Denna nyutgåva av skriften, avsedd för Cyberspace, är lätt anpassad till de krav som ställs i det nya mediet. Inmatningen är gjord på en Amiga 3000 med programmet Cygnus Ed.
Sturefors den 6 februari 1996.
Per-Olov Bergman.
§1.
Sedan Herr Biskopen och Ordföranden öppnat sammankomsten, höll efter anmodan, Herr PastorsAdjuncten G. Janzon ett Tal, som med Författarens tillåtelse finnes i dessa Handlingar intaget.
§3.
Secreteraren uppläste Directionens årsberättelse, jemte de från vörd. Presterskapet ingångne underrättelser rörande Sockenbibliothekerna i Stiftet, Sammandrag av Bokutdelningen för året, och Skattmästarens behörigen granskade räkenskaper, hvarefter Herr Ordföranden uppmanade Föreningens Ledamöter att öfverlägga om Decharge.
§4.
Sedan Directionen uppå anmodan åter inträdt, förklarade Herr Capitenen och Ridaren G. Wallencrona å de närvarandes vägnar, att så väl den uppläste Berättelsen, som skattmästarens räkning vitsordade det utmärkta nit, hvarmed Directionen under det förflutna året liksom under flera föregående, verkat för Föreningen ändamål, och hvarföre Föreningen härmedelst ville förklara en varm tacksägelse, samt tilldela så väl Directionen, som Secreteraren och Skattmästaren full Decharge för det förflutna året.
§5.
Genom anstäldt val, kallades till Ledamöter i Directionen för 3:ne år: Herr Capitenen och Riddaren G. Wallencrona, Herr Brukspatronen L. Borgström, och Herr Regementspastorn och Rector Scholæ Magister Cl. Wahlund.
§6.
Till Revisorer för nästa år valdes Herr Majoren och Riddaren E. Flach, Herr Landträntmästaren C. M. Höök, och Herr Brukspatronen S. J. Björck.
Ex Protocollo
Ludv. Borgström.
I enlighet med Föreningens vid sista allmänna sammankomst d. 25 Juli 1842 fattade Beslut, att förflytta terminen för de allmänna sammankomsterna till en tid, då Föreningens vänner och gynnare, oförhindrade af Marknadsbestyr, skulle kunna i desamma deltaga, har Directionen dertill utsatt denna dag, då jemte Stadens innevånare, Direction hoppats få hugnas af flere familjfäders närvaro, som i och för den börjande läseterminen vid Stadens läroverk, förmodats till staden skola ankomma, och får Directionen härjemte afgiva följande redogörelse för dess verksamhet under det förflutna året.
Directionen, som, af flere gånger framlagda skäl hufvudsakligast egnat sina bemödanden åt bildande af sockenbibliotheker i stiftet, på orter der allmogen varit mogen för dylika bildningsanstalter, och genom egna bidrag för ändamålet, visat sig inse nyttan deraf, har under hvarje af de förflutna åren haft den tillfredsställelsen att medverka till bildande af ett eller flere sådane, så att antalet af sockenbibliothek vid sista berättelsens afgifvande utgjorde 28, hvarjemte 2:ne nya, nemligen i Blomskogs och Köla Församlingar då anmältes vara under bildning: Likväl tyckes folket först nu hafva kommit till en allmännare kännedom af dessa Inrättningars nytta, och för desamma fattat förtroende, enligt dess i flere afseenden hälsosamma vana, att endast långsamt och efter noggrannt öfvervägande, lemna insteg för det nya, uti hvilken betänksamhet det eger ett correctif emot omogna projecter, och hugskott, som uppkomma och försvinna med dagen. Att sockenbibliothekernas nytta nu mera börjat att allmännare inses, synes deraf, att under det sist förflutna året, jemte de 2 som i sista Berättelsen omnämndes såsom varande under bildning, ej mindre än fyra nya dylika tillkommit, nemligen i Elfsbacka, der församlingen sammanskjutit, och inköpt folkskrifter för 20 Rdr; i Millesvik der ett lika belopp blifvit för samma ändamål användt; i Jernskog, der subscriptionen ännu ej är slutad, men hvarifrån Folkskrifter redan blifvit inköpte för det betydliga beloppet af 53 Rdr 28 sk; samt i Skillingmark, der äfvenledes subscribptionen ännu fortfar, men hvarifrån 21 Rdr hittills användts till folkskrifters inköp. Carlstads af 42 pastorater bestående Stift, eger således numera 34 sockenbibliothek, i följande församlingar: Alster, Blomskog, Brunskog, Carlskoga, Ed, Ekshärad, Elfsbacka, Elgå, Vestra Emtervik, Gilberga, Glafva, Grafva, Grums, Högsäter, Jernskog, Kila, Kroppa, Köln, Långserud, Millesvik, Ransäter, Silbodal, Skillingmark, Stafnäs, Sunne, Sunnemo, Svanskog, Tveta, Tösse och Tydje, Wisnum, Wäse, Åmåls Landtförsamling, Åremskogs och Ör, hvilka alla, med undantag af Åmåls Landtförsamling, om hvilket under flere år underrättelser saknats, flitigt och med nytta af folket begagnas, enligt de af vörd. Presterskapet benäget meddelade underrättelser.
Vid den så synbart tilltagande hågen hos allmogen för en bildande och nyttig läsning, måste Directionen beklaga att de medel den eger till sin disposition, måste blifva mer och mer otillräcklige, ju mer antalet ökas af sockenbibliothek, hvilka den måste förse med folkskrifter. Emellertid är det en tillfredsställelse att veta det Bibliothekeren äro försedde, åtminstone med en stor del af det bästa och läsvärdaste af Svenska folkskrift-litteraturen, och att de befintlige förråden vid ett aktsamt begagnande kunna vara tillräcklige för flere generationer af unge medborgare, hälst Allmogens åt arbeten egnade lif endast kan medgifva läsning såsom en nyttig vederqvickelse under de få hvilostunderna, och själaföda måste, likasom den kroppsliga, för att vara nyttig, ej blott njutas, utan ock digereras och assimileras.
Att emellertid Direktionen ej varit overksam för Föreningens ändamål, att sprida nyttig folkläsning, torde synas af bilagde Sammandrag, utvisande att under sistl. år blifvit utdelade diverse skrifter, till ett antal af 4,846. och då Bokutdelningen under de föregående 7 åren utgjort 29,890. hafva följaktel. under Föreningens 8 åriga tillvaro blifvit till Socknebibl. Ledamöter och allmoge utdelade 34,736. (skrifter) oberäknade dem som Sockenbibliothekerne sjelfve inköpt.
I hvad mon Directionen blifvit uti sine bemödanden understödd af Stiftets bildade invånare, visar sig af de bifogade, i behörig ordning granskade räkenskaperne, hvarvid anmärkes att Carlstads Sparbanks Herrar Principaler, som under den förflutna tiden lemnat ett årligt anslag af 20 Rdr, behagat vid deras sista sammankomst öka detsamma till 40 Rdr. För öfrigt har Föreningen emottagit förnyade prof af Evangeliska Sällskapets och Svenska Nykterhets-sällskapets välvilja, genom en Gåfva af 3,308 af dessa båda Sällskaper utgifne, diverse folkskrifter, hvilka genom Föreningens hedersledamot, Herr Grosshandlarne och Riddaren T. G. Keijser, kommit Directionen tillhanda. Äfven har Kongl. Wermländska Hushållnings-sällskapet förärat, till utdelning 50 ex. af dess Hushållstidning N:o 1-12 och 175 ex. af samma Tidning N:o 13-24, 25 ex. pract. Reglor i Fårskötseln, 15 ex. lilla Fårgubben, 10 ex. Franska Ullförädlings-sällsk. bulletiner 1-3 ex, samt Herr Pastors Adjuncten G. Janzon 10 ex. af Heggmans Tal i Engelska sällskapet 1812, angående Bibeln och Svenska Bibelupplagor, för hvilka gåfvor Directionen härmedelst får aflägga dess förbindliga tacksägelser.
Då gåfvor af tjenlige skrifter äro lika välkomne som penningebidrag, anhåller Directionen hos författare och förläggare af skrifter för menigheten, som kunna ega oförsålde och nu tilläfventyrs mindre afsättlige förråd deraf, att till Föreningens disposition öfverlemna sådane, då de skola blifva använde på det sätt som varit hufvudafsigten med utgifvandet, nemligen till allmänt gagn.
Directionen förnyar sluteligen sin uppmaning till Föreningens Ledamöter, vörd. Presterskapet i stiftet samt andre Föreningens vänner och gynnare, att med råd och biträde understödja Föreningens bemödanden, som alstrade af ren menniskokärlek, med den Högstes bistånd skola medverka till både den nuvarande, och kommande generationens väl.
Rörande nedannämnde Sockenbibliotheker har Directionen fått emottaga underrättelser, alla af tillfridsställande innehåll, och de fleste åberopande förut afgifne Berättelser: Blomskog, Ed, Elfsbacka, Vestra Emtervik, Gilberga, Glafva, Grafva, Grums, Jernskog, Kila, Kroppa, Långserud, Millesvik, Ransäter, Silbodal, Skillingmark, Sunne, Svanskog, Tveta, Wisnum, Ör.
Föreningen till utspridande af nyttig Folkläsning i Carlstad Stift.
Debet.
An Saldo från den 10 Juli 1842:
Fordringar, enligt 2ne reverser ........ 1,333:16.
Innestående i Carlstads Sparbank ....... 334:28.
1,667:44.
Inkomster: afgift af 4 ständiga Ledamöter . 40:
Fyllnader i ständig Ledamots-
avgift af 15 personer ........ 37:32
Årsavgifter af 5 nya Ledamöter .. 7:16
4 äldre ......... 15:
100:
Gåfva af Ransäters Församling .. 6:
Influtne räntemedel ............ 94: - 2.
Sparbanken för 1842 ............ 20:
1843 ............ 40:
60:
Summa Banco 1,927: 44. 2.
Credit.
Verif.
Per Böckers inköp .................. 5, 6, 7, 8. 197: 30. 9.
Bindning och Häftning .. 1, 5, 6, 10. 24: 18. -
Tryckningskostnader ............ 9. 45: 24. -
Posträkningar .................. Postbok. 5: 16. 8.
Vaktmästare-arfvode för 1841-1842 2, 3. 20: - -
Frakt och Breflösen ............ 4. 1: 20. -
294: 13. 5.
Saldo: Fordringar enligt 2:ne reverser 1,333: 16.
Innestående i Sparbanken 300: 14. 9.
1,633: 30. 9.
Summa Banco 1,927: 44. 2.
Carlstad den 15 Augusti 1843.
Ludv. Borgström.
Ofvanstående räkning är af undertecknade, granskad och riktig
befunnen, med undantag af en missräkning bland Verificationerne
fol. 7, hvarest redogöraren godtgjordt sig förlitet 20 sk. Banko,
hvarmed alltså behållningen i Sparbanken minskas.
Carlstad den 7 September 1843.
C. Andersson. L. Cederroth. B. Ullman.
6 ex. Läsning för Folket 7 årgångar eller h. 168.
33 " " " 8:de årgången 1-4 h. 132.
10 Hæggman: Om Bibeln och Svenska Bibel-
upplagan 10.
Lärobok i Fäderneslandets Geografi 2.
2 Afzelii Sagohäfder 1-3 6.
29 4:e h. 29.
6 Broma: Anteckningar i Landthushållningen 6.
Almqvist: 2:ne Tal 6.
6 Becker: Nöd- och Hjelpebok 6.
4 Becker: Sex Predikningar 4.
Beskrifning öfver Sverige 2.
Biblisk Historia, af Prester i Basel 2.
Carlstads Bibelsällskaps 23 Årsberättelse 11.
Bondpractica, redlig Svensk 6.
" nyaste af Svederus 6.
Darelli: Fogdereglor 6.
Om Drankfodring 128.
Några ord om Bränvins förderflighet 6.
Eriksson: Om Nykterhetsföreningar 6.
Florman: Nykterhetstal 5.
4 Fryxells Svenska Historia, 1-9 36.
31 10 Del. 31.
Fårgubben, den lilla 19.
Fäderneslandets häfder 6.
Föreningens Handlingar 1836 13.
1837 20.
1838 26.
1839 76.
1840 96.
1841 186.
1842 402.
Gulddalen 6.
Håkan Westgöte 37.
Jesper Hansson 36.
Hist. Tabell öfver Svenska Konungar 6.
Ny Lärobok i Historien och Geografien 6.
Läsning för Tjenstfolk 6.
Martinean: Kullen och Dalen 6.
Noring: Handbok för Svenska Bonden 6.
Nygren: Nykterhetstal 64.
Nya Julbordet 6.
Oberlina lefverne 6.
Franklin: Gyllne reglor 6.
Resetour genom Sverige 2.
Saltza: Rådgifvare för alla åldrar 6.
Skillingsmagazin 4.
Den Svenska Bonden 2.
af Ström: Om Skogshushållning 5.
Tenow: Biblisk Historia 6.
Uppmaning till Menniskovännen 5.
Wieselgren: 2:ne Bref till dem som bränna
och dem som supa 10.
Winges Svenska Historia 3.
Bruzelii d:o 3.
Wongers Jordbeskrifning 6.
Svenska Historia 6.
Geograph. Chartor öfver Europa och Skan-
dinavien 12.
Tröst för Drinkare 29.
Wermländska HushållningsSällskapets Tid-
ning, 1 årgång 33.
2 årgång. 66.
Nathorst: om Fårskötsel 25.
Franska Ullförädlings-Sällskapets Bulle-
tiner, 10 ex. 1-3 30.
Skrifter af Evang. Sällskapet, och Svenska
Nykterhets-Sällskapet 2,800.
Sammandrag af Bairds Skrift. 130.
Svenska NykterhetsSällskapets 5te årsbe-
rättelse 13.
Framställning i Nykterhetsfrågan 1.
Summa 4,846.
StatsRådet, Commendeuren N.O., R.S.O. J. af Wingård.
Brukspatronen Ludv. Borgström. Secreterare och Skattmästare.
RegementsPastorn och Rector Scholæ Mag:r Cl. Wahlund.
Hofmarskalken och Riddaren C. F. Hammarhjelm.
Regementsläkaren Doctor J. J. Engholm.
RegementsPastorn och ConsistoriiNotarien Mag:r A. F. Altahr.
Landshöfdingen och Riddaren H. F. Oldevig.
Professoren och Riddaren Doct. P. Sundberg.
Hedren, J. J. Theol. Doctor, Biskop öfver Linköpings Stift, C.N.O., R. af Konung Carl XIII. O.
Keyser, C. T. Grosshandlare, R.W.O.
Löwenhjelm, C. A. Grefve. En af Rikets Herrar, Statsråd, m.m. R. och C. af Kongl. Maj:ts Orden.
Löwenhjelm, G. C. F. Grefve, En af Rikets Herrar, General, Minister vid Kongl. Fransyska Hofvet, R. och C. af Kongl. Maj:ts Orden, Riddare af SvärdsOrdens stora kors, m. fl.
Peterson, J. H. Justitiæråd, C.N.O.
Poppius, P. Statsråd, President, Ridd. och Comm. af Kongl. Maj:ts Orden.
Tegner, E. Th. Doctor, Biskop öfver Wexiö Stift, En af Sv. Akadem. C.N.O.
Agardh, C. A. Ph. Mag:r, Biskop öfver Carlstads Stift,
Ordensbiskop, En af Svenska Akad. C.N.O. 10:
Ahlin, N. Comminister .................................. 10:
Ahlen, J. Dito ......................................... 10:
Almqvist, Aug. v. Pastor ............................... 10:
Jonas FörsamlingsAdjunct ..................... 10:
Alsterblad, L. J. Comminister .......................... 10:
Altahr, A. F. Phil. Mag:r, Regem. Pastor och
Consistorii Notarie ...................... 10:
K. vice Häradshöfding .......................... 10:
Andersson, Anders i Rudstorp, Ransäters Socken,
Hemmansegare ............................. 10:
C. J. Vågmästare ............................ 10:
Chr. Capiten ................................ 10:
Arrhenius, C. M. förste Exped. Sekreterare ............. 10:
O. Phil. Mag:r, Prost ....................... 10:
Atterberg, N. L. Fält- och Contr. Prost ................ 10:
Auren, Jac. Comminister ................................ 10:
Bellander, M Brukspatron ............................... 10:
Berg, J. Kronolänsman .................................. 10:
Berger, E. W. Landtmätare .............................. 10:
Bergland, Hez. Apothekare .............................. 10:
Bergmark, A. Brukspatron ............................... 10:
Billman, H. Comminister ................................ 10:
Bjur, C. M. Regementsskrifvare ......................... 10:
Blidberg, A. G. Capiten ................................ 10:
Blix, C. F. Capiten .................................... 10:
Borgström, Ludv. Brukspatron ........................... 20:
Bratten, A. M. Comminister ............................. 10:
Breitholtz, B. S. Capiten, R.S.O. ...................... 10:
Brelin, P. Prost ....................................... 10:
Bågenholm, C. M. Phil. Mag:r, Prost .................... 10:
F. Med. D:r, Öfverfältläkare ................ 10:
F. Landtbrukare ............................. 10:
Cederroth, L. Stadscasseur ............................. 10:
Clarholm, M. Brukspatron ............................... 10:
Cron, D. Häradshöfding ................................. 10:
Croneborg, U. Hofmarskalk, R.N.O. ...................... 10:
St. Cyr, Henri de Reverony, Friherre, Brukspatron ...... 10:
Dahlgren, B. Brukspatron ............................... 10:
J. P. Dito .................................. 10:
S. CommissionsLandtmätare .................... 10:
Dahlström, S. M. Bruksförvaltare ....................... 10:
Dalen, L. M. Pastors-Adjunct ........................... 10: 32.
v. Echstedt, J Lieutenant .............................. 10:
Edgren, Aug, Ryttmästare ............................... 10:
J. F. Phil. Mag:r, Regementspastor ............. 10:
W. Lieutenant .................................. 10:
Ekelund, D. Med. D:r, Medicina. Råd, R.N.O. ............ 10:
Ekman, G. Directeur .................................... 10:
Elfvendahl, C. Phil. Mag:r, Rector Scholæ .............. 10:
P. Phil. Mag:r Contr. Prost ................ 10:
Emterviks, Westra, Församling .......................... 10:
Enbom, A. L. Prostinna ................................. 10:
Engholm, J. J. Med. D:r, Reg. Läkare ................... 10:
O. A. Brukspatron ............................. 10:
Ehrencrona, E. G. Capiten .............................. 10:
Eriksson, E. Bruksinspector ............................ 10:
Jac. Possessionat ............................ 10:
P. Directeur ................................. 10:
P. Brukspatron ............................... 10:
Fagergren, J. v. Pastor ................................ 10:
Falk, H. Hofjägmästare, R.W.O. ......................... 10:
Forsell, H. Kronobefallningsman ........................ 10:
de Frese, C. O. LandsSecreterare ....................... 10:
Frykberg, B. Bruksförvaltare ........................... 10:
Frykholm, M. Comminister ............................... 10:
O. N. Brukspatron ............................ 10:
Fryxell, A. Ph. Mag:r, Professor, Contr. Prost,
En af Sv. Akad., L.N.O. .................... 20:
Fröding, J. Brukspatron ................................ 10:
Gusslander, F. Landskamerer, R.N.O. .................... 10:
Geijer, B. G. HofrättsNotarie .......................... 10:
C. H. Cornett .................................. 10:
C. J. Brukspatron .............................. 10:
E. G. Ph. Mag. Professor, En af Sv. Akad., R.N.O. 10:
af Geijerstam, C. E. ................................... 10:
v. Gerdten, E. A. Öfverstelieutenant, R.S.O. ........... 10:
Groth, O. C. Brukspatron ............................... 10:
Godholm, C. J. Församlings-Adjunct ..................... 10:
Gullström, A. Brukspatron .............................. 10:
Haak, R. Med. D:r, Assessor ............................ 10:
Hagander, J. Häradshöfding ............................. 10:
Hage, H. Handlande ..................................... 10:
Hammarhjelm, C. F. Hofmarskalk, R.N.O. ................. 10:
Hardin, S. Ph. Mag:r, Collega Scholæ ................... 10:
Hasselblad, A. J. Brukspatron .......................... 10:
Herrm. Possessionat ........................ 10:
Hedberg, A. Brukspatron ................................ 10:
Hedren, J. J. Theol. D:r, Biskop, m.m. ................. 25:
N. Phil. Mag:r, Prost .......................... 10:
v. Heland, J. W. Major, R.S.O. ......................... 10:
Hertzberg, O. FörsamlingsAdjunct ....................... 10:
Holm, N. Possessionat .................................. 10:
Holmstedt, J. Brukspatron, R.W.O. ...................... 10:
Hülphers, P. A. Brukspatron ............................ 10:
Håkansson, Per Sunnemo Socken, Nämndeman ............... 10:
Höök, C. M. Landträntmästare ........................... 10:
Invenius, O. W. Krigskommissarie ....................... 20:
Andersson, Jon. i Engebäck, Blomskogs Socken, Hemmansegare 10:
Kafle, A. Lieutenant ................................... 10:
Kaltstenius, G. S. Öfvermasmästare ..................... 10:
Kjellberg, A. Contractsprost ........................... 10:
Kjellin, D. Possessionat ............................... 10:
E. Assessor ................................... 10:
Kihlen, J. N. vice Pastor .............................. 10:
Kihlgren, J. A. Commissionslandtmätare ................. 10:
N. Ph. Mag:r, Kyrkoherde ..................... 10:
Kinman, Brukspatron .................................... 10:
Kock, M. Major ......................................... 10:
Koschell, G. Major, R.S.O. ............................. 10:
v. Krusenstjerna, M. Bruksförvaltare ................... 10:
Lagerlöf, A. H. Assessor ............................... 10:
M. Phil. Mag. ContractsProst ................. 10:
Lalin, D. Brukspatron .................................. 10:
Lagerhjelm, P. Assessor, R.N.O. ........................ 10:
Larsson, L. Kyrkoherde ................................. 10:
L. Klockare .................................... 10:
Lewgren, A. G. Br. patr. och Grosshandlare ............. 10:
Lexow, C. F. Med. D:r, Brigadläkare .................... 10:
Liden, N. Phil. Mag:r, Contractsprost .................. 10:
Lignell, A. Contractsprost ............................. 25:
Liljebjörn, H. Capiten, R.S.O. ......................... 10:
O. J. Comminister .......................... 10:
Liljehöök, G. .......................................... 10:
Lindberg, S. KammarRättsRåd ............................ 10:
Lindskog, E. W. Länsbokhållare ......................... 10:
Linroth, C. E. Major, R.S.O. ........................... 10:
Loberg, G. Commissionslandtmätare ...................... 10:
Lorentzon, N. Phil. Mag:r, Fältprost ................... 10:
Lundberg, J. Boktryckare ............................... 10:
Lundgren, P. G. Conditor ............................... 10:
Lyrholm, A. Brukspatron, R.W.O. ........................ 10:
Löwenhjelm, F. Assessor ................................ 10:
F. A. Major, R.S.O. ........................ 10:
Malmen, G. Handlande ................................... 10:
Mellquist, L. F. vice Pastor vid Domkyrkan ............. 10:
S. D. v. Pastor ............................. 10:
Mitander, J. Brukspatron ............................... 10:
Molinder, A. Comminister ............................... 10:
Monten, G. A. Häradshöfding ............................ 10:
Myhrman, G. ProtocollsSekreterare ...................... 10:
Nilsson, Nils Högåsen, f. d. Riksdagsman ............... 10:
Nolin, S. Phil. Magr, Kyrkoherde ....................... 10:
Norbäck, J. Comminister ................................ 10:
Nordahl, E. Phil. Magr, Conrector ...................... 10:
Norlin, E. Öfverstelieutenant, R.S.O. .................. 10:
Norrman, C. E. Bruksförvaltare ......................... 10:
Oden, P. G. Possessionat ............................... 10:
Oldevig, H. F. Landshöfding, R.N.O. .................... 10:
Olsson, Arv. prost ...................................... 10:
Pehrsson, P. Comminister ............................... 10:
Petersson, J. v. Pastor ................................ 10:
Pettersson, N. Phil. Magr, Kyrkoherde .................. 10:
Piscator, R. R. Comminister ............................ 10:
Roman, Ad. ProtocollsSecreterare ........................ 10:
Rüttersköld, R. Capiten, R.S.O. ........................ 10:
Sahlin, M. Brukspatron ................................. 16: 32.
Schagerberg, L. v. Pastor .............................. 10:
v. Scheele, F. Kammarjunkare, Bergmästare, R.W.O. ...... 10:
Schröder, O. H. Phil. Magr, Prost ...................... 10:
Setterlund, S. Kyrkoherde .............................. 10:
Sohlberg, S. Kronobefallningsman ....................... 10:
Sparbanken i Carlstad .................................. 200:
Stenbäck, J. Phil. Magr. Prost ......................... 10:
Strokirck, J. Brukspatron, R.W.O. ...................... 10:
Sundberg, O. Med Doct., Professor, R.W.O. .............. 10:
Sundin, S. C. Kamererare ............................... 10:
Svartengren, W. vice Pastor ............................ 10:
Svensson, J. Comminister ............................... 10:
Tegner, E. M. Phil. Magr, Ord. Kongl. Hofpredikant ..... 10:
Tjeder, C. J. Brukspatron .............................. 10:
Torssell, D. Boktryckare ............................... 10:
Uggla, A. J. Capiten .................................... 10:
C. F. Major ..................................... 10:
C. G. Brukspatron ............................... 10:
L. Brukspatron .................................. 10:
Ullman, B. Kamererare .................................. 10:
Unæus, C. Kronobefallningsman .......................... 10:
Unger, A. Phil. Magr, Kyrkoherde ....................... 10:
J. Phil. Magr, Prost ............................ 10:
J. M. Comminister ............................... 10:
Wærn, C. F. Brukspatron och Grosshandlare .............. 10:
J. Capiten och Brukspatron ....................... 10:
L. M. Brukspatron ................................ 10:
Wahlund, Cl. Phil. Magr. RegementsPastor och Rector Scholæ 10:
El. Borgmästare ............................... 10:
Wallencrona, G. Capiten, R. af Kon. Carl XIII, samt W.O. 10:
Wallroth, C. J. Brukspatron ............................ 10:
Warholm, U. J. Brukspatron ............................. 10:
Wennersten, A. M. Prost ................................ 10:
Wennervik, E. Comminister .............................. 10:
Wernmark, L. M. Comminister ............................ 10:
Wigelius, P. O. Phil. Magr, Collega Scholæ .............. 10:
af Wingård, J. StatsRåd, C.N.O. R.W.O. ................. 10:
Wångenberg, F. t.f. Landskamererare .................... 10:
Wärnhjelm, G. Öfverstelieutenant, R.S.O. ............... 10:
Zettervall, L. M. Garfvare ............................. 10:
Åberg, U. J. Phil. Magr, Lector och Prost .............. 10:
Ödman, M. Borgmästare .................................. 10:
Örn, L. G. Förste Landtmätare .......................... 10:
Örtenblad, O. Phil. Magr, Contr. Prost ................. 10:
Alstermark, P. N. Comminister .......................... 1: 16.
Andersson, J. M. i Wassände, Eds Socken, Hemmansegare .. 1: 16.
Jan, i Åmåt, Bolstads Socken, Nämndeman ..... 1: 16.
Lars, i Bolstads Socken, Kyrkovärd .......... 1: 16.
Lars (gamle) i Sundstaby, Blomskogs Socken .. 1: 16.
Magnus. i Kattleberg, Ryrs S:n .............. 1: 16.
Per, i Engebäck, Blomskogs S:n .............. 1: 16.
Sam. Hofrättscommissarie ..................... 1: 16.
Berggren, D. Brukspatron ............................... 5: 16.
Bergh, C. G. Comminister ............................... 6: 32.
Bergström, J. F. Med. Doct. Prov. Läkare ............... 8:
Boustedt, G. Bruksinspector ............................ 1: 16.
Bystedt, J. Comminister ................................ 8: 16.
Dahlman, S. Comminister ................................ 8:
Edgren, C. Brukspredikant .............................. 6: 32.
Ekelund, G. Bruksinspector ............................. 5: 16.
Eriksson, P. i Nysäter, f.d. v. Taleman ................
Ersson, And. i Carlskoga, f.d. Taleman .................
B. i Klacksås, Frykeruds Socken ................ 1: 16.
Jöns, i Såneby ................................. 1: 16.
Flach, E. Major, R.S.O. ................................
Freudenthal, J. M. Kyrkoherde .......................... 9: 16.
Frykberg, E. Possessionat .............................. 1: 16.
Frödin, S. vice Pastor ................................. 6: 32.
Frölich, B. Grefve, Häradshöfding ...................... 2: 32.
Geijer, Osc. Phil. Magr, Collega Scholæ ................ 1: 16.
Groth, Birger Brukspatron .............................. 8:
Gyllström, L. Comminister .............................. 1: 16.
Hammarin, J. Prost ..................................... 1: 16.
Hannell, J. E. Församlings-Adjunct ..................... 3: 16.
Hardin, J. Comminister ................................. 5: 16.
Hedborg, C. D. Lieutenant .............................. 1: 16.
Hedren, C. FörsamlingsAdjunct .......................... 6: 32.
Hesselroth, C. M. Comminister .......................... 2: 32.
Holm, J. Fendrik ....................................... 1: 16.
Huldt, C. F. Commissions-Landtmätare ................... 1: 16.
Jansson, A. v. Pastor .................................. 1: 16.
Hans Fullmäktig i Riksg Contoiret .............
Jonasson, Jonas i Åkerkjärr, Östmarks S:n .............. 9: 16.
Jonsson, Anders i Sundebyn, Blomskogs Socken, Nämndeman 4: 16.
Kafle, C. H. Possessionat .............................. 1: 16.
Kihlstadius, E. O. Bruksinspector ...................... 4:
Latin, C. L. Phil. Magr, Kongl. Hofpredikant och Prost . 1: 16.
Larsson, Axel förste Exped. Secreterare och Häradshöfding 4:
Hinr. i Upplanda ..............................
Jonas i Trangärd ..............................
Laurell, A. G. Kyrkoherde .............................. 2: 32.
Liljehöök, G. F. ....................................... 1: 16.
Lindberg, J. Commiss. Landtmätare ...................... 4:
Lindskog, P. O. Major, R.S.O. .......................... 1: 16.
Lund, S. M. Brukspatron ................................ 1: 16.
Landbom, F. W. Kronolänsman ............................ 1: 16.
Lutrop, F. Kronolänsman ................................ 1: 16.
Löfgren, P. v. Pastor .................................. 1: 16.
Löwenhjelm, C. Capiten ................................. 2:
Mellander, C. G. Bruksinspector ........................ 8:
Modh, M. Landtjägmästare ............................... 1: 16.
Mossberg, Gör. Hemmansegare ............................ 1: 16.
Månsson, Nils i Grossbol, Grafva Socken, Hemmansegare ..
Olof i Finnebäck, Brunskogs Socken, Kyrkovärd . 1: 16.
Nilsson, Lars i Bergsäng, Hemmansegare .................
Olof i Näs, Brunskogs Socken, Nämndeman ....... 1: 16.
Nordenankar, C. Lieutenant ............................. 4:
Noreen, S. G. Major, R.S.O. ............................ 9: 16.
Norström, G. Brukspatron ............................... 1: 16.
Nyman, C. A., Bruksinspector ........................... 1: 16.
Olofsson, A. i Gunnarsbol ..............................
Olsson, Jan i Bolstads Socken .......................... 1: 16.
Olof i Finnebäck, Brunskogs Socken, Kyrkovärd .. 1: 16.
Pallin, B. D. Kronolänsman ............................. 6: 32.
C. F. Uppbördsskrifvare ........................ 6: 32.
Persson, And. Klockare i Brunskogs Socken .............. 1: 16.
Pfeiffer, O. Comminister ............................... 1: 16.
Pihlgren, C. Kronolänsman .............................. 1: 16.
Redling, E. O. Kronolänsman ............................ 4:
Renström, J. Fanjunkare ................................ 1: 16.
Rinman, C. L. KammarRättsråd, R.W.O. ................... 6: 32.
Rolander, L. v. Comminister ............................ 6: 32.
Roman, J. Assessor, R.W.O. ............................. 5: 16.
Rydingsvärd, J. Capitenska ............................. 1: 16.
Schifström, A. Bruksförvaltare ......................... 1: 16.
Sebrenius, C. Fanjunkare ............................... 1: 16.
Simonsson, And. i Fårskog, Silbodal Socken, Hemmansegare 8:
Stenbäck, A. F. Andre landtmätare ...................... 8:
Sundelius, U. S. Theol. D:r Contr. Prost ............... 6: 32.
Sundin, Cajsa, i Sunne Socken, Enka ....................
Svanbom, G. Befallningsman ............................. 5: 16.
Svenonius, F. Brukspatron .............................. 8:
Svensson, Jon i Torpstöt, Grums Socken .................
Tegner, El. Phil. Magr, Collega Scholæ ................. 1: 16.
Tenow, O. PastorsAdjunct ............................... 5: 16.
Thornburn, M. född Forrester, Fru ...................... 1: 16.
Ullstrand, B. C. vice Pastor ........................... 8:
Unden, J. G. Capellpredikant ........................... 1: 16.
Unger, H. Brukspatron .................................. 1: 16.
Wachenfelt, Seb. Fanjunkare ............................ 1: 16.
Wærn, C. Notarie ....................................... 1: 16.
Wahlström, S. O. Phil. Magr, Lector .................... 2:
Weinberg, F. W. Brukspatron ............................ 1: 16.
Widholm, L. J. Brukspatron ............................. 4:
Wennerus, C. A. Kyrkoherde ............................. 9: 16.
Wåhlen, P. vice Pastor ................................. 5: 16.
Öman, Gränsridare ...................................... 4:
Örtensten, A. G. Bruksförvaltare ....................... 2: 32.
Då jag nu går att fullgöra ett gifvet uppdrag, måste jag bekänna, att det icke sker med samma känsla, som jag mottog det. Då, glad öfver tillfället att på närmare håll få betrakta huru den Christliga menniskokärleken uttänker och utför sina planer till närvarande och kommande generationers upplysning och trefnad, glad att få blifva uppvärmd af den härstädes tända nitets eld, åtog jag mig obetingadt och förhastadt detta smickrande uppdrag; nu åter, förlägen öfver det sätt hvarpå detta uppdrag uppfylles, öfver de brister, som skola röja sig både i innehåll och form, har jag i det här mer än annorstädes, nödvändiga öfverseendet, min enda tillflykt, och tillförser mig den rättvisan, att, der ingenting var att vänta, skola anspråken ej blifva stora.
Då tidens morgon ännu speglade sin rodnad i brodersblodet, visade sig menniskonaturen nog egoistisk, för att invända; skall jag taga vara på min broder; redan tidigt var det besvärligt, att älska brodern som sig sjelf. Styrkan och egennyttan växte ofta broderskärleken öfver hufvudet; bröderna, de starkare, de äldre, ville ej vidkännas den yngre, den svagare, utan aflägsnade honom och hade sin dubbla profit af sjelfva aflägsnandet. Väl ropade den kärleksrike fadren ofta i samvetet: hämter eder yngste broder hit till mig, så kan jag märka, att I ären redlige män; men broderskärleken hade ej hunnit längre, än att den Förstfödde ibland mångbröder, som kom att friköpa menniskorna, och icke blygdes kalla dem bröder, gjorde denna testamentariska disposition: "ett nytt bud gifver jag eder, att I älskens inbördes." Sedan dess har kärleken varit ett stående kännemärke på ett christet folk och ett christligt lif; så att hvarhelst vi finna den broderliga kärleken, der hafva vi ock skäl att hoppas ett lif i Christo. Se vi icke den broderliga kärleken verksammast, då martyrblodet rann varmt på jorden; måste icke sjelfva de Romerske förföljrarna förvånade utropa; "Se huru de christna älska hvarandra!" likaledes, hvar helst Historien visar oss att ondskan tagit öfverhand, så försäkrar hon ock, att broderskärleken förkolnat.
Fråga vi oss: hvar är då denna broder, som kärleken manar mig att taga vara på? bjuder Herren oss, såsom Joseph sina bröder: "hämter eder yngste broder hit till mig, så kan jag märka att I ären redlige män," så få vi ej söka denne yngre i nativitetstabellerna, ty det är ej din lefnads ålder, som sätter sig till förmyndare, öfver denna yngre, utan det är din inre fond, din intellectuella förmögenhet, och det är med vetandets fackla du skall uppsöka och ypplysa din yngre broder.
Vi hafva funnit tider, då denna förmyndaremagt låg i våldets, förmögenhetens och bördens händer, och myndlingen blef aldrig myndig, han blef förtryckt och tillbakasatt, och vågade knappast tro, att han var barn af samma fader, som hans förtryckare. (I åtskilliga länder hafva ju dessa förhållanden ej ännu hunnit försvinna.) Tider hafva funnits då folken ej fingo anses annat än konungens undersåtare. Vi hafva dessa tider bakom oss. En mera reel magt, vetandets, andens, har gjort sig gällande. Den omyndige är icke mera den ringe, "ty vitter har lagets öra hur, lågt han sitter, utan det är den oupplysta. Denne oupplyste är den der yngre brodern, som skall hämtas, brodern, som du skall taga vara på. Det låg ej i bördens och väldets natur, att höja allmogens barn till sig, men i bildningen ligger det, ty att höja den obildade är ett gifvande, i hvilket den bildade har både sitt behof och sin vinning. Väl aflopp det icke utan strid, då förmyndareväldet skulle öfverflyttas ur bördens i bildningens händer stamträden med de prunkande anorna hade sin rot djupt ned i förfädrens ättehögar. Förmyndaremagten blef dock quar i samma händer, ty rikets första stånd var ock i bildning och upplysning det första; men adelsmannen blef en patronus, som uppsökte och upplyftade de ofrälse anlagen. Aristokraten framlyste väl ännu i den rivalitet, hvarmed han betraktade "den ström, som gick med egna vågor igenom hafvet." Och likasom det kostade sina strider innan den Romerske Patriciern kunde vänja sig att se en Plebej på Sella curulis, så hade det sina svårigheter innan en Adler Salvius, kunde få säte och stämma i Rådet, men det gick dock, rivaliteten försvann, och vetandets helgedom blef tillgänglig äfven för dem, som fordom kallades vanbördige.
Det var ett stort steg, då den inre magten, andens magt, gjorde sig erkänd, men det var blott att ur de ofrälse stånden recrytera och complettera bildningens och upplysninges leder. Det ur kojan framdragna snillet gick ej dit tillbaka, det fick sjelf säte och stämma i förmyndar-kammaren. Bonden stod med allt detta ännu quar på samma ståndpunkt, han blickade ännu ned på sin jordtorfva och höjde icke en blick, om ej vidskeppelsens, upp till den höga himmelen. Att höja hans blick dit upp, icke till molnen och stjernhimmelen, utan genom dessa till nådens och rättfärdighetens himmel, till Fadren, till Försonaren deruppe, blef en kär pligt för våra fromma hädangångna Regenter. Deras faderskärlek till sitt folk, deras djupa blick in i menniskohjertat och dess behofver, valde då till folkets bildande och lyftande det bildningsmedel, "som gör den fromme vis, och gör den vise from." Den heliga Bibeln skulle sprida ljus, och biblar begynte spridas bland folket. Vi torde icke mycket misstaga oss, om vi mäte allmogens bildning och sedlighet efter dess förhållande till, och bekantskap med den heliga skrift. Göre vi derföre en återblick öfver Bibelns historia i vårt land, så torde dermed också grunddragen till vår allmoges bildning och sedlighet vara angifna.
Guds ord fans ett helt sekel på vårt språk, innan det kom i allmogens händer, ty dels voro de första bibelupplagorna i folio-format och kommo kyrkor och bibliotheker tillhanda, dels voro upplagorna så små och snart utgångna, att redan den Nionde Carl, som gaf sitt namn åt denna stad, och som så nitiskt verkade för upplysningen inom vårt stift, fogade anstalt om en ny upplaga af bibeln; först hans stora Son hann verkställa detta arf af sin fader. En tid af 59 år förgick innan den andra upplagan af bibeln 1618 utkom. Då stod allmogen icke högre i intellectuell bildning, än att det måste påbjudas, i och för Sveriges Östersjöprovinser, att ingen fick ingå äktenskap, som ej kunde den Apostoliska tron, ja sjelfva presterne anbefalldes att noga känna Lutheri lilla Cateches. Men icke heller inom vårt egentliga fädernesland stod det till och med i början af 1700 talet bättre till, än att i kyrkoboken i Enånger af Erkestiftet det stod antecknadt om blott en och annan, att han kunde läsa i bok, ja, då Kyrkoherden Porthan 1702 tillträdde Hambrånge pastorat i Gestrikland, var klockaren den enda person i hela pastoratet, som kunde läsa; under sin 16 åriga tjenstetid derstädes arbetade han med allvar och framgång att afhjelpa denna brist. Om råhet då herrskade i sederna och vidskeppelse i tänkesätten var ej underligt, Men Bibeln, och med den folkbildningen, trädde i början af 1700 talet i ett annat stadium. Det blef en allmän vördnad och kärlek för Guds ord. Af Bibelupplagorna synes det äfven; ty från 1636 till 1709 således under en tidrymd af 73 år utgjorde de för allmänheten tjenliga formaterna blott 11 editioner, men under de derpå följande 73 åren från 1709 till 1782 steg antalet af sådana upplagor till 38. Det var som om en ny friskare ande, en nådens flägt hade genomflugit och electriserat sinnena, icke endast utom, men äfven inom vårt kära fädernesland. Man lärde känna och älska en Arndt, Franke, Spener, Bengel, Müller, Rambach, Fresenius, Schriver, hvilken sednare blef erbjuden en verkningskrets vid svenska hofvet; och man lärde sig känna och älska deras anda hos en Tollstadius, Petterson, Bälter, Båld, Fant, Rutström, Nohrborg och Murbäck m. fl. Gudsord växte, och det har herrliga frukter, sedligheten tilltog och med den välståndet, ty från eländet efter de olyckliga krigen, hvilka slukade vårt lands förmögenhet och arbetsstyrka, försattes riket ganska snart i välmåga.
Men en annan tidpunkt inträffade. Ifrån den solbeglänsta kullen, der Guds ord värmde, andans flägtar uppfriskade, och nådens himmel stod så klar, gjorde tiden ett vådligt steg utföre, och kom ned i den töckniga, fuktiga och trånga dalen, en dal, hvilkens rimfrost en solstråle sällan, och det blott tillfälligt, hann upptina. Det kom en tid, då Jesu kors blef bortskymdt af förnuftets och moralens dimma. Förnuftets Gudinna invigdes högtidligen i det halfvilda Paris och dyrkades med en fasaväckande sollennitet, månne ej för att hafva någon dyrkan, att tillfredsställa samvetet med? Hon dog väl för några år sedan i ett Hospital i södra Frankrike, denna "Förnuftets Gudinna." Väl oss om dess dyrkan nu mera upphört, så att hon ej mera, icke ens idealiserad, tillbedes! Det Franska folket stod väl icke lågt i verldslig bildning, då Ludvig den 16:des hufvud föll, men bildningen stod icke längre på biblisk botten, Guds ord hade fått gifva vika för passionerna och fanatismen, och när Gud låter menniskorna råda, så äro de förlorade. Det var ej underligt, under sådana förhållanden, att förnuftet ville, sedan det undanträngt Guds ord och alla andeliga behof, öfverräkna sabbatsdagarna på året och kalkylera, huru mycken välmåga kunde uppstå genom att använda dagen till arbete; Ischariotssinnet kunde ej annat än fråga "hvad göres denna förspillning behof?"
Detta förnuft, detta lättsinne utestängdes af ingen karantain från våra landamären. Äfven hos oss gick det icke längre an att fröjdas öfver Jesu Evangelium, det blef ett mod att fröjda sig öfver "förnuftets, sanningens och den fria forskningens seger öfver obscurantismen." Man ville ej gerna tala om Gud, huru mångtydigt detta ord än är; när det ej kunde undvikas, uttalade man halft förläget i dess ställe: "Allfader," "Högsta Väsendet," eller något dylikt. Att detta skulle medföra ett menligt inflytande på allmogen, var naturligt. Lättsinnet undanträngde allmogens allvar och lemnade sedan fritt spelrum åt dryckenskapslasten, som nu mera, då samvetet fick så litet att säga, ej såg så vederstygglig ut. Bränvinskonsumtionen uppmuntrades, krogar anlades vid sjelfva kyrkorna, och de stora brännerierna drogo försorg derom att, frestaren alltid skulle vara till hands. Dryckenskapslasten går aldrig ensam, den går blott förut, och röjer väg för de andra. Sedeförderfvet växte också; ty ljuset blef bortstött från ljusastaken och spritlågan upplyste ej, den förbrände. Den heliga Bibeln hopknäpptes och lades undan på bondens "taflett" såsom ett antiquariskt arf från fädrens enfald. Och då fick man se, hurudan bildning och sedlighet det blir, då den ej växer ur Guds ord. Det blef ett förfall i vårt land, sådant, att Regeringen nödgades infordra Högv. Presteståndets utlåtande om medlen att upprätthålla sedligheten vid "tidehvarfvets dagligen mer tilltagande lättsinnighet, och förkolnande Gudsfruktan, samt att åter upplifva många utslocknade nödvändiga dygder." (Dessa dygder hade sålunda förut brunnit - närde af ordet - ehuru de beklagades vara utslocknade.) Det Högv. Ståndet måste inför Kongl. Maj:t med bekymmer "erkänna, att man har länge anmärkt tänkesätten blifva lättare, sederna friare och hjertats stilla dygder öfvergifne, att alltsammans röjer ett förderf, som är, och ett annat som hotar, att förr okände oseder äro förvandlade till landssynder, som samla öfver riket timligt förderf och allt hvad ifrån Guds rättfärdighet ett förnedradt slägte öfrigt har att vänta." Så yttrade sig det Högv. presteståndet redan 1793 och då hade otrons sunnanvind ännu icke hunnit hitföra allt sitt lärdomsväder, och då hade man ännu ingen litteratur i den ädla bränvinsbränningsvetenskapen. Sådan var nu bildningen och sedligheten; också utgafs under hela 45 åren från 1766 till 1811 endast 12 bibelupplagor, då deremot under ett enda tiotal af år från 1752 t. 1762 utgåfvos 13.
Men vid denna tid togo sakerna en annan vändning. Hittills hade alla bemödanden, att med bibeln i hand sprida sedlighet och bildning bland allmogen utgått från Regeringarna. Det var fadern, som ville hafva sin son tillbaka. Nu åter började brodern att lyssna till ropet: Hämter hit till mig den yngste brodern, så kan jag märka, att I ären redlige män.
Under detta neologiska virr-varr, då länderna demoraliserades af idel moral, fanns dock, såsom altid, många hvilka ännu icke böjt sina knän för Baal; desse som höllo fast i sin bibel, och der funno sin frid, sin glädje, sitt allt. Nu uppstod hos dem icke längre ett enstaka bemödande, utan desse, som öfverflyttat Guds ord i sina hjertan, begynte med hvarandra rådgöra. De tänkte: kunde vi icke verka mera godt, förenade, än om vi hvar för sig gå skilda vägar? Det blef en associationsanda, som mötte regeringens bemödande på halfva vägen. Man hade sett Engelska Missionssällskapet, som, märkvärdigt nog, började i den mörka tiden 1795 sin verksamhet, redan hafva vid den tiden öfver 30 missions-stationer, och efter knappt 20-årig tillvaro, hade att årligen disponera 16,000 L. St. (ett sällskap som har den hufvudsakligaste andelen deri att bibeln nu kan läsas på 193 olika tungomål). Man hade sett flera föreningar bilda sig, och man fann fördelarna af en gemensam verksamhet. Här stiftades då i en välsignad stund det Svenska Bibelsällskapet 1816, och si! nu först tog bibelspridningen fart. Ty då man vid bibelsällskapets stiftelse ansåg, att af alla föregående upplagor under en tiderymd af 271 år funnos i allmänhetens händer 101,600 biblar, utspriddes nu under blott 16 år mer än 3 gånger så mycket eller 331,098 exemplar. Väl spriddes de ej lika nitiskt, ty då man ansåg t. ex. i Götheborgs Stift hvar 13:de eller 14:de vara ägare af den heliga boken, så ägdes den vid denna tiden eller 1832 i vårt stift af ungefär hvar 59:de eller 60:de; men det var dock annat än tillförne, då den ägdes af ungefärligen hvar 80:de. Mycket är sålunda gjordt, ehuru bibelvännerna finna ännu mera ogjordt.
Verkan af denna associations-anda blef snart synbar, den efterföljdes ock af föreningar för åtskilliga philantropiska syften. Resultaterna i sin helhet hafva vi väl ännu icke upplefvat, vi upplefva dem ej heller, ty det föregående försoffningstillståndet i det andeliga hade gripit djupt, och ännu raglar mången förbi alla menniskokärlekens bemödanden. Men början är lofvande. Nykterhetsföreningar började bilda sig. Månne ej som en föregångare för Guds ords utsäde? Man fann nemligen marken mångenstädes så sumpig, att det aldra bästa utsäde ej kunde slå rot, men fann då nödigt, att först dika, för att afleda de hindrande våtvarorna; jorden blef brukbar, man plöjde, bearbetade och Evangelii utsäde slog rot, det tog sig och står mångenstädes och vaggar en härlig skörd - en glädje för sädens Herre och såningsmännerna.
Så kommo ädla själar, gladde sig åt skörden, men funno här och der någon jordlapp öfrig emellan åkertegarna, sågo dikeskanterna stå tomma och de tänkte: kunna icke äfven vi här göra någon nytta, kunna vi icke, utan att taga bort något af den jord, der säden växer, (ty säden är dock det förnämsta) på något sätt pryda dessa herrliga fälten. Och si! de ädla männerna togo sig för att plantera blommor sköna - enkelt sköna blommor. - Nu stå äfven dessa på många åkrar och växa, somlige till industriell nytta, andra till vederqvickelse.
Det är icke om säden, huruvida den är ren eller agnblandad, ej heller om den lider af honungsdagg vi hafve att tala; det är blott om de der anspråkslösa blommorna, som utgöra sjelfva ramen kring den gyllene taflan, de der öfverloppsprydnaderna, som stå omkring dikesrenarna. Desse ädle, hvilkas skönhetssinne och planteringslust nu så många anlita, och bedja: "Skicka oss af Edra blommor, ty marken är uppdikad och säden växer på sjelfva åkrarna, nu är tid att tänka på prydnader, vederqvickelse och ögonfägnad". Desse ädle M. H:rr, är, (förlåten mig bilden!) Föreningen till utspridande af nyttig folkläsning.
Så vida jag rätt uppfattat föreningens ädla syfte och verksamma nit, så ligger i sjelfva dess namn: "nyttig folkläsning" en protest mot något förut befintligt eller bredvid stående onyttigt element. Ja sannerligen, när vi besinne, att nu mer än någonsin Salomos anmärkning: det är ingen ände uppå att dikta böcker, äger sin tillämpning, är det ej underligt, att förmyndare-omtankan vill afleda denna ström från den kära allmogen. Ty hvad skulle det blifva af de der nio tiondedelarna af nationen, hvad af våra redbara bönder, om hela strömmen af Noveller, Romaner, periodiska ephemerer, ja dessa saftlösa och färglösa religons tal, finge utan hinder öfversvämma vår landtbyggd och bortskölja återstoden af dess redbarhet, allvar och enfald, detta fädernearf, som så väl behöfver vårdas. Hur skulle det då gå, om allmogen finge smak på dessa lättsinnighetens alster, eller dessa andeliga oting, som peka på rörande huslighetsscener och ömma förhållanden, men ej med Johnnisfingret på Guds lam, som borttager verldens synder. Då skulle man äfven i bondens koja snart blifva belåten med en maklig och för det köttsliga sinnet smaklig christendom, men segren, som öfvervinner verlden, vår tro, skulle då blifva ett ord, ej en sak, ty den växer ur läran om korset, och ej ur moralen; denna åter växer och näres af tron.
Mångläseriet bör ej blifva bondens sak, derföre har ock denna förening, enligt sina stadgar, inskränkt sig till spridande af nyttiga kunskaper i "Religiositet, Sedlighet, Nykterhet och ekonomisk förkofran." Religiositeten, då den är i den anda, som Jesus och hans Apostlar predikade, medför nödvändigt sedlighet och nykterhet, ekonomisk förkofran plägar der ej länge uteblifva.
Såsom bevis må anföras: I ett pastorat hade fylleri och slagsmål länge hört till ordningen för dagen, tiggeriet icke mindre. En Pastor ditkom, som predikade den Christendom, som för mången är en galenskap eller en förargelse. Om några år hade inteckningarne i de skuldsatte egendomarna blifvit infriade, och då församlingen skulle classifiseras enligt nya formuläret för Femårs-Tabellerna, fann FattigDirectionen och Kyrkorådet intet enda hushåll, som kunde föras under rubriken "utfattigt," men af 66 bränvinspannor voro också blott 6 i bruk. I en annan socken var lönkrögerierna så i flor, att i somliga gårdar modern, dottern och pigan stundom hade sin särskilda krogrörelse. I samma socken blef med lusten för Guds ord, den ekonomiska förkofran så ansenlig att under 2:ne år församlingen hade råd köpa 70 helbiblar, 70 exemplar Luthers Evangelii postilla, 30 exemplar Arndts sanna Christendom m. fl. Vid ett enda jernbruk hade Religiositeten, nykterheten och sedligheten varit så stor att den medfört för bruksarbetarne en ekonomisk förkofran af 1700 Rdr R:gs årlig besparing. Ja, kärleken till Guds ord är en märkvärdig sparbössa. Dylika resultater skola visserligen ej uteblifva för en förening, som åsyftar: Religiositet, nykterhet, sedlighet och ekonomisk förkofran.
Det synes som Föreningen sett djupt in i menniskohjertat, då hon, etablerande ofvannnämde princip och syften, vände sin verksamhet till inrättande af Socken-bibliotheker. Den, som sjelf inträngt i Guds ord, vet nog af egen erfarenhet, att det köttsliga sinnet är en fiendskap emot Gud, och att det vill till, innan man får rätt smak för detta ord. Nu har Föreningen velat uppväcka smak för läsning i allmänhet, och dymedelst velat föra den läsande in i tempelförgården. Men för ett redligt sinne blir det kyligt att länge vistas der, i förgården mår man icke väl, man kan väl med Petrus stå der och värma sig en stund, men der är i alla fall mörkt och kallt, och dröjer man der förlänge, så kan man förneka sin Herra. - Denna förening vill, liksom genom lättsmältare ämnen, förbereda till det ämnet, som frälsar själar, gör menniskor nöjda, glada och lyckliga, förbereda till Guds ord och dess realiserande i hjertat. Men skulle någon vilja stadna vid de secundära kunskapsämnena, vid hjeltesagorna eller vid den nye verldsåskådning, som Geografien eller naturkunnigheten öppnar för honom , så påräknar säkerligen föreningen, att den upplyste själssörjaren, i den mohn han sjelf är en Guds ords vän, skall räcka den vettgirige en andelig bok ur bibliotheket och säga: sök först efter Guds rike och hans rättfärdighet, så faller dig allt detta till. Men den omtänksamme husfadern, när han om Guds ord kan säga med David: Om icke ditt ord, o Herre! varit min tröst, så vore jag förgången i mitt elände, när han sålunda lärt sig, att ställa allt på sin behöriga plats, huru skall han icke tacka och nedkalla Guds välsignelse öfver den menniskoälskande förening, som gaf honom att läsa äfven andra böcker, gaf honom en "Handbok för den Svenska bonden, eller Historien om den Svenska bonden, som med den Svenska kungen är så nära förknippad." Han skall tacka denna förening, ja I hafve ju redan, M. Hrr, fått emottaga rörande tacksägelseadresser af bondens egen hand. Detta måtte vara en ljuf belöning och uppmuntran. Den Wermländska bonden var aldrig otillgänglig eller otacksam. Mången höstqväll satt jag, en 14 årig barnalärare, vid skenet af det sprakande stickblosset, omgifven af vettgiriga unga och gamla, hvilka vederqvickte sig efter dagens arbete med att höra mig, öfverröstande de surrande spinnrockarna, föreläsa något ur Fryxells berättelser, eller något dylikt. Mitt lilla auditorium var alltid uppmärksamt och tacksamt. Men ofta då vi läto hänföra oss af hjeltesagorna, då den ungdomliga fantasien förledde oss att mot hvarandra uppträda med desse hjeltars ord och maner, varnade oss den vördnadsvärde husfadern, bonden, han sade: "ett är nödvändigt." Först långt, långt efteråt förstod jag honom.
Det goda, Föreningen åsyftar och verkar, skådar i sin vidd endast Herren, blott en ringa del är det, som Föreningen sjelf ser i de årligen mer hugnande, meddelade underrättelserna från de späda blommorna Föreningen planterat och vattnar. Denna verksamhet består ej i att författa Brochurer, som huru lämpliga de än må vara, kanske aldrig komma dit de äro ernade, och det isynnerhet derföre att de måste af hvar och en särskild inköpas, nej Föreningen har gått en annan väg; hon har gifvit hvarje bonde ett helt bibliothek att genomgå. Föreningen bär i kring i socknarne och sjelf utsår i gårdarna, (O! hvilken ädel gårdfarihandel!) det ord som visst är, och lära kan. Att bildning och sedlighet deraf skall skördas, när grunden är laggd på den rätta hörnestenen, kan ej betviflas.
M. Hrr! Att uppdraga en parallelism emellan bibelhistorien och allmogens sedlighets och bildningshistoria, och deraf draga den slutsats, att i den mohn bibeln varit tillgänglig, efterfrågad och i dagligt bruk begagnad, i samma mohn har ock allmogens sedlighet, bildning och välmåga varit märkbar, det har varit min afsigt. M. Hrr! De fleste af Eder hafva hvar i sin mohn medverkat dertill, att jag, ehuru utgången ur den lägsta kojan i denna stad, fått beträda en bana, der det är min pligt att vittna om de andeliga behofverna i kojorna; tilläggen nu till denna mig förr bevisade godhet äfven den, att dömma denna lilla uppsats efter nu antydde afsigt, och ej efter hvad jag, i brist af förmåga, erfarenhet, tid och nödiga källor, kunnat åstadkomma.
Det finns en välmåga utan bildning: Se den Holländska bonden i sin jacka med silfverknappar, sina silkesstrumpor och skor med stora silfverspännen, han äger mycket, han är en lefvande välmåga, men kan sällan skrifva sitt namn. Det finns en bildning utan Gudsfruktan: Den fina Franska handtverksgesällen och lärlingen, ber ofta sin mästare under arbetet föreläsa något, och han njuter af snillrika Memoirer om revolutionen och Napoleon, af de fransyska poeternas fina ordlekar, han är bildad, han kan gifva sunda Theater-recensioner, han kan tala politik och lättsinne, men att tala med sin Gud, kan han sällan.
Men det gifves en Gudsfruktan, som på samma gång är bildning, sedlighet och ofta välmåga, och den träffas icke sällan hos den Svenska bonden. Fri blickar han till Gud och fri skådar han Herremannen i ansigtet; den lycklige, han tackar Gud för sin lycka.
Hvad vore derföre önskligare för kyrka och stat, än att allt flere sträckte en hjelpsam hand till dessa edra ädla sträfvanden. Den som i vår tid frågar sig: skall jag taga vara på min broder? han borde af rörelserna i tiden se hvad tiden lider, han borde skynda, att han ej försofver sig. Planerna äro ju uttänkta, administrationen skall ej besvära dig, upplyste ädle män stå ju i spetsen, de bära bördan, du behöfver blott gifva din skärf, du behöfver blott föröka listan på de gifmilda menniskovännerna: Gif och verka! Är du redan actieägare i denna Provincialbank, så laga i din mohn att kapitalet, det eviga, oförvanskliga, blifver förräntadt, att Gudsfruktan, nykterhet och sedlighet må växa bland din omgifvning. Uppmuntra till läsning, tag sjelf en bok ur Sockenbibliotheket, läs den, låt din torpare läsa den, och samtala sedan med denne om dess innehåll; och då han ser att du läser samma bok som han, skall han glädjas öfver din nedlåtenhet; hans läslust skall stiga, och för hvarje ny bok, som ankommer till sockenbibliotheket, skall han påminna sig Syrachs ord: den som efter Guds ord frågar, skall deraf rikliga få.
Slutligen må vi erinra oss ett Sockenbibliothek, der det ock skedde utbyte af böcker, detta archiv innehöll väl icke multa, men multum. Den helige Paulus, omtänksam att Guds ord rikliga skulle bo i församlingarna, drog försorg derom, att när församlingens förråd var genomläst, de genom utbyte skulle få något mera: Han skrifver till de Christna i Colossen: Då Epistlen är läsen när Eder, så beställer att han ock varder läsen för den församlingen i Laodicea, och att I ock den Laodiceiske epistelen läsen. M. Hrr hvilken hög föresyn för nyttiga kunskapers spridande! i den mohn en förening till utspridande af nyttig folkläsning ledes af samma anda, så kan hon ock hoppas deltagande och välsignelse.
För denna liksom för övriga texter på hemsidan gäller upphovsmannarätt.
Ansvarig för innehållet på hemsidan är P O Bergman, Hjortronvägen 89 590 54 Sturefors - epostadress: m225@abc.se.