År tvåtusen eller tjugohundra?

Av Ahrvid Engholm (1996)

Klockan tickar och vi närmar oss nu snabbt... tvåtusentalet? Eller skall det heta ”tjugohundratalet”?

För några år sedan utgick påbud om att vi inte skulle säga tvåtusentalet. Vi skulle säga ”tjugohundratalet”, en konstruktion som dittills varit okänd i vardagsspråket.

Mekanismen för hur språkpåbud etableras är – som en del kanske vet? – att en språknämnd först fattar ett beslut. Det finns flera språknämnder, som Svenska språknämnden, tekniska språknämnder, språkgrupper på mediaföretag, etc.

Språknämndens beslut går sedan ut som rekommendation i interna språknyhetsbrev, framför allt på mediaföretag. När påbudet börjar användas i media blir den proklamativa normen snabbt etablerad. Störst betydelse har de olika kanalerna hos Sveriges Radio, som har makt att ändra språkbruket praktiskt taget över en natt.

Jag känner mig ibland olustig inför att vårt språk skall bestämmas uppifrån av byråkrater. Språket formar vårt tänkande, så den som försöker styra vårt språk försöker också styra hur vi tänker. Ibland är vi inte långt ifrån George Orwells ”nyspråk”. Vi får ”lokalvårdare” istället för städerska/städare. ”Föryngringsyta” istället för kalhygge. O.s.v.

”Tjugohundratalet” är en nykonstruktion som lanserats på det sätt jag skildrade ovan. Av en rad skäl känner jag mig inte alls trakterad av något ”tjugohundratal”:

  1. Det anförs att uttrycket tvåtusentalet är missvisande, då det skulle peka på åren 2000-2999. Men varför skulle språket behöva en logik som skulle tvinga fram ett särskilt ord för åren 2000-2099? Vi säger i dagligt tal tusentalet, och menar då 1000-1099. Vi kan även säga tusentalet, och mena 1000-1999, för det kommer att framgå av sammanhanget vilken av de två tolkningarna vi avser. Att språket faktiskt tål att vara ologiskt ger bland annat möjligheter för språkligt konstnärskap. Vi är tillräckligt begåvade för att klara avvikelser från påtvingad logik.

  2. Tvåtusentalet är redan etablerat i vardagsspråket, och det sedan mycket länge. Nyligen såg jag ett filminslag från SF-Journalen på 40-talet (inte 1840! 1940 ligger närmast, och vi klarar tolkningen!), där modeskapare i Stockholm hade en utställning om vilka kläder de trodde vi skulle bära på tvåtusentalet. Vi känner alla till Kubricks film ”År tvåtusenett – ett rymdäventyr”. Fram till att kungörelsen om ”tjugohundratalet” spreds var tvåtusentalet det uttryck alla använde.

  3. Tvåtusen är faktiskt enklare att säga, då det har bara tre stavelser. ”Tjugohundra” har fyra stavelser. Framemot år 2100 kommer ”tjugoetthundra” att bli enklare att säga, och då kan jag föreställa mig att det vinner. Men vi kan säga tvåtusentalet, men tjugoetthundratalet (precis som vi säger tusentalet och elvahundratalet).

  4. Jag ser det som välgörande med en revolt mot den språkliga överhet som försöker styra oss genom att styra språket. Vi måste ta kontrollen över vårt eget språk, och inte låta byråkrater bestämma. Vilka har valt dessa byråkrater? Jag har aldrig fått någon röst-sedel för allmänna val till Svenska språknämnden. Kan vi i demokratisk ordning ändra deras beslut? Vi kan i alla fall göra en sak – revoltera, strunta i påbuden.

  5. Jag tycker att det är rätt trevligt med de visionära idéer som ligger i att tänka på ett tvåtusental. Vi behöver visioner och framåtanda. Vi går inte in i bara ett nytt århundrade – utan faktiskt in i ett nytt ÅRTUSENDE! Om man studerar den allt snabbare utvecklingen (inom t ex informationsteknologin) syns det uppenbart att vi vid nästa sekelskifte inte bara får ett nytt år. Vi går in i informationsålderns tidevarv, som med största sannolikhet kommer att prägla hela perioden 2000-2999. Skall vi låtsas som om detta inte händer, eller vad är meningen med ”tjugohundra”? Den som inte tycker att vi skall ha framtidstänkande kan ju hålla på att harva med det gråtrista, byråkratiska ”tjugohundratalet”. Det tänker inte jag göra.

Vi kanske kan bilda en liten klubb, Tvåtusenklubben, med syfte att bibehålla benämningen tvåtusentalet som namn på – framtiden.


Ahrvid Engholm,

datajournalist och redaktör för Science Fiction-Journalen

Artikeln tidigare publicerad i Legatus Mensae 1/96

Om du har Java, kan du se klockan till höger som kommer från Nizze's Java homepage.


Åter till Per Åkessons sida

Till huvudsidan