Romerska riket

Under andra årtusendet f. Kr fanns en eller flera bronsålderskulturer över stora delar av den italienska halvön.

Etruskiska jordbruksbyar uppstår omkring 900 och stadsstater uppstår i södra Toscana under 700-talet f Kr. Under 600-talet sprider de sig till Campanien och Poslätten.

De inför odling med bevattningskanaler. De exporterar järnmalm, koppar, silver och svart bucchero-keramik. De importerar grekisk keramik.

Etruskerna har en ”orientalisk period” från c 760 med inflytande österifrån. Därefter, tack vare handel med greker och fenicier, stiger levnadsstandard och teknisk nivå efterhand.

396 intas staden Veji av Rom.

C:a 280: Efter Tredje samniterkriget behärskar Rom hela Etrurien.

De sista etruskerna assimileras i romarriket på 100-talet f Kr. Att det etruskiska språket totalt utplånades kan delvis bero på att etruskerna inte tycks ha haft någon litteratur att tala om. Etruskerna beskrivs närmare i en egen text.

(Montgomery, Wikander & Wikander)

Syditaliens kuster koloniseras av greker sedan 700-talet. Sicilien, Sardinien och Korsika koloniseras av Fenicier. Mellersta Italien bebos av latinare.

Omkring 800 grundas enkla bosättningar med lerhyddor på de 7 kullarna som nu är platsen för Rom, liksom i övriga delar av landskapet Latium.

Enligt legenden grundas Rom år 753, vilket är startåret för den romerska tideräkningen. Årtal kom att anges som ab urbe condita eller AUC, dvs ”sedan stadens grundande”.

Befolkningen talar latin och den finaste keramiken importeras från Grekland. Under 600-talet influerades deras kultur alltmer av etruskerna.

Rom regeras av kungar. Kungen skulle formellt godkännas av comitia curata, ett råd med representanter för 30 familjer. Två av kungarna lär ha varit etruskiska, Tarquinius Priscus (616-578) och Tarquinius Superbus (534-509). Mellan dessa två regerade Servius Tullius.

c 575: Forum anläggs som ett torg i Rom och därmed kan Rom betraktas som en stad och huvudort för en stadsstat. Stadsstaten styrs av en kung i samråd med senaten. Något senare anläggs Capitolium, en tempelklippa som motsvarar Akropolis i Aten.

(Montgomery)

509 f.Kr. Jupitertemplet invigs. De första konsulerna utses årsvis och regerar parvis. Republiken börjar. Det republikanska statsskicket skapades för att undvika fler envåldshärskare, tyranner. Det skulle bli svårt för en person att få all makt.

474: grekiske tyrannen Hieron från Syrakusa besegrar etruskerna vid Cumae.

c 450 Siste kungen störtas och republiken grundas. De tolv tavlornas lag nedtecknas.

Invånarna består av patricier (adel/makthavare) och plebejer (medborgare). Nästan alla konsuler är i praktiken patricier.

En patronus är en patricier som beskyddar sina fattigare klienter, som förväntas vara lojala. En föregångare till maffiasystemet alltså.

396: Etruskiska grannstaden Veji besegras av Rom efter 10 års belägring.

390 eller 387: Gallerna brandskattar Rom.

367: De licinska och sextiska lagarna skapar likhet inför lagen mellan patricier och plebejer.

C:a 310: Via Appia anläggs Rom-Capua för snabbare trupptransporter.

300: Plebejer får även rätt till prästämbeten.

295: Tredje samniterkriget: Grannfolken samniter, umbrer, etrusker och galler besegras vid Sentium.

283: Galler och etrusker besegras vid Vadimosjön. Efter varje militär seger sluter Rom fördrag, som ger de besegrade områdena ett visst mått av självständighet. Exempelvis kunde besegrade folk bli civitas sine suffragio, dvs ”medborgare utan rösträtt”. I andra fall fick befolkningen i besegrade områden småningom fullt medborgarskap. Likaså blev det efterhand möjligt för frigivna slavar att bli medborgare. Allt detta visar sig vara ett stabilt och effektivt sätt att alltmer utöka den romerska federationen.

280-275: Romarna får stryk av Pyrrhus’ stridselefanter men besegras inte. I stället får Rom kontroll över Syditalien.

264-241: Första puniska kriget. Efter ett bråk om Messina hamnar Rom i krig mot Kartago. Kartago har hittills varit en rik handelsmakt med egna silvergruvor i Spanien. Rom har aldrig haft en flotta men låter nu snabbt bygga egna fartyg. Och nu vinner Rom Sicilien, Sardinien och Korsika. Dessa områden ockuperades från Rom som provinser utan sedvanligt fördrag med lokal befolkning.

218-202: Andra puniska kriget. Gräl om den spanska staden Sagentum leder till krig igen. Hannibal tågar från Spanien landvägen till Italien. Vid Cannae 216 förintas 80 000 romare. Hannibal får Syrakusa och Makedonien på sin sida. Romarna svarar med utnötning och nålstick, de undviker öppna slag. Vid Zama 202 besegras Kartago och demilitariseras. Rom får Spanien, som har viktiga silvergruvor.

200-197: Krig mot Makedonien, Rom segrar. De grekiska staterna förblir självständiga men förväntas lojalitet mot Rom som tack för hjälpen mot Makedonien. Grekland är därmed på väg att omvandlas till romerskt protektorat, dock utan andra förpliktelser mot Rom än just lojalitet. Under de följande århundradena behåller grekerna sitt språk och sin kulturella självständighet och respekterar i gengäld den romerska kejsarmakten.

Syriska kriget. Då Makedonien är besegrat rycker genast det Seleukidiska riket in och gör anspråk på tomrummet, tex i Thrakien. Det tvingar Rom in i ett nytt krig mot den seleukidiske kungen Antiochos. Rom segrar vid Thermopyle 192 och vinner hela Anatolien. Det territoriet överlämnar Rom till Rhodos och Pergamon.

På 100-talet växer imperiet. Intensivare jordbruk med slavarbetare introduceras. De italienska bönderna blir fattigare pga krigstjänst och konkurrens av billigt spannmål från Egypten och Sicilien. Alltfler flyttar från landsbygden till storstaden Rom.

168: Rom besegrar Perseus av Makedonien i slaget vid Pydna.

167: Odlingar på Sicilien och gruvor i Spanien är mycket lönsamma. Hela imperiet är så lönsamt att samtliga romerska medborgare befrias från att betala skatt.

148: Makedonien görs till romersk provins.

146: Efter tredje puniska kriget förstör romarna Kartago och Africa blir romersk provins.

133: Pergamon blir den romerska provinsen Asia efter att kung Attalos av Pergamon testamenterat landet till Rom.

Rom har nu börjat växa. Men i motsats till Alexanders snabba erövringar (och fall), växer det romerska imperiet sakta och gradvis.

(Montgomery, Freeman kap 19)

På 130-talet hade Rom länge varit i krig. Landsbygden hade avfolkats och städerna hade befolkats av ett ökat ”proletariat”

Den romerska statsjorden hade med tiden olagligt samlats i den rika adelns ägo. De ursprungliga brukarna var utköpta, arbetslösa och hopades i städerna. I stället hade billiga slavar tagit över jordbruksarbetet.

Tiberius Sempronius Gracchus var en av deltagarna i Kartagos förstöring. För år 133 var han vald som folktribun. Just detta var en orolig tid - efter de puniska krigen fanns inte längre någon yttre fiende att samlas emot, på Sicilien pågick ett slavuppror och i städerna var de egendomslösa medborgarna missnöjda.

Gracchus föreslog en jordreform. Statsjorden skulle tas ifrån adeln och delas ut till folket. Adeln skulle få kompensation. Han hade stöd av folkförsamlingen men jordägare och hela senaten motsatte sig förslaget.

Därpå lade han fram ett reviderat lagförslag, utan någon kompensation till adeln. Detta förslag fick ännu större popularitet hos folket och givetvis ännu våldsammare motstånd från adeln.

En folktribun, Marcus Octavius, motsatte sig lagen genom att lägga in sitt veto. Denne blev dock avsatt av folkförsamlingen och till slut hade folktribunalen och folkförsamlingen antagit den nya lagen. Genomförandet av lagen skulle skötas av en kommission som bestod av Tiberius, hans bror Gajus och hans svärfar Appius.

Det var dock senaten som höll i statskassan och senaten vägrade bevilja de pengar som skulle behövas för att utrusta de nya jordbruken. För att lösa det problemet genomdrev Tiberius en lag om att förmögenheten som skulle ärvas efter Attalos i Pergamon, skulle förvaltas av folkförsamlingen och tribunalen. Därmen gick det att finansiera reformen.

Några månader senare var det dags att välja tribuner för nästa år. Tiberius Gracchus försökte bli omvald för ytterligare en period, vilket senaten hävdade inte var tillåtet. Omröstningen skedde i templet på Capitolium.

I senaten bildades under tiden en sammansvärjning ledd av prästen Nasica. Därpå trängde sig en grupp sammansvurna fram till Tiberius Gracchus och slog ihjäl honom.

Senaten vågade dock inte upphäva jordlagen. Den tillsatta tremannakommissionen tilläts finnas kvar med nya ledamöter. Nu var det Tiberius’ bror Gajus som fortsatte arbetet genom att genomföra vissa reformer för de fattiga, dock ej för slavarna. Men även han blev dödad år 121.

Gracchernas historia beskrivs främst av de grekiska historikerna Plutarkos och Appianos.

Ett flertal nutida debattinlägg har gjorts. En av dessa är Oxfordprofessorn Peter A Brunt som skriver i Conflicts in the Roman Republic (1971). Han verkar ha tilltro till de antika källorna. Han jämför med Polybos’ beskrivning av det romerska statsskicket. Han hävdar följande: Tiberius Gracchus drevs verkligen av ett rättviseideal och inte av personlig vinningslystnad. Striden kring Gracchus var berodde främst på detta enskilda initiativ och var inte ett utslag av maktkamp mellan olika grupper.

(Gierow & Sjöstedt)

105: General Marius besegrar bråkmakaren Jughurta i Nordafrika..

105: Vid Arausio (Orange) förintas en romersk här på 80 000 man av germanska cimbrer och teutoner. Romarna, under Marius, segrar dock 102 vid Aquae Sextiae (Aix-en-Provence).

91-89: Bundsförvantskriget - italienskt inbördeskrig. Latinare och federerade gör uppror mot Rom. Ofta strider ju underkuvade folk för att vinna självständighet, men nu är det alltså olika folk som krigar mot Rom för att få tillhöra Rom! Upproret slås ned men därefter erbjuds de missnöjda folken fullt romerskt medborgarskap. Erövrade folk erbjuds gemenskap i stället för fiendskap. Detta visade sig framöver vara ett effektivt sätt att värva lojala soldater.

89: Småkungen Mithradates attackerar provinsen Asia. Internt gräl om vem som ska leda straffexpeditionen leder till kort inbördeskrig mellan senaten (Sulla) och comitia tributa (Marius) i Rom (!). Slutligen reste Sulla med en armé och återställde ordningen i Asien. I Rom däremot fortgick ömsesidiga utrensningar fram till 82. Sulla var diktator 82-79 och genomförde reformer för att stärka senaten. Slutligen avgick Sulla frivilligt från sin post som diktator, varpå han drog sig tillbaka.

76-71: Pompejus kuvar upproriskt Spanien som ställt sig på Marius’ sida.

73-71: Spartacus leder slavuppor, som slutligen krossas av Crassus. Pompejus försöker ta åt sig äran för detta, men slutligen bildar Crassus och Pompejus en allians. Båda blir konsuler för år 70.

68: Ett gäng pirater angriper hamnstaden Ostia, dödar hundratals människor och sänker 19 romerska skepp. I motsats till president Bush 2000 år senare, tror Pompejus inte att terroristerna kan besegras enbart med våld. I stället använder Pompejus en kombination av styrka och generositet. Den romerska flottan jagar fatt och tar till fånga piraterna i deras fästen längs kusterna. Men i stället för straff, benådas de och tilldelas var sitt stycke jord. Problemet var nämligen snarare politiskt och socialt än militärt. På så viss vann det romerska riket goodwill och fred.

66-63: Pompejus besegrar Mithridates. Därmed kommer hela Anatolien och Syrien under romersk kontroll.

63: Den vältalige advokaten Marcus Tullius Cicero är konsul. Många av hans skrifter finns bevarade.

60: Första triumviratet: Pompejus, Crassus & Gajus Julius Caesar.

59: Julius Caesar har blivit rik efter att ha krigat i Spanien. För år 59 lyckas han bli vald som konsul.

58-51: Caesar erövrar Gallien och tar därmed kontroll över de keltiska guldgruvorna i nuvarande Frankrike.

53: Crassus bryter fredsavtalet med perserna, beger sig in i skytiskt område men besegras totalt vid slaget vid Carrhae (Harran) i nuvarnde östra Turkiet.

49: Caesar tar ensam makten, inbördeskrig utbryter, Caesar har först endast kontroll över Italien

48: Caesar tar Grekland

46: Julianska kalendern införs, utvecklad av astronomen Sosigenes, och varar fram till år 1582 (i Ryssland 1917).

44: Caesar mördas, titeln går i arv till adoptivsonen Octavianus

43: Andra triumviratet: Octavianus, Antonius & Lepidus. En rad utrensningar (mord) utfördes mot motståndare, dessa händelser är kända som ”proskriptionen”. Bl a mördas Cicero. Lepidus kickas snart och därmed delas makten av två. Octavianus ansvarar för västra delen av riket och börjar kalla sig divi filius efter sin styvfar Caesar. Antonius ansvarar för östra delen.

41-40: Antonius börjar umgås med Kleopatra och de får barn tillsammans.

32 f Kr: Brytning Octavianus - Antonius.

31 f Kr: Antonius förlorar sjöslaget vid Actium och tar livet av sig i Egypten med sin fru Kleopatra

30 f Kr: Egypten erövras av Rom, styrs av Octavianus

(Montgomery, Freeman kap 21)

27 f.Kr. Octavianus tar namnet Augustus och Kejsartiden börjar. Denna första tid kallas för principatet.

20 f Kr. Augustus lyckas äntligen skapa fred med Parthien, med Armenien som buffertzon.

Något ”år noll” finns inte. Efter år 1 f Kr kommer år 1 e Kr. Enligt traditionen föds Jesus på Juldagen den 25 december år 1 e Kr. Det datumet betraktades länge som det kristna kalenderårets första dag. Först i nyare tid blev 1 januari kalenderårets första dag. För övrigt tror man numera att Jesus föddes ungefär år 7 f Kr.

Augustus sade att han fick en stad av tegel och lämnade efter sig en stad av marmor. Bl a låter han bygga ett fredsaltar, Ara Pacis Augustae. Under sin regering samlar han på sig titlar, bl a pontifex maximus och pater patriae. Han var en skicklig organisatör. Han byggde upp en administration och ett statsskick (kejsarmakten) som kom att vara ända till 1453.

9 e Kr: General Varus utplånas med sin armé då germanerna attackerar i Teutoburger Wald.

14 e Kr: Augustus dör och efterträds av styvsonen Tiberius. Det blir stabila år med denne erfarne och balanserade kejsare.

37 e Kr: Tiberius dör och efterträds av den unge oerfarne Gaius, mer känd som Caligula. Det blev år av terror.

41: Tyrannen Caligula mördas av det pretoriska gardet (livvakten) och Claudius väljs av gardet att ta över. Claudius bygger upp en egen administration där han närmaste medarbetare är lojala frigivna slavar. År 43 erövras Södra Britannien. Claudius andra fru Agrippina konspirerar för att hennes son Nero ska bli efterträdare.

54: Claudius dör och efterträds av den endast 16-årige Nero. De första åren går bra tack vare rådgivaren Seneca. Men sen blir kejsaren allt galnare. År 59 mördar han sin mor och senare dödar han både sin fru och Seneca. Det blodiga judiska upproret år 66-73 startade pga en inkompetent guvernör, tillsatt av Neros älskarinna Poppea. År 64 brinner stora delar av Rom ner.

68: En revolt får Nero att förlora makten och ta livet av sig. Efter ett års maktstrider blir Vespasianus kejsare. Han myntar uttrycket ”Pengar luktar inte”.

79: Vulkanen Vesuvuis sprutar mycket aska över städerna Pompeji och Herculaneum. De begravda städerna kom att utforskas långt senare. Samma år dör Vespasianus och efterträds av Titus. Titus initierar byggandet av Collosseum, som blir klart 96.

81: Titus dör och efterträds av Domitianus. Han är mycket arrogant mot senaten och kräver att tilltalas ”Herre Gud”. Senatorerna konspirerar och lyckas mörda honom 96.

96: Senator Nerva blir ny kejsare för en kort tid.

98: Trajanus blir ny kejsare. Han erövrar Dacien. Därefter låter han bygga Forum Traiani vars kolonn står kvar än idag. Han styr ganska väl och får eftermälet ”den ideale kejsaren”.

117: Hadrianus blir ny kejsare. Hadrianus lämnar ifrån sig några svårhållbara områden i öst och stabiliserar gränserna. Nu är riket som störst. I Tivoli låter han bygga kopior av världens finaste byggnader och konstverk. En föregångare till Disneyland alltså. I Rom bygger han det fantastiska Panteon, som står än idag. I Skottland låter han bygga en mur som står än idag.

138: Antonius Pius blir kejsare och regerar under ganska fredliga år.

161: Marcus Aurelius blir kejsare. Han tar personligen befälet över långvariga strider mot hotande germaner vid Donau. Han är en filosof vars dagböcker (Meditationer) finns bevarade. Hans visdomsord finns i mängd, på webben t ex.

180: Commodus blir kejsare. Son till Marcus Aurelius, mest intresserad av att glassa i Rom och förgudliga sig själv. Denne unge äcklige tyrann mördas 192.

192: Septimus Severus, soldat från Afrika, blir kejsare.

211: Då Severus dör tar de två sönerna över men de kan givetvis inte samsas. Caracalla vinner kampen och blir kejsare. År 212 låter Caracalla flertalet fria män i hela imperiet automatiskt bli romerska medborgare. Han bygger stora termer i Rom.

235: Caracalla dör. Nu börjar en orolig tid. Under de följande 50 åren skiftar makten i Rom mellan olika soldatkejsare, nästan lika ofta som italienska regeringar på 1900-talet. Riket hotas av germaner och perser.

År 260 lyckas kejsar Gallienus stoppa allemanerna utanför Milano.

År 270 lyckas kejsar Aurelianus med knapp nöd rädda Italien och Rom från att erövras. Han låter bygga en mur runt Rom som delvis finns kvar än idag.

Under 200-talet ökar delningen gradvis mellan de latinsktalande västra delarna och de grekisktalande östra delarna av riket.

(Montgomery, Freeman kap 22, 23, 26; Biers)

284: Den tidigare militären Diocletianus tar bort de sista yttre formerna från republikens tid. Denna sista tid kallas för dominatet. Rom är fortfarande säte för senaten men regeringen följer med där kejsaren råkar befinna sig. Han delar upp regerandet med tre andra (tetrarki) och växlar mellan sätena Nicomedia, Trier, Milano och Sirmium. Han delar även administrativt upp riket i Östrom och Västrom. Under kejsaren ska hela tiden två ”kronprinsar” finnas utsedda, tillsatta enbart på meriter. Inflation leder till att Diocletianus försöker införa prisstopp, som givetvis misslyckas. Han bygger även termer i Rom. Kejsaren abdikerar 305 och bosätter sig i sitt palats i Split.

312: Efter maktstrider blir Konstantin ny kejsare. År 330 blir Konstantinopel, nytt namn på för den gamla staden Bysantium, blir hemvist för kejsaren och romersk huvudstad. Delar av en jättestaty med Konstantin finns bevarade i Rom.

337: Konstantin dör och riket delas upp mellan de tre (kristna) sönerna. Givetvis blir bröderna osams. År 351 strider två av dem mot varandra vid Mursa och de två stora romerska arméerna nästan förintas på kuppen. Därefter börjar alemannerna att plundra Gallien och ingen kan stoppa dem.

364: Efter maktstrider blir Valentianus vald till kejsare av armén. Han behåller makten till 375, stärker riket och slår tillbaka revolter i Britannien och Afrika.

378: Romerska armén besegras av goterna vid Adrianopel. Goterna får Trakien och det blir fred.

(Montgomery, Freeman kap 26, 28, Cameron)

395: Kejsar Teodosius dör och efterlämnar 2 söner. Dessa delar upp imperiet. Därmed är Östrom självständigt och rikets brytning total. Västrom går långsamt under medan Östrom förblir intakt ett par sekel till.

Alarik är goternas härskare och hotar romarna.

410: Romerska armén lämnar Britannien. Alarik belägrar och erövrar Rom. Kyrkofadern Augustinus tycker att detta var Guds straff för romarnas dåliga leverne.

439: Vandaler tar Kartago

451: Hunnerna invaderar Gallien

453: Hunnernas ledare Attila dör

455: Rom plundras av vandalen Gieserik

476: Siste kejsaren i Rom avsätts av barbarer. Därmed faller Västrom.

493-526: Teodorik och hans 100 000 Östgoter härskar från Ravenna över Italiens 4 miljoner romare. Stabilitet råder och romerska traditioner respekteras.

(Montgomery, Freeman kap 29, Cameron)

Justinianus är bysantisk kejsare 527-565. Huvudstaden är Konstantinopel och språket är grekiska. Det råder nu redan 1000 års obruten kontinuitet både från hellenismen och det romerska riket. Justinianus är själv en latinsktalande romare och sammanställer alla romerska lagar. Den romerska rätten finns sammanfattad i Corpus juris civilis från 529-534. I Konstantinopel byggs Sofiakyrkan, som står än idag.

536: Enormt vulkanutbrott i Centralamerika sprider aska, förmörkar solen, skapar hungersnöd och reducerar hela jordens befolkning.

537: Östgoter belägrar Rom och skär av alla akvedukter till staden. De reparerades aldrig.

540: Perser plundrar Antioch.

Under 600-talet försvinner Egypten och Levant från det bysantinska Östrom efter persiska och arabiska invasioner. I västra Europa hejdas den arabiska invasionen år 732 av Karl Martel i slaget vid Tours utanför Poitiers, vilket ledde till att större delen av Europa stannade utanför islam.

1453: Konstantinopel erövras av turkarna. Romarriket är slut men den grekiska folkgruppen lever kvar med sina kristna traditioner fram till 1920.

(Montgomery, Freeman kap 30, Cameron)

Två konsuler och en pretor står i toppen, valda ett år i taget och med långtgående befogenheter.

Senaten består av 300 senatorer valda på livstid. Senaten har i praktiken störst makt. Sammanträder i curian. En konsul har efter fullgjord tjänst, chans att bli senator. Under slutet av republiken kunde anhängare av traditionell ordning med en stark senat kalla sig optimates. Dessa kunde utmanas av populister som kunde kalla sig populares.

Tio folktribuner väljs ett år i taget för att representera folket. De har vetorätt.

Comitia tributa är en folkförsamling, ett forum för representanter för respektive tribus, dvs folkbokföringsenhet. Mötena kallades consilium plebis.

Fyra (senare åtta) questorer väljs ett år i taget av comitia tributa. De ansvarar för lag & ordning, livsmedelsdistribution och folkfester.

Comitia centuriata är ett forum för alla medborgare, men rösterna vägs efter förmögenhet. Den förlorade sin betydelse under slutet av republiken.

Övriga befattningshavare är edilen (ansvarig för spel & festivaler) och översteprästen pontifex maximus.

En diktator kunde tillsättas för max 6 månader i krisläge.

Kortfattat: Teoretiskt skulle makten delas mellan konsulerna, senaten och folket. I praktiken hade den rika adeln (patricierna) makten och statsskicket kan betecknas som aristokrati.

Detta beskrivs av bl a av den grekiske historikern Polybos c 150 f Kr.

(Montgomery)

Någon gång under republikens tid skrivs den fantasifulla legenden ned om tvillingarna Romulus och Remus. Dessa skulle ha diats av en varghona och uppfostrats av herdar. Sedan slår Romulus ihjäl sin bror och grundar staden Rom år 753! Tro't den som vill.

Enligt en annan legend grundades Rom som en koloni till den numera förstörda staden Alba Longa.

(Freeman kap 18)

Den grekiske historikern Polybos c 150 f Kr.

Livius (59 fKr-17 e Kr), historieskrivare

Plutarkos (c 46 - c 120 e Kr) verksam i Rom

Appianos, grekisk historiker verksam ungefär samtidigt som Plutarkos

Tacitus (c 55-120), historiker, skrev Germania, Annales och Historiae. Olika verk hittas enkelt via www.yahoo.com 

Charles Freeman: Egypt, Greece and Rome (Oxford 1996)

PG Gierow & L Sjöstedt: Antiken (Studentlitteratur 1978)

Hugo Montgomery: Medelhavsvärldens historia till omkring 400 e.Kr. (Esselte 1978)

Charlotte Wikander & Örjan Wikander: Etruskerna (Malmö muséer 1987)

William R. Biers: Art Artefacts and Chronology in Classical Archaeology (Routledge 1992)

Averil Cameron: The Mediterranean World in late Antiquity AD 395-600 (Routledge 1993)

Lästips:

Maja Lundgren: Pompeji (Bonniers 2001)

Länk:

Tabula Peutingeriana, karta från 300-talet

Detta är en uppsats till kursen Antikens kultur och samhällsliv, vid Stockholms universitet.