Hannelotte.Kindlund@abc.se      Senaste uppdatering oktober 2008

Home Home Hem

Gallerier:

 Anemone etc  Andra Ranunculaceae Corydalis Gentianaceae  Meconopsis Primulaceae . Saxifraga
. Campanulaceae   ..Kommer snart:  Iris*  Ormbunkar*  Torvparti*  Stenparti*  Woodland*


Det stora äventyret

.

Detta är hybridbergvallmon,
Meconopsis 'Lingholm'

Sedan hösten 1999 har jag jobbat med massplantering av denna bergvallmon. Till att börja med var planerna mycket storslagna och jag tänkte plantera hela 2 000 kvadratmeter, dvs 6 000 plantor. Med ökande erfarenhet och tilltagande ålder insåg jag dock att jag ensam inte kunde sköta om en sådan areal.

När jag började, hade jag ingen erfarenhet av storskalig odling. Odlingen påbörjades inte bara för att åstadkomma drömmen av ett blått hav av blommande bergvallmo. Nej, idéen hade uppstått i samråd med en vän som arbetade åt ett fröföretag i Holland. Meconopsisfrön var då en stor bristvara och betalades utomordentligt bra.

Numera är tanken på fröförsäljning nedtonad. Frösättningen är under de allt varmare somrarna ofta ganska mager och inkomsterna har varit helt försumbara - och kommer så att förbli.

Så här skrev jag år 2000:

CÅren 1999-2000

I början var det en gammal äng mellan ån, som flyter bakom träden, och vårt sommarhus och trädgård

o

Vår gode granne, Birger, plöjde ängen hösten 1999 och harvade den våren därpå.  Första etappen gäller endast halva åkern, d v s omkring 1000 kvm

    Vännen Göran hjälpte i maj 2000 att sprida torv jämnt 30 cm tjock över den tunga leran. De tre högarna i bakgrunden är hästgödsel som min man Sören och mina söner sprider över raderna, när jag har rensat dem från rotogräs (vilket jobb!!)

 

Jag sådde plantorna hemma i Stockholm på balkongen. Men under maj månad flyttade jag dem till Övertänger.

I juni började jag skola ut plantorna i odlingskasetter, som på liten yta rymmer 100 plantor. Det var en mycket lyckad satsning. Rotsystemen utvecklades snabbt och efter ca en månad kunde planterna flyttas till 'barnkammeren' I några bäddar nära huset - barnkammaren- stod plantorna ytterligare ungefär en månad innan de flyttades till åkern De 600 plantor som flyttades ut i juli och augusti var kraftiga och friska. I många fall fanns redan flera bladrosetter. I barnkammaren väntar några hundra plantor till på utplantering nästa vår

 

Nu väntar jag på sommaren 2001 då huvuddelen av plantorna bör blomma för första gången. Under tiden är det nya frösådder, installationen av bevattningssystemet - sommaren 2000 behövdes inte något sådant! - och ogräsrensning, ogräsrensning, ogräsrensning..........

Hösten 2000

Så här skrev jag år 2001:

Våren 2001

Nästan alla 600 plantor - som jag satte ut sommaren år 2000 - har överlevt och ser starka och friska ut. Barn och barnbarn hjälper att förbereda planteringen av de 2 400 plantor som skall ut denna sommar.

 

Sexåriga Maximilian, 12-åriga Gabriel och pappa Erik - min äldste - sprider ut hästgödsel i slutet av april

 

Men sedan.........


Medan jag var av olika skäl under flera veckor i Stockholm, slog svåra nattfroster till, det blåste hårt och solen brann på dagen. När jag återvände i månadsskiftet maj/juni var så gott som samtliga fröplantor döda och plantorna på åkern hade knappt några gröna blad kvar. Däremot bar de stora knoppar. Jag var förtvivlad och helt övertygad om, att knappt någon planta skulle komma att överleva.

Jag gödslade och vattnade, vattnade, vattnade. Inget regn kom och blåsten fortsatte. Dock gav vattningen resultat och efter någon vecka torde jag hoppas igen. Redan omkring den 15 juni började de första plantorna blomma. Blommorna var mycket stora men stod på grund av torkan på ovanligt korta stjälkar.

Juni 2001

Bland alla lysande blå blommor fanns två plantor med djupt violetta blommor. Den ena plantan dog efter blomningen utan att ens lämna några frön efter sig- Men den andra plantan växte sig kraftigt och hade på hösten minst fem bladrosetter. Denna planta, som jag efter mitt första barnbarn tänker kalla 'Gabriel Fiedler', kommer jag att föröka vegetativt (genom delning).

På kort stjälk sitter de stora blommorna

Lingholm

Gabriel Fiedler

 

Hösten/vintern 2001

Nu när hösten har kommit, kan jag dra facit efter detta andra år i min odling:
större delen av plantorna har överlevt både den kalla, torra våren och den långvariga hettan i juni/juli. Men jag har detta år inte kunnat utöka antalet plantor. De få fröplantorna som överlevde våren räckte precis för att ersätta de vuxna plantor som dog under våren och försommaren. Frösättningen har varit mycket dålig och frökvaliteten tycks vara sämre än förväntad. Detsamma gäller dock också de Meconopsis som jag odlar i trädgården och som under tidigare år burit mycket frön av utmärkt kvalitet. Så finns hoppet kvar. Trots alla bakslag kan konstateras att det går att odla bergvallmon på ett öppet fält till och med när väderförhållandena inte är idealiska.

I slutet av december 2001 står det redan ca 1 000 små fröplantor på min balkong och ytterligare ca 2 000 bör gror under vårvintern 2002. Samtidigt har jag i oktober 2001 för första gången sått på friland. Rapporter om hur denna frilandssådd har lyckats kommer under sommaren 2002.

 

Nya fröplantor i december 2001

Redan under år 2002 började min optimism dämpas och uppdateringen av denna projektsida kändes inte längre särskilt angelägen. Nedanstående texter skrevs således under hösten 2008.

Perioden 2002-2003

Ogräset tilltar hastigt och vallmoplantorna blir färre och färre. År 2003

Ogräs: Efter de första framgångarna började problemen. Det största problemet var ogräset. Åkern hade ju anlagts på en gammal äng och var omgiven av jordbruksmark med riklig förkomst av ogräs av ett slag, som man sällan har problem med i vanliga trädgårdar. Störst var problemet med åkerfräken. Fräkens rötter korsade inom kort hela arealen på 40-50 cm djup. Jag lade ned minst 100 arbetstimmar per år för att få upp rötterna - men alltid fanns det tillräckliga rester kvar av rotsystemen för att effekten av detta tunga arbete skulle bli högst tillfälligt.

Utöver åkerfräken var det åkertistel som började breda ut sig. Rallarros med sina långa rotsystem, en mattbildande liten ängssyra, diverse eleka ärtväxter och den oändliga mängden ettårigt ogräs gjorde arbetsinsatsen helt enkelt orimligt.

Klimat: När jag började med projektet år 2000, regnade det hela sommaren. Klimatet var således näst intill idealiskt för skötseln av bergvallmon. Men sedan följde en lång rad heta, torra somrar med hårda vindar på försomrarna. Torkan och hettan gick hårt åt plantbeståndet. Bevattningen tycktes gynna åkerfräken mera än bervallmoplantorna. Det var inte bara extremt svårt att etablera nya plantor utan även de äldre plantorna vantrivdes och dog successivt.

Frösådder: Frösådderna fungerade inte lika bra som första året. Frosten tog de unga plantorna antingen redan på min balkong eller senare under våren i Övertänger. Frilandssådden fungerade inte heller. Fröna grodde men torkade bort eller frös ihjäl.

Problemen tilltog år för år och var under år 2003 så omfattande att jag var nära att ge upp. Men jag är envis och hade investerat så mycket pengar, prestige och jobb i detta projekt att jag beslöt mig att göra ett sista försök att komma till rätta med hindren. Ogräset var det helt dominerande problemet. Under hösten 2003 började jag evakuera de återstående plantorna till trädgården och började - bokstavligen - spika igen den tidigare uppodlade arealen (ca 600 kvadratmeter).

Över banor av ogräsväv som fästes med markspik, lade jag presenningar. Ogräsväv stänger ute ljuset men inte fukten. Presenningarna hindrar - åtminstone de första 1-2 åren - fukten från att tränga ned i marken.

 
Plantorna evakueras till en tillfällig bädd i trädgården
 
Åkern börjar spikas igen med ogräsväv

 

Perioden 2004-2008

Ogrästäckningen var tänkt att ligga kvar i två år. Vinterstormarna rev i början loss mycket av täckningen. Det räcker inte med att fästa presenningarna med stora stenar uatn man bör ha sandsäckar eller liknande. De senaste åren har jag lagt jordsäckar på presenningarna.

Hösten 2005 öppnade jag en första testrad. Ogräsrötterna - inkl rotsystemen från åkerfräken - hade långtgående försvunnit. Trots detta gjorde jag en mycket noggrann grävning vid vilken det kom mera lera i dagen än jag egentligen hade önskat mig. Därför förbättrade jag jorden runt planteringshålen med kogödsel och planteringsjord. Sedan återplanterade jag de första 50 plantorna.

Vintern 05/06 började jag så nya plantor. Jag hade investerat i ett litet ca två kvadratmeter stort växthus med värmematta. Termostaten ställdes in på 10 grader, som är den idealiska temperaturen för tillväxten av unga meconopsisplantor. Sådden och tillväxten av plantorna har sedan dess inte längre varit något problem.

 
Ett litet växthus med termostatreglerad värmematta är den optimala lösningen för meconopsisådd
 
Mitt i vintern växer här nya plantor på min inglasade balkong

Sommaren 2006 hade de utplanterade plantorna vuxit sig mycket kraftigt, men blommade endast obetydligt. Fem nya rader öppnades och återplanterades på hösten.

Sommaren 2007 blommade den första raden med ca 2000 enskilda blommor. Somliga plantor bar över 50 blommor. Övriga rader blommade endast sparsamt. Sommaren 2008 blommade däremot sex rader med sammanlagt nästan 10 000 blommor. Min dröm av ett ljusblå hav började bli verklighet.

Midsommardagen 2008 blommade åkern med nästan 10 000 blommor

 

Hösten 2008 öppnades ytterligare två rader, varmed jag nådde den västra delen av åkern. Som avslutning mot den planerade gräsremsan planterade jag Iris setosa, som nog kommer att vara tåligare mot ogräset, som kan förväntas vandra in från gräsmattan.

 
De enskilda plantorna är rejält stora
 
Hösten 2008 planterades ytterligare två rader

 

Planer för de närmaste åren

Nu, hösten 2008, upplever jag att den befintliga planteringen är stabil. Plantbeståndet börjar bli så tätt att utrymmet för ogräs begränsas. Trots detta måste jag även i framtiden lägga ned en hel del arbete för att stävja ogräset. Tilltagande ålder och avtagande ork sätter därför gränser för den framtida utbygnaden. Jag planerar att successivt öppna 5-6 rader till. Framförallt kommer jag dock att arbeta med omgivningen. Under sommaren 2008 påbörjade jag en väg upp till åkern, så att man inte längre behöver klättra uppför slänten. Ängen runt omkring slås några gånger per år av en snäll granne. Kanterna är på grund av ogrästäckningen dock svåra att slå. Detta måste lösas dels av estetiska skäl, dels för att stävja ogrässpridningen från dessa kanter. På den remsa gräsmatta, som redan under 2009 skall begränsa åkerns västra del, har jag tänkt placera två bänkar, så att jag och besökare kan slå oss ner och njuta i lugn och ro.

Gjorda erfarenheter

Ogräs

Det är mycket viktigt att förvissa sig om att det inte finns något rotogräs i marken innan man börjar planteringen. Gångarna bör täckas med ogräsväv, eftersom mycket av det nyetablerade ogräset släpas in av fötterna via gångarna.

Två års täckning med ogräsväv och presenning räcker för att bli av med det mesta rotogräset. Efterrensningen bör dock vara ytterst noggrann.

Rensning av nytt ogräs bör göras minst två gånger per år, gärna oftare, Särskilt viktigt är det att undvika att ogräs etablerar sig i omedelbar närhet av plantorna.

Jorden Jag började att plantera i torv uppblandad med hästgödsel. Efter omläggningen har torven dock uppblandats starkt med den underliggande, styva leran. Detta har visat sig snarast vara av fördel. Lerans vattenhållande egenskap har medfört att jag inte ens under de extremt heta och torra försommarveckorna 2008 behövde vattna. Förbättring av jorden i planteringsgroparna med kogödsel och/eller planteringsjord kan dock rekommenderas. Har man tillräckligt med bark, kan det vara av fördel att täcka bäddarna med ett skikt. Detta hindrar ogräset i viss mån och förbättra jordstrukturen.
Sådd

Meconopsis 'Lingholm' och M. betonicifolia gror mycket bra i rumstemperatur. Det tar ca tre veckor innan huvuddelen av plantorna har grott. Därefter måste de ovillkorligen flyttas till ett svalare ställe. För fortsatt framgång med sådden måste man förvissa sig om att ha en frostfri, ljus plats. Temperaturen bör under den första månaden efter groningen normalt inte överstiga 10-15 grader. Rotsystemet utvecklas inte i högre temperaturer och plantorna dör då mycket snabbt (den vanligaste orsaken till misslyckanden med sådden).

För att få en snabb utveckling av fröplantorna bör de omskolas så snart det första karaktärsbladet visar sig. Till hösten kan plantorna då i regel planteras ut på friland - dock inte på en solig åker!

Medan det inte är nödvändigt att plantera bervallmon i torv, så är torv helt överlägsen för sådden. Blanda inte upp torven med grov sand, perlit eller dylikt. Dessa grova korn kan hindra rötterna från att växa nedåt.

Plantering

Plantering på en skyddad plats i trädgården kan i regel ske när som helst, förutom kanske under de varmaste veckorna. Så kan dock inte ske på en solig åker eller på mindre lämplig plats i trädgården.. Där bör plantering ske direkt efter snösmältningen eller ändå bättre i slutet av augusti/början av september när höstregnen har börjat.

De första åren satte jag plantorna ut på åkern ett år efter sådden. Numera väntar jag två år. Då har plantornas rotsystem vuxit till sig och det finns alltid ett flertal bladrosetter. Detta garanterar en bra tillväxt och överlevnad. Den enskilda bladrosetten dör efter blomning. Nya bladrosetter bildas under augusti/september om förhållanden är någorlunda tillfredsställande, dvs tillräcklig fukt och näring finns tillgänglig.

Jag har funnit att plantorna oftast inte gillar delning. Så numera delar jag plantorna bara om det är absolut nödvändigt.

Gödning Gödning är särskilt viktig när plantorna fortfarande är unga. Därefter tycks det inte längre vara så noga. En rejäl gödning på våren med Algomin eller benmjöl skadar dock inte.