Dalsländsk släktforskning och dalsländsk släktlitteratur

Dalsländsk släktforskning och dalsländsk släktlitteratur

av Emanuel Bergman

Under de senare åren har hembygdsrörelsen undergått en glädjande utveckling och håller just på att bli en verklig folkrörelse. Samtidigt med hembygdsintresset har även intresset för släktforskning märkbart ökat. Det är ju också naturligt, att den som har intresse för hembygden också intresserar sig för dem, som där bygga och bo. På landet, där släkten vanligen levt kvar på samma plats generation efter generation, känner man bra mycket bättre till sin släkt än i städerna, där man är mera avskild från sitt släktsammanhang. Kanske är det just denna känsla av isolering och behov att lära känna sin släkt, som kommit släktforskningen att blomstra mera i städerna än på landet. Härtill kommer emellertid städernas bättre tillgång till personhistorisk litteratur på biblioteken och i vissa fall även tillgång till landsarkivens rika samlingar. I huvudstaden, där den rikhaltigaste litteraturen och de omfångsrikaste arkivsamlingarna finnas, ha vi också en del släktforskningssammanslutningar. En bland dem - Genealogiska föreningen - som sedan några år bedriver ett intresserat och energiskt arbete, har registrerat ett flertal genealogiska handskriftssamlingar och upprättat ett släktnamnsregister, innehållande uppgift om var de olika släkterna äro avhandlade. I föreningens tryckta "Medlemsblad" äro dessutom förtecknade de släkter, som bearbetats av föreningens medlemmar. För närvarande håller Genealogiska föreningen på med att göra upp olika slag av standardkort för släktforskning, vilka äro avsedda att tillhandahållas släktforskare för låga priser (1). Det stora värdet med sådana sakkunnigt utarbetade blanketter till antavlor, individual- och familjekort m m är uppenbart.

Ännu ett par genealogiska föreningar finnas i vårt land. En närstående sammanslutning är Svenska Exlibrisföreningen, som i likhet med de föregående har sitt säte i Stockholm. Någon heraldisk förening finnes däremot ej ännu i vårt land. Som bekant har hos oss företrädesvis adeln haft vapen till släktsymboler, medan flerestädes utomlands det är mycket vanligt med borgerliga vapen. Ännu är det ett mycket litet antal svenska borgerliga släkter, som har vapen, men av allt att döma kommer antalet att raskt ökas. Vapnet håller samman släkten och skiljer den från andra släkter, även om de ha samma namn. Vapnet får sin karaktär av sköldmärket, och då detta kan varieras praktiskt taget i de oändliga, finns det en teoretisk möjlighet för varje med släktnamn begåvad släkt att skaffa sig ett särskiljande vapen (2).

Släktforskaren på landet är betydligt handikappad genom sin isolering. Han har ej tillgång till de många uppslagsböcker, vilka äro så gott som oumbärliga för en framgångsrik släktforskning, och han saknar den stimulus, som umgänget med forskarkamrater ger. Icke förty kan han åstadkomma en hel del genom att utnyttja de möjligheter han har. Vill han utforska sin egen släkt, så har han rikliga tillfällen att genom samtal med äldre släktmedlemmar lära känna såväl den nu levande generationen som de närmast föregående släktleden. Anteckningar göras om födelsedatum, födelseort, föräldrar, tid och plats för giftermål, den i släkten ingiftes motsvarande data, samt ev dödsdatum, dödsort och dödsorsak. Dessa data kompletteras med en någorlunda fyllig redogörelse för vederbörandes levnad samt hans (eller hennes) kroppsliga och själsliga egenskaper. Ofta kan man härunder få klarhet rörande släktskapsförhållanden mycket lättare än genom studiet av kyrkoböckerna, till vilka man alltid bör gå för att få de muntliga upplysningarna kontrollerade och kompletterade. I allmänhet finnas kyrkoböckerna för de senaste 100 åren i det lokala kyrkoarkivet, För Dalslands vidkommande finnas de äldre kyrkoböckerna i Landsarkivet i Göteborg. Dalslandsarkivalierna i Göteborgs landsarkiv äro förtecknade av landsarkivarie G Clemensson och Leif Ljungberg i "Hembygden" 1927, 1928 och 1932. Dessa ha sedan samlat och fört fram denna förteckning till juni 1933 under titeln "Dalslandsarkivalier i Göteborgs landsarkiv", som utgör n:r 5 i D F H:s skriftserie "Dalia" och utkom 1933. Detta för den dalsländska släktforskningen så värdefulla häfte finnes i varje kyrkoarkiv i Dalsland och kan för en billig penning förvärvas av den intresserade dalsländske släktforskaren (3). Dalslandsarkivalier i Riksarkivet ha gjorts till föremål för en översiktlig redogörelse i Hembygden 1933 och 1934.

Då det både av ekonomiska skäl och på grund av de äldre kyrkoböckernas svårlästhet stöter på stora svårigheter för flertalet dalsländska släktforskare att fara ned till Göteborg och studera de gamla handlingarna, bör frågan om dessas publicerande i Hembygden resp Dalia tas i övervägande. Säkert skulle detta kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt. Särskilt viktigt är att få de äldsta dop-, vigsel- och begravningsböckerna publicerade. Sedan kan turen komma till de för släktforskningen så viktiga domböckernas innehållsförteckningar och till de äldsta jordeböckerna m fl i Stockholmsarkiven befintliga gamla handlingar. Numera finns även möjlighet att fotografera dessa handlingar i betydligt förminskat format för relativt billigt pris. Så kunde förfaras med de något yngre och lättare tolkbara handlingarna. Sådana fotografier borde finnas tillgängliga i ett antal av Dalslands bibliotek. På samma sätt skulle även de äldre tidningarna med deras för släkt- och hembygdsforskningen värdefulla innehåll bli lättare tillgängliga för forskningen.

Liksom det är viktigt att samla in folkminnen, medan de gamla ännu finnas kvar i livet, är det viktigt att avvinna dessa personer så mycket som möjligt av deras rika personhistoriska vetande. Ofta äro de till våra museer insamlade föremålen förbundna med intressanta personhistoriska förhållanden. Anteckna samvetsgrant de erhållna uppgifterna, även släktsägner o dyl! Erfarenheten under senare år visar, att även de gamla sägnerna kunna gömma en ej alltför obetydlig sanningskärna. En sådan från Dalsland är berättelsen om KARL XII och HALVORD BRYNGELSSON i Klevmarken, som i sina huvuddrag kunnat historiskt dokumenteras (4).

En värdefull hjälp för släktforskaren är JOHAN WRETMANS "Släktvetenskapen med hänsyn till svensk forskning", vilken utkom 1924 och är den bästa handbok i släktforskning, som finns på vårt språk. Den innehåller allt av värde, som en släktforskare bör känna till, och bör om möjligt förvärvas av varje släktforskare, samtidigt som den bär finnas på våra bibliotek.

När de förut nämnda släktforskningsblanketterna bli färdiga, komma de att i hög grad underlätta arbetet för släktforskaren. På fammiljekortet med dess kolumner ifyllas familjemedlemmarnas namn och data, individualkortet förses med data och övriga anteckningar om varje enskild person, och på antavlan ifyllas uppgifter om varje ana på därför avsedda platser. Gäller det en enstaka släkt, t ex den egna, så kan man med fördel begagna den av bokförlaget Scriptura, Stockholm, för ett 10-tal år sedan utgivna "Släktboken" (5), särskilt den första av de tre delarna, som innehåller en antavla och ett antal familjetavlor jämte anvisningar till deras bruk. Del II "Krönika" innehåller inledande uppgifter om rasbiologi, rashygien och svenska folkets rasbeskaffenhet samt ett större antal blad att göra anteckningar på om varje enskild medlem av släkten. Del III "Rasbiologisk personbeskrivning. Formulär" innehåller flera blanketter för rasbiologisk undersökning, vilkas ifyllande också är av stort värde. Den som önskar göra mera omfattande antropologiska eller rasbiologiska undersökningar torde efter hänvändelse till Statens rasbiologiska institut i Uppsala kunna få av dess blanketter. Dessa undersökningar äro av stort intresse och borde komma till användning i mycket större utsträckning än hittills varit fallet. En sådan undersökning är gjord av förf i Dalsland (Dalbon ur antropologisk synpunkt. Dalia n:r 2. Göteborg 1928) och bland bohuslänningar (Bohuslänningen ur rassynpunkt. Vikarvet 1931). I del III av "Släktboken" finnes även plats för fotografier av den undersökte, en bild framifrån och en från sidan. Dessa fotografier av släktmedlemmar eller andra personer ifrån orten böra vi komma ihåg att samla och förse med uppgifter om namn och födelse-, ev dödsdatum, så att de avbildade kunna identifieras. Huru många gamla fotografier bli inte värdelösa genom att de sakna namn och ingen vet något om vilka de avfotograferade äro, när den gamle ägaren av fotografialbumet samlats till sina fäder. När man träffar på gamla porträtt, bör man söka laga, att de få behövliga anteckningar. Den som har egen kamera, bör flitigt begagna denna för fotografering av släktmedlemmarna och släktgårdarna och naturligtvis även annat, som kan vara karakteristiskt för släkten och bygden. Försumma emellertid ej att föra noggranna anteckningar om när foton är tagen och vad den föreställer!

Tyvärr har Dalsland ännu ej något centralmuseum,. Vi få hoppas, att detta museum för Dalsland måtte bli verklighet så snart som möjligt. När detta står färdigt och kan ta emot ej blott fornminnen och prov på gången dalsländsk kultur och historia utan även konstverk, litteratur och arkivalier och bereda dem ett full tillfredsställande skydd, då komma också dalborna att skänka eller deponera av sina personhistoriska samlingar. Där böra jämte annat även samlas dalsländska (målade och fotograferade) porträtt, avbildningar av släktgårdar, landskap osv och naturligtvis anteckningar om dalbor och dalsländska släkter. I centralmuseets bibliotek böra släktforskarna ha tillgång till allmänna personhistoriska uppslagsböcker jämte den dalsländska biografiska och genealogiska litteraturen. Innan vi få detta centralmuseum för Dalsland, kommer tyvärr mycket värdefullt dalsländskt personhistoriskt material att gå förlorat.

Under de senare åren har det blivit mera vanligt med premiering av gamla släktgårdar. För att utröna, huru länge släkten innehaft gården, tarvas ett ganska energiskt utforskande av släkten. Sådana uppgifter äro tacksamma för våra släktforskare. Har man utforskat den egna släkten och släktgårdarnas historia kan man fortsätta med andra släkter inom bygden, som utmärkt sig på ena eller andra sättet. Ensam eller tillsammans med andra släkt- och hembygdsforskare i orten kan man så småningom samla värdefullt material till den egna socknens historia kanske också befordra det till trycket. Huru vore det att - såsom föreslagits i Södermanland - för varje socken skaffa en bok, i vilken inklistras allt av värde som skrives om socknen, fotografier av socknens folk mm ? Om en sådan bok skötes väl, kan den om några år erbjuda mycket värdefullt material för en sammanfattande skildring av socknens historia.

Av de kända dalslandssläkterna bildade släkterna WIGELIUS, SÖDERBERG och LIZELL år 1918 en släktförening (Wigelius-Söderbergska släktföreningen) på initiativ av den kände dalslännningen direktör P O Wigelius i Göteborg. Släkten BELFRAGE, som varit företrädd på Dal, har likaså en släktförening (Belfrageska släktföreningen, grundad 1911). Rötter i Dalsland ha även släkterna HASSELROT (Hasselrotska släktföreningen, bildad 1911) och SILFVERSTOLPE (Silfverstolpeska släktföreningen, bildad 1927). Håbols hembygdsförening är till en del också släktförening. Om flera dalslandssläkter eller släkter med dalsländskt inslag bildat släktförening är författaren ej bekant. Sådana borde emellertid bildas, enär de särskilt i vår tid ha en viktig uppgift att fylla. En hjälp till sammanhållningen inom släkten utgöra också både släktvapnet och släktnamnet, vilka båda böra komma till större användning inom Dalsland.

Exlibrismärken bidraga att karakterisera sin ägare. De ha förr varit mera använda än nu men ha åter börjat att bli föremål för ökat intresse. Förf har blott sett två dalbors exlibris, men det torde finnas åskilligt flera. Här kunna dalslandskonstnärerna göra en insats.

Såsom redan nämnts, finns det även på vårt språk en rikligt personhistorisk litteratur. För den dalsländske släktforskaren kommer i första hand den dalsländska litteraturen i fråga, men dessutom finnas uppgifter om dalbor i talrika andra genealogiska och biografiska publikationer. En förträfflig och nära nog oumbärlig vägvisare i denna labyrint av böcker är bibliotekarie SVENS ÅGRENS "Svensk biografisk uppslagslitteratur" (Uppsala 1929; Pris 15:- kr). Innehållet är uppdelat i allmänna uppslagsverk, uppslagsverk rörande yrken och andra grupper samt lokalt bestämda uppslagsverk, och många nummer äro försedda med värdefulla bibliografiska notiser. Ett förträffligt person-, sak- och ortsregister ökar bokens användbarhet. Arbeten rörande särskilda släkter äro förtecknade i J A ALMQUISTS "Svensk genealogisk litteratur" (1905), och uppteckningen forsättes i J Wretmans förut omnämnda "Släktvetenskapen etc (1924). Om senare publicerade släktbeskrivningar torde man få bäst upplysningar i "Personhistorisk Tidskrift" och (sedan 1934) de redan nämnda medlemsbladen för Genealogiska föreningen.

Främst bland dalsländsk person- och släkthistorisk litteratur stå utan tvivel prostarna JOHAN HAMMARINS "Carlstads stifts herdaminne" (I-III. 1846-49) och ANDERS LIGNELLS "Beskrifning öfver Grefskapet Dal" (I-II. 1851-52). Den förra innehåller i del III förutom redogörelse för de dalsländska församlingarnas kyrkor och deras historia även biografiska och bibliografiska anteckningar om prästerskapet på Dal ifrån äldsta tider. I del I-II återfinnas samma personer, i den mån de innehaft tjänst i Värmland. En ny, fullständigt omarbetad upplaga av detta för dalsländsk släktforskning ytterst värdefulla arbete förberedes sedan flera år av domprosten i Karlstad C V BROMANDER.

Standardverket om Dal är emellertid Lignells beskrivning över Dal, som är en snart sagt outtömlig källa för kännedomen om Dal och dess befolkning. Arbetet är grundat på ingående källstudier och innehåller bl a avskrifter av ett stort antal gamla handlingar, den äldsta från 1273. I del I meddelas en lista med namn och korta data på gångna tiders styresmän över Dal. För fogdarna lämnas utförligare redogörelser, och mångenstädes inflickas värdefulla uppgifter om deras familjer och närmaste släkt. Detta är fallet med släkterna STAKE, LIEDEMAN, INGMAN, LIDBECK, NORSTRÖM och ALMQVIST. Häradshövdingarna över Dal få likaledes ett utförligt omnämnande, och en genealogisk översikt lämnas för släkten LÖWENHJELM. En lista över de militära cheferna lämnas också. I del II redogöres rätt ingående för de dalsländska socknarna med deras gårdar och dessas ägare. För varje pastorat lämnas uppgift om därifrån stammande mera bemärkta personer. Åmåls borgmästare, stadskirurger, läkare och apotekare äro föremål för rätt utförligt omnämnande. Även för dem meddelas frikostigt genealogiska data. Lignells arbete föreligger även i nytryck (Åmål 1914-17).

En särställning inom dalsländsk släkt- och hembygdslitteratur intar D F H:s årsskrift "Hembygden", som utgivits under detta namn sedan 1921 men som egentligen kan räkna med 1918 såsom sitt tillkomstår. Sedan flera år utdelas den gratis till varje medlem av DFH, varför dess innehåll tillgodogöres av ett stort antal dalbor. "Hembygden" har under en följd av år bjudit på en myckenhet värdefullt material för den dalsländske släktforskaren. Förutom en rad personhistoriskt präglade uppsatser finnas där eller ha funnits årliga krönikor, listor över under året avlidna dalbor, dalsländska antavlor och minnesrunor över mera bemärkta dalbor samt ett dalsländskt porträttgalleri, vartill komma anmälningar av litteratur skriven om eller av dalbor. Dessa artiklar skulle bli till ännu större nytta, om de registrerades. Huru vore det att till 1938 - årsskriftens 20-årsjubileum - åstadkomma ett utförligt person-, sak- och ortsregister över innehållet i de utkomna årgångarna och låta detta ingå som ett nummer i Dalia? Även kunde det ifrågasättas, om ej de under kristiden indragna avdelningarna av "Hembygden" skulle kunna tas upp igen. I förhoppning att ett generalregister kommer till stånd ingår jag ej närmare på "Hembygdens" innehåll. De dalsländska släktforskarna torde f ö ha skaffat sig en fullständig serie, innan en del av de äldre årgångarna hunnit ta slut. Tidskriften "Färgelanda", som dock ej har så stor spridning, bjuder också på personhistoriskt värdefulla artiklar. Särskilt må nämnas serierna "Dalsländska socknar", "Odlare och skälmar", "Dalsländska riksdagsmän" och "Dalsländsk diktning", den sistnämnda av den om dalsländsk hembygdsforskning högt förtjänte journalisten A G BÖRDH. Även "Färgelanda", som utgivits sedan 1920, skulle behöva ett generalregister för de första två decennierna, för att dess innehåll skall vederbörligen kunna utnyttjas.

"Karlstads stifts julbok", som utkommer sedan 1912, lämnar även bidrag till den dalsländska personhistorien, och de i Dalsland spridda tidningarna innehålla många sådana bidrag. Härvid böra deras julnummer alldeles särskilt ihågkommas.

Förutom det bibliografiska inslaget i "Hembygden" bör här erinras om förteckningen över den västdalsländska litteraturen i hembygdsentusiasten ESAIAS SAHLBERGS bok "Från en gränsbygd. Strödda skildringar från trakten kring Ed" (Göteborg 1916) och den av intendent N I SVENSSON skrivna förteckningen över "Dalslandslitteratur" i Svenska Turistföreningens åt Dalsland ägnade årsskrift 1936. I "Färgelanda" 1929 förekommer "Bidrag till en dalsländsk bibliografi. Håbolsmotivet" av TAGE HEIMER.

"Värmlands nation i Lund" (1908), ett arbete utgivet av den förträfflige genealogen, stadsfogde CARL SJÖSTRÖM i Lund, innehåller många personhistoriska uppgifter om dalbostudenter och ibland hela små släktutredningar. Motsvarande uppsalabok eller "Värmlands nations historia jämte förteckning öfver dess medlemmar från 1595 till 1877" av E H LIND och A LARSSON (1877) har ett betydligt magrare personhistoriskt innehåll. Förutom nationshistorien innehåller den nämligen blott en av läroverkskollegan A Larsson i Kristinehamn uppgjord lista över nationsmedlemmarna med uppgift om födelse-, student- och dödsår samt yrke. Dalborna ha emellertid - fast i mindre utsträckning - även tillhört Göteborgs och Västgöta nationer, vilka båda i Lund haft förmånen att få sina nationshistorier utarbetade av samme Sjöström (utgivna resp 1907 och 1911), medan de båda uppsalanationerna ha det betydligt sämre ställt i detta avseende. I senare år ha dessa liksom andra nationer utgivit porträttalbum. Uppsala universitets matrikel föreligger tryckt för tiden 1595-1788 och Lunds universitets för tiden 1667-1732.

Bland uppslagsböckerna finna vi vidare det brett lagda sedan 1917 utkommande "Svenskt biografiskt lexikon". G ELGENSTIERNAS "Svenska släktkalendern", som sedan 1911 i på varandra följande årgångar (årg 11 år 1935) meddelat uppgifter om över tusentalet (1.227) borgerliga släkter, och samme författares "Den introducerade svenska adelns ättartavlor" (sedan 1925) som snart föreligger avslutad och utgör en ny och kritiskt redigerad upplaga av den gamle Anrep. ÖRNBERGS "Svenska ättartal" (1884-1908) redogör för halvtannat tusen borgerliga släkter och är en verklig fyndgruva, G ANREP behandlar i "Svenska slägtboken" (1871-82) sakkunnigt och föredömligt ett 100-tal borgerliga släkter, och K K:son LEIJONHUFVUDS "Ny svensk släktbok" (1901-06) är med sina omkring 160 borgerliga släkter och släktgrenar också givande för släktforskaren.

I "Göteborgsporträtt" (1923) av VALDEMAR LJUNGBERG och EVALD E:SON UGGLA, vilket arbete utgör n:r XI i serien "Göteborgs jubileumspublikationer", finns ett antal porträtt av på Dal födda göteborgare. "Folkskolans lärarekår i Karlstad stift 1928" (1928) innehåller porträtt och korta biografier över de dalsländska folkskollärarna och -lärarinnorna. Likaså kan man i HASSE W TULLBERGS "Svenskt porträttgalleri" återfinna ett flertal dalsländska representanter för olika yrkesgrupper. Det av ALBIN HILDERAND upprättade "Generalregister till svenskt porträttgalleri" (1913) innehåller 20,602 namn jämte titlar, adresser, födelsedata, födelseorter och ev. även dödsdata. "Publicistklubbens porträttmatrikel 1936" af WALDEMAR VON SYDOW innehåller även register för de fyra föregående publicistmatriklarna. Ännu flera porträttalbum ha utkommit berörande olika yrken, landskap osv, och till hösten utges arbetet "De stora folkrörelserna i Sverige och deras märkesmän", som bl a kommer att innehålla 5,000 porträtt med kortfattade biografier. I detta sammanhang kanske bör nämnas, att "Swenska Orden" förbereder utgivandet av ett stort arbete "Svenske män och kvinnor jubileumsåret 1935. En personhistorisk-antropologisk uppteckning", vari skildras i ord och bild representanter för alla svenska kommuner och olika yrken med anläggande även av rasbiologiska synpunkter. Under utgivning är Svenska Porträttarkivets omfattande "Index över svenska porträtt 1500-1850" (del I utkom 1935), som är av betydande värde för svensk personhistorisk forskning.

Några matriklar, som i större utsträckning omnämna dalbor, nämnas här. Efter Hammarins herdaminne ha matriklar över Karlstad stift, dit Dal som bekant hör, utgivits av O TENOW (1875 och 1887) och C V BROMANDER (1905), vidare minnesord över avlidna präster i Karlstads stift av J P Höjer (1869, 75, 81, 87, 93, 99) och C V BROMANDER (1905, 11, 17, och 23). De ingå i Handlingar från resp. prästmöten. Porträtt och delvis minnesteckningar över dalbopräster finnas i "Karlstads stifts julbok". Av personhistoriskt intresse är även "Från gamla prästhem i Värmland och på Dal" (1930), utgiven av TH. EKELUND. Eftersom Dal före 1658 tillhörde Skara stift, finnas även upplysningar att hämta om kyrkans män på Dal i J W WARHOLMS "Skara stifts herdaminne" (1867-74) och i några andra publikationer, som beröra Västergötlands kyrka och skolväsen i äldsta tid. Då Dal saknar fullständigt läroverk, ha dess studerande ungdom varit hänvisad till närgränsande stifts- och residensstäder för att kunna avlägga studentexamen. Dessa äro sålunda upptagna i framför allt Karlstads läroverks kataloger men även i Vänersborgs, Skaras, Uddevallas och Göteborgs. Härtill komma katalogerna för Statens samskola och Elementarskolan för flickor i Åmål. Utförligare upplysningar finnas i C E NYGRENS "Biografiska anteckningar öfver lärjungar intagna vid Karlstads h allm läroverk 1830-1900" (1912-13), och "Göteborgsstudenter" (I-II; 1917-19) av E LÅNGSTRÖM och G STERN innehåller spridda uppgifter om dalbor.

Herdaminnena äro i regel mycket givande för släktforskaren. Man får därför ej försumma att taga del även av grannstiftens herdaminnen, där namn på dalbor och dalsländska släkter ej så sällan återfinnas. Värdefulla äro även de biografiska matriklarna över svenska kyrkans prästerskap. De innehålla stiftsvis ordnade biografiska uppgifter om prästerna och deras familjer och äro försedda med utmärkta register. Den sista utkom 1934 och är liksom sina båda föregångare (1914 och 1901) på ett mönstergillt sätt utarbetad av HÅKAN TH OHLSSON i Lund. Av VIKTOR EKSTRANDS "Svenska landtmätare 1628-1900 (1896-1903; supplement 1912) innehåller särskilt avd. Älfsborgs län biografiska uppgifter om dalbor, och i hans "Samlingar i landtmäteri" (1902) förekommer bl a en uppsats av H LINDSKOG "Utkast till alla de lantmätares biografier, som varit tjänstgörande i Älfsborgs län och Dalsland från statens första inrättning till 1801". "Sveriges läkarehistoria", vars fjärde följd utgivits 1930-35, intar en rangplats på personhistoriens område. Biografierna äro ovanligt fullständiga och försedda med utförliga bibliografier, ibland även med små genealogier. "Biografisk matrikel över svenska läkarekåren" utkom senast 1934 och ett porträttgalleri över svenska läkare 1927. Liknande arbeten finnas för apotekare, veterinärer, tandläkare och lärare, men utrymmet tillåter ej att gå in på dem. Samma är förhållandet med ingenjörer, jurister, affärsmän, tidningsmän, författare, konstnärer m fl.

Såsom gränsprovins har Dal en rätt omfattande krigshistoria. Om de dalsländska krigarna får man framför allt uppgifter i A NOREENS "Anteckningar om Kungl Hallands regemente (fd Västgöta-Dals) åren 1625-1910. Jämte biografier." (1911), men även i "Värmlands regementes historia" (1904-11) av C O NORDENSVAN återfinnas många namn på dalbor och dalbosläkter. Samma är förhållandet med "Kungl Bohusläns regemente 1661-1920. Biografiska anteckningar" (1922) av W ZETTERBERG och H E UDDGREN. Personhistoriska uppgifter finner man också i den rätt rikliga svenska och norska litteraturen om krigen i Dalsland. I artikeln "Klevmarksbonden och Karl XII" (denna årsskrift 1918 s 43) av förf lämnas förteckning över litteraturen om Halvord Bryngelsson i Klevmarken. Om kyrkoherde LARS R OLANDER i Färgelanda pastorat och hans krigiska bedrifter skriver lektor GÖSTA BERGMAN i "Hembygden" 1924. ("Magister LARS och norrmännen") och om "General DÖBELN och Önne" fil kand Nils ULLSTRÖM i Färgelanda" 1923.

Dalbor äro omnämnda av O MANNERFELT och K von SYDOW i "Älfsborgs läns hushållningssällskaps historia 1812-1912" (1912-16), vari ingår "Älfsborgs läns landstingsmän 1863-1913" av den förre ävensom av L LUNDBERG i "Västgötar. Biografisk uppslagsbok" (1928). I "Bergslagernas järnvägsaktiebolag 1872-1922. Historik II" (1923) av VINCENT AHLBERG och "Dalslands järnväg 1879 18/7 1929. Minnesskrift." av J. WALLIN (1929) samt några andra dalsländska minnesskrifter skildras också dalbor i ord och bild. År 1932 utkom "Älvsborgs läns porträttgalleri", som innehåller talrika porträtt av dalbor, ordnade geografiskt.

En del dalslandssläkter äro redan omnämnda, och härefter följa litteraturuppgifter om ännu några dalslandssläkter.

Den s k Håbolssläkten har gjorts till föremål för mer eller mindre utförliga skildringar av general GUSTAF BJÖRLIN i hans "Flydda tider" (1914), av med doktor THORBJÖRN HWASS i hans "Stämningar och minnen" (1926), vari han tar rättegångsprotokollen till hjälp för att få en möjligast objektiv belysning av personerna och deras handlingar, av kyrkoherde IVAN MARKENDAHL och skalden A W JOHANSSON i "Hembygden" 1921. ROSA CARLÉN har under pseudonymen Agnes Tell behandlat denna släkt i sin bok "Bröllopet i Bränna" (1863), som utkommit i nytryck 1921, och fru ELISABETH WAERN-BUGGE ger i sin bok "Intill tredje och fjärde led. En ättesaga från obygderna" (1928) en romantiserad men tyvärr allför svartfärgad framställning av Håbolssläkten. En bibliografi av TAGE HEIMER över "Håbolsmotivet" återfinnes i "Färgelanda" 1929.

Uppgifter om Klevmarkssläkten, vars mest kände medlem bonden HALVORD BRYNGELSSON för sina tjänster av Karl XII erhöll Klevmarken till arv och eget, finnas i THURE LANGERS häfte "Anteckningar om Carl XII:s besök i Dalsland åren 1716-1718. Klefmarkssläkten och dalsländska karoliner mm" (1914) och i ESAIAS SAHLBERGS förut omnämnda bok "Från en gränsbygd".

Langers ovannämnda bok behandlar även den med Klevmarkssläkten befryndade Tomasbolssläkten från Tydje socken, vilken släkt också avhandlas i den dalslandsfödde "Pastor B A CARLSONS självbiografi" (1921). IVAN LÖFGREN har utgivit "Bräcke-släkten. Anteckningar om en bondesläkt från Ärtemarks socken i Dalsland" (Åmål 1932), och i "Färgelanda" 1930 finns en uppsats av lantbrukare CARL BODELL, Dals-Lerdal, om "En gammal dalslandssläkt. Anteckningar om den s k Pålesläkten i Lerdal".

En släkt med dalsländskt ursprung behandlas i "Kalender över släkten Hasselrot jämte de från samma stam utgrenade släkterna HESSELROTH och HASSELROTH", utgiven av AXEL HASSELROT (1923). "Gamla minnen kring en gammal släkt" av kapten BROR BILLMAN (1924) handlar om släkten Billman med dess utgreningar i Värmland och Dalsland, och i de båda arbetena "En värmlandssläkt. Från JOHAN EDGREN härstammande släkter" av ANDERS H. EDGREN (1923) och "Unger-Edgrenska släkttminnen" (1928) skildras flera på Dal bosatta medlemmar av dessa befryndade släkter.

Den Waernska släkten och dess stamgård Baldersnäs ha gjorts till föremål för en ingående behandling i de värdefulla kulturskildringarna "En svensk herrgårdssläkt. Familjepapper ur Baldersnäs arkiv" (1908) av LOTTEN DAHLGREN och "En gammal herrgård, Baldersnäs" (1920) av fru ELISABETH WAERN-BUGGE. I "Svensk vardag" (1922) av FREDRIK BÖÖK ägnas ett kapitel åt "CARL FREDRIK WAERN D Ä och Baldersnäs", och fil kand GUNNAR JÖRN har i "Färgelanda" 1924 skrivit om "Carl Fredrik Waern. En dalsländsk kulturpersonlighet". En genealogisk översikt över dalslandssläkten Waern har PH H G Hagberg lämnat i det lilla häftet "Biografiska anteckningar om släkten Waern" (1901).

Som dalslandssläkt kan även släkten Wahldenström betraktas. Den har skildrats av G FRITIOF WALDENSTRÖM i "Genealogi och biografier öfver släkten Waldenström" (1903), och i "Hembygden" 1929 finns en antavla över den dalbofödde provinsialläkaren ERIK MAGNUS WALDENSTRÖM, vilken rätt ingående skildras av hans son, lektor P P WALDENSTRÖM i "Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875" (1928).

Om några helt eller delvis dalsländska släkter finnas uppgifter i ANREPS, ÖRNBERGS och ELGENSTIERNAS redan nämnda släktböcker. Samma är förhållandet med postmästare HELMER LAGERGRENS "Värmländska släkter", av vilket arbete tyärr blott första häftet utkom (1913).

Bondeståndets talman HANS JANSSON (1792-1854) betydelse för Dal har skildrats av D H F:s förste ordförande AXEL HÄRNELIUS i hans gradualavhandling "Bondeledaren Hans Jansson. Bidrag till kännedomen om svenska allmogens historia under förra hälften av 1800-talet" (1926), vilket arbete även innehåller en förteckning på vad som tidigare skrivits om Hans Jansson utom Härnelius egen uppsats "Hans Jansson och Hembygden" i denna årsskrift 1923. En antavla över hans dotter, författarinnan BETTY JANSSON, finnes i "Hembygden" 1928. De viktigaste arbetena om Hans Jansson äro f ö författaren PER THOMASSONS biografi "Hans Jansson. Lefnadsteckning" (1877) i serien "Lefnadsteckningar öfver Sveriges mest utmärkta bönder" och GUST Z HEDENSTRÖMS i dennes arbete "Sveriges bondestånd 1809-1866" (1922). Över general GUSTAF BJÖRLIN (1845-1922) finns en minnesruna med bibliografi av förf i "Hembygden" 1923 och en i den nya upplagan av Svenskt biografiskt lexikon. Folkskoleinspektör A NEANDER har skrivit en biografi över "Lapplands okrönte kung" disponent HJALMAR LUNDBOHM (1855-1926) i "Hembygden" 1927, och PER HEIJER har skrivit en runa i Geologiska föreningens i Stockholm förhandlingar 1927 (bd 49), vilken senare även upptar en utförlig bibliografi.

Dal kan uppvisa ej mindre än tre berömda filosofer nämligen PONTUS WIKNER (1837-1888), YNGVE SAHLIN (1824-1917) och VITALIS NORSTRÖM (1856-1916). Av såväl Wikners som Norströms skrifter ha samlade upplagor utgivits, vilka även innehålla biografiska uppgifter. Kapten ERNST LILJEDAHL har dessutom skrivit en fyllig biografi över "Vitalis Norström, hans liv och verk" (1917-18). Alla tre äro upptagna i Nordisk familjebok och våra biografiska lexika, Sahlin dessutom i Uppsala universitets matriklar. Vitalis Norströms och Pontus Wikners antavlor återfinnas i "Hembygden" 1927 resp 1929. Övrig litteratur om dessa filosofer förbigås. En fjärde känd dalbofilosof är lektor NILS VILHELM LJUNGBERG (1818-1872), som var morbror till Vitalis Norström och gav anledning till att VIKTOR RYDBERG kom att skriva sin "Bibelns lära om Kristus". Om honom står att läsa i Göteborgs h latinläroverks historia 1865-1900" (1917), vari ett av FR WULFF författat kapitel ägnas åt "N W Ljungberg".

Hävdatecknaren ANDERS FRYXELL (1795-1881), som föddes i Edsleskog men framlevde sin mesta tid i Sunne i Värmland, har skrivit om sig själv i "Min historias historia" (2:a uppl 1908). Om honom finns en skildring i "Hembygden" 1926 av hans sondotter fru AGNES SCHAGERSTRÖM ("Minnen från Anders Fryxells barndom och ungdom") och av biskop J A EKLUND ("Från juldagen 1816"). Prof JOHAN BERGMAN har skrivit en biografi "Anders Fryxell, Sveriges populäraste hävdatecknare" (1902; 5.e uppl 1912), och av A U BERGHS hand finns ett arbete "Anders Fryxell. Ett hundraårsminne" (1895). I publikationen "Från Värmland och Dal" (1907) skriver EVA FRYXELL om "Ett karaktäristiskt drag hos författaren till: Ack Vermeland du sköna, du härliga land". Bland övriga vetenskapsmän och författare nämnas prof JOHAN BERGMAN (f 1864), vars bibliografi finnes i Svenskt biografiskt lexikon, lektor GÖSTA BERGMAN (f 1894) och prof ERIK NOREEN (f 1890 i Uppsala; filologiska arbeten), prof. J G EDGREN (1849-1929); medicinska; minnesruna i "Hembygden" 1930), docent THORBJÖRN HWASS (1852-1927; medicinska; minnesruna i "Hembygden" 1927, antavla i "Hembygden" 1928), professor HUGO ODEBERG (f 1898), domprosten GUSTAF LIZELL (f 1874; teologiska) m fl.

Bland dalsländska konstnärer nämnes såsom den främste OTTO HESSELBOM (1848-1913). Någon monografi över honom finnes ännu ej, men en biografi förberedes sedan många år av red Jäder. I denna årsskrift för 1918 återfinnes en uppsats "Otto Hesselbom. Några personliga erinringar från hans sista år" av hans personlige vän rektor VALDEMAR DAHLGREN, som också skildrat O Hesselbom i "Färgelanda" 1926. För övrigt finns Hesselbom omnämnd och bedömd i våra uppslagsböcker i konst. OLOF SAGER-NELSON (1868-1896), som fast född i Värmland (nära Säffle) tillbringade sin barndom och uppväxttid i Åmål hos sin farmor och faster och till sin död var skriven där, har också omnämnts i konstböckerna och utgör en av de "Tre svenska målargenier", som TOR HEDERG skriver om i Verdandis småskrifter 264. Prof AXEL ROMDAHL skriver om "Olof Sager-Nelson i hans brev till hemmet" i "Hembygden" 1931, och i "Bonniers konstböcker" förbereder överintendenten AXEL GAUFFIN ett häfte om Sager-Nelson. Vidare nämnas ARON GERLE (1860-1930), vars minnesruna återfinnes i "Hembygden" 1931, och OSKAR HALLEBORG (1882-1930), om vilken i "Hembygden" 1930 finnes dels en minnesruna, dels en uppsats av författaren fil d:r TOR HEDBERG "Oskar Halleborg som konstnär". Av de nu levande dalsländska konstnärerna har CARL OSCAR BORG (f 1879), som vistas i Amerika, varit föremål för en skildring av A G BÖRDH i "Färgelanda" 1934-35, och GERDA PALM och AXEL ZACHRISON (f 1884) ha omnämnts i "Hembygden" i samband med reproduktion av deras alster såsom försättsplanscher. Den förra har också medarbetat i "Hembygden".

Störst bland Dalslands skalder är måhända lantmäteridirektören GUNNO EURELIUS DAHLSTIERNA (1661-1709). En uppsats om honom och hans diktning av prof ERIK NOREEN finns i "Hembygden" 1921. Eljest är han skildrad i litteraturhistoriska arbeten, men de utförligaste biografiska data torde finnas i Ekstrands "Svenska lantmätare", som förut omnämnts. Den på Dal födda författarinnan "ROSA CARLÉN (1836-1883), dotter av den kända författarinnan Emilie Flygare-Carlén, har skildrats av HJALMAR LARSEN i "Färgelanda" 1924, vilken också utgivit ett nytryck av Rosa Carléns mest kända arbete "Bröllopet i Bränna" (1863; 1921) och försett det med en bibliografi över författarinnan. I sin bok "I gamla dagar och i våra" har HARALD WIESELGREN skrivit ett kapitel om "Rosa Carlén". Hävdatecknaren Anders Fryxells broder prosten OLOV FRYXELL (1806-1909) i Ör, som även skrev dikter och medverkade vid utgivandet av brånasmedens dikter, är skildrad av domprost G LIZELL i "Hågkomster och livsintryck av Sveriges män och kvinnor" (1921). En känd psalmförfattare är Anna Maria Lenngrens fader, den i Högsäter födde MAGNUS MALMSTEDT (1724-1798). Han skildras i "Våra psalm- och sångdiktare. En historisk framställning" av OSCAR LÖVGREN (1935).

Beträffande Dalslands skalder hänvisas för övrigt till A G BÖRDHS serie "Dalsländsk diktning. En liten handledning" i tidskriften "Färgelanda". Denna innehåller små innehållsdigra redogörelser för följande dalsländska skalder: Kapten SVENO DALIUS (1604-?), lantmäteridirektör GUNNO EURELIUS DAHLSTIERNA (1661-1709; "Färgelanda" 1923-24), professor MAGNUS BRYNOLPHI MALMSTEDT (1724-1798), lantrådet CARL JOHAN INGMAN-MANDERFELT (1747-1813), prosten ANDERS HEDRÉN (1748-1819), fader till biskop JOHAN JAKOB HEDRÉN (1775-1861), prosten ERIK ERLAND ULLMAN (1749-1821), prosten PETER PETERSSON EKELUND (1756-1809), talmannen HANS JANSSON (1792-1854), provinsial- och stadsläkare JOHAN MAGNUS BERGMAN (1792-1867), SAMUEL FRYXELL (1794-1875) samt prosten och hävdatecknaren ANDERS FRYXELL (1795-1881; "Färgelanda" 1924), kansli- och regeringsrådet PEHR WAHLSTRÖM (1776-18..), gymnasieadjunkten FREDRIK FRYXELL (1804-1939), prosten OLOV FRYXELL (1806-1900), hemmansägaren JOHANNES OLSSON i Bråna (1818-1886; "Färgelanda" 1925), MAURITZ NORLIN (Hubertus; 1820-1908), ROSA CARLÉN (1836-1883), generallöjtnant GUSTAF BJÖRLIN (1845-1922), BETTY JANSON (1836-1927), filosofen CARL PONTUS WIKNER (1837-1888), lektor NILS PETRUS ÖDMAN (1838-1911) och tidningsmannen JOHN NEANDER (1846-1918; "Färgelanda" 1926), läroverksadjunkten fil. d:r GUSTAF MEYER (1848-1935), rektor JOHANNES LINDHOLM (1850-1931), redaktör JAKOB BONGGREN (f 1854), rektor ERIK RYDINGSWÄRD (1855-1896), överlärare ANDERS BRANZELL (f 1860), redaktör C J ENGSTRÖM (f 1861; "Färgelanda" 1927), professor JOHAN BERGMAN (f 1864), folkskollärare JOHAN MAURITZ ELGH (f 1867), fru GUSTAFVA ELISABETH WAERN-BUGGE (f 1868), hemmansägare AUG WILHELM JOHANSSON (f 1869) på Ullerön, Ed, pastor J E NORDENDAHL (1870-1935) och tidningsmannen CH F LINDSTEDT (f 1872; "Färgelanda" 1928), PER FREUDENTHAL (Ode Balten; f 1875), VIKTOR MYRÉN (f 1883), OSCAR JANSON (f 1882), lärarinnan ELSA CARLSSON (f 1882), lärarinnan Anna Henriksson (f 1890), EINAR GUSTAFSSON (f 1894), JOHANNES GILLBY (f 1896), KARL-EMIL MELLIN (f 1897), folkskollärare PONTUS HEDÉN (f 1899) och fil d:r ARNOLD LJUNGDAL (f 1901; "Färgelanda" 1929). Här bör ej glömmas A G BÖRDH själv. Även några andra skildringar av dalsländska författare finnas i "Färgelanda".

Uppgifter om "Dalslänningar i Amerika" ha lämnats av redaktör JAKOB BONGGREN i "Hembygden" 1927 och 1928. Även i olika arbeten om amerikasvenskar finnas naturligtvis spridda uppgifter om amerikadalbor. Om utlandsdalbor påträffas för övrigt ibland uppgifter i "Allsvensk Samling", i Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet årsböcker samt i "Svenskar i utlandet" (1929) och i "Vem är det?", som utkommer vartannat år och i sin senaste upplaga (1934) innehåller en hel del biografier av utlandssvenskar bland de till nära 6,000 uppgående artiklarna. Utav de talrika dalborna och dalboättlingarna i Norge torde åtskilliga finnas omnämnda i den norska personhistoriska litteraturen.

Av dalslandsgillena har det i Stockholm utgivit en matrikel över sina medlemmar 1917 och en 1923. Dalslandsgillet i Göteborg utgav en matrikel 1931, och Dalslands Vänner i Amerika (Chicago) har likaledes utgivit medlemsmatriklar.

Den här givna sammanställningen av dalsländsk biografisk och genealogisk litteratur avser ej att vara fullständig. Den vill bara ge den dalsländska släktforskaren en del uppslag och hjälpa honom ett stycke på vägen, när han skall sätta fart på sitt forskningsarbete.

Då det är av stor betydelse, att forskarna komma i kontakt med varandra och ha reda på vilka släkter, som redan blivit föremål för utforskning, är meningen att i "Hembygden" 1937 införa en förteckning på såväl dalsländska släktforskare som på de av dem bearbetade släkterna. Förf (6) är därför tacksam för meddelande i god tid rörande bedrivna släktforskningar. Gärna mottagas även uppgifter om i tidningsuppsatser o dyl nedlagda forskningsresultat samt om dalsländska exlibris och av mig ej omnämnda dalsländska släktföreningar.

Noter:

1. Hänvändelse kan ske till Genealogiska Föreningen, Baldersgatan 10 b, STOCKHOLM.

2. Se härom "Borgerliga släktvapen" av A Berghman i "Meddelanden från Riksheraldikerämbetet 1934".

3. Hos Intendent N I Svensson, Vallgatan 11, VÄNERSBORG. Pris 1,25 kr

4. Se "Karl XII och Halfvord Bryngelsson" av förf i Karolinska förbundets årsbok 1916.

5. Kan fås från förlaget Scriptura, STOCKHOLM. Pris 20:- kr för alla tre delarna.

6. Adress. Centrallasarettet, ESKILSTUNA.


Artikeln var införd i Hembygden 1936 s 98-116.

Denna text är inlagd på P O Bergmans hemsida.

För denna liksom för övriga texter på hemsidan gäller upphovsmannarätt.

Ansvarig för innehållet på hemsidan är P O Bergman, Hjortronvägen 89 590 54 Sturefors - epostadress: m225@abc.se.


Inlagt 1999-03-13,