Sveriges Släktforskarförbunds namnlista.
Detta är del 2 av Sveriges Släktforskarförbunds namnlista, som publicerades i förbundets årsbok 1995.
Del 1: introduktion
Del 3: kvinnonamn
Mansnamn
- Abel / hebreiskt
- Abraham / hebreiskt
- Adam / hebreiskt
- Adolf / tyskt
- Adrian / av latinets Adrianus
- Albert / tyskt; jfr Albrekt
- Albrekt / sidoform till Albert
- Albin / av latinets Albinus
- Alexander / grekiskt; jfr Sander
- Alexius / latinsk form av ett grekiskt namn
- Alf / nordiskt; vanligast i Bohuslän och Dalsland, ibland i formen Ahl
- Alfred / engelskt
- Algot / nordiskt; vanligast i Götaland
- Alrik / nordiskt
- Alvaster / fornsvenskt (möjligen av äldre Arnfast; jfr Arvast); förekom i Östergötland
- Amadeus / latinskt
- Amandus / latinskt
- Ambjörn / nordiskt; vanligast i Västsverige
- Ambrosius / romerskt av grekiskt ursprung
- Amund / nordiskt
- Ananias / hebreiskt; förekom i Södermanland
- Anders / svensk form av Andreas; mycket vanligt i hela Sverige
- Andor / nordiskt; vanligast i Västsverige
- Andreas / grekiskt; jfr Anders
- Anifas / okänt ursprung; förekom i Medelpad och på Åland på 1700-talet
- Anselm / tyskt
- Anton / tysk kortform för latinets Antonius
- Anund / nordiskt; dialektala former: Åne, Åner
- Arent / lågtysk form av Arnold
- Arne / nordiskt; förekom i västra och norra Sverige
- Arnfinn / fornnordiskt; förekom i Jämtland
- Arnold / tyskt; jfr Arent
- Aron / hebreiskt
- Artur / engelskt av keltiskt ursprung
- Arvast / fornsvenskt (av äldre Arnfast); förekom i Skåne
- Arvid / nordiskt
- Asbjörn / fornsvenskt
- Asgärd / fornsvenskt
- Asmund / nordiskt; vanligast i Skåne och Västsverige
- Assar / nordiskt (danskt och svenskt); vanligast i Skåne; jfr Sasser
- Atte / nordiskt (ursprungligen smekform för Algot, Arvast); vanligast i Värmland
- August / av latinets Augustus, en avledning av Augustinus
- Augustin / av latinets Augustinus
- Axel / nordisk form av bibliska Absalon
- Baltsar / babyloniskt
- Bartold / tysk ombildning av apostelnamnet Bartolomeus
- Bastian / kortform för Sebastian; förekom i Skåne
- Bengt / svensk form av latinets Benedictus
- Benjamin / hebreiskt
- Bernhard / tyskt; jfr Bernt
- Bernt / lågtysk form av Bernhard
- Bertil / tyskt
- Bertram / tyskt
- Birger / nordiskt; förekom bland allmogen i många former: Berge, Beriel, Birgel, Böril jämte Börje
- Björn / nordiskt
- Blasius / latinskt
- Bo / nordiskt
- Bonde / nordiskt; vanligast i Skåne och Småland
- Botel / skånsk och gotländsk form av Botolf, ibland stavat Båtel
- Botolf / ursprungligen fornengelskt; vanligast i Svealand och på Gotland
- Botvid / nordiskt; vanligt i östra Götaland och på Gotland
- Brage / nordiskt
- Brodde / fornnordiskt; vanligt i Jämtland, Småland och Skåne
- Bror / nordiskt, av äldre Broder; förekom i Småland och Skåne
- Bruno / forntyskt
- Bryngel / dialektal form av Brynolf; vanligast i Västsverige Brynolf / nordiskt; under medeltiden populärt i Skara stift
- Brynte / smekform för Brynjulf och Brynolf; mest använt i Västsverige
- Bård / fornsvenskt (av äldre Bardh); förekom i Norrland och Dalsland (dialektalt stavat Båhl)
- Börje / yngre form av Birger
- C- / se K-
- Dan / kan ha olika ursprung: dels fornsvenskt, dels hebreiskt och dels en kortform för Daniel; förekom i Östergötland
- Daniel / hebreiskt; jfr Dan
- David / hebreiskt
- Detlof / tyskt
- Didrik / tyskt; förekommer emellanåt stavat Tidrik
- Dionysius / helgonnamn av grekiskt ursprung
- Djur / möjligen en variant av Gjord; förekom i Småland och Blekinge
- Dominikus / latinskt
- Ebbe / nordiskt; smekform för Esbjörn och Ärnbjörn
- Eberhard / tyskt
- Eckard / sidofirm till Eggert
- Edgar / engelskt
- Edmund / engelskt
- Edvard / engelskt
- Edvin / engelskt
- Efraim / hebreiskt
- Eggert / tyskt; jfr Eckard
- Egidius / helgonnamn av grekiskt ursprung; jfr Gilius, Gillis, Ilian
- Egil / västnordiskt
- Einar / nordiskt
- Ejlert / tyskt
- Elf / fornsvenskt (av äldre Elif; jfr Elver); förekom i Östergötland
- Elias / hebreiskt (bibliskt)
- Elling / variant av Erling; vanligt i Härjedalen
- Elof / nordiskt (av äldre Elef); vanligast i Värmland
- Elver / nordiskt (troligen av ett äldre Elif; jfr Elf); förekom i Småland
- Emanuel / hebreiskt
- Embrikt / dialektal form av Engelbrekt
- Emil / fransk form av latinets Æmilius
- Enar / nordiskt; vanligast i Jämtland och Värmland
- Enevald / sannolikt ursprungligen forntyskt
- Engelbert / tyskt; variant av Engelbrekt
- Engelbrekt / tyskt; vanligt i Dalarna och södra Norrland; jfr Embrikt
- Enok / hebreiskt (bibliskt)
- Erasmus / äldre variant av Rasmus
- Erengisle / tyskt; vanligt i Småland
- Erhard / tyskt
- Erik / nordiskt; mycket vanligt i hela Sverige
- Erland / nordiskt
- Erling / nordiskt
- Ernfrid / tyskt
- Ernst / tyskt
- Esaias / grekiskt form av ett hebreiskt namn
- Esbjörn / nordiskt; vanligt i Jämtland och Västsverige
- Eskil / nordiskt
- Eugen / fransk form av latinets Eugenius, ursprungligen ett grekiskt namn
- Evald / tyskt
- Evert / lågtysk form av Eberhard
- Fabian / av latinets Fabianus
- Fader / fornsvenskt
- Fajer / skånsk form av Fader
- Fale / fornsvenskt (av äldre Fardhe); vanligt i mellersta Norrland
- Faltin / variant av Valentin
- Farman / fornsvenskt
- Faste / fornnordiskt; vanligt i Jämtland
- Felix / latinskt
- Ferdinand / tyskt
- Filip / grekiskt
- Filpus / fornsvensk form av Filip
- Finnvid / fornsvenskt
- Folke / nordiskt; vanligt i Östergötland och Småland
- Frans / tysk form av latinets Fransiskus
- Fredrik / tyskt
- Frenne / yngre form av nordiska Frände; vanligast i Skåne, främst Göinge
- Fridolf / tyskt
- Fritjof / nordiskt
- Frits / tysk smekform av Friederich
- Frosten / variant av Frösten; vanligast i norra Skåne och norra Östergötland
- Frösten / fornsvenskt; förekom i södra Östergötland
- Gabriel / hebreiskt
- Gamaliel / hebreiskt; förekom i Östergötland på 1600-talet
- Gammal / fornsvenskt
- Georg / av latinets Georgius, ursprungligen grekiskt; jfr Jurgen och Jörgen
- Gerhard / tyskt
- Germund / nordiskt; vanligast i östra Götaland
- Gert / kortform av Gerhard
- Gertorn / fornsvenskt; vanligast i Sydsverige, ibland skrivet Gerton eller Hjerton
- Gideon / hebreiskt
- Gilbert / germanskt
- Gilius / latinskt, ombildning av helgonnamnet Egidius
- Gillis / svensk ombildning av franska Giles, latinets Gilius
- Gisle / fornsvenskt; vanligast i Skåne och Småland, ibland i formen Gissel
- Gjord / fornsvenskt; vanligast i Småland och mellersta Norrland i många olika varianter: Gjohl, Gjöl, Gjur, Jurd, Jord
- Gottfrid / tyskt
- Gotthard / tyskt
- Gottskalk / tyskt
- Gregers / svensk form av Gregorius
- Gregorius / latinsk form av ett grekiskt namn
- Grels / yngre form av Gregers; vanligast i Norrland och Finland
- Grim / nordiskt; förekom i Bohuslän
- Gude / kortform av namn med förleden Gud-; förekom i Bohuslän
- Gudmund / fornnordiskt
- Gullbrand / fornsvenskt; vanligast i Västsverige
- Gulle / smekform av Gullik (i äldre tider också för andra namn på Gud-, Gull-)
- Gullik / fornsvenskt (av äldre Gudhlek); vanligast i mellersta Norrland
- Gumme / smekform för Gudmund; vanligast i östra Småland och på Öland
- Gunbjörn / nordiskt; förekom i Härjedalen
- Gunnar / nordiskt
- Gustav / svenskt
- Guttorm / fornnordiskt; vanligast i Härjedalen och Bohuslän
- Gälar / fornsvenskt (av äldre Gärdar); förekom i Svealand
- Göran / yngre form av Örjan
- Götar / nordiskt; vanligast i Västergötland och Bohuslän
- Göte / nordiskt
- Habord / svensk form av Hagbard; vanligast i Mellansverige, ibland stavat Habbol, Habor
- Hakvin / av latinets Haquinus (= Håkan)
- Halle / kortform för namn på Hal- och smekform för Harald; förekom på Gotland
- Halsten / nordiskt; vanligast i Värmland
- Halvard / nordiskt; vanligast i västra och norra Sverige (särskilt Västerdalarna) och på Gotland; jfr Halvor
- Halvor / norsk form av Halvard; vanligast i norra Bohuslän
- Hammen / nordiskt (av äldre Hamund); förekom i Skåne
- Hans / ursprungligen tysk kortform av Johannes
- Harald / nordiskt
- Hartman / smekform för Hartvig
- Hartvig / tyskt; jfr Hartman
- Helge / nordiskt; vanligast i Västsverige och Norrland i dialektala varianter som Helle, Hälje, etc
- Helmer / tyskt
- Hemming / nordiskt
- Henning / tyskt
- Henrik / tyskt; förekommer i många former: Hendrik, Hindrik, Hinder, etc
- Herbert / tyskt
- Herlek / fornsvenskt
- Herlof / fornsvenskt
- Herman / tyskt
- Hermod / nordiskt; förekom i Skåne
- Herse / sannolikt en smekform för fornsvenska Hersten; förekom i Norrland
- Hieronymus / grekiskt
- Hildebrand / tyskt; vanligast i norra Östergötland
- Holger / variant av Holmger; vanligast i Sydsverige
- Holmger / nordiskt; förekom i flera varianter: Holger, Homger, Honger, Hollinger, Holing
- Holsten / nordiskt (av äldre Holmsten); vanligast i Östergötland och Bergslagen
- Holvaster / nordiskt (av äldre Holmfast); förekom på Södertörn
- Hubert / tyskt
- Hugo / tyskt
- Håkan / nordiskt
- Ilian / svensk form av tyska Gilgen, Ilgen, ombildning av Egidius; jfr Gilius och Gillis
- Inge / nordiskt; vanligast i Östergötland
- Ingel / nordiskt; yngre form för Ingjald och Ingolf
- Ingeman / skånsk form av Ingemund
- Ingemar / nordiskt; vanligast i Medelpad
- Ingemund / nordiskt
- Ingevald / nordiskt
- Ingolf / nordiskt; vanligast i Östergötland
- Ingvar / nordiskt; vanligast i Skåne i former som Ingor och Inger
- Isak / bibliskt
- Isidor / grekiskt
- Israel / hebreiskt
- Ivar / nordiskt
- Jakob / hebreiskt; smekform: Jeppe
- Jan / smekform för Johan
- Jarl / nordiskt
- Jeppa / smekform för Jakob; varianter: Jeppe och Jep
- Jeremias / hebreiskt
- Jesper / dansk form av tyska Jasper (samma namn som Kasper)
- Joakim / hebreiskt
- Jockum / dansk och tysk form för Joakim
- Joel / hebreiskt
- Joen / kortformer för Jonas eller Johannes; vanligast på 1500- och 1600-talet
- Johan / svensk form av Johannes; mycket vanligt namn i hela Sverige; jfr Jan
- Johannes / grekisk form av ett ursprungligen hebreiskt namn; jfr Jan, Joen, Johan, Jöns
- Jon / i äldre tid en sidoform till Johan (Joan, Joen), på 1700-talet kortform för Jonas
- Jonas / hebreisk kortform av Johannes; vanligast i Skåne och Norrland
- Jonatan / hebreiskt
- Jordan / germanskt; förekom i Värmland
- Josef / hebreiskt
- Josias / hebreiskt
- Jost / variant av grekiska Joducus
- Julius / latinskt
- Jurgen / tysk form av Georg
- Justus / latinskt
- Järle / fornsvenskt
- Jöns / svensk form av Johannes; jfr Jösse
- Jörgen / dansk form av Georg
- Jösse / smekform för Jöns
- Karl / nordiskt
- Karsten / lågtysk form av Kristian; skrivs ibland Kasten
- Kasper / tysk sidoform till Jasper (Jesper), ursprungligen ett persiskt namn
- Kersten / [tj-] sannolikt en form av Kristian; förekom i Skåne
- Kettil / nordiskt; vanligast i Västergötland
- Kjell / yngre form av Kettil; vanligast i Jämtland och Skåne
- Kjellar / fornsvenskt; vanligast i Västergötland
- Kjellbjörn / fornsvenskt
- Kjellmund / fornsvenskt
- Kjellvast / fornsvenskt (av äldre Kjellfast)
- Klas / tysk kortform av Nikolaus
- Klemens / latinskt
- Klement / äldre sidoform till Klemens; vanligt i Norrland och länge ett populärt lapskt förnamn; variant: Klemet
- Knut / nordiskt
- Konrad / tyskt
- Konstantin / latinskt
- Kornelius / latinskt; vanligast i Västsverige och Skåne
- Kristen / sidoform till Kristian; vanligt i Bohuslän och Skåne
- Kristiern / äldre sidoform till Kristian
- Kristian / av latinets Christianus; jfr Kersten, Kristen, Kristiern
- Kristman / fornsvenskt
- Kristoffer / ursprungligen grekiskt
- Kurt / lågtysk form av Konrad
- Käll- / se Kjell-
- König / tyskt; vanligast i övre Norrland
- Lage / nordiskt; vanligast i Småland
- Lambert / tyskt
- Lars / svensk form av latinets Laurentius
- Laurens / liksom Lars från latinets Laurentius
- Lave / nydansk form av Lage; vanligast i Skåne
- Leander / grekiskt
- Lek / fornsvenskt; förekom i västra Värmland
- Lennart / lågtysk form av Leonhard
- Leonard / tyskt
- Lindorm / nordiskt
- Linnar / dialektal form av Lindorm; vanligast i Västergötland
- Linus / latinskt
- Lorens / tysk form av latinets Laurentius (= Lars)
- Ludvig / tyskt
- Lukas / grekiskt
- Lyder / tyskt
- Magnus / latinskt; jfr Måns
- Malkolm / keltiskt
- Malte / danskt (tyskt)
- Manne / fornsvenskt; förekom i Skåne; i senare tid också smekform för Emanuel, Manfred, etc
- Marius / latinskt
- Markus / latinskt
- Martin / av latinets Martinus
- Mats / svensk form av Mattias; mycket vanligt, särskilt östra Sverige
- Matteus / latinsk form av samma namn som Mattias
- Mattias / hebreiskt
- Maurits / av latinets Mauritius
- Melker / hebreiskt
- Mickel / svensk form av Mikael
- Mikael / hebreiskt
- Moses / bibliskt; vanligast i Norrland och bland judar
- Måns / svensk form av Magnus
- Mårten / svensk form av Martin; vanligast i Norrland och Skåne
- Nanne / fornsvenskt, kortform av Nannulf
- Napoleon / italienskt
- Natanael / hebreiskt
- Niklas / av äldre Nikolaus
- Nikodemus / grekiskt
- Nikolaus / grekiskt
- Nils / svensk form av Nikolaus; mycket vanligt i så gott som hela Sverige
- Njord / av omstritt ursprung
- Odert / tyskt
- Ola / skånsk och västsvensk form av Olof
- Olaus / latinsk form av Olof
- Ole / dansk-norsk form för Olof; vanligast i Bohuslän
- Oliver / franskt
- Olof / nordiskt; mycket vanligt i hela Sverige
- Ored / skånskt
- Orm / fornsvenskt
- Oskar / engelskt, sannolikt av keltiskt ursprung
- Ossian / keltiskt
- Otto / tyskt
- Ove / danskt (motsvarar svenska Åke); förekom i Skåne
- Patrik / engelskt
- Paul / tysk och fransk form av latinets Paulus, använd i Sverige sedan 1600-talet
- Peder / fornsvensk (och dansk) form av Petrus
- Per / svensk form av Petrus; mycket vanligt i hela Sverige
- Pet(t)er / nysvenska former av Petrus; varianterna Petter och Peter är dialektala skillnader
- Petrus / grekiskt
- Polykarpus / grekiskt-latinskt
- Pontus / grekiskt
- Pål / svensk form av Paul(us); vanligast i Jämtland och Skåne
- Påske / nordisk form av latinets Pascalis; vanligast i Bohuslän
- Påvel / svensk form av Paul(us)
- Rafael / hebreiskt
- Ragvald / nordiskt (av äldre Ragnvald); jfr Ral, Ravel
- Ral / kortform av Ragvald; förekom på Vikbolandet
- Ramund / fornsvenskt; vanligast i Östsverige
- Rasmus / grekiskt; vanligast på Gotland och i Bohuslän
- Ravel / kortform av Ragvald
- Reer / västsvensk variant av norska Reidar
- Reimund / tyskt
- Reineke / smekform för Reinhard
- Reinhard / tyskt; jfr Reineke
- Reinhold / tyskt; variant: Renholt
- Rikard / tyskt; vanligast i Jämtland, stundom stavat Rekard, Rekål
- Robert / tyskt
- Roger / engelskt
- Rol / kortform av Rolf eller Rolof
- Roland / tyskt
- Rolf / nordiskt (av äldre Rodulf och Rodlef) eller lågtyskt (av Rudolf)
- Rolof / lågtysk form av Rudolf
- Ruben / hebreiskt
- Rudolf / tyskt (av äldre Hrodulf)
- Rutger / tyskt
- Sakarias / hebreiskt
- Sakris / sidoform till Sakarias
- Salmund / nordisk form av Salomon
- Salomon / grekiskt form av ett hebreiskt namn
- Samson / hebreiskt; förekom i Jämtland och Blekinge
- Samuel / hebreiskt
- Sander / kortform till Alexander
- Sante / fornsvenskt kortnamn till Alesant (= Alexander) eller Finzant (= Vincent)
- Sasser / smekform för Assar, använd i Skåne
- Sebastian / grekiskt
- Seger / norrländsk form av Sigurd
- Segol / västsvensk form av Sigurd
- Set / hebreiskt
- Seved / nysvensk form av Sigvid
- Severin / latinskt
- Sibbe / fornsvensk smekform av Sigbjörn
- Siffer / äldre, dialektal sidoform till Sigfrid
- Sigbjörn / nordiskt; förekommer ofta i formen Sibbjörn
- Sigfrid / tyskt
- Sigge / smekform för namn på Sig-
- Sigleif / nordiskt; förekom på Gotland
- Sigmund / nordiskt
- Sigurd / nordiskt
- Sigvard / nordiskt (germanskt)
- Simon / grekiskt form av hebreiska Simeon
- Sivert / sidoform till Sigvard; vanligast i Bohuslän och Dalsland i många varianter: Sivar, Sivard, Siver
- Sixten / fornsvenskt, av äldre Sigsten
- Sjul / dialektal, främst norrländsk form av Sigurd
- Sjunne / fornsvenskt; vanligast i Skåne
- Sone / sidoform till Sune; vanligast i Skåne och Blekinge i olika varianter som Såne, Sånne, Söne
- Spjälle / smekform för fornsvenska Spjälbode; typiskt för Norrland
- Staffan / nordisk variant av latinets Stephanus
- Stefan / latinskt namn av grekiskt ursprung
- Stellan / ovisst ursprung
- Sten / nordiskt; vanligast i Norrland
- Stenkil / nordiskt; förekom i Skåne
- Strånge / nordiskt (möjligen danskt), av äldre Strange; förekom i Uppland (se Släkt och hävd 1969 sid. 247-248)
- Sture / svenskt
- Styrbjörn / fornsvenskt; ibland skrivet Storbjörn, Störbjörn
- Störje / yngre form av fornsvenska Styrger; förekom i Småland
- Sune / fornsvenskt; vanligast i östra och södra Götaland
- Svante / svensk kortform av vendiska Svantepolk
- Sven / nordiskt; mycket vanligt namn, särskilt i Syd- och Västsverige
- Sverker / svenskt
- Sverkil / variant av Sverker, vanligast i Hälsingland
- Sylvester / latinskt
- Sören / dansk form av latinets Severinus; vanligast i södra och västra Sverige
- Tage / nordiskt (danskt) namn; vanligast i Skåne
- Teodor / grekiskt
- Teofil / grekiskt
- Teus / kortform för Matteus
- Tideman / tyskt (smekform för Didrik); förekom i Norrland
- Tobias / grekisk form av ett hebreiskt namn
- Tol / dialektal form av Tord
- Tolf / fornsvenskt (av äldre Torulf)
- Tolle / fornsvensk smekform för Torlef; vanligast i Bohuslän
- Tomas / grekiskt
- Torbjörn / nordiskt; vanligast i Västsverige
- Tord / nordiskt (av ett äldre Thorfridh)
- Tore / nordiskt (av ett äldre Thorir)
- Torger / nordiskt; förkom i Bohuslän; jfr Törje
- Torkel / nordiskt (av äldre Torkettil)
- Torsten / nordiskt
- Torvald / nordiskt
- Toste / smekform för Torsten
- Tove / smeknamn för namn som Torvald och Torvid
- Troed / sidoform till Trued
- Tron / nordiskt; sentida variant av Trond, förekom i Härjedalen och Bohuslän
- Trotte / nordiskt; vanligast i Värend
- Trued / skånsk form av fornsvenska Torgot; jfr Troed
- Truls / skånsk kortform av fornsvenska Torgils
- Tulson / förekom i södra Småland och norra Skåne (Göinge)
- Ture / sidoform till Tore
- Tuve / sydsvensk sidoform till Tove
- Tyke / nordiskt (danskt)
- Tyko / latinisering av Tyke
- Tyres / dialektal form av fornsvenska Tyrgils (variant av Torgils)
- Tönnes / tyskt
- Töres / dialektal form av fornsvenska Tyrgils
- Törje / dialektal form av Torger
- Udd / fornsvenskt
- Ulf / fornsvenskt
- Ulrik / tyskt
- Une / fornsvenskt; vanligast i Norrland
- Uno / latinisering av Une
- Urban / latinskt
- Valdemar / ryskt
- Valentin / latinskt
- Valfrid / tyskt
- Valter / tyskt
- Vaste / kortform av fornsvenska namn på -vast (äldre -fast); vanligast i Östergötland
- Velam / variant av Vilhelm
- Ventsel / slavisk kortform av Wenceslaw
- Verner / tyskt
- Vernik / dimunitivform av Verner; förekom i Gästrikland
- Vibjörn / fornsvenskt; förekom i Östergötland
- Vidrik / tyskt
- Vifast / fornsvenskt; förekom i Hälsingland på 1500-talet
- Viktor / latinskt
- Vilhelm / tyskt
- Vilken / tyskt; förekom i Norrland
- Vincent / latinskt; förekom i Norrland och bland vallonska släkter
- Vollemar / variant av Valdemar; förekom i Göinge i Skåne
- Vollrat / tyskt
- Volmar / lågtysk form av Valdemar
- Volter / lågtysk form av Valter
- Ygge / yngre form av Ödger; förekom i Småland (Ydre)
- Ygger / yngre form av Ödger; förekom i Södermanland
- Yngve / nordiskt
- Z- / se S-
- Åbjörn / nordiskt; vanligast i Småland
- Åke / nordiskt; vanligast i södra och sydöstra Sverige
- Åsle / smekform för fornnordiska Aslak och Aslev; förekom i Småland
- Åsmund / nysvensk form av Asmund
- Åstrad / nordiskt; vanligast i Skåne
- Åsvid / fornsvenskt; förekom i Norrland på 1500-talet
- Ödger / fornsvenskt
- Ögge / yngre form av Ödger; förekom i Småland (Möre)
- Öjar / nordiskt; förekom i östra Götaland
- Önne / yngre form av fornsvenska Önd(er), som också förekom stavat Öne, Önde
- Önnert / ombildning av fornsvenska Önd(er)
- Örjan / fornsvensk form av lågtyska Jurian, Jurien, en sidoform till Georg; jfr Göran
- Östen / nordiskt; vanligast i Norrland
- Övid / nordiskt; vanligast i Östergötland
Fortsätt till del 3, kvinnonamn, eller gå till del 1, introduktion.