Turerna med permittenter från Brita'nnia och de övriga brittiska örlogsfartygen pågick under hela veckan som fartygen låg till ankars på Stockholms ström. Turerna kördes varje jämn timma från 06.00 på morgonen fram till 02.00 påföljande natt. Som ni kan utläsa av detta fick vi, bortsett från stunden mellan körningarna, endast 4 timmars sammanhängande vila per dygn. Detta gjorde att vi efter några dagar var ganska så slaka.

På fredagskvällen när jag satt ensam i mässen, kom vår tillfällige chef, en förvaltare, och berättade att i kväll  förtöjer Brita'nnia vid Skeppsholmen och de övriga örlogsfartygen vid Stadsgårdskajen, varför vårt uppdrag var över. Vi skulle därför på lördagsmorgon återgå till Berga Örlogsskolor för att fortsätta med skärgårdsnavigering.

Som vanligt kunde jag inte hålla tyst, utan protesterade kraftigt mot att vi inte åtminstone kunde få lördag och söndag i Stockholm som tack för slitet. Förvaltaren höll med mig, men sade som det var, att han inte kunde göra mycket åt det därför att han bara var vår tillfälligt chef. Därefter vände han sig om för att gå. När han kommer till dörren vänder han på huvudet och säger "Har Du inget som behöver repareras?". Näää svarar jag, maskineriet går som en klocka. Då kom frågeställningen som definitivt avgjorde mitt möte med ödet. Förvaltaren utbrister: "Kan det inte bli något då?" Jag blir inte svaret skyldig utan går direkt ned i slupens maskinrum, letar upp handsläggan och spräcker flänsen på avgasröret som gick från motorn till skorstenen. 

Jag hämtar förvaltaren och han konstaterar att här krävs ett varvsbesök, varför han ringer Berga Örlogsskolor och meddelar detta. Vi låg en hel vecka på varv ty de måste gjuta ett helt nytt rör. Gjutjärn gick ju inte så bra att svetsa på den tiden.

På lördagskvällen gick jag till Gröna Lund och där hittade jag min hustru och på den vägen är det. Tilläggas kan att båda brotten är preskriberade vid det här laget :-))).

Vid repmånadernas slut flyttade vi båda till Malmö där vi stannade kvar i 14 år. Den första tiden i Malmö sov vi i MFF:s tennisstadion. Det kostade 25 öre natten och för den summan fick man även ett par papperslakan :-).

Efter några dagar fick vi hyra var sitt rum på Kaptensgatan hos en f d. ryska vars levnadsberättelser skulle räckt till ett par böcker. Hon och hennes väninna tillbringade de dagar, när de inte gick sina stadsrundor, med att spela kort och titta på väninnans bollspelande kanariefågel. Fågeln sparkade nämligen alltid tillbaka den bordtennisboll man rullade mot honom.

Den ryska damen var mycket rik men sparsam och oerhört konservativ. Hon lagade mat för en hel vecka åt gången och maten förvarade hon på balkongen även sommartid. Favoritmat var en rysk grönsakssoppa, så den torde jag aldrig beställa om jag kommer till Ryssland som turist :-).

I kylskåpet förvarade hon smutstvätt. Det var ju alldeles för dyrt att använda som kylskåp sade hon. Kylskåpet var förresten av en modell som nog inte många i dag sett. Det drevs nämligen med stadsgas.

Tyvärr har jag inga bilder från Kaptensgatan, varken med den bollspelande kanariefågeln eller några andra :-(.

Vi hann gifta oss under tiden på Kaptensgatan och lyckades så småningom att få en egen lägenhet på Bergsgatan vid Möllevångstorget.