Martin Fehrm till minne

Martin Fehrm till minne

av Anders Fröman och Bengt Samuelsson

Förre generaldirektören Martin Fehrm har avlidit 91 år gammal. Hans närmaste är sönerna Anders och Magnus med familjer.

Martin Fehrm Föddes i Dala-Järna som son till bokhandlare Fritz F. Han tog studenten i Falun och blev 1932 civilingenjör vid KTH. Hans stora intresse var då radiotekniken som endast i förbigående ingick i utbildningen. Han anställdes 1933 vid Fälttelegrafkårens radioverkstad där Hilding Björklund var en inspirerande ledare. Under kriget kom han 1940 till Flygförvaltningen. Han engagerades där bl a i undersökning av utländsk materiel som hamnat i Sverige men framförallt var han en av pionjärerna i statens uppfinnarnämnds arbetsgrupp för ekoradio, radar säger vi nu. Då försvarets forskningsanstalt (FOA) inrättades 1945 blev han chef för den teletekniska avdelningen och verkade vid FOA fram till 1968, de senaste 11 åren som generaldirektör och därefter som ledamot i styrelsen 1968-71. Han var 1968-71 generaldirektör för styrelsen för teknisk utveckling, som bildades 1968. Han var ordförande i naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) 1965-77, stamnätsnämnden 1966-78 samt teknologföreningen 1972-73. Han var ledamot av forskningsberedningen 1962-78, miljövårdsberedningen 1968-77, transportforskningsdelegationen 1971-82 och AB Atomenergis styrelse 1974-77.

Martin Fehrms stora insatser har uppmärksammats på flera sätt. Han invaldes i ingenjörsvetenskapsakademien 1958 och blev teknologie hedersdoktor vid Chalmers 1963. Han fick 1977 den av regeringen sparsamt utdelade Illis quorum 12:e storleken för "mångåriga och betydelsefulla insatser på forskningspolitikens och naturvetenskapens område". Kungl. Krigsvetenskapsakademien, där han invaldes 1949, belönade honom 1996 vid sitt 200 års jubileum med sin nyinstiftade stora guldmedalj "för banbrytande insatser inom svensk försvarsforskning".

Under nära 40 år ägnade sig Martin Fehrm åt försvarsanknuten verksamhet. Då han byggde upp FOAs avdelning för teleteknik fortsatte den under kriget började radarforskningen men inriktades mot nya tillämpningar. Med sin framsynthet etablerade han tidigt nya områden t ex el. magn. vågutbredning, mikrovågsteknik och radionavigering, som senare skulle visa sig vara betydelsefulla inte enbart för försvaret. Han eftersträvade tidigt samverkan med universitet och högskolor. Vid KTH stödde han aktivt televisionsgruppen i slutet av 40-talet samt transistorgruppen från 1952. Hans ledarstil, då ovanlig, var ickeauktoritär med stor frihet för medarbetarna. Han skapade en anda av generositet och riskvillighet. Denna anda levde vidare då han blev generaldirektör vid FOA. Hans grundsyn att forskningen vid FOA hade en vidare betydelse än att enbart stödja materielanskaffning etablerades allt mer. Under hans tid, då bl a en forskningsplanering med denna inriktning infördes, utvecklades FOA till det största institutet i landet för tillämpad forskning. FOA fick i samhället en stor prestige som främst personifierades av Martin Fehrm. Många av hans medarbetare minns hur han trots sin stora arbetsbelastning tog sig tid att besöka dem för att informera sig om och diskutera pågående forskning. Han var mån om människor och en god lyssnare samt angelägen om att ytterligare vidga sitt breda kunnande om teknikens och forskningens nuläge och behov. Kring 1960 aktualiserades inom försvaret säkerhetspolitiska frågor och han initierade och stödde säkerhetspolitisk forskning bl a vid utrikespolitiska institutet.

Martin Fehrm anmodades 1955 av försvarsberedningen att under en heldag med två kollegor bedöma teknikens betydelse för det framtida krigets natur. Olle Karleby, då statssekreterare, har berättat att den lysande föredragningen gjorde ett djupt intryck på bl a Torsten Nilsson och honom. Då ny GD för FOA skulle tillsättas 1957 blev han för dem ett självklart val som även stöddes av ÖB. Han anlitades sedan i propositionsarbetet inför 1958 års viktiga försvarsbeslut.

Under 60-talet, då bl a kärnvapenfrågorna, Sveriges säkerhetspolitiska relation till USA och försvarets utveckling på sikt var aktuella, var Martin Fehrm personlig rådgivare till ledande politiker och till överbefälhavaren. Sven Andersson och Karl Frithiofson hade stort förtroende för hans ärlighet, sakligt grundade bedömningar och breda kompetens. Han gav dem bl a råd och synpunkter inför 1968 års försvarsbeslut. Av allt att döma var han vid den tiden den dominerande vetenskaplige rådgivaren i säkerhets- och försvarspolitiska frågor.

Som FOA-chef skapade Martin Fehrm genom sitt vinnande och lågmälda sätt ett föredömligt samarbetsklimat mellan forskarna och de militära myndigheterna, vilket var viktigt för de komplicerade problem man hade att lösa. Dörrarna stod öppna för honom hos både chefer - alltifrån ÖB - och deras medarbetare i den militära organisationen. Många personliga vänskapsband skapades och FOA-chefen kallades att deltaga i militärledningens sammanträden. Martin Fehrm och hans medarbetare deltog i många viktiga utredningar t ex tekniska prognoser och ÖBs underlag inför försvarsbeslut, där FOAs roll blev vidare än att göra enbart tekniska bedömningar.

Då Martin Fehrm 1965 tillträdde som ordförande i NFR hade flera stora genombrott skett inom naturvetenskapen. Nya forskningsinriktningar växte fram och ställde nya och stora krav på NFR i form av forskningsanslag, forskartjänster och medel för internationellt samarbete. Trots att han själv inte sysslat med akademisk grundforskning kunde han med sin imponerande överblick av forskningens läge, villkor och framtida betydelse med oväld ge ledning i svåra avvägnings- och prioriteringsfrågor. Han hade forskarnas förtroende och blev en framstående talesman för NFR och den naturvetenskapliga forskningen såväl nationellt som internationellt i de många organ som NFR medverkade i. Genom kunnande och vidsyn kom han att i hög grad stimulera arbetet i forskningsrådet och dess kansli inte minst genom sin förmåga till problemlösning och den personunion med FOA och STU som han innebar. Han förde NFR framåt och var en synnerligen uppskattad ordförande.

Martin Fehrm var en märkesman, i mycket före sin tid, som ledare och som bedömare av forskningens framtida betydelse inom försvaret och andra samhällssektorer. Hans gamla nu pensionerade medarbetare bevarar med djup tacksamhet minnet av den anspråkslöse, generöse och kunnige vännen Martin som genom sin klokhet, medmänsklighet och framtidssyn lärde oss mycket.

Vännerna vid FOA och NFR genom

Anders Fröman och Bengt Samuelsson.


Minnesrunan lämnades till Dagens Nyheter 2001-09-07 och blev där införd i förkortat skick 2001-09-16.

För denna liksom för övriga texter på hemsidan gäller upphovsmannarätt. Texten återges här i oförkortat skick efter överenskommelse med Anders Fröman.

Inlagd 2001-12-05,