(skrivet maj 1997) Lösning på Palmemordet?Om inte Palmemordet blir löst snart kommer det att förbli ett olöst mysterium generationer framåt, kanske århundraden. Med diverse mytbildning och allt vildare konspirationsteorier. Om det får gå tio år till, så talas det väl om att det var varelser från rymden som tog med sig Palme. Det vore synd. Advokat Pelle SvenssonVåren 1997 presenterade advokat Pelle Svensson uppgifter om att mordet skulle ha planerats av ”bombmannen” Lars Tingström och Christer Pettersson. Jag anser att är en möjlig lösning, som bör prövas. Enligt dessa uppgifter kan mordvapnet ligga på botten av Klara sjö, nära en av broarna. Eftersom det förmodligen var is på sjön i februari 1986, kan vapnet ha drivit en okänd sträcka innan det sjönk. Det lär även ha skett bottenarbeten på platsen, men chansen finns att vapnet är där. Enligt pressmeddelande 970430, har chefsåklagare Jan Danielsson beslutat att inte beordra dykningar på platsen. Skälet till beslutet framgår inte av notisen. Undersök botten!Jag anser att man bör undersöka botten. Exempelvis 50 m motströms och 150 m medströms från den bro som man tror det är frågan om. Om inte annat, så bör framtida mytbildning stävjas genom att man gör ett försök. Rent tekniskt är en undersökning inte svår. Jag ser två enkla lösningar: dykare eller muddring / slamsugning. DykningOm man ska dyka, kan man arbeta med sökrutor om 25 x 25 meter. Eftersom kanalen är ca 50 m bred, behövs det totalt 16 sådana rutor för mitt förslag. En fördel med sökruta, är att det fungerar även när sikten är noll. Om botten är så lös att den fasta botten ligger under ett tjockt lager dallrande slam, kan man simma genom slammet. Själva sökningen går till så att dykaren följer en lina, som successivt flyttas. Om sikten är noll, känner man sig fram med armarna utsträckta. Dykaren har ständig telefonkontakt med ytan. Eftersom det gäller ett litet föremål i usel sikt, kan dykaren eventuellt använda en metalldetektor, t ex protonmagnetometer, som bara ger utslag på järn. Tyvärr finns det ganska mycket järnskrot på den aktuella platsen. En rutsökning bör kunna genomföras av ett fåtal dykare på några dagar, dvs relativt billigt. Nackdelen med rutsökning är risken att man ändå missar detta lilla föremål i mörkret och slammet. Men det kan vara värt ett försök. Muddring / SlamsugningMuddring går till så att ett mudderverk gräver upp bottenslam på en pråm. Detta slam måste sedan spolas och passera nätliknande galler innan det släpps ut någon annan stans. Slamsugning går till så att man håller ett rör från ytan till botten. På botten finns en dykare som via en slang leder in luft som bubblar upp. Det skapar ett sug som drar med sig löst slam och småföremål upp på pråmen. Där passerar det omedelbart ett galler, innan övrigt slam och vatten åker ned i sjön igen. En slamsug är kanske inte stark nog att suga upp ett tungt vapen, därför kan muddring vara att föredra. En fördel med muddring eller slamsugning är att en pistol eller revolver omöjligen kan slinka förbi sållet. En eventuell fördel är att man samtidigt kan rensa botten från giftiga kreosoter och annat skräp. SlutsatsJag förordar muddring eller slamsugning. Då har man antagligen större chans att lyckas, jämfört med rutsökning. BelöningJag har här presenterat ett enkelt och konkret förslag. Genomförs det framgångsrikt, så gör jag även anspråk på en del av den utlovade belöningen. Om det genomförs med slamsugning eller muddring, ska i så fall min kamrat Peter Lögdberg ha en del, för det var hans idé. Om botten inte undersöks, riskerar platsen att bli ett populärt mål för sportdykare, som vill hitta mordvapnet. Detta innebär olycksrisk, med tanke på båttrafiken under sommarhalvåret. Per Åkesson, maj 1997 I maj -97 sände jag en kopia av texten till bl a advokat Pelle Svensson,
EpilogP.Å.
publicerad i Legatus Mensae 4/97, foto: Joakim Hallman |
