Farmacihistoriska Museet

Årets höstträff på Farmacihistoriska Museet

Årets höstträff ägde rum den 16 november, som vanligt i Stockholm, denna gång på Farmacihistoriska museet, som ligger i anslutning till Apotekarsocietetens hus på Wallingatan nära Norra Bantorget. Ett tjugotal medlemmar hade mött upp, inte bara stockholmare utan även några landsortsbor - Västerås och Linköping. Vi blev vänligt mottagna av Gunilla Berggren från Farmacihistoriska Sällskapet. Hon orienterade oss först om apoteksväsendet och museet varefter vi visades runt i två grupper. Mötet avslutades med en festmåltid.

Apoteksväsendet har i grunden förändrats under de senaste 50 åren. Ett förstatligat apoteksväsen efterträdde systemet med apoteksprivilegier och apotekare som var och en drev sitt apotek, ett system som går tillbaka till 1600-talet. Än mer grundläggande är övergången från hantverksmässig tillverkning av mediciner på apoteken till industriell tillverkning i läkemedelsföretag. Ingen står längre i enskilt apotek vid sin receptur (arbetsplatsen för apotekaren, senare receptarien) och väger och blandar olika ingredienser, trillar piller och bereder salvor, vilket skedde långt in på 1950-talet. I stället lämnar man information om olika läkemedel, ger kunderna råd och plockar fram färdiga, industriframställda mediciner. För att bevara föremål från gamla apotek och kunskapen om de hantverksmässiga traditionerna bildades år 1962 Farmacihistoriska Sällskapet - en specialistsektion inom Apotekarsocieteten. Sällskapet har uppdrag att driva Farmacihistoriska museet, inflyttat 1987 i ett tidigare gårdshus/bostadshus från tidigt 1800-tal på tre våningar. Huset saknar hiss, har vatten och avlopp endast i bottenvåningen och har kvar kakelugnar, idag dock kompletterade med annan uppvärmning.

Orienteringen lämnades i en biblioteks/föreläsningssal med bokhyllor längs alla väggar upp till tak och med bl a fina ståndkärl (burkar för förvaring av råvaror och halvfabrikat för medicinframställning) från bl a Spanien och Italien i porslin med påkostad dekorering.

Mycket av intresse finns att se i museets tre våningar, alltifrån medicinalväxter och utrustning för pillertrillning till apotekens recepturer och skyltar.

Från 1600-talet finns rester bl a av glaskärl och mätglas från apoteket Morianen, funna vid utgrävningen av "Riksgropen" 1978-1980 vid Helgeandsholmen i Stockholm.

En praktfull receptur från apoteket Nordstjärnan i Stockholm finns med medaljonger av både Scheele och Linné, utförd med svartpolerat päronträ, imiterad ebenholtz och påkostad intarsia, delvis av elfenben. Där finns också recepturen från vår egen kassörs apotek, apoteket Morianen, och hon berättade gärna och demonstrerade hur hon på 1950-talet stått vid recepturen och berett olika mediciner. I samband därmed fick vi även tips om hur bra spelkort är att använda i stället för en "slick" i en skål. Men som farmaceut skulle man spara och använde ett halvt kort i taget. Där finns även Morianens skylt med en mörkhyad mansfigur, som väl kan ha anknytning till drottning Lovisa Ulrika och kammarlakejen Badin (1747-1822) porträtterad i Crusenstolpes roman "Morianen" utgiven 1840. Apoteket Morianen tillkom dock redan 1670 och låg då där nuvarande riksdagshuset ligger. Flera påkostade skyltar finns även från andra apotek bl a Enhörningen, Bävern och Kronan, den sistnämnda med Carl XII:s emblem.

Det var intressant att se Gunilla Berggrens demonstration av pillerframställning. Hon kavlade ut materialet till en 6-7 mm tjock rulle ca 15 cm lång. Sedan delade hon med särskilt verktyg rullen i lika stora delar, som sedan rullades till kulor var för sig.

På museet finns även svenska ståndkärl, dock inte lika påkostade som de spanska och italienska. De äldsta var av svarvat trä, sedan kom sådana av porslin tillverkade vid Rörstrand och Marieberg. Ståndkärl finns från bl a Serafimerlasarettet.

Bland mineralvattensflaskor kunde man också se en emservattensflaska, som var aktuell vid förkylningar en gång i tiden, men inte synts till på många år.

Av farmakopéer (som beskriver tillredning av läkemedel) utkom den första svenska 1686. Sedan följde elva versioner av Svenska farmakopén från 1775 till 1946, en Nordisk farmakopé 1965 och fyra versioner av en Europeisk farmakopé från 1978 till 2002. Förutom farmakopéer fanns gamla örtaböcker.

Blodiglar, som man ibland får se på medicinhistoriska museer, finns även här, dock i form av extrakt i ett ståndkärl med påskriften Hirudi. Gunilla Berggren berättade bl a att det var viktigt att blodiglarna var hungriga när de såldes och att sådana fortfarande används bl a i Linköping vid handkirurgi för att få igång ett blodflöde i rekonstruerade blodkärl.

Som sig bör finns även ett rum för kemisten och apotekaren Carl Wilhelm Scheele (1742-1786) med uppgifter om honom och minnen från hans tid. Han var samtida med kemisten Torbern Bergman (1735-1784). Den ene uppges ha upptäckt sju grundämnen, den andre åtta. Scheele blev föreståndare för apoteket i Köping 1775 och övertog apoteket påföljande år. Han fick apotekarexamen 1777.

Det är roligt att föreningen har lyckats spåra upp så många intressanta museer och göra lyckade museibesök och det är bara att beklaga att fler medlemmar ännu inte upptäckt detta.

PO Bergman

Se även PerBos Farmacihistoriska Sidor, som har adress: http://home.swipnet.se/PharmHist


Denna text är inlagd på P O Bergmans hemsida.

För denna liksom för övriga texter på hemsidan gäller upphovsmannarätt.

Ansvarig för innehållet på denna sida är P O Bergman, Hjortronvägen 89 590 54 Sturefors - epostadress: po@abc.se.


Inlagt 2004-12-13,