1. I riksrådsprotokollet den 18 (Lignell uppger den 8) mars 1639.
2. Belägen vid sjön Vassbotten, en halv mil söder om Vänersborg, dit borgerskapet på kungl. befallning måste öfverflytta 1642.
3. På enskilda marknader hade endast borgarna i en viss stad rätt att försälja varor; på allmänna eller frimarknader ägde borgare i hvilken stad som helst handelsrätt.
4. Brefvet är i sin helhet aftryckt hos Lignell, del II sid. 156 och följande.
5. Lignell säger sig under sina forskningar ha funnit icke mindre än tjugo olika sätt att stafva namnet.
6. Är upptaget i Drottning Kristinas konfirmationsbref af den 18 jan. 1646 som helt hemman.
8. Kam. ark. Red. Coll. n:o 88, fol. 113.
9. Handtverkare på landet.
10. Lilla tullen eller landttullen var en konsumtionsskatt på de varor, som fördes in i eller ur en stad.
11. Bakugnspengarna var en skatt, som erlades af hvarje hushåll efter en viss graderad skala för rättigheten att begagna bakugn.
12. Med accis förstods den s. k. saluaccisen, eller den afgift, som i flertalet af rikets städer erlades till kronan af bagare, bryggare och slaktare.
13. Den s. k. källarfriheten.
14. Kettelbryggeri bedrefs ofta af borgerskapet som binäring, till stort förfång för sedlighet, ordning och accis. På flera ställen i landet gaf det anledning till oroligheter, innan det slutligen afskaffades. Odhner. Sv. inr. hist. sid. 284.
15. Den 29 mars 1649 beviljade drottning Kristina dessutom staden rätt till tvänne "Sågekvarnar" vid Haneforsen allmänningen och Korsbyström. Privilegierna konfirmerades, utom af drottning Kristina, af Karl XI den 15 april 1676. Städers skrifvelser och besvär. R. A.
16. Per Olsson Lutteman till Magnus De la Gardie den 3 mars 1679. Hans Georg Mörner till Nils Bielke, Forstena den 27 febr. 1679. (Sonden, Nils Bielke och danska kavalleriet. Sthlm 1883.)
17. 1764 års synenämnd. Städers skr. o. besv. R. A.
18. Den förvaras i tvänne något olika editioner i K. Landtmäteristyrelsen. Se bilagan.
19. Erik Dahlbergs dagbok (1912), sid. 182 och 186.
20. H. Lagergren, Kristinehamn fordomtima (1907).
21. Med klafve menas de korslagda pilarna på den tidens kopparmynt å hvars andra sida var afbildadt en krona. Vid kastet skulle man gissa om kronan eller klafven föll upp vid nedslaget.
22. Torkhus för lin och sädesmältning.
23. Med flå menas förmodligen detsamma som Flog (hårdt l-ljud), hvilket i dalbospråket betyder vattensamling.
24. Mjärdar för fiskfångst.
25. Jag använder mig af de nuvarande namnen, då gatorna, utom Storgatan (mu Kungsgatan), ännu icke ha några namn.
26. Åsen kallas nu, efter konung Oscars besök 1895, såsom bekant Kungsberget.
27. I Stockholm kallades den öppna platsen mellan Storkyrkan och Slottsgrafven "Vändplatsen eller sanden"; i gamla Jönköpinag platsen mellan Vättern och Munksjön likaså.
29. Relation curieuse d'un Voyage en Suede (1719). Öfversatt af R. Bergström i Svenska bilder. (1882).
30. Joh. Amos Comenius. Orbis sens. pictus (1658).
31. Det var, såsom bekant, först mot slutet af 1800-talet som renhållningen i småstäderna blef kommunalt ordnad.
32. K. B. den 12 mars 1650. Kam. A.
33. När arbetet ändtligen upptogs 1714 af landtmätaren Vilhelm Kruse, fick denne det aldrig färdigt.
34. Odhner. Sveriges inr. hist.
35. I hela landsförsamlingen funnos 1664 endast 151 mantalsskrifna personer, inkl. inhyses.
36. Lagergren, Kristinehamn fordomtima.
37. Älfvsborgs läns räkenskaper 1699. III, fol. 1791. K. A.
38. Eneroths fullmakt är likväl dagtecknad samma dag valet ägde rum eller den 28 jan. 1681.
39. Inventarium uppå Sal Ulrich v. Brehmens kvarlåtenskap den 11 juli 1692. Landsark. i Göteborg.
40. Eneroth protesterade den 13 juni 1691 mot försäljningen, åberopande sitt svågerskap med avlidne v. Brehmen och vann i rådhusrätten den 23 jan. 1692, men förlorade i lagmansrätten och sedan i hofrätten. Städers skr. o. bref. R. A.
41. Lika med staten för magistraten i Alingsås. Sandbergs saml. 15891. Älfsborgs läns räkensk. K. A.
42. Enligt förordningen mot landsköp ägde allmogen denna tid icke rätt att afyttra sina egna landtmannaprodukter till hvem den ville och hvar som helst inom landet. Dal var för den skull deladt i tvänne handelsdistrikt med köpmannabro som skiljegräns. De som bodde norr om densamma skulle föra sina varor af alla slag för afsalu till Åmål.
43. Handtverkare som utan att tillhöra något visst skrå utförde arbete för annans räkning.
44. Älfsborgs läns räkensk. 1699, fr. 1685. K. A.
45. Han gifte sig 1705 med Anna Maria Dreffensköld. Båda ligga begrafna i Mo kyrka, dit de före sin död skänkte en altartafla.
46. Sandbergs saml. 15,889. K. A.
47. Förenämnda data antecknades af mig vid ett besök 1883 i Dalslands museum; där epitafierna omsider hamnat, men där de i den stora branden 1901 gingo förlorade.
48. En gammal latinsk-tysk julsång, som sjöngs i våra kyrkor långt in på 1800-talet. Den är intagen i Jesper Svedbergs psalmbok 1695. In dulci jubilo = i jublande fröjd. In præsepio = i krubban.
1. Ännu på 1840-talet fanns ej någon ingång från torget.
2. Protokoll vid extra ting för Tössbohärad den 3 april 1717. Landsarkivet i Göteborg.
3. Den byggnad, där han haft sitt logi, stod ännu kvar för några år sedan. Men det var endast rummens indelning och ett par gamla spisar som påminde om flydda tider.
1. Den numera planterade delen af detsamma, öster om ån.
2. Den mindre klockan är den som anskaffades med hjälp af kronan. Dess föregångare bortröfvades, såsom förut är nämndt, af norrmännen vid deras plundringståg 1679. Storklockan uppsattes 1725. Församlingen beslöt uppdraga åt borgmästaren Anders Åbergh att gå i författning om anskaffandet af en sådan. Gjutningen verkställdes af klockgjutaren i Stockholm Eric Näsman, hvilken för besvär och arbete erhöll i ett för allt 437 daler och 16 öre s. m. Näsmans kvittens, daterad Karlstad den 3 mars 1725. (Landsarkivet i Göteborg).
3. I anledning af K. B. den 22 mars 1759.
4. Synerättens ledamöter voro borgmästaren Anders Ekman, rådmännen Anders Sandberg, Eric Plan och Johan Nyman samt stadssekreteraren Benjamin A. Brinck. Tillstädes voro därjämte kontraktsprosten Anders Sörström, kyrkoherden mag. Jonas Brink, församlingens kyrkoråd och deputerade af sockenmännen samt, som tillkallade sakkunnige, muraren och byggmästaren Johan Georg Reincke, klensmeden, mäster Lars Liidberg och snickarne J. Henig och Långström.
5. Riksdagsakta 1765. R. A.
6. Åmåls rådstugas protokoll den 27 mars 1707. Landsarkivet i Göteborg.
8. Nämligen 1 färgare, 1 garfvare, 1 glasmästare, 1 guldsmed, 2 hattmakare, 1 klensmed, 2 kopparslagare, 1 krukmakare, 1 linväfvare (med 1 väfstol), 1 målare, 1 perukmakare, 2 snickare, 1 urmakare, 1 sadelmakare, 3 sämskmakare, 3 skomakare och 4 skräddare. Städers skrifvelser och besvär. R. A.
9. Huset förstördes vid 1777 års eldsvåda, hvarefter tomten utlades till trädgård.
1. Han gifte sig en tid därefter andra gången med Kristina Walmoen från Tösse och dog samma år.
2. Staden saknade ännu såväl läkare och fältskär som apotekare.
3. Svaret torde syfta på något annat uppträde samma afton.
4. Därmed menas att döma någon, som oaktadt kallelse uteblifvit från domstol i hans frånvaro.
5. Sönerna bortlade h i namnet.
7. Sylvius var gift med Amelbergs moster.
8. Sylvius var född 1699 och således vid denna tid 39 år.
9. Detta borde ej ha mött någon svårighet då hans enskilda rum gränsade till rättens lokal. Han har nämligen kostnadsfritt upplåtit tre rum i sitt eget hus för rättens sammanträden, då den gamla rådstugan under hans företrädares tid varit så förfallen att den måst nedrifvas.
12. Ungefär 1/3 daler s. m.
13. För den 7 sept. 1743.
14. På nuvarande telegrafhusets tomt.
15. Där stadshotellet nu är beläget.
16. I 1764 års syneförrättning omnämnas ej heller några murade grafvar under kyrkgolfvet. Grafstenen innanför ingången är därför troligen ditlagd när kyrkogården planerades.
17. Kaplanen och skolmästaren Arvid Svala hade 1702 fått åt sig upplåtet till kaplansboställe ett halft frälsehemman, Östra Berg i Ånimskogs socken. Då detta låg 4 mil från staden, hade han svårt att ägna det tillbörlig eftersyn, hvarför han begärde och erhöll tillstånd 1717 att få utbyta det emot 3/4 hemman Tollebol, hvilket som skattevrak hemfallit till kronan. När kaplanssysslan 1761 skildes från skolmästarsysslan vill det alltså synas som om kaplanen ej haft någon rätt alls att bo i skolmästargården. Länsst. i Älfsb:s läns skrifvelse 1765. R. A.
1. Där Brantenbergska färgeriet var belägt på 1860-talet.
2. Inrikes Tidningar 1763 n:is 28, 35, 56 och 76 samt 1764 n:r 34. Lignell I:330 o. f. L. Dahlgren, En svensk herrgårdssläkt (1909) m. fl.
4. Stockholms Posttidn. den 22 juni 1761.
1. Ännu på 1860-talet ansågs huset vara ett s. k. spökhus. Men vålnaden lär nu ha antagit gestalten af en gugge, klädd, som folket var på Gustaf III:s tid, i halskrås, örlockar och stångpiska. Ett matt, oförklarligt skimmer hade omgifvit honom, då han framåtlutad, som om han burit på något tungt i händerna, passerade genom rummen.
2. Man sade denna tid Nohlby.
3. Olof Amelbergs f. d. gård.
4. Ehuru det påstås att han från Örebro fortsatt hela resan till häst, synes detta icke ha varit fallet, då han lämnade Åmål, om man får tro notiserna i pressen.
5. Att döma af hvad man numera vet om denne konungs resor i landet, har han aldrig besökt Dal. I detta fall är Hammarin ingen auktoritet att bygga på.
6. Gården heter rätteligen Fårenäs (kallas äfven Fåreholm) och ligger på Dal i Ärtemarks socken.
2. Venersborgs Veckotidning d. 2 sept. 1777. Inrikestidn. den 1 sept. 1777. Göteborgska Nyheter, Carlstads tidningar m. fl.
3. Dunders lilla envåningshus låg där sparbanken nu har sin lokal.
4. Landsarkivet i Göteborg.
1. Ljungström, Väne härad. Hans Jakob Chierlin till utredningskommissionen i Stockholm. Krigs A.
2. Carlstads veckotidningar, okt. 1788.
3. Måhända är det, när allt kommer omkring, icke det furstliga bordsilfret och lintyget, som Schwerin reklamerade 1716, som den dolda skatt skulle bestå af, som enligt traditionen blifvit nedgräfd i källaren under det gamla Åbergska huset, utan i stället de redbarheter, som fru Elsa Beata lät gömma där.
4. P. A. Edgren, Resan genom lifvet.
5. Petter Larsson var född i Sotebyn i Tösse socken och son af en förmögen hemmansägare.
6. Inrikes Tidningar den 2 mars 1789.
7. Vid afvägen till Örnäs.
8. S. k. Amusetter, enpundiga kanoner, hvilka en kortare tid användes under krigen på kontinenten.
9. Detta var inrymdt i ett större magasin vid Norra Långgatan, hvilket brann ned vid den stora eldsvådan i maj 1809. Tomten vardt sedan länge obebyggd och är det kanske än.
10. Slag med värjan. Ett vanligt soldatstraff.
11. Historien berättades för författaren af hans sonson, gamle vågmästaren, 1913.
12. Det var lördagen den 17 okt.
14. Ordet tillfälliga å föregående rad skall vara tillförlitliga.
15. Armfelt i sin rapport den 7 nov. 1788.
16. Taxeringslängden för 1789 upptar 346 skattande och 272 skattefria.
17. Memoires sur la Campagne de 1788 en Suede (1789).
18. Hon var dotter till den i det föregående omnämnda färgaren Fredrik Nordenström.
19. Axel Kindberg. Anteckningar om Värmlands Fältjägare (1918).
20. Äldre benämning på eldrör, som voro längre än kanonerna.
21. Sången, förmodligen författad af regementspastorn vid Dalafrikåren, hofpredikanten Gustaf Engzell, är införd, efter författarens sista rättelser, i Carlstads Wecko Tidningar den 10 jan. 1789.
22. Fana eller standar.
23. De voro majoren, frih. Lars Åkerhielm, bataljonschef och tillika chef för tredje kompaniet, kaptenen Anders Hörling, chef för andra kompaniet (chefsplatsen vid första kompaniet var vakant), löjtnanterna Carl Göran de Frese, Nils Emanuel Mannerhierta, Carl Fredrik Lundstedt, Fänrikarne Samuel Naucler (adjutant), Carl Anton Hierta, Jacob Aron Bergström, Erik Magnus Kjellström, Carl Linderberg, Erik Arnberg, L. G. Berger och C. G. Töpfer.
24. Allm. tidn. 1789 n:r 2, Carlstads Wecko Tidn. d. 6/12 1788 och 10/1 1789 m. fl.
25. På Anders Amelbergs f. d. tomt.
26. Han hade fyllt sina 71 år.
27. Bataljonen "Själfständigheten", till hvilken hans kompani hörde, följde nämligen icke med dit, såsom åtskilliga författare uppgifva.
28. Inrikes tidningar 16 febr. 1789. Allm. tidn. 1789 n:ris 39 och 44.
1. Enligt 1790 års förordning ålåg det tvänne indelta rotar att, förutom de ordinarie knektarne, tillsammans hålla en s. k. vargeringskarl, hvilken skulle inträda i nummer för den af dessa rotar, som först blef vakant. Vargeringen upphörde 1811.
2. Historiegubbar på Dal. Del I.
3. Norström hade fått hälften i egendomen med sin andra hustru Maja Cajsa Åberg, Gustaf Åbergs brorsdotter.
4. Hans ämbetsgård, uppförd efter 1777 års brand, låg på samma tomt, där lärdomsskolans hus uppfördes 1831 och där rektorn för samskolan nu har sin bostad.
5. Då denna borttogs och gatan framdrogs ned till hamnen, utplånades grafvarna. När muren sedan på 1850-talet afschaktades, blefvo de dödas ben bortkörda till åkrarna i stadens utkanter. Grafven låg innanför kyrkogårdsmuren, alltså i vigd ord, icke, som en författare uppgifvit, utanför den.
6. Han hade köpt Olof Amelbergs, sedermera kronofogden Holmers, hus i hörnet vid Kungsbron, där stadshotellet nu är beläget.
7. Inrikes Tidningar den 19 jan. 1809, n:r 11.
1. Pehr Adolph Edgren, tredje sonen i ordningen af postmästaren Gustaf Edgren och Andreetta Christina Åberg, föddes i Åmål den 7 febr. 1802. Blef med åren med. doktor och fältläkare. Död i Stockholm den 3 juli 1891. Det är ur "Resan genom lifvet", som han från början af 1820-talet författat och däri han i ungdomsfriska färger med sonlig pietet framtrollat sitt föräldrahem, som vi fått hämta det mesta som vi i detta kapitel kunnat meddela, och hvarför vi ha att tacka ägaren till detsamma herr prof. och kommendören m. m. Johan Gustaf Edgren.
3. Såsom bekant ett af donationshemmanen.
4. Bakadt af hälften råg- och hälften hafremjöl.
5. Allmänheten denna tid, liksom vår värde introduktör, tar saken mera populärt och anser kungörelsen endast ha till uppgift att varna enhvar för att öfverträda, hvad lag och laga stadgar förbjuda. Han är därför glad att kunna konstatera, att några sådana öfverträdelser nästan aldrig förekommo i samhället under julen.
6. Stufvad lake var sedan urminnes tid en stående rätt på julbordet i Åmål. Men laken måste vara nyfångad, helst på själfva julafton. Då isen vid denna tid på året icke alltid är säker, utan plötsligt kan bryta upp, förorsakades häraf många fiskares död. Författaren erinras af sitt sjuka samvete att han själf en gång gifvit anledning till en sådan olycka. Risgrynsgröt fanns ännu icke på matsedeln.
7. Före sin död 1815 hade apotekaren J. Ch. Reiman, en son af stadens förste apotekare, testamenterat 1,5000 Rdr B:co till ett orgelverk i kyrkan. Detta blef färdigt 1819 och var då det enda på Dal. Det hade kostat 2,742 Rdr B:co och var byggdt af orgelbyggaren Joh. Eberhardt.
8. En gammal skotsk dans.
9. Egentligen gyckla med mimik.
10. Den 14 april 1838.
1. Sveriges Statstidning, 16 okt. 1837 m. fl.
1. Han hade varit bruksinspektor, men förestod under några år skolan i Åmål.
2. De blefvo visst aldrig uppsatta innan hela trappan måste borttagas.
3. Till yttermera visso rifver han ut ett blad ur sin dagbok och sänder in sitt omdöme anonymt till stadens veckoblad (d. 20 okt. 1846) under den för hans estetiska uppfattning föga rekommenderande pseudonymen: Smörlund.
4. Fader till den store industriidkaren och försvarsvännen Robert Almström på Rörstrand, som föddes i Åmål den 19 aug. 1834, död på Rörstrand 17 sept. 1911.
5. Vår bekante skald och sångare lektor Pelle Ödman tillbragte där en del af sin barndom. Kungsbacken nedsprängdes i början af 1850-talet.
6. Se planschen sid. 122. (ej här).
7. Det låg i nordöstra hörnet af Kungsgatan och nuvarande Torggatan. Ågrenska tomten och de söder om denna belägna tomterna voro ännu icke utlagda till torg.
8. Åmåls Veckoblad lördagen den 17 (supplementsblad) och torsdagen den 22 jan. 1846.
9. I den rättegång, som Städernas allmänna brandstodsbolag sedermera anhängiggjorde mot Brantenberg, frikändes han från alla ersättningsanspråk. Rådhusrättens utslag den 11 maj 1846.
10. Med Lilla torget menades den öppna platsen väster om ån, söder om Mellanbrogatan, där en mindre tullstuga stått på 1700-talet, hvilken nu var borttagen.
11. Hörnhuset vid Södra Ågatan, snedt emot det Larssonska.
13. Denna utökning kom ej att ske förrän på 1870-talet.
14. Detta beslut blef sedan upphäfdt.
15. Det var till fullo återbetaldt 1852.
16. I hans vid Stora torget belägna hus, f. d. Åbergska stamhuset.
17. Åmåls Veckoblad n:r 2 och följ. 1846.
18. Namnet anses numera af vetenskapsmännen böra härledas från sockennnamnet under medeltiden, som var Amord och betyder skogen vid ån.
1. Uret hade blott en visare. När pilen pekade på tolf, pekade den andra ändan på sex och vice versa.
2. Åmåls Tidning d. 15 augusti 1850.
4. Tidning för Åmåls stad och Dalsland den 24 okt. 1850.
5. Författaren, som skref anonymt, befanns, som vi längre fram få se, vara urmakaren och vårdaren af tornuret D. L. Cederskog.
1. Namnet var taget efter Anders Hansson Knape, en rik köpman och skeppsredare i Uddevalla, hvilken vid sin död anslog större delen af sin förmögenhet till en barnhusinrättning.
2. En liten klippö utanför inloppet till viken, på hvilken en fyr några år senare blef uppförd.
3. Utomskärs mellan Låka till inloppet af Åmålsviken är icke stort mer än 13 km.
4. Elli Hedren, en halfsyster till biskopen Johan Jakob Hedren, var hennes kusin.
5. Tvänne holmar utanför Önaholmslandet. De kallas på Wermings karta 1816 Bussholmarne.
6. Den gamla båten hade hösten samma år sålts till handlanden Grundell i Uddevalla.
7. Lekstuga, jämför den gamla ordformen goder afton, ljuserstiärna o. s. v.
8. Af norska orden kjeltringer, kjeltringpak.
9. Åmåls veckoblad. Se sidan 181.
1. Vid norra ändan af Plantagegatan. Apoteket låg vid norra stranden af ån.
2. Varma bad serverades af en "liten gumma i en liten stuga" under Måkebergen. Där i närheten lågo de bekanta badställena för icke simkunniga, "Gossevika" och "Flickevika". De simkunniga ungkarlarne och skolgossarne badade helst vid ångbåtsbryggan.
3. Han var troligen son till spelmannen "gamle Knapen", som på 1820 talet med sin kompanjon Daniel Tingelholm spelade på julkalasen.
4. Om Knapens fransäs har ett så förnämt påbrå torde vara osäkert. Åtminstone har jag icke lyckats finna någon kadrilj bland Romans publicerade dansmusik, som liknar densamma.
5. Eugene Aram, drama i 5 akter af Rellstab efter Bulwers roman med samma namn.
6. Erik den fjortonde, sorgespel i 5 akter af J. Börjesson. Musiken af J. F. Berwald.
7. Erik den fjortondes son, sorgespel i 5 akter af J. Börjesson.
8. Tidning för Åmåls stad och Dalsland den 12 juli 1849.
9. Målaren och modellerna, kom. med sång i 2 akt. af Bouilly, musik af Mehul.
10. Den resande studenten eller Åskvädret, kom. med sång i 2 akt. af I. Schneider, musik arr. af J. W. Söderman.
11. Chevalier de Maison-Rouge, skådespel i 5 akt. af Alexander Dumas och Maquet. Musik af J. N. Ahlström.
12. I Åmålsdialekten var t i bröstkarameller denna tid bortsluddradt till ett s.
13. Bröstkaramellerna, lustspel i 3 akt. med kupletter af Paul de Kock och Varin, fritt bearb. af J. Jolin med musik arr. af J. W. Söderman.
14. Hans fader var född på Flicksäter i Frändefors, som han sålt och därefter flyttat till Arboga.
15. Höökenberg afled 1869, lämnande sin familj i fattiga omständigheter. Fredrika Bremer, som fick höra talas om hans sjukdom och den sorgliga belägenhet, hvari hans närmaste befunno sig, lyckades insamla en större summa, "som återskänkte den döende något af den glädje, han gifvit åt de fattiga barnen".
16. Lotten Dahlgren, Ur Ransäters familjearkiv, sid 131 (1907).
17. Klostret Castro, skådespel i 5 akt. af Dinaux och G. Lemoine, med musik af J. N. Ahlström.
18. Kean, skådespel i 5 akt. af Dumas, Theaulon och de Courcy.
19. Rätta titeln är Röfvarbandet, skådespel i 5 akt. af F. v. Schiller, öfvers. af K. A. Nikandeer.
20. Flickorna på söder, dram. skämt i 2 tablåer, med sång, af Aug. Säfström, musik arr. af J. W. Söderman.
21. Fattig på mynt, men rik på kärlek, kom. i 1 akt. af Xavier, Duvert och Lauzanne. Musik af J. N. Ahlström.
22. Mathilde, drama i 5 akter af Pyat och Eug. Sue.
23. Drama i 5 akter af Dumas.
1. Erik Bergh, Udvalgte Fortællinger, gamle og nye. II (København 1876).
2. N. P. Ödman, Nya resebilder (1907).
3. Gästgifvargården låg, såsom förut är nämndt, vid Stora torget, i hörnet af Kyrkogatan och Södra Ågatan. Gästgifveriet innehades af herr C. F. Liedberg.
4. N. P. Ödman, Nya resebilder.
5. Han var vid denna tid omkr. 80 år gammal.
1. Af stadsplanen att döma tycks han ha tänkt sig den som en korskyrka.
2. K. S. Brunius. Arkitektonisk resa (1838-1839).
3. Åmåls Veckoblad d. 20 okt. 1846.
4. Aftonbladet den 3 mars 1907.
5. I hvad form denna öfverlåtelse skedde, om af Kongl. Maj:t eller af någon underordnad myndighet, har jag icke lyckats utröna.
6. Bref från vågmästaren Petter Larsson den 14 dec. 1913 till förf. Förmodligen var det vid detta tillfälle som vapenhuset framför ingången på södra långväggen borttogs (äfvensom klockstapeln vid västra kortväggen?).
7. På förfrågan af riksantikvarien hos pastorsämbetet om så verkligen varit förhållandet kom ett nekande svar, hvad lustspelet i gamla kyrkan beträffar. Originalaffischen, undertecknad C. Beckman, skådespelare från Stockholm, finnes i förf:s ägo.
8. Den mindre klockan, som saknar inskrift, är den äldsta. Storklockan är den som blef gjuten af Erik Näsman 1725.
9. Prosten L. J. Wahlbäck den 13 aug. 1913 till förf.
10. Inskriften är delvis så utplånad, hvarför taflan ej med fördel kan reproduceras. En fotografi af densamma är af mig skänkt till K. Vitt., Hist. o. Ant:s A.
11. Ett ställe var strax innanför södra ingången, ett annat där bänkarna stått och ett tredje framme i koret. Bref från dåvarande ägaren Petter Larsson till förf. 1913.
Inlagt 1996-01-09,