Arbetspassen
ombord på bärplansbåtarna tenderade att bli allt flera. Detta
på grund av att en del av maskinpersonalen på de övriga
skiften hade lite svårt med nykterheten. Resultatet blev att
jag allt oftare fick arbeta två skift efter varandra och jag
förstod snart att det i längden inte skulle hålla.
En dag fann jag en
annons i Sydsvenska Dagbladet där det stod, att man på
Landstingets Centrala Verkstadsskola i Lund sökte en lärare i
tekniska ämnen. Jag ringde upp rektorn på skolan och fick
jobbet omgående.
Min anställning kom
att innebära 42 timmars undervisning per vecka, men det
reagerade jag inte på ty jag var ju van från sjölivet att
arbeta 56 timmars vecka. I dag hade man storknat med den
undervisningstiden :-).
Jag undervisade i 11
klasser i 11 olika ämnen. Allt från fysik för radar- och
telemontörer till matte och el för elektriker och ritteknik
för polisaspiranter m m.
Skolan var av typen
inbyggd, dvs. eleverna bodde i härför avsedda lokaler på
skolan. Skolan hade också en egen styrelse.
Det var en
oförglömlig tid och bidrog säkert starkt till att jag
fortsatte på lärarbanan. Sammanhållningen och därmed
trivseln på skolan var mycket stor. Alla både elever och
lärare hade fri tillgång till verkstadslokalerna på skolan
under fritiden. Naturligtvis när det gällde eleverna, mot att
en lärare ställde upp som ansvarig för lokal och maskiner.
Arbetsveckan slutade
alltid på lördagen till lunch med att samtliga på skolan
samlades i matsalen, där det serverades nybakta frallor samt
choklad, te eller kaffe.