i närvaro af Maur. Stake, fastebref på Fossbro och dess qvarn i Åmåls socken, hvilka Jöns Bonde till Traneberg sålt till välbördig Peder Kart för 300 mark Danska (Peringskiölds Monumenta i kongl. biblioteket). Blef riddare 1561. År 1563 d. 1 Sept. var han ledamot i konung Eriks nämnd (Tegel, Erik XIV:s hist. sid. 78 noten, der domen är införd). Ståthållare på Stockholms slott 1565. Gift 2:ne gånger, sist med Karin, dotter af Gödike Nilsson Fincke.

7. Knut Posse till Såtenäs och Hellekis. Var häradshöfding här, då han 23 Juni 1561 höll laga ting i Vestra Byn, Mo socken, i närvaro af befallningsmannen Maur. Stake, och afhörde 2:ne vittnen, som edeligen intygade, att Gunnesön i Ny socken Näs härad af ålder legat under Ramstad. (Afskrift af vittnesförhöret finnes i kammar-arkivet). 1567 blef han slottslofven på Leckö. 1569 riddare och riksråd samt ståthållare öfver Westergötland. Höll ting i Ösby i Rännlanda socken den 10 Juli 1584, då han skref sig riddare och häradshöfding öfver Dal. 1589 lagman i Småland. Död 1595. Gift med Ebba, dotter af Göran Lindormsson Örnflycht till Bronäs. Knut Posse var son af väpnaren och riksrådet Axel Nilsson Posse och Anna Axelsdotter af Winstorpa ätten, som jemte öfrige riksens råd bekräftade Malmö recess 1512. (Hadorphs Bih. till Rimkrön. sid. 427). Denne Axel Posse var invecklad uti det af Ture Jönsson Roos tillämnade Westgöta-upproret 1529, såsom inhemtas af riksregistraturet samma år fol. 124. Gustafs bref till honom den 21 Aug. 1529 är i visst fall upplysande, och må, såsom förut otryckt, här inflyta: "Til Axell Possze. Wår &c. wij haffue vndfongit eders scriffuilsze axell med thz kredensze kar i senden oss til hånde, i huilken scriffuilsze i bekenne eders brwth emote oss wtj then handel och wpror som så oärlige emote oss begynt war ther i Vestergölland i wåres. Så epter wij see eders ödmijwkt och bekennelsze i then motten och förhoppes oss atj eder icke offtare wille bedraghe lathe eller vpsette emote oss, äre wij wäl til friidz med eder på thenne tidh giffwendes eder wår willie och wenskap igen. Och wele atj på niest igen skole med breff och insigle förnye oss thz hulskap troskap och manskap som i oss tilförende swåridh och tilsagt haffue. Och ther til betencke oss än med ij sköne heste (2 sköna hästar) then wij försee oss i wäl aff stadh komme kunne mz thz förste, wm thz kredensze kar. hadhe icke giordes behoff, hadhe wij ther heldre tagit sköne hesther före. tog medan thz kommed är. tacke wij eder therföre Gudh eder her mz, aff lincöping lögerdagen före bartollomej".

8. Göran Posse, förenämnde Knut Posses son, född på Såtenäs den 14 Jan. 1556. Ryttmästare 1582 vid Westgöta hofmän. Riksråd 1590. Hade af konung Johan bekommit häradshöfding-rätten öfver Dal samt 2 läster spannemål af tionden derstädes. Emedan Dal var pantsatt till hertig Carl, begärde han och fick den 17 Jan. 1593 hertigens tillåtelse att samma inkomster behålla. Var en bland de i Linköping 1600 lifdömde riksråden, men benådades med fängelse, som varade 3:ne år, då han frigafs på hela Finska adelns förbön. Flydde 1603 den 22 Okt. jemte flere till Polen, der han dog. Gift med Elisabet Oxenstjerna, riksamiralens dotter. Hans lefnadsöden äro intagna i Biografiskt Lexikon.

9. Anders Lindormsson till Resta, af Forstena-ätten, son af Linder Torstensson. Var, såsom företrädaren, ryttmästare, då han den 9 Aug 1597 fick fullmakt att vara häradshöfding härstädes. Den innehöll: "att han såsom en rättvis och oväld domare så väl med den fattige som rike, med höge och låge, om alla ärender som för rätta komma, troligen ransaka och rättvisligen dömma och åtskilja skall, alldeles och i all måtto, som Sveriges beskrifne lag och rätt medgifver och såsom han vill nu och framdeles för Gud och hvar man tryggeligen till svars vara. Han skall årligen förpligtad vara att leverera in uti vårt fursteliga cancelli en viss dombok, hvad för saker som på häradstinget dömde och ransakade blifva. Hvarföre bjude vi eder våre trogne undersåtare alle, som på förenämnde Dal bygga och bo, att i anammen och bekännen förenämnde And. Lindormsson för eder rätte häradshöfding, utgörande välvilligen hvad som i ären honom efter Sveriges lag och riksens recess för sin tjenst och omak skyldige" (registr. s. å. fol. 84). Man ser att stilen är helt annan nu, än i fullmakten för Foborg här ofvan. Anders Lindormsson var öfverste 1605 och hade i förläning Bolstads gäll. Var 1599 den 1 Maj förordnad till högste befallningsman på Elfsborg. 1600 i Juli riksmarskalk. Fick 1604 den 2 Juni för sina trogna och tappra tjenster tillbaka sin broders, Torsten Linderssons förverkade gods Forstena. Stupade i slaget vid Kerckholm 1605 och begrafdes i Riga. Var ogift. Njöt häradshöfdinge-räntan af Dal till sin död, enligt 1605 års räkenskap i kammar-arkivet. Hans vikarie eller lagläsare 1598 var Jakob Pedersson, hvilken 1613 var lagläsare i Wermland och bodde på Kärne i Grava Socken. För sin långvariga trogna tjenst fick han 1614 detta hemman fritt från alla skatter i sin och hustruns lifstid.

10. Bodvid Larsson Ankar, den yngre, sonson till den äldre af samma namn samt son till befallningsmannen i Wermland Lasse Botvidsson till Agnhammar. Introducerades på riddarhuset 1625. Riksdagsman 1604 och underskref beslutet bland öfrige af adeln. Var här lagläsare i riksskattmästaren och riksrådet Seved Ribbings ställe, samt såsom sådan underskref längden på konungens sakören 1613. Var ännu 1617 i Nov. lagläsare. Egde 1611 och följande åren Björkil, Säter, Skevik och Snärten i Åmåls socken, jemte Agnhammar och 22 andra frälsehemman i Wermland, utom gods i Westergötland, Småland och Nerike, de flesta, om ej alla, honom i arf tillfallna. Hemmanet Snärten kallade han Nygård, hvilket namn det sedan behållit. Hade i förläning tionden af Kila socken 1613. Gift med Beata, dotter af Knut Bengtsson Hård och Märta Persdotter Ulfsax. Barn:

A. Karin gift med Jöns Bengtsson Rosenbjelke på Westbro, kommendant på Warberg, med hvilken hon hade sonen Arvid Rosenbjelke, gift med Kristina Silfversvärd; sonen Bengt Rosenbjelke, gift med Kristina Hilldring, och en dotter, gift med Henrik Eding, som 1668 blef den förste häradshöfding i Wermland, och för sin ålder tog afsked 1685.

B. Märta, gift med 1:o hofkansleren Nils Chesnecopherus 1616. 2:o Göran Johansson Ekeblad.

C. Torbern , student i Upsala 1622. (Enl. kamerer. Fr. Fryxells Slägtebok i Carlstads gymnasii-bibliotek).

11. Per Bengtsson till Fjäll. Välbördig. Var häradshöfdinge domhafvande 1619 å fältmarskalken och riksskattmästaren Jesper Mattsson Cruus's till Harfvilla vägnar. Hade redan 1611 haft förordnande här, före Ankar.

12. Anders Torkelsson i Piksbod var 1620 lagläsare för fältmarskalken Lennart Torstensson till Forstena, och fortfor dermed till vårtingen 1643. Fältmarskalken innehade en tid häradshöfdinge-räntan af både Dal och Wermland, hvilken 1644 uppgick till 797 daler 20 öre silfvermynt, samt lagmansräntan samma år af Dal, utgörande 397 daler 10 öre.

13. Johannes Petrejus Junecopensis. Enligt förordnande af Göta hofrätt tillträdda han lagläsaretjensten i Anders Torkelssons ställe och deri inställdes i Tössbo den 5 Juni 1643. Den äldsta nu befintliga domboken i Tössbo, Nordal, Sundal och Walbo är af honom. Flyttades 1651 till Elfsborgs län. 1654 års hösteting var han i Tössbo närvarande i landshöfdingen och riksrådet Per Ribbings ställe.

14. Mattes Eriksson Pleningius (Pleningskjöld). Var född i Upsala. 1640 blef han underlagman i Wermland och 1642 tillika borgmästare i Carlstad. Assessor i amiralitets-kollegium 1647 den 10 April. Häradshöfding här 1651 den 20 Maj. Adlad den 14 April 1654. Skref sig till Pleningsholm och Westsjö. Med bibehållande af sin förra tjenst ånyo assessor i amiralitets-kollegium 1657. Dog i slutet af 1670-talet. Var en för sin rättrådighet, ordentlighet och skicklighet ansedd domare. Mångenstädes i Wermland och Dal äro handlingar i rågångstvister efter honom qvar, hvilka fördelaktigt vittna om mannens förmåga. Gift med Kristina, sondotter af rådmannen i Upsala Erik Israelsson. Hade 2:ne söner, Israel och Johan. Israel blef hofmästare hos riksdrotsen grefve Magnus Gabriel De la Gardie, samt erhöll 1671 d. 17 Aug. kongl. fullmakt att förvalta häradshöfdinge-tjensten åt fadern. Dog 1672. Fadern hade i Upsala 1632 och 1633 utgifvit 2:ne skrifter på Latinska språket, jemte gratulationer på Latinsk vers, samt 1632 liktal på Svenska vid lagmannen i Södermanland Svante Stenbocks begrafning.

15. Johan Pleningskjöld. Den förenämndes son. Erhöll af konungen den 5 Nov. 1672 fullmakt att förrätta häradshöfdinge-tjensten. Medan fadren ännu lefde och var ordinarie domare, ehuru af långvarig sjukdom bräcklig, erhöll Johan af Carl XI, under konungens vistande i Wenersborg, den 3 Dec. 1675, verklig fullmakt på häradshöfdinge-sysslan. Riksdagsfullmäktige från Dal anhöllo, att han måtte få njuta häradshöfdinge-räntan efter vanligheten i sin lifstid, för den skada han lidit af fienden på sin egendom och likväl under kriget hållit giltig mundering. Men detta afslog konungen den 2 Juni 1683. Dog utan son 1687, hvarföre ätten med honom utgick. Gift med Elsa Stake, dotter af den tappre ryttmästen Gustaf Olsson Stake till Ekholmen och Elsa Magdalena Silfversparre. Barn:

1. Elsa Katrina, gift med amiralitets-kaptenen Carl Hildebrandsson Uggla;

2. Britta, gift med Anders Brodin, predikant vid stora barnhuset i Stockholm;

3. Kristina, gift med kapten Hans Belfrage. Bodde på Ekholmen i Gunnarsnäs.

16. Johan Rhodijn (Leijonbjelcke). Född den 16 Okt. 1655. Fadren Ingeldus Petri Rhodovius, kyrkoherde i Råda, Melby och Åsaka i Westergötland, der hans förfäder hvar efter annan varit kyrkoherdar i 130 år. Rhodovius afled den 25 Maj 1687. Modren Gunilla Larsdotter, för sin gästfrihet kallad Mat-Gunilla, dog d. 27 Sept. 1688. Rhodijn var hofsekreterare hos riksdrotsen grefve Per Brahe, sedan notarius publicus i Stockholm, advokat-fiskal i Svea hofrätt, landssekreterare i Östergötland. Tillträdde sysslan här med början af året 1685. Adlad den 13 Mars 1689. Led af en svår ögonsjukdom, så att han måste resa till Stockholm att erhålla läkarevård, hvarföre borgmästaren i Åmål, M. Eneroth, förordnades d. 1 April 1707 att förestå tjensten. Tjenstgjorde sjelf 1709. Köpte säteriet Högen i Steneby 1690 och torpet Kershultet samt Broströmmen, ett qvarnfall i Billingen för 500 r:dr kurant. Likaledes säteriet Åsen för 510 r:dr kurant. Skänkte till Steneby kyrka en dyrbar mässhake och altarkläde. Afled barnlös den 15 Juli 1710 och begrafdes i ofvannämnda Råda kyrka. Gift 1:o med Hedvig Eleonora, dotter af befallningsmannen på Stockholms slott Johan Appelrooth; 2:o med Elisabet Ollonberg. Rhodins dombok 1689 är den äldsta i Wedbo.

17. Carl Gyllenhöök. Son af Per Gyllenhöök, född 1686. Erhöll kongl. senatens fullmakt på häradshöfdinge-tjensten efter Leijonbjelcke den 1 Sept 1710. Under hans tid tillsatte Carl XII en ny häradshöfding på Dal, den 11 Okt. 1718, då Gyllenhöök fick behålla Sundals, Nordals, Walbo och Tössbo härader, men förlorade Wedbo. Denna delning upphörde likväl följande året. Dog den 19 Nov. 1731, enligt slägttaflan i riddarhuset. Han lärer således ett par år förut lemnat tjensten. Gift 1709 den 12 Jan. med Margareta, dotter af kammarrådet Johan Lagermark och Margareta Persdotter Snack. Med henne 11 barn, af hvilka 7 dogo i unga år. Sonen Carl Gustaf till Gyllenfors afled 1749; Johan Magnus, öfverste, dog 1792; Fredrik Adam, kaptenlöjtnant vid amiralitetet, dog 1765. Dottren Anna Maja blef gift med landshöfdingen grefve Fr. Ulr. Reenstjerna.

18. David Rosenholm. Född 1660. Död 1725. Föräldrar: assessorn i kommers-kollegium och häradshöfdingen i Upland Erik Pedersson Rosenholm samt Märta Beata Stuart. Var häradshöfding i Flundre, Wäne m. fl. härader, då han den 11 Okt. 1718 fick kongl. fullmakt att vara häradshöfding i Wedbo. Genom kongl. brefvet d. 22 April 1719 om rättegångs-instantiernas återgående till sin förra beskaffenhet, återfick han förra domsagan i Flundre, Wäne m. fl. härader. I anseende till hans sjukliga och vanföra tillstånd begärde dessa härader vid riksdagen s. å. att han måtte få pension. Erhöll afsked den 7 Aug. 1719 och lärer då befordrats till assessor. Gift med 1:o Sofia, dotter af assessorn i Göta hofrätt Baltasar Lejonsten; 2:o Brigitta Edenberg. I förra giftet 8 barn, i sednare inga. Ätten utgick med sonen Carl Adolf, död 1764.

19. Carl Gustaf Löwenhjelm. Född på Ström i Kila socken af Wermland den 5 Jan. 1701. Fadren, dåvarande häradshöfdingen Gudmund Nordberg, prostson från Gilberga, adlad 1725, då han var assessor i Göta hofrätt, blef sedan hofrättsråd. Modren Maria Cederhjelm. Sonen Carl Gustaf blef 1719 auskultant och 1721 advokat-fiskal i Göta hofrätt. Fick fullmakt på Dals domsaga den 6 Dec. 1729, hvilken han innehade till den 18 Dec. 1738, då han, efter beviljadt byte af domsaga med häradshöfdingen Johan Hage, fick Westersysslets domsaga i Wermland. 1741 den 19 Aug. revisions-sekreterare. Han hade ådagalagt i sina befattningar så öfverlägsen förmåga, att ständerna 1746 satte honom 2:ne gånger på riksrådsförslag och en gång på förslag till president i Åbo hofrätt. 1747 den 17 Mars justitie-kansler. Föreslogs af rikets ständer ånyo till riksråd s. å. Då han den 12 Dec. 1747 i underdånighet undanbad sig denna befordran, väckte en sådan försakelse till den grad konungens uppmärksamhet, att Löwenhelm samma dag upphöjdes till friherre (21). 1748 ridd. af N. O. 1750 den 7 Febr. president i Svea hofrätt. 1751 den 5 Okt. riksråd. S. å. den 25 Nov. kommendör af nordstjerne-orden och serafimerriddare, då han tog till valspråk: Deo, Regi, Legi. 1762 den 26 Mars kansler för Lunds universitet. S. å. den 2 Juni upphöjd till grefve. 1765 den 19 Sept. kansli-president. S. å. den 22 Nov. kansler vid Kongl. Maj:ts orden. Hade derjemte flerfaldiga vigtiga befattningar. Han var en man med grundliga kunskaper samt utrustad med sällsynta naturens gåfvor. Då han tillika handlagt de lägre embetsmanna-bestyren och således vunnit vidsträckt erfarenhet, förenad med en allmänt erkänd rättrådighet och varm fosterlandskärlek, blef han också en bland de dugligaste rådsherrar Sverige egt. Var 2:ne gånger præses i kongl. vetenskaps-akademin. Om hans vidare lefnadsomständigheter och tryckta skrifter handla flera öfver honom utkomna biografier. Död 1768 den 7 Mars i Stockholm af kallbrand, uppkommen genom en afskuren liktorn. Delegare och disponent af Forsbacka bruk med flera egendomar, egde Strömsberg, Henriksholm, Hängelö, samt i Wermland Apertin m. fl. För Dal är det en ära, att i 9 år haft till domare och än längre till fastighetsegare en man, sådan som riksrådet Löwenhjelm. - i sin lifstid en af samtidens utmärktaste personligheter och efter sin död lika ovanlig genom sina afkomlingar. Exempel torde ej vara lätt att finna på en man, född ofrälse, hvilken icke blott genom sin öfverlägsenhet uppstiger till rikets högsta värdigheter, utan inom en mansålder efter sin död har att uppvisa flera efterkommande, som på den högre förtjenstens och ärans bana trädt i stamfadrens fotspår. Löwenhelm var gift 3:ne gånger:

1:o 1730 den 25 Aug. med Anna Elisabet Kolthoff (född den 8 Juni 1711 på Forsnäs i Wermland, död i barnsäng på Strömsberg den 27 Nov. 1737 och begrafven i Tösse kyrka d. 8 Jan. 1738), dotter af brukspatronen Olof Hermansson Kolthoff och Katrina Ekebom.

2:o 1740 den 14 Aug. med Anna Kristina Rudensköld (född den 17 Maj 1711, död i Carlstad den 5 Nov. 1745), enka efter majoren Joh. Henr. Nordenborg, samt dotter af biskopen i Linköping Torsten Rudeen och hans sednare fru Magdalena Jonsdotter Wallvijk.

3:o 1754 den 27 Dec. med Juliana Konstantia Simzon (född den 14 Sept. 1713, död den 14 Sept. 1759 i Stockholm), enka efter hofjunkaren och brukspatronen på Forsbacka, Johan Gustaf Eliæson Linroth, samt dotter af ryttmästaren Erik Simzon och Anna Maria Johansdotter Linroth. Barn:

A. Carl Gustaf, född den 25 Sept. 1732. Död i Carlstad den 13 Maj 1788. Sist öfverste för södra Skånska kavalleriet, derifrån han tog afsked 1773. Ridd. af svärds-orden. Gift 1752 den 2 Aug. med Sara Katrina Linroth (född den 24 sept 1739, död den 15 Sept. 1826), dotter af assessorn och brukspatronen Johan Gustaf Linroth och Britta Nilsdotter Stedt. Hade 2:ne barn, Carl Gustaf och Sara Katrina, af hvilka dottren, född den 13 Okt. 1767, dog den 5 Maj 1769. Sonen Carl Gustaf föddes den 10 Maj 1759, dog den 10 Febr. 1839, var kapten vid lifgardet, derifrån han tog afsked 1789. Egde Long, Apertin m. fl. landt- och bruksegendomar i Wermland. Var ridd. af nordstj.-orden. Gift 1785 d. 23 Juni med Agneta Sofia Wrangel (född 1765 den 22 Aug., död på Long den 16 Juni 1800), dotter af kapten Henr. Herm. Wrangel och C. M. Runeberg. Deras barn:

1. Charlotta Ulrika Katrina, född d. 1. April 1786. Gift den 18 Juni 1809 med öfverst-löjtnanten och ridd. af Svärds-orden Emil Adam v. Gerdten. Haft 5 barn.

2. Augusta, född den 3 April 1788. Gift den 22 Sept. 1809 med generalmajoren, kommendören med st. korset af svärds-orden friherre Carl Cederström. Haft 9 barn.

3. Carl Gustaf, född den 31 Januari 1790. Började 1809 den 10 Mars sin krigarebana såsom volontär vid lifregementets husarer. Befordrad sedan till korporal, kornett, o. s. v. alla graderna igenom, samt den 27 April 1847 till generalbefälhafvare i det nybildade 3:dje militär-distriktet. Såsom frivillig adjutant hos Ryska generalerna v. Korff och v. Bennigsen, deltog han i 1812 års strid mot Napoleon. Bivistade slagen vid Witepsk, Kolotzky och Borodino samt tog de 5 första under detta fälttåg eröfrade kanonerna från fienden. Bivistade 1813 den 26 Aug. bataljen vid Dresden, der Moreau dödligen sårades, vidare bataljerna vid Culm, Mariaschein och Leipzig d. 16-19 Sept. s. å. och tjenstgjorde då hos kejsar Alexander. 1814 deltog i träffningen i trancheerna för Huningen, i slagen vid Arcis sur Aube, vid Fere Champenoise, vid Clayes och Villeparisis samt utanför Paris den 30 Mars, och var då adjutant hos kejsar Alexander. 1848 från Maj till den 20 sept. kommenderad såsom öfverbefälhafvare för de truppar, hvilka besatte ön Fyen. De utgjordes af 1 bataljon Svea lifgarde, 1 d:o 2:dra lifgardet, 2 d:o Westgöta, 2 d:o Skaraborgs, 2 d:o Elfsborgs, 2 d:o Westgöta-Dals infanteri-regementen, 1 tolfpundigt batteri af Göta artilleri och 2 sqvadroner af kronprinsens husarer. Trupparnes förhållande var derunder sådant, att under de 4 månader Fyen af dem innehades, ej ett enda klagomål emot dem förekom. Erhållit både Ryska och Svenska medaljen för tapperhet i fält, flera utrikes ordnar, Svenska svärds- och nordstjerne-ordnarne samt den 28 April 1849 utnämnd till serafimer-riddare. I diplomatiska ärenden haft många och vigtiga uppdrag hos flera utländska hof. 1824 den 24 Febr. utnämnd till minister i Turkiet, 1827 den 4 Juli till minister vid Österrikiska och 1828 tillika vid Bayerska hofvet. 1843 d. 19 Juni utnämnd landshöfding i Göteborg, hvilken befattning han lemnade 1847. Under-kansler vid Kongl- Maj:ts orden 1829.

Gift 1:o 1817 den 18 Sept. med hoffröken hos drottning Hedvig Elisabet Charlotta, Gustava Charlotte Jaquette Aurora Gyldenstolpe (född den 4 Juli 1797, död i Jan. 1839), dotter af landshöfdingen grefve Nils Gyldenstolpe och Charlotta Aurora de Geer. Makarne genom laga dom skilde 1828, då grefvinnan s. å. ingick äktenskap med friherre Uno v. Troil, minister-resident i Turkiet.

2:o 1840 den 23 Febr. i Wien med hoffröken hos kejsarinnan af Ryssland, riksgrefvinnan Natalia Alexandrowna v. Buxhöwden, dotter af Ryska statsrådet grefve v. Buxhöwden och friherrinnan Julia v. Dellingshausen. Grefvinnan Löwenhjelm antog Lutherska trosbekännelsen 1842. Hon är född i Reval 29 Maj/9 Juni 1814. Deras barn: Carl Gustaf Löwenhjelm, född på Long den 22 Jan. 1841; Natalia, född på Long den 16 Sept. 1842; Natalia Agnes Giulia, född i Göteborg d. 17 April 1845; Carl Axel Gudmund född i Carlstad den 10 Okt. 1848 och der död den 22 Nov. s. å.

4. Agneta Sofia, född den 20 Sept. 1791. Gift den 22 Sept. 1809 med hofmarskalken, ridd. af svärds-orden, friherre Kristian Anton Wrangel. Haft 11 barn:

B. Katrina Maria, född 1731, död 1739.

C. Olof, född 1734.

D. Fredrik Gudmund, född 1735.

E. Anna Elisabet, född d. 11 Nov. 1737.

Alla tre (C-E) innebrändes i vådeld på Forsnäs buk 1738.

F. Anna Elisabet, född 1741 den 7 Maj, död 1783. Gift med stats-kommissarien ridd. N. O. Göran Adlerberg, född den 7 Okt. 1732, död den 28 Aug. 1794.

G. Fredrik Adolf, född den 29 Okt. 1743. E. o. kanslist i kansli-kollegium den 12 Febr. 1760. Utgaf och försvarade 1762 och 1763 2:ne disputationer i Upsala: De moderamine actionum humanarum per leges civiles. 1764 hofjunkare. 1766 kommissions-sekreterare i Paris, 1769 d:o i Köpenhamn samt kammarherre. Ridd. N. O. Minister i Chur-Saxen 1773, i Madrid 1780, i Berlin 1783, vid Neder-Sachsiska hofven 1788, i Bataviska republiken 1789. Komm. af nordstj.-orden den 1 sept. 1782. Fick hofkanslers värdighet den 9 Aug. 1805. Död i Cassel den 7 April 1810. Gift d. 7 Dec. 1770 med hoffröken grefvinnan Kristina Aug. v. Fersen (född den 10 Mars 1754), dotter af en af rikets herrar m. m. serafimer-ridd. grefve Carl Reinh. v. Fersen till Steninge och friherrinnan Katarina Charlotta Sparre. Barn:

1. Gustaf Carl Fredrik, född d. 6 Okt. 1771. Började sin tjenstgöring såsom underofficer 1787. Blef löjtnant 1788 den 24 Jan. 1788 stabskapten. Bivistade 1788, 1789, 1790 årens krig i Finland samt affärerna vid Summa, Högfors, Broby och Pyttis. Vakthafvande hos konung Gustaf III och nära hans person då det mordiska skottet på honom aflossades å maskeraden den 16 Mars 1792. Friade Hans Maj:t med beväpnad hand utur trängseln och halp hofstallmästaren baron Essen att föra konungen in i sina rum. Efter gradvis befordran generaladjutant den 30 Mars 1803 och inspektör för kavalleriet den 7 April 1805. Deltog i kriget 1806 i Pomern, 1808 i Finland och der blesserad samt tillfångatagen, men utvexlad 1809. Bivistade affären vid Sävar och d:o vid Ratan 1809, bataljen vid Dennewitz och Gross-Beeren 1813, uppfordrade fästningen Rendsburg s. å., uppgjorde och tecknade kapitulationen. 1818 den 30 Juni generallöjtnant. 1819 den 4 Juli inspektör för 2:dra kavalleribrigaden. General för kavalleriet d. 11 Maj 1826. Erhållit medaljen för tapperhet i fält, flera utländska ordnar, Svenska svärds-ordens kommendörsband samt blef den 28 Jan. 1827 serafimer-riddare. Är en af rikets herrar. Ledamot af vetenskaps-akademien. Haft både många och vigtiga diplomatiska uppdrag vid utländska hof, bivistade kampen mot Napoleon åren 1812, 1813, 1814 i Polen, Schlesien, Böhmen, Tyskland och Frankrike. Minister i Wien 1817 och i Paris 1818, med hvilken befattning han ännu fortfar. Gift 1826 den 18 Mars med fröken Cleonice Francoise Iphigenie de Baguet, född i Nimes. Deras barn: Carl Bernhard August, född den 5 Jan. 1827, död den 1 April 1829; Oscar Gustaf Fredrik, född den 23 Juli 1828, död 1850; Augusta Maria Margareta, född den 6 Juli 1830. Gift i Paris den 17 Maj 1851 med hertig Edouard de Fitz-James, äldste sonen af framlidne pair de France Jacques de Fitz-James. Deras son föddes den 10 Febr. 1852. Se vidare om honom Biografiskt Lexikon.

2. Carl Axel, född i Stockholm d. 3 Nov. 1772. Började att vara fanjunkare vid lätta dragonerna. Blef efter förrättadt fälttåg i Finland stabskapten vid lifgardet 1791. Befordrades under årens lopp till särskilda grader och blef den 13 April 1811 generaladjutant samt öfverste för Westgöta-Dals regemente. Bivistade fälttåget 1812, 1813, 1814 i Ryssland, Tyskland och Frankrike och derunder förefallande flerfaldiga bataljer. Blef generalmajor 1814 den 28 Jan. Generallöjtnant 1815. Öfverste kammarjunkare 1816. President i krigs-kollegium 1819 d. 20 Okt. Statsråd d. 19 Mars 1822. Ståthållare på Drottningholms slott 1826, hvarmed han ännu fortfar. Haft mångfaldiga maktpåliggande diplomatiska uppdrag hos utrikes makter. Varit minister i Paris och vid kongressen i Wien 1814, i Petersburg 1816-1818. Erhållit flera utrikes ordnar och Svenska svärds-orden, Carl XIII:s orden, 1824 serafimer-orden. Är sedan 1826 en af rikets herrar och ledamot af krigsvetenskaps-akademien.

Gift 1:o den 3 Okt. 1816 med Ebba Augusta Sophia de Geer (född den 23 Juni 1790, död den 16 Juni 1822), enka efter förste hofstallmästaren m. m. Carl Bunge och dotter af riksrådet m. m. friherre Emanuel de Geer och grefvinnan Charlotta Fredr. v. Fersen. Med henne barnen: Alexandra Maria Augusta, född i Stockholm den 3 Aug. 1817; Ebba Katrina Lovisa Fredr., född derstädes den 2 Jan. 1819; Charlotta Maria Konstantia, född der den 6 Febr. 1820, död 1847; Aurora Dorotea Eleonora, född och död 1821.

2:o med enkegrefvinnan Henrietta Lovisa Renata Augusta v. Duben, född grefvinna Schönburg Wechselburg, dotter af regerande riksgrefven Carl Henrik. Barn: 1, Alexandra M. A. C., född 1817. Gift 184. med friherre Axel Raab, som dog den 30 Mars 1850. En deras dotter död. En son Carl Axel Raab. 2. Ebba C. L. Fredr., född 1819. Gift 1:o med grefve Gustaf v. Duben, som dog 1838. Med honom en son Gustaf, född 1838. 2:o med friherre Carl Johan Åkerhjelm, som dog 1842. Se Biogr. Lexikon.

H. Ludvig Ulrik, född 1745, död 1746.

Af denna grefliga ätt hafva 3:ne haft befattningar på Dal. En varit domare, en öfverste, och en är för närvarande generalbefälhafvare. Provinsen lärer således kunna och såsom det synes gerna vilja räkna dem för sina.

20. Johan Hage. Född i Finland och flyktade derifrån under Carl XII:s krig. Öfverkommen till Sverige blef han stadsnotarie i Arboga 1715. På Åbo hofrätts förord erhöll han kongl. fullmakt den 9 Juni 1719 att vara häradshöfding efter aflidne Johan Forssten uti Euräpä, Jäskis och Stranda härader i Finland och Wiborgs län. 1726 den 30 Juli kongl. fullmakt att, efter Johan Ekstedt, vara häradshöfding i Jösse, Nordmarks, Gilbergs, Carlstads, Grums och Näs härader samt Philipstads och Nyeds bergslager. Han var dock ej uppförd på förslaget, utan en bland de så kallade exspectanterna. Genom kongligt tillstånd den 18 Dec. 1738 fick han byta domsaga med C. G. Löwenhjelm. Afled mellan den 20 Maj och 10 Juni 1740. Domböcker saknas för den tid han sjelf hållit tingen härstädes, och då bytet med Löwenhjelm beviljades yttrade kongl. Göta hofrätt, att Hage för begångna felaktigheter blifvit inför hofrätten af fiskalsembetet anklagad och stämd.

21. Krister Malmström. Efter slutade studier i Upsala och Lund auskultant i Göta hofrätt d. 22 Febr. 1729. Auditör vid Jönköpings infanteri den 29 April 1734. I hofrättens förslag berömmes han "för mycken förfarenhet och insigt uti jurisprudentia, samt besynnerligt qvickhet och kunskap uti nyttiga vetenskaper, hvilka tanquam jure hæreditatis honom tillfallit efter hans sal. fader, fordom juris professorn Malmström i Upsala". Fick kongl. fullmakt på denna domsaga den 23 April 1741. Bodde 1746 i Örs socken och Gullesbyn. Dog den 6 Nov. 1748. Gift med Stina Brunn. Sonen Krister född 1746.

22. Carl Gustaf Lindsfelt föddes den 13 Maj 1706. Fadren Samuel Lindsfelt (farfadren Johan Samuelsson Hytthon från Berwich i England införskrefs till Sverige 1652 och blef handlande samt rådman i Norrköping). C. G. Lindsfelt blef landssekreterare den 29 Maj 1734 i Blekinge län; 1747 assessor i Göta hofrätt; 1749 den 6 Nov. häradshöfding härstädes. Dog den 8 Aug. 1761. Gift med 1:o Katrina Du Rietz, dotter af assessorn och häradshöfdingen G. Sam. Du Rietz. Med henne 6 barn. 2:o Maria Kristina, dotter af kornetten Blix. Med henne 3 barn, af hvilka den yngste, Samuel Johan, kapten vid Nerikes och Wermlands regemente, dog på Grinstad i Wermland 1828.

23. Otto Henrik de Frese. Ledde sitt ursprung från en urgammal adlig ätt i Frisland och Preussen, som introducerades på Svenska riddarhuset 1731. Han föddes den 22 Juli 1720 på Lång i Barna härad af Westergötland. Fadren ryttmästaren vid Westgöta kvalleri, R. S. O., Georg Kristian de Frese. Modren Margareta Kock, dotter af assessorn i Göta hofrätt Paul Kock. Auditör vid Westgöta kavalleri 1749. Landssekreterare i Mariestad 1757. Utnämnd den 22 sept. 1761 till häradshöfding på Dal, då han äfven erhöll assessors värdighet. Förordnades flera gånger att förrätta lagmanstjensten i Bohus, Wermlands, Elfsborgs och Skaraborgs län. Utverkade 1770 att Dal delades i 2:ne domsagor. Bodde på Lästviken i Steneby. Afled den 17 Jan. 1794. Begrafdes vid Steneby kyrka, der hans barn läto uppresa en grafvård af täljsten öfver hans stoft. P. P. Ekelund, som höll liktalet öfver honom, yttrar deruti: "Med ovanlig lätthet och redighet att arbeta utredde han lika säkert som skyndsamt de mest intrasslade mål, och afböjde såmedelst flere rättegångar, än han afdömde. Han var af de få sällsedde menniskor, som just tyckas vara födde till andra menniskors kärlek och högaktning". Af trycket är utgifvet 1770 det griftetal de Frese höll då öfversten C. G. Strömschöld begrafdes. Likaså åren 1778 och 1784 hans 2:ne tal inför sällskapet De Gamle Göter i Wenersborg. I handskrift är ännu qvar hans "Föreställning", som hölls inför menigheten vid häradstingens början i Tössbo och Wedbo innan regeringsformen af den 21 Aug. 1772 upplästes. Den vittnar lika mycket om hans skicklighet som talare som om hans fosterlandskärlek samt glädje deröfver att mångväldets och sjelfsvåldets tid var förbi. Gift den 16 Sept. 1750 med Johanna Fredrika Flach, född 1733, dotter af assessorn i Göta hofrätt Fr. Ferd. Flach samt Klara Johansdotter Camitz. Hade med henne 8 barn, hvaraf 3 söner och 1 dotter afledo före fadren. Sonen Fredrik Georg blef öfverjägmästare, gift med Charlotta Pantzarhjelm. Sonen Axel, häradshöfding, gift med Sara Helena af Geijerstam. Dottren Klara Margreta, född 1751, gift med lagmannen Carl Eman. Eneroth. Dottren Katrina Maria, född 1752, dog ogift i Åmål.

SÖDRA DOMSAGAN.

Sundals, Nordal, Walbo härader.

1. Johan Fredrik Flach, son af assessorn i Göta hofrätt F. F. Flach och Klara Camitz, född den 11 Mars 1740. Erhöll kongl. fullmakt att vara domare härstädes d. 29 Dec. 1770. Fick lagmans värdighet. Ridd. af N. O. 1785. Tilläts byta domsaga med sin son, enligt kongl. br. Stralsund den 29 Juni 1807. Egde och bebodde Nordkärr i Holms socken, der han afled 14 Maj 1810. Gift den 17 April 1774 med Beata Katrina, dotter af löjtnanten Georg Svantesson Uggla och Katrina Kristina Stjerngranat. Barn: 1. Klara Elisabet, född 1775, gift med häradshöfdingen i Wermland Sam. Gam. Ehrencrona. 2. Fred. Ferdinand. Se nästföljande. 3. Carl Georg, född 1778 den 9 Sept., landshöfding i Elfsborgs län, gift med Anna Ebba Aminoff. Död 1846. Om honom se Låtsboms Höfdingaminne. 4. Johan Filip, född den 20 April 1780, tvilling. Kapten. Död 1840. Gift med Charlotta Wikström. 5. Charlotta Mariana, född den 20 April 1780, tvilling. Gift med landssekreteraren i Carlstad, lagmannen Gust. B. Kleman. 6. Otto Jakob, död barn. 7. Erik Gabriel, född den 22 Nov. 1783. Major, ridd. S. O. Postinspektor i Carlstad. Gift den 31 Mars 1812 med stiftsfröken Johanna v. Qvanten.

2. Fredrik Ferdinand Flach, son af förestående . Född den 16 Aug. 1776. Erhöll kongl. fullmakt på domsagan i Tössbo och Wedbo den 11 Jan. 1803, samt beviljades den 29 Juni 1807 byta sig till denna södra. Erhöll lagmans värdighet den 3 Dec. 1810. Egde och bebodde Wedbjörbyn i Holms socken. Afled på Stora Ödeborg i Ödeborgs socken d. 14 Maj 1826. Gift den 12 Nov. 1804 med Augusta Charlotta, dotter af öfversten Wolrat Wilh. Haij och grefvinnan Katrina Emerentia v. Stockenström. Barn: Fredrik, född 1805. Carl, född 1807; död. Jeana Elisabet Mariana, född 1812. Oktavia, född 1816.

3. Klas Ulrik Nerman. Son af assessorn, landssekreteraren Johan Nerman och Marg. Kristina Kuylenstjerna. Född. 5 Okt. 1792. Adjungerad ledamot i Göta hofrätt 1821-1826. Här häradshöfding den 4 Maj 1827. Polismästare i Stockholm den 21 Maj 1830. Fick lagmans värdighet s. å. Ridd. af Wasa-orden 1832, af nordstj.-orden 1834. Tillförordnad underståthållare i Stockholm 1836. Tillförordnad justitiekansler 1837. Ordinarie d:o den 1 Juni 1838. Landshöfding i Calmar den 28 Mars 1840. Adlad den 17 Okt. 1843. Gift 1829 med Amanda Olivia, född 1812, dotter af skeppsfurneraren Gustaf Melin och Magdalena Katrina Holm. Barn: Johan Gustaf, född d. 10 Nov. 1830; Olof, född d. 8 Sept. 1832.

4. Gustaf Adolf Monten, född i Ljungby pastorsbol i Halland den 4 Juni 1800. Fadren kyrkoherden Anders Monten, modren Lovisa Ulrika Linderot. Tog juridiska examen i Lund i Juni 1824 och blef auskultant i Göta hofrätt i Juli s. å. Har derefter tidtals förestått dels Årstads, Faurås och Himble häraders, dels Fjäre och Wiske häraders domsagor i Halland. Från den 1 Maj 1829 förvaltat domare-embetet i denna södra domsaga. Utnämndes till ordinarie domare härstädes genom kongl. fullmakt den 18 April 1839. Gift den 22 Sept. 1842 med Maria Charlotta Ehrengranat. född 1816, dotter af chefen för Westgöta-Dals regemente Axel Wilhelm Ehrengranat och Sofia Charlotta Krull. Barn: Sofia Louise, född 1843; Henning Wilhelm, född 1845; Gustaf Anders, född 1846; Richard Axel, född 1848.

NORRA DOMSAGAN.

Wedbo och Tössbo härader.

Efter assessorn O. H. de Frese, hvilken sedan provinsens delning i 2:ne domsagor innehade denna norra, hafva följande här varit häradshöfdingar:

1. Carl Emanuel Eneroth. Född 1739. Blef 1771 d. 5 Juni auditör vid Westgöta-Dals regemente. Här häradshöfding den 17 April 1776. Fick lagmans värdighet 1787. Lagman öfver Westergötland och Dal den 2 Mars 1796. Genom byte lagman på Gottland den 7 Maj 1810. Erhöll på begäran afsked den 27 Maj 1811. Död den 28 Jan. 1816. Under tjenstetiden här bodde han på Hängelö. Gift med Klara Marg. de Frese. Barn: Otto Magnus, född 1781; Fredrik Ture (se nedan N:o 6); Leonard, född 1785; Carl Emanuel, född 1784; Sara Johanna, född 1787.

2. Per Åberg. Se bland borgmästarne i Åmål. Erhöll fullmakt på denna domsaga den 2 Mars 1796. Dog ogift den 3 Juni 1802.

3. Fredrik Ferdinand Flach. Se N:o 2 vid södra domsagan.

4. Johan Fredrik Flach. Se N:o 1 vid södra domsagan.

5. Erik Gustaf Ingman (Gyllenheim). Född 1772. Son af magistrats-sekreteraren och rådmannen i Wenersborg Anders Fredrik Ingman (borgmästare-son i Wenersborg). Modren Maria Margareta Gyllenberg, dotter af kapten Erik Svante Gyllenberg och Kristina Sabina Virgin. Ingman var advokatfiskal i krigskollegium 1810. Här häradshöfding den 31 Juli 1811. Förordnad 1814 till tjenstförrättande generalauditör först hos fältmarskalken grefve von Essen, sedan under dåvarande kronprinsens befäl i Norge. Fullmakt på generalauditörs-värdighet den 17 Jan. 1815. Adlad den 11 Dec. 1821. Dog ogift i Wenersborg den 23 Sept. 1825. Gjorde 1824 den 6 Okt. en betydlig donation, hvars årliga räntevinst, 800 r:dr banko, användes dels till underhåll af biblioteket vid Wenersborgs lärdomsskola, dels till premier åt skickliga gossar och flickor, som genomgått folkskolan, och dels till uppfostran af omkring 25 fattiga barn.

6. Fredrik Ture Eneroth. Se Åmåls borgmästare N:o 11. Här häradshöfding 1826. Död den 5 Maj 1841. Begrafven vid Ånimskog, der en vacker marmorvård utvisar hans grift.

7. Johan Jakob Jakobi. Född i Kinds härad af Östergötland den 14 Juni 1798. Fadren bonde. E. o. kanslist i justitie-revisionen den 18 Dec. 1824. Auskultant i Svea hofrätt den 15 Sept. 1825. Rådman och kämnerspreses i örebro den 2 Febr. 1829. Borgmästare i Södertelge den 16 Sept. 1830. Riksdagsman 1840. Befordrad hit d. 22 Dec. 1841. Död i Åmål d. 31 Jan. 1847. Gift med Amalia Dorotea Sundel, född i Stockholm 1804, död 1850. Med henne 3 söner, 6 döttrar. Efter honom konkurs, dervid bördesummor, som varit i häradsrätten nedsatte, gingo förlorade.

8. Theodor Gradman. Född i Göteborg d. 18 Dec. 1807. Fadren handlanden J. A. Gradman, modren Jenny Minten. Undergick juridiska examen i Upsala 1827. E. o. kanslist i justitiefördelningen af kongl. kansliet den 16 Juni 1828. Auskultant i Göta hofrätt den 13 Maj 1829. Åren 1830-1833 tidtals förestått domare-embetet i norra och södra Wedbo domsaga af Jönköpings län. Utnämnd vice häradshöfding d. 14 Jan. 1833. Förvaltat domare-embetet i Fjäre och Wiske domsaga af Halland 1835 och 1836. Tjenstgjort såsom länsnotarie vid landskansliet i Halmstad 1837. Från d. 10 Sept. s. å. till d. 1 Sept. 1838 förvaltat domare-embetet i Halmstads, Höks och Tönnersjö domsaga. Åren 1839, 1840 förrättat lagtima ting i Årstads och Höks härader. Från och med 1841 till den 21 Nov. 1848 förestått domare-embetet i Wiske och Fjäre domsaga. 1845 d. 2 Juni uppförd å förslag till ett ledigt asessors-embete i Göta hofrätt. 1848 den 21 Nov. erhöll kongl. fullmakt på häradshöfdinge-befattningen härstädes.

Kyrkliga indelningen.

Kyrkostyrelsen öfver Dal innehades från kristna tidens början af biskopen och kapitlet i Skara till 1658, då provinsen genom kongl. brefvet d. 27 Maj s. å. förenades med Wermland och Carlstads stift (22).

Landskapet utgjorde ett enda prosteri till år 1669. Delades då i 2:ne Norra Dals prosteri, innehållande Åmåls, Hesselskogs, Tösse, Steneby, Rölanda och Eds pastorat; Södra Dals prosteri de öfriga pastoraten.

1732 lades Åmåls och Tösse pastorat till södra Dals prosteri samt Högsäters pastorat till det norra.

1745 delades provinsen i 3:ne prosterier: södra kontraktet utgjordes af Bolstads, Frendefors, örs och Ferglanda pastorat; norra kontraktet af Åmåls, Tösse, Hesselskogs och Eds pastorat; vestra kontraktet af Torps, Högsäters, Rölanda och Steneby pastorat.

1792 skedde den indelning, hvilken ännu eger bestånd. Till Södra Dals prosteri lyda Bolstad, Frendefors och Ör; till Norra Dals prosteri Tösse, Hesselskog, Åmål, Steneby; till Vestra Dals prosteri Torp, Ferglanda, Högsäter, Rölanda och Eds pastorat.

De 2:ne socknarne Torrskog och Wårvik lyda under Nordmarks prosteri i Wermland, såsom tillhörande Blomskogs pastorat inom samma län; Dalboredden en del af Svanskogs socken i Kila pastorat, hörer till Gilbergs prosteri i Wermland.

Den borgerliga indelningen i härad och fögderier stämmer icke allestädes öfverens med den kyrkliga i socknar och pastorat. Afvikelserna dervid äro följande:

1. Tössbo härad. Dalboredden hörer i kyrkligt hänseende til Svanskogs socken af Kila pastorat i Wemland, Gilbergs härad.

2. Wedbo härad. Laxarby socken hörer i kyrkligt hänseende till Hesselskogs pastorat i Tössbo härad.

3. Wedbo. Socknarne Torrskog och Wårvik hörer i kyrkligt hänseende till Blomskogs pastorat, Nordmarks härad, Wermland.

4. Wedbo. Bäcke sockens hemman Halängen, Teåker, Källsviken, Famshed, Kläppesnäs, Sjöliane, Liane, Kronoberg, hörer i kyrkligt hänseende till Dalskogs s:n, Örs pastorat i Nordals härad.

5. Wedbo. Gesäters sockens hemman Ammeliden, Ö. Fjälla, Hålebacka, Liden, Lommelanda, Åkerud, Käxbo, Fårved lilla, Taraldsrud, Lund, Fårängen hörer i kyrkligt hänseende till Lerdals socken i Walbo.

Hugeryr och Rud hörer i kyrkligt hänseende till Råggerds socken i Walbo.

6. Wedbo, Rölanda sockens hemman Gundbjörbyn, Bräckan, Brene, Ullpassbo, hörer i kyrkligt hänseende till Råggerds s:n i Walbo.

Under påfvedömet voro 9 pastorat, 44 kyrkor, då Svanskogs kyrka räknas för Dalboredden, samt dertill 4 kapellkyrkor, Mustasäter i Ör, Östanå i Holm, Noreby i Steneby och Hedan i Dalboredden, således 48 kyrkor. Nu äro kapellen försvunna, men deremot har en brukskyrka, Billingsfors, tillkommit (1763), så att kyrkornas antal är åter 44, sedan Tydje kyrka är borttagen och socknen 1848 förenad med Tösse i kyrkligt hänseende.

Tre nya pastorat hafva genom delning tillkommit, nämligen 1. Åmåls socken med staden, afsöndrad från Hesselskogs pastorat 1655; 2. Rölanda med annexen Gesäter, skilda från Ed 1656; 3. Torp med annexen Ryr, tagna från Ferglanda pastorat 1670, hvarigenom pastoraten numera äro de ofvan anförda 12. Af dessa äro Bolstad, Ör, Steneby och Åmål regala gäll. De öfriga konsistoriella.

Militära indelningen. Landet utgör en bataljon af kongl. Westgöta-Dals infanteri-regemente, N:o 16. Denna är indelad i 4 kompanier, med 150 soldatrotar i hvarje. Vanliga nummerstyrkan af soldater utgör omkring 550 man i fredstid, enligt mantalslängderna.

1. Sundals kompani, förlagdt i Sundals och Nordals härader.

2. Walbo kompani i Walbo härad.

3. Wedbo kompani med 41 rotar i Jerbo och Råggerds socknar af Walbo härad samt 109 rotar i Wedbo härad.

4. Tössbo kompani i Tössbo härad jemte några rotar i Torrskog, Wårvik, Ärtemark, Steneby, Tissleskogs och Skålleruds socknar och de hemman i Silleruds socken af Wermland, som 1814 afskildes från Elfsborgs län. Detta är gamla roteringen efter indelningsverket af konung Carl XI.

Estra roteringen, som endast i krigstid utgöres af förut oinroterad jord, enligt riksdagsbeslutet den 2 Maj 1810 samt instruktionen för extra roterings-kommissionen af den 3 Febr. 1811, består af 38 rotar eller nummer, med biträde af 3/4 mantal af Naglums socken i Westergötland. (Landshöfd. kungörelse N:o 49, 1847.)

ÖFVERSTAR FÖR DAL, SEDAN WESTGÖTA-DALS REGEMENTE

1, Nils Olsson Winge var höfvitsman öfver Dal 1525.

2. Peder Larsson till Ramstad 1562.

3. Peder Nilsson Gyllenstråle 1564.

4. Göran Kögher. 1613.

5. Johan Stake.

6. David Macklier. 1691 d. 20 Sept. Kommendant i Malmö.

7. Joh. Fägersköld, friherre, Chef 1691. Död 1704.

8. Georg Reinh. Patkull, generalmajor. Chef 1705. Landshöfding i Jönkping den 4 Maj 1716.

9. Libert Rosenstjerna, friherre, generalmajor. Chef den 21 Juni 1716. Död den 5 Aug 1732.

10. Jean Fredrik Didron. Chef 1732. Afgick 1735.

11. Carl Ollonberg, friherre. Chef 1735 den 23 Maj. Död den 21 Aug. 1745.

12. Carl Lillie. Chef 1745. Afgick 1749.

13. Erik Lybecker, friherre, generalmajor. Chef 1749-1766.

14. Ulrik Scheffer, friherre. 1766-1769.

15. Carl Gust. Strömsköld. Chef den 23 Nov. 1769, död den 24 sept. 1770.

16. J. P. Klingspor. 1771-1773.

17. Abraham Daniel Schönström. 1773-1779.

18. Fredrik Carlsson Posse, grefve. 1779-1785.

19. Gustaf Cronhjelm, grefve. 1785-1793.

20. Gustaf Lewenhaupt, grefve. 1793-1794.

21. Carl Bunge, friherre. 1794-1811.

22. Carl Axel Löwenhjelm, grefve, generalmajor. 1811 den 13 April - 1816.

23. Wilh. Albr. D'Orchimont, generalmajor. 1817 d. 15 April, 1838 den 9 Mars landshöfding i Mariestad.

24. Axel Wilhelm Ehrengranat. 1838 den 2 Mars-1847 den 20 April.

25. Polycarpus Erik Cronhjelm, grefve. 1847 den 20 April.

Granskad 1995-06-18