När jag skriver detta, har de första ormbunkarna grott. De är för ögonblicket – slutet av januari 2001 - endast någon centimeter höga och mycket kan hända innan de skall planteras ut i trädgården. Jag skall försöka berätta om mina bekymmer och glädjeämnen när det gäller de små - mycket små - liven. Bland annat kan det blir spännande att se om de sporer jag sått av en gafflad form av majbräken, kommer att resultera i helt vanliga majbräken eller om jag får några roliga, gafflade former. För närvarande kan man inte se några tecken på detta än.

Lite botanik

Ormbunkar tillhör den grupp av växter som kallas kryptogamer. Denna grupp innefattar även t.ex. mossor och lummer. Befruktningen hos 'vanliga' växter, fanerogamerna, sker under blomningen genom pollinering som sköts av insekter eller vind. Fröna som vi skördar innehåller ett embryo, som efter sådd - om vi har tur - utvecklas till en växt. Sporer däremot är inte befruktade och innehåller således inte något embryo. Befruktningen sker i steget efter sporbildningen och långt ifrån moderplantan, t.ex. i en frökruka hemma hos familjen Kindlund.

Att samla sporer

	Jag vet inte än när olika sporer bäst skördas. Från majbräken och svartbräken skördade jag i början av oktober och det fungerade bra. När man skördar, tar man från småbräken ett ormbunksblad, från större ormbunkar endast del av bladet och lägger bladdelen i ett vikt pappersark, som man försett redan tidigare med ormbunkens namn. Se till att det finns sporgömmor på undersidan av bladet! De flesta ormbunkarna har nämligen både fertila och sterila blad. Uppifrån ser de likadana ut. Men det finns även ormbunkar som har blad som ombildats till särskilda sporstånd, sporofyll. Bland annat bär den välkända strutsbräken sina sporer i sporofyll
Vik gärna bladet så att sporerna inte kan ramla ut!		Beroende av hur mogna sporerna var vid skörden, finns efter några dagar/veckor en 'skuggbild' av ormbunksbladet på pappret. Detta är sporerna. Och nu kan det roliga börja!

När det gäller sådden, kan man uppenbarligen göra det hur komplicerat som helst, blanda ihop mystiska odlingsmedier och trixa på både det ena och det andra sättet. För ögonblicket har jag känslan att det tiilhör någon ritual som folk tillämpar för att göra det hela märkvärdigare än det är. Men det är också möjligt, att jag längre fram kommer att få bakslag som visar att dessa magiska ceremonier behövs.
Det som jag skaffade mig var 1)vanlig såjord, 2)torv, 3)små frysburkar av plast (engångsvarianten) och frysetiketter.
STERILITET ÄR A OCH O NÄR MAN VILL LYCKAS!

Såjorden blandades med torv till en luftig mix och sattes - lagom fuktad - i bakugnen för sterilisering.Under tiden sattes namnetiketter på plastburkarna.

När den steriliserade jorden hade svalnat, fylldes den med sked i plastburkarna.

Locken sattes på samtliga burkar, förutom en. Sporer är lätta och flyger gärna in i icke avsedd burk! Sedan sprids sporerna direkt ur pappret på såjorden. Sätt på locket och ställ burken ljus och varmt. Undvik dock under alla omständigheter direkt solljus!

Burkarna bör kontrolleras regelbundet. Observera att jorden skall vara riktigt fuktig och det skall finnas kondens i burken. Är den någorlunda steril blir det inte mögel och annat obehag. Är det inte fuktigt nog, spreja försiktigt med blomsprutan.

Förgrodd	Efter några veckor börjar såjorden att få ett grönt skimmer. Det ser ut som mossa . För att följa förloppet på 'nära håll', bör man ha en lupp. Först efter ytterligare ett antal veckor kan man urskilja den så kallade förgrodden, prothallium. Hos de flesta ormbunkarna ser den ut som levermossa. Hos exempelvis krusbräken liknar den däremot vanlig mossa. Förgroddarna har könsorgan och sköter befruktningen. Vill man ha hybrider, bör man således blanda sporer från olika arter i en och samma burk. 'Dagbok': 20 Januari 2001:
Unga plantor Majbräkenplanta i mitten av februari (ca 1,5 x naturlig storlek)	Circa 6-8 veckor efter det förgrodden har kommit fram, är det så dags för triumfens ögonblick: de första plantorna är framme!   För närvarande har hos mig grott: Majbräken (Athyrium filix-femina) Svartbräken (Asplenium trichomanes) samt Hällebräken (Woodsia ilvensis) Men det återstår en hel rad med burkar, som såtts senare. Endast förra veckan fick jag sporer till 18 olika ormbunkar, som samlats in i Yunnan och Tibet. 15 februari 2001: Nu har det grott även: Krusbräken (Cryptogramma crispa) Glansbräken (Asplenium adiantum nigrum) Finbräken ( Cystopteris fragilis) och Hjorttunga (Phyllitis scolopendrium syn Asplenium s.) Och i den första av de 18 'kinesiska' burkerna syns sedan några dagar de första tecken på förgroddar. Under tiden har jag förstås samlat en del erfarenheter - både positiva och negativa: o Jag hade burkarna stående nära elementet. Det tyckte framförallt krusbräkensådden inte om. En stor del av förgroddarna dog och jag höll på att förlora sådden. Inte heller sådden av svartbräken var alldeles lycklig. Men när jag flyttade alla burkar en bit ifrån elementet, hämtade bägge arterna sig och har sedan dess utvecklats väl. o Trots att jag tyckte att jag hade varit försiktig vid sådden, började plantor av majbräken dyka upp i en del av de andra burkarna. Nästa gång kommer jag bara att så en art i taget. o Givetvis har jag sått alldeles för tätt och jag kommer att ha ett digert omplanteringsprogram framför mig. o Alla hade varnat mig för hur långsamt fröplantorna kommer att utvecklas. På den punkten är jag positivt överraskad. Plantorna av majbräken ser redan nu ut som kortvuxen persilja. Så jag har känslan, att de som varnade mig aldrig har sått Ramonda eller Saxifraga ur Kabschia-gruppen. Sammanfattningsvis: detta är fortfarande det roligaste jag gjort på länge. Underhållning varje dag!

Lista över sådder 2000/2001

• Asplenium adiantum-nigrum - glansbräken
• A. trichomanes - svarträken
• A. scolopendrium (syn Phyllitis sc.) - hjorttunga
• Athyrium filix-femina 'Multifidum' -majbräken
• Cryprogramma crispa - krusbräken
• Cystopteris fragilis - finbräken
• Dryopteris filix-mas 'Furcans' och 'Fluctuosa Cristata' -
• Woodsia glabella och W. ilvensis - hällebräken

Dessutom har jag sått 18 ormbunkar insamlade av Alaska Rock Garden Society i Kina (Yunnan och Tibet). Dessa arters identitet har jag i princip inte någon aning om. Men det finns flera arter som liknar Asplenium, en art som bör vara Woodsia, flera arter som ser ut som Adiantum och en art som kan vara Cryptogramma. Många av de europeiska ormbunksarterna finns även i Kina, så det är möjligt att det i flera fall inte rör sig om några nyheter.