GUSTAF BJÖRLIN

GUSTAF BJÖRLIN

av Emanuel Bergman.

Ett år har gått till ända, sedan general Gustaf Björlin skildes hädan. Vid sin bortgång kunde han blicka tillbaka på ett långt och verksamt liv, under vilket han fått göra en betydelsefull insats för ett älskat fosterland. Fosterlandskärleken var ständigt Gustaf Björlins ledstjärna. I allt sitt handlande avsåg han ytterst att gagna sitt land. Med denna varma kärlek till Sverige parades en innerlig tillgivenhet för den plats, som sett honom födas, och där han tillbragt sin lyckligaste tid. Han kände sig alltid som dalslänning och följde med aldrig slappnande intresse sin hembygds utveckling. Därom vittnar kanske framför allt hans fina och förstående skildring av hemstadens historia. I Dalslands hävder skall därför general Björlins namn alltid nämnas med aktning och tacksamhet.

Gustaf Björlin föddes i Åmål den 14 okt 1845. Hans släkt har djupa rötter i Dalsland. Fadern, som var handlande i Åmål, tillhörde den gamla präst- och bondesläkten Björlin. Modern var dotter till kaptenen vid Västgöta Dals regemente Gustav Lidström och hans maka Ellica Ekelund. Den senare tillhörde den gamla Ekelundska släkten, från vilken flera bemärkta dalslänningar utgått. Bland generalens förfäder återfinna vi för övrigt medlemmar av de inom Värmland och Dal kända släkterna Fryxell, Kjellin och Rosell.

Sin första undervisning erhöll Björlin i den Alsterlundska pensionen i Åmål. Därefter fortsatte han sina studier i Vänersborg. Resan dit skedde efter häst, och som skjutskarl tjänstgjorde fånggevaldigern, "beskedlige Johannes" i Knöttkärr, vilken plägade stå till tjänst med att skjutsa de unga studiosi i Åmålstrakten till närmaste lärdomsstäder, således till Vänersborg eller Karlstad. Om honom berättar N P Ödman, också han som bekant ett Åmålsbarn, i sina minnen. De fortsatta studierna förlades till Stockholm, där Björlin efter vartannat genomgick Stockholms lyceum, Karlbergs krigsskola och Mariebergs krigshögskola.

Gustaf Björlin erhöll sin första officersfullmakt 1865, då han blev underlöjtnant vid Västgöta-Dals regemente, och gjorde sedan en hedrande karriär, vars detaljer här blott flyktigt kunna beröras. År 1873 blev han löjtnant i armén och generalstabsofficer, och åren 1882-1895 var han avdelningschef på generalstabens krigshistoriska avdelning. Björlin avancerade 1888 till major, 1892 till överstlöjtnant, 1895 till överste och militärbefälhavare på Gottland, 1903 till generalmajor i armén och 1908 till generallöjtnant i reserven.

Emellertid var Gustaf Björlin icke blott en dugande militär. Han var också en av vårt lands främsta krigshistoriska författare, varom talrika arbeten rörande Sveriges krigshistoria bära vittnesbörd. Det mest kända av dessa är säkerligen det digra verket om Johan Banér, vilket av fackmän ställts synnerligen högt. Dessutom har general Björlin varit en flitig och framgångsrik författare av huvudsakligen historiska romaner och berättelser. För sina vittra förtjänster erhöll Björlin år 1889 Karl Johans pris av Svenska akademien. År 1913 blev han hedersledamot av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, och år 1918 kreerades han till filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet.

General Björlin hade en utpräglad musikalisk begåvning. På detta område gjorde han sig bemärkt redan som kadett vid Karlberg, där han var musikprimarie. Vid 19 års ålder komponerade han en sorgmarsch, som spelades vid en kadettkamrats begravning. Gottlands infanteriregementes paradmarsch är ett verk av Gustaf Björlin, som säkerligen bland regementschefer är ensam om äran att hava komponerat sitt regementes paradmarsch. Dessutom har han satt musik till några av Runebergs sånger. De trycktes på sin tid men äro nu utgångna ur bokhandeln. En av dem "Tanken", som av dalslandssångerskan Rut Berglund sjöngs vid generalens jordfästning, har på fackmannahåll jämförts med Geijers bästa kompositioner.

Under sin långa och rastlöst verksamma levnad bibehöll general Björlin alltid kontakten med hembygden. När han under materialinsamlingen för sina krigsvetenskapliga avhandlingar träffade på uppgifter om Dalsland, tog han samvetsgrant vara på dem. Ibland slog han sig lös för en mera planmässig insamling av material rörande hembygden och särskilt hemstaden. Säkerligen var ingen mera skickad än han att skriva Åmåls historia. Efter decenniers forskningar tog han för några år sedan i tu med bearbetningen av det rika materialet. Resultatet härav blev det år 1918 utkomna arbetet "Från en gammal svensk småstad", för vilket redogörelse lämnats i föregående årgång av denna årsskrift. Det kan utan överdrift betecknas som ett av de allra främsta arbeten av detta slag vi för närvarande äga. I boken "Flydda tider, anteckningar och minnen", som utkom år 1914, har Björlin också gett värdefulla bidrag till Dalslands kulturhistoria. General Björlin har även tagit aktiv del i det direkta hembygdsarbetet. Sålunda var han Dalslands Gilles i Stockholm ordförande ända från dess stiftande. När hans de sista åren vacklande hälsa ej lade hinder i vägen, bevistade han regelbundet gillets sammankomster. Han hade också hoppats att få besöka systerföreningen i Uppsala och där tala om hembygden, men så kom sjukdom emellan och omintetgjorde denna plan. Generalen talade ofta om sin hembygd. Det var inte svårt att få samtalet att glida över på den bogen. Gärna blickade han tillbaka till sin barndoms och ungdoms hemstad. Med stor pietet berättade han om gamla tiders förhållanden och personer. Många av Åmåls borgare från mitten av förra seklet, om vilka han hört talas, eller vilka han som barn själv sett, kunde då passera revy. Man får inte förtycka, om den åldrige generalen kände större sympatier för den gamla tiden och dess folk än för nutiden, vars ofta bristande pietet för det gamla djupt grämde honom. Särskilt sörjde han över det oblida öde, som drabbat hemstadens åldriga helgedom, men han hoppades ändå att även för den upprättelsens dag någon gång skulle randas, fastän det ännu såg mörkt ut.

General Björlin var en utpräglad pliktmänniska. I mångt och mycket var han en inåtvänd natur. För utomstående tedde han sig ofta en smula sträv, men när man kom honom närmare in på livet, upptäckte man hos honom en djup och rik, varmt kännande medmänniska. Under den stora framgången i livet möttes han av personliga missräkningar, som bidrogo att stämma honom till allvar. Han förde emellertid ej sina känslor till torgs. Såsom en god krigsman bar han undergivet och behärskat såväl sorg som glädje. Genom styrkan av sin personlighet imponerade han starkt på sin omgivning. Det avmätta och något kärva i hans uppträdande ingav respekt. Hos dem, som stodo honom närmare, väckte han icke blott beundran utan även varm tillgivenhet.

Bland general Björlins efterlämnade papper fanns en kartong med påskriften "ego". I denna kartong hade han samlat anteckningar, som rörde honom personligen. På lösa lappar hade han där nedtecknat sina tankar i livets frågor. Bl a hade han, sannolikt en kort tid före sin död, nedskrivit sin trosbekännelse. I enkla, flärdfria ord bekänner han sin tro på Gud, himmelens och jordens skapare, som styr våra öden. Han säger vidare: "Jag tror på bönens kraft och på ett evigt liv". "Min levnadsregel är: Bed och arbeta, anförtro framtiden åt Gud." "Det härligaste vi hava i vår religion är: Syndabekännelsen, bönerna Fader vår och Herren välsigne och bevare oss." Dessa anteckningar vittna om djup förståelse för de religiösa värdena. Sannolikt har denna religiositet spirat även i hans tidigare liv, fastän den icke förut tagit sig sådana uttryck. E N Söderberg tolkar i ett poem, som han skrev vid Gustaf Björlins död, på följande uttrycksfulla sätt det bärande i hans personlighet.


      "Det är dock ej den ära, som rang och titlar ge,
      som skall dig rum beskära i minnets elysé,
      men därför vi dig minnas, att allt du verkat tog
      impulsen från ett hjärta, som varmt för Sverige slog.
      Den som i livet mött dig blott korta ögonblick
      ej glömmer dock den värme, som från ditt väsen gick,
      och sent din bild skall blekna: en man av kärnsvensk halt,
      som gav det bästa hos oss en ridderlig gestalt."

Omkring ett år före sin död företog general Björlin en sista resa till sin hemstad. Han ville ännu en gång se de gamla kära platserna. Det var med verklig andakt han gick omkring och tog avsked av dem, den ena efter den andra. Minnena från flydda tider stormade på och satte hans känslor i stark rörelse. Den gamles sinne fylldes med vemod, när han tänkte på att han sannolikt aldrig mer skulle få återse sin kära hembygd. Denna aning visade sig riktig. Efter hemkomsten till Stockholm framträdde allt tydligare tecken på dödens annalkande, och den 13 juni 1922 skattade general Björlin åt förgängelsen. Ända till de sista åren av sitt liv bevarade han sin själsliga och kroppsliga spänstighet och fortfor bl a med sina vetenskapliga forskningar. Han hade förmånen att få mottaga upprepade bevis på att hans livs insats på skilda områden uppskattades av samtiden. Detta bidrog ytterligare att göra han ålderdom ljus och harmonisk. När general Björlins stoft den 17 juni, således när naturen iklätt sig sin vackraste skrud, fördes till graven på Stockholms norra kyrkogård, följdes det av en skara representanter för militära kårer och andra sammanslutningar, ävensom av talrika personliga vänner. Många och hjärtliga voro de hedersbetygelser, som kommo den avlidne till del. Genom sitt livsverk har Gustaf Björlin inristat sitt namn bland de främsta av Dalslands söner.

Källor: Framställningen grundar sig huvudsakligen dels på egen kännedom om general Björlin, dels på meddelanden från dennes efterlämnade maka, generalskan Mary Björlin, född Strömberg, och från general Björlins släkting, fröken Maria Waldenström, som i många år varit familjens husföreståndarinna och tillika generalens privatsekreterare.

E. Bergman


BIBLIOGRAPHIA BJÖRLINIANA

1. Redogörelse för tyska rikets arméorganisation. Sthlm 1871. 126 s. Militärlitteratur-föreningens förlag N:r 5.

2. En folkresning. Några drag från kriget i Finland 1808. Läsning för folket 1872, årg 38 N:o 48 s 57-78. Sign G B.

3. Sweriges första dag som stormakt. Läsning för folket 1872, årg 38 N:o 61 s 297-322. Sign G B.

4. Bidrag till Sveriges krigshistoria. I. Träffningen vid Södra Stäket den 13 augusti 1719. Kongl Krigs-Vetenskaps-Akademiens tidskrift 1872, s 353-369, 385-398. Sign G B.

5. Om värnepligt och krigsbildning. Krigsvet akad handl 1873, s 1-47. Även separat. Sthlm 1873. Av Krigsvet akad prisbelönt tävlingsskrift.

6. Bidrag till Sveriges krigshistoria. II. General Buddenbrock och träffningen vid Villmanstrand. Krigsvet akad tidskr 1873, s 65-79, 97-109, 129-142, 161-176, 193-213. Sign G B.

7. Om soldatens drägt och "frisure" för 100 år sedan. Nu 1874-75, årg 1 s 7-11.

8. En utrikes resa för 240 år sedan. Nu 1874-75, årg 1 s 46-50.

9. Ej jernvägsresa. Nu 1874-75, årg 1 s 82-88.

10. En framtidssaga (ur en Stockholmstidning för år 1925). Nu 1874-75, årg 1 s 136-142, 146-152, 178-183, 209-215. Ej sign.

10a. En framtidssaga. Ur en Stockholmstidning för år 1925. Sthlm 1876 69 s.

11. Bilder ur Sveriges krigshistoria. I. Sthlm 1876 160 s.

12. Carl Svenske. Tidsbilder från midten af förra århundradet af Författaren till En Framtidssaga. Nu 1876, årg 2 s 1-17 osv (i alla 12 häftena).

12a. Carl Svenske. En berättelse från frihetstiden. Sthlm 1876. 2 dlr om 385 resp 292 s; ny uppl illustr av Nils Larson. Sthlm 1900. 510 s.

13. Om försvarskraft och kostnad. Föredrag. Sthlm 1877, 34 s; 2 uppl 1877 (medföljer Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning).

14. Penningen såsom försvarsmedel. Föredrag. Sthlm 1878. 16 s; 2 uppl 1878 (medföljer Nya Dagligt Allehanda)

15. Hertigen. Historisk interiör i två akter. Sthlm 1879. 55 s. Uppförd på K Dramat teatern 3/5 1878.

16. Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid. Sthlm 1879. 217 s.

17. Katalog öfver generalstabens handskrifter och böcker den 1 augusti 1878. Sthlm 1879. LIX + 359 s. Ej sign.

18. Svenska soldaten. Läsebok utgifven af G Björlin. Utkom i 12 årgångar (1879-1890) om c:a 140 s.

19. Magnus Stenbock. Svenske soldaten 1879, s 7-16, med 1 porträtt. Sign. G B.

20. Slaget vid Storkyro 1714. Svenske soldaten 1880, s 128-143. Sign G B.

21. Rapport öfver Resa till Grekland år 1880. Sthlm 1882. 69 s.

22. Sveriges krig i Tyskland åren 1805-1807. Sthlm 1882. 232 s + 3 kartor. Militärlitteratur-föreningens förlag N:r 46.

23. Finska kriget 1808-1809. Läsning för ung och gammal. Sthlm 1882. 339 s; 2. uppl 1883. 352 s; 3. tillökade och illustr uppl 1905-06. 360 s.

24. (Tills med Magnus Höjer) Gustaf II Adolf. Några minnesblad. Sthlm 1882. 64 s + 3 pl; 2. uppl 1882. Björlin har författat kap. om "Slaget vid Lützen den 6 November 1632", sid 45-56, med 1 pl.

25. General von Döbelns fälttåg i Jemtland 1809. Krigsvet akad tidskr 1883, årg 51 s 415-436.

26. Årsberättelse af föredraganden i krigskonst. Krigsvet akad handl 1884, s 94-114.

27. Årsberättelse af föredraganden i krigskonst. Krigsvet akad handl 1885, s 113-124.

28. Kriget mot Danmark 1675-1679. Läsning för ung och gammal. Sthlm 1885. 296 s + 1 karta.

29. Prokuratorn. Interiörer ur Erik XIV:s krönika. Sthlm 1886. 511 s. Sign W Lemnius.

30. Vårt försvar mot norr. Fosterlandets försvar 1886, årg 2 s 89-134 med 1 karta. Sign G B; 2. uppl Sthlm 1890 48 s + 1 karta; 3. uppl 1891; 4 uppl 1892.

31. Ännu några ord om slaget vid Lund. Historisk tidskr 1886, årg 6, bil s 1-6 (i slutet av bil).

32. Carl den tolfte. Läsning för ung och gammal. Sthlm 1888 407 s.

33. Berättelse om fälttjänstöfningarna i Upland 1888. Sthlm 1889 274 s.

34. Carl X Gustaf. Läsning för ung och gammal. Med 30 illustr. Sthlm 1889. 321 s.

35. Koncentrering mot målet. Fosterlandets försvar 1889, årg 5 s 143-172. Sign G B; 2. uppl Sthlm 1890 30 s; 3. uppl 1891 52 s.

36. Gustaf II Adolf. Läsning för ung och gammal. Med 42 illustr. Sthlm 1890. 401 s.

37. Krigsrörelserna i Bohuslän 1788. Ett hundraårsminne. Med ett träsnitt och en karta. Bidrag till kännedomen om Göteborgs och Bohusläns historia, utg på föranst af Länets fornminnesförening 1890, bd 4 s 209-295.

38. Några ord om vår försvarsfråga. Föredrag i Upsala den 20 mars 1890. Fosterlandets försvar 1890, årg 6 s 59-78. Utgavs separat åren 1890-92 i 25000 ex (8000 ex 1890, 11000 ex 1891 och 6000 ex 1892). 20 s Sthlm.

39. Vår mest hotade provins. En maning till Gotlands invånare af En försvarsvän. Sthlm 1890 16 s.

40. Kriget i Norge 1814. Efter samtidas vittnesbörd framställdt. Med 3 kartor. Sthlm 1893. 348 s.

40 a. Der Krieg in Norwegen. Schuckhart & Ebner Stuttgart 1895, Samson & Wallin Sthlm 1895 (1894).

41. Svea lifgardes traditioner. Historisk tidskr 1894, årg 14 bil s 1-11.

42. Herr von Böhnens straffpokaler. Sthlm 1895. 16 s. Även i Fordomdags, 2. serien s 108-122.

43. Fordomdags. Kulturhistoriska utkast och berättelser. Sthlm 1895. 196 s. Andra serien utkom i Sthlm 1896. 191 s.

44. Junker Sven. Historisk berättelse från Erik XIV:s tid. Illustr af C Althin. Sthlm 1899. 478 s.

45. Johan Banér. Del I-III. Sthlm 1908-10. Del I utkom 1908 med 535 s + 1 portr, del II 1910 med 641 s + 6 pl, del III 1910 med 694 s + 1 portr.

46. Sveriges krigshistoria i bilder. Med text av generallöjtnant Gustaf Björlin. Utgiven av John M Påhlman. Tvärfolio i 3 band. Sthlm 1913-19. Bd I utkom 1913-14 med 151 s + 42 pl, bd II 1915-17 med 146 s + 43 pl, bd 3 1918-19 med 182 s + 48 pl.

47. Flydda tider. Anteckningar och minnen. Sthlm 1914. 174 s.

48. Från en gammal svensk småstad. Strödda minnen och anteckningar. Med 17 illustr + 1 pl. Sthlm 1918 249 s. Handlar om Åmål.

49. Karl X Gustaf och Erik Dahlbergh vid övergången av Stora Bält. Sthlm 1921. 55 s.

MUSIK 1. Wals för Piano af Gustaf Björlin. Kadett. (Sthlm 1863.) Tryckt hos C F Ström.

2. Wals för Piano. Till Fru Hilda Biörklund, född Sandels. Götheborg 1866. C Petersens Lith Inr och Boktryckeri.

3. Blanche et noire. Schottisch för Piano. Sthlm (1902). Elkan & Schildknecht n:r 2035.

3a. Samma som 3 men med titeln Blanche est noir. Schottisch för Piano. Tillegnad Blanche såsom minne af påsken 1902 af Farbror Gustaf.

4. Augusta-Vals för Piano. Till Fru Statsrådinnan Augusta Crusebjörn. Sthlm (1903). Elkan & Schildknecht n:r 2135.

5. Kungl Gotlands infanteri-regementes Parad-Marsch. Arrangerad för Piano. Sthlm 1903. Elkan & Schildknecht n:r 2157.

6. Tanken. Ord af J L Runeberg. Musik af Gust. Björlin. Sthlm (Elkan & Schildknecht) n:r 2449.

7. Fjäriln och Rosen. Ord af J L Runeberg. Musik af Gustaf Björlin. Sthlm Elkan & Schildknecht.

8. Morgonen. Trio för sopran, alt och tenor. Ord af Runeberg. Musik af G B (otryckt).

9. Souvenir till Mamma. Wals af J G Bn (otryckt).


Minnesrunan var införd i Hembygden 1923 s 47-52. För denna liksom för övriga texter på hemsidan gäller upphovsmannarätt (copyright).

Inlagd 1997-10-21,