Min
första båt i handelsflottan var Svenska Amerikalinjens M/S
Laholm. Där mönstrade jag som skansuppassare akterut, men fick
efter gott arbete och tillika uppförande flytta som
mässuppassare midskepps. Där var möjligheter till mera
förtjänst i form av dricks m m. betydligt större :-).
Genom ett
fortsatt gott uppträdande och noggrant utfört arbete blev jag
speciellt god vän med 1:e maskinisten, 3:e styrmannen och
stewarten. Jag fick därför ofta följa med dem när de gjorde
sina pubrundor i land. 3:e styrmannen var dessutom en av de
starkaste människor jag mött. Han roade sig ofta med att
öppna hyttdörren till 1:e maskinistens dörr, trots att vi
kanske var en tre fyra man som höll emot.
När
vi under ett av våra pubbesök en natt var på hemväg,
upptäcker 3:e styrman att man längre ner på gatan höll på
att dra ner ståljalusin till en pub för att stänga för
natten. Han springer fram till pubben och håller uppe jalusin
medan han ropar till oss, "kom pojkar så skall vi ha en
sista öl innan vi går ombord". När vi kommer fram till
pubben ser vi att tre personer hänger i jalusin som 3:e styrman
håller uppe. Besöket slutade lyckligt när de upptäckte att
vi egentligen inte var några bråkmakare. Vi fick våra öl som
vi drack varefter vi gick ombord.
Resan med
M/S Laholm gick från Göteborg till Montreal i Canada. Där
fortsatte vi sedan längs "ST. Lawrense-Great Lakes
Waterway" ända upp till Chicago. Chicago ligger vid den
amerikanska sidan av Lake Michigan. På vägen dit passerade vi
bl a. förbi Niagara fallen via Welland Canal.
På
hemresan drabbades vi av 50-talets värsta vinterstorm. Vi låg
stilla i tre dagar i Nordatlanten och bara höll upp mot vind
och sjö. Torrskaffning och vatten var det enda som serverades.
1:e kocken hade nämligen råkat välta en 20 liters gryta med
blåbärssoppa i kabyssen när stormen började och att ta sig
dit för matlagning var bara inte att tänka på :-).
Stormen
var så kraftig att en hel del av Holland lades under vatten.
När
vi kom till första lossningshamnen var nästan allt porslin
akterut sönderslaget akterut och vi i manskapet fick
tillfälligtvis äta på officersporslin :-).
Det
hela utspelades under slutet av 1953.