Geografisk öfversigt

GEOGRAFISK ÖFVERSIGT.

Läge.

Dal gränsar i norr till Wermland, i öster till Wenern, i söder till Bohuslän samt en liten del af Westergötland, i vester till Bohuslän och Norge.

Vidd.

Efter den på konglig befallning för några år sedan af Topografiska Korpsen upprättade orginalkartan, är största längden från norr till söder 9 1/12 mil, största bredden från öster till vester 5 4/7 mil samt yt-innehållet 36 813/1000 qvadratmil (1).

Ytans beskaffenhet.

Vid pass 1/12 af ytan, den sydöstliga delen mot Wenern, är egentligt slättland, kalladt Slättdal. De öfriga 11/12 äro en verklig bergsbygd, hvars djupare försänkningar innesluta flera större och en stor myckenhet smärre sjöar och kärn samt en mängd stora och små mossar. Då man kommer från de vestliga eller nordliga högre trakterna ner till Nordals och Sundals häraders slättbygd, som mot Wenern skyddas af en lägre bergvall, blifver man förflyttad till Daln, och sannolikt har hela provinsen fått sitt namn af denna däld eller dalslätt (2). I äldsta tiderna kallades nyssnämnda 11/12 af landet Marker.

Men hela provinsen utgöres egentligen af 2:ne stora försänkningar från norr till söder. Den östra och djupare, närmast Wenern, upptager Sundals, Nordals och större delen af Tössbo härad. Denna är i södra delen 2 mil, i norra ej fullt 1 mil bred. Från Wenern höjer sig denna försänkning småningom mot en bergkedja, hvilken kommer från Wermland och går till Bohuslän. Denna bergkedja är i norra delen öfver 2 mil bred, men afsmalnar i söder till 1/2 mils bredd. Hon innesluter, synnerligen i norra delen, flera dalar, större och mindre sjöar, alla i sydlig riktning, Den andra, vestra försänkningen ligger betydligt, omkring 200 fot och deröfver, högre än den östra, och inneslutes å ena sidan af nyssnämnda bergkedja samt å den andra af Norrska och Bohusländska gränsbergen, innefattande Walbo och största delen af Wedbo härad.

Efter denna af naturen gjorda indelning erhålles de rätta, redan år 1480 nyttjade benämningarna Östra och Westra Dal. Men östra Dal, eller dalen, är genom en lägre berg-gren, hvilken går ner i Wenern och kallas Köpmannefjäll, afdelad så, att Tössbo härad ligger på norra sidan af denna gren, Nordals och Sundals härad på dess södra. Likaså är vestra Dal, eller dalen, afdelad genom en lägre, nära 1 mil bred landhöjd, kallad Ödskölds moar, i Wedbo härads södra del, hvilka moar, i förening med derintill liggande upphöjningar vester ut, dela vattnen åt norr och söder. Med undantag av denna landets, genom en lägre berg-gren i öster samt den knappt märkbara landhöjden i vester på Ödskölds moar åstadkomna afdelning från vester till öster, hafva alla bergåsar och större vatten en sydlig riktning.

Berg.

Endast 2:ne bergkedjor märkas, den vestra i Norrska och Bohusländska gränsen, samt den östra, som stryker genom landet. Denna sistnämnda har flera smärre sidogrenar, och norra hälften af Dal är isynnerhet uppfylld af mindre bergåsar, samt sydvestra delen af landet af bergknattar. De högsta bergen ligga samtliga i östra bergkedjan, hvilken är högst i norra delen, inom Hesselskogs och Laxarby socknar. Der finnas, på ett afstånd af 1 a 1 1/2 mil från Wenern, sjöar och kärn, som ligga 430 a 450 fot, och bergkullar till 700, ja 778 fot öfver hafvet. Följande berg äro de högsta: Gölkullen, 631 fot öfver Wenern; Hinsknatten 590 fot (3), båda något öfver 1/4 mil norr om Hesselskogs kyrka; Hägers-knatten, vid Lelångs östra strand, midt för S. Harnäs i Ärtemarks socken; Buteruds-axlan i Tissleskogs socken; Wänne-stången på gränsen mellan Sundals, Nordals och Walbo härad.

Den östra bergkedjan, som saknar egen benämning i sin hela utsträckning, har på olika ställen särskildta namn. Sålunda heter en del Öxefjäll i Wårviks socken, Gatefjäll och Kölfjället i Dalboredden, Linhedshöjden och Hafs-åsen i Hesselskogs, Brudfjället i Tissleskogs socken, Kappestigen, Dalskogs- och Årbols-fjället i Dalskog, Örs- och Jerbo-fjället i Ör och Jerbo, Högsäters- och Jordsäters-fjället i Högsäter, Kroppe- och Stigsfjället i Ferglanda socknar. En del av bergkedjan vid Norrska gränsen, vester om stora Le, kallas Knipefjäll, af hemmanet Knipan, och Klefmarksfjället i Eds socken, Töftedalsfjället i Töftedals socken. Rådande bergarten är gneis, eller Sveriges allmänna gråberg.

Sjöar.

Af landets vidd upptaga dessa vid pass 4 qvadratmil, Wenern oräknad.

I provinsens norra del.

1. Stora Le, längst i vester. Stiger upp i Wermland, der han har sitt utlopp till Lelången åt Wenern. Har en längre vik in åt Norge. Upptager inom Dal en längd af vid pass 3 1/2 mil. Är på få ställen 1/4 mil bred, med bergiga, glest bebodda stränder. Vattenhöjden 192,8 fot (4). Efter Hällström 200,7 fot.

2. Lelången. Går äfven upp i Wermland. Är inom Dal 2 3/4 mil lång. Stränderna, synnerligen de vestra, äro bebodda. Föga öfver 1/8 mil bred. 164 fot. Djupaste vattnet 120 fot.

3. Westra Silen, 1 1/2 mil lång inom Dal, något öfver 1/2 mil der han är bredast. Stränderna utgöras till det mesta af skogbeväxta berg. 174,6 fot.

4. Östra Silen. Inom Dal 1 mil lång, ej fullt 1/8 mil bred. Stränderna likna Vestra Silens. 194,4 fot.

5. Svärdlången eller Sval-lången, 1 mil lång, högst 1000 alnar bred. Ligger försänkt mellan branta och höga berg. 168,7 fot. Största djupet 86 fot.

6. Laxsjön, 1 1/4 mil lång. Största bredden 3/8 mil, med utmärkt vackra stränder. 101,5 fot. Djupaste vattnet 159 fot.

7. Ärtingen, något mer än 1/2 mil lång. Största djupet 84 fot. Vattenhöjden lika med Lelångens, Stränderna vackra.

8. Iväg, nära 3/4 mil lång.

9. Råvarp, samma längd. 49,1 fot. Vattendjupet 96 fot. Alla föregående 9 inom Wedbo härad.

10. Ömmeln och de 2 Kalfsjöarne, tillhopa något öfver 1 mil i längd.

11. Edslan, öfver 3/4 mil lång. 286 fot.

12. Knarrbysjön, 1/2 mil. 199,6 fot.

13. Knäppesjön. Likaledes.

14. Err, något öfver 1/2 mil. 12 fot.

15. Ånimen. Nära 1 1/4 mil lång. 8 fot.

16. Djupsjön, 1/2 mil i längden.

Dessa 7 sista i Tössbo härad.

17. Bogsjön eller Boksjön, i Norrska gränslinien.

18. Norra Kornsjön, i Norrska gränslinien.

Utom dessa öfver 200 mindre sjöar och kärn.

I provinsens södra del.

1. Södra Kornsjön, i Bohusländska gränsen.

2. Ellnesjön, 3/4 mil lång. I Walbo härad.

3. Långhalmen. Dito (5). I Walbo härad.

4. Hästefjorden. Öfver 1 mil lång, nära 1/4 mil bred. I Sundals härad.

5. Örs-sjön. 5/8 mil lång. I Nordals härad.

6. Kålungen. 3/8 dito. I Nordals härad.

7. Näsöl. Dito. I Nordals härad.

8. Näre. Dito. I Nordals härad.

9. Hjerteruds-sunden. Dito. I Nordals härad.

10. Aklången. 1/2 dito. 102 fot djup. I Nordals härad.

11. Kappebosjön. 1/2 mil lång. I Nordals härad.

12. Teåkers-sjön. 3/8 dito. I Wedbo härad

Dertil komma omkring 170 mindre sjöar och kärn.

Elfvar och åar med deras vattenfall.

1. Upperuds-elfven. Afleder till Wenern vattnet från sjöarne Aklången, Råvarp, Laxsjön, Ärtingen, Grann, Iväg, Silarne, Lelång, Stora Le, m fl. Är den största i provinsen. Dess nedersta fall mot Wenern vid Upperud är 13,5 fot högt; det andra vid Håfre 30 f.; det tredje vid Buterud 5 f.; det fjerde vid Katrineholm 7,5 f.; det femte vid Långed 43 f.; det sjette vid Långbron 1,5 f. Laxsjön har två inlopp, ett vid Billingsfors jernbruk och ett vid Skåpafors sågverk. I det förra är nedra fallet, det sjunde i ordningen, 13,5 f.; det öfra eller åttonde 6 f.; det nionde Aleström 3 f.; det tionde Utslags-ström 26,2 f.; det elfte Bengtsfors vid ändan af Lelång nära 14 fot. Stora Le faller i Lelång inom Wermland och Trankils socken, vid Ränken eller Lennartsfors (6), från en höjd af 28,8 fot. Laxsjöns andra inlopp med vattentillgång från Jernsjön i Wermland, Silarne och Svärdlången m. fl., är vid Skåpafors. Fallet är 67,8 fot. Vid Skifors, Vestra Silens södra ända, är fallet 6 fot. Vestra Silen har ännu ett utlopp, nemligen till Lelången vid Hallefors (7) eller, som jernbruket derstädes heter, Gustafsfors, der fallet är 10,6 fot. Östra Silens utlopp vid Krokfors gör ett fall af 20 fot. Den lilla sjön Limmen faller i Ö. Silen vid Suled från en höjd af 59 fot (8).

2. Ånimens vattendrag. Dess naturliga utlopp vid Kärkiln i Wenern är 8 fot. Ett i äldre tider, såsom man tror, tilldanadt utlopp vid Snäcked till Hjerteruds-sunden är lika högt. Till Ånimen kommer vattnet genom Bodane-ån, hvars lutning mellan sjöarne Err och Knarrbysjön är 187,6 fot. Från sistnämnde sjö till Edslan är lutningen vid pass 86 fot.

3. Tösse- eller Hvitlanda-ån afbördar vattnet från Käppesjön till Wenern och har flera fall.

4. Åmåls-ån, som underhålles af Dalsjön, Ömmeln och Kalfsjöarne, har fall vid Nygård, Hammarn, Finserud, Tollebol, Korsbyn, Kalfskog, Forsbacka, Hanefors, Persbyn, Kroppa och Hugnerud.

5. Berga- eller Snapperuds-ån uppkommer i Buvattnet, rinner i Haserås-sjön och faller ut i Åmålsviken. Har 3 fall vid Kasenberg, ett vid Låbyn, ett vid Wassbotten.

6. Dalbergs-å utfaller i Wenern i Sundal, nära vid det fordna Daleborg. En mil från sjön förena sig hennes båda grenar. Den södra Frendefors-ån, den norra Örs-ån. Den förra afleder vattnet utur Långhalmen, Bollungen, Rådanesjön och Hästefjorden. Har fall vid Lefors, Östebyn, Forssane, Rådanefors och flerstädes. Örsgrenen uppkommer i Marsjö, går genom Teåkers-, Kappebo- och Örs-sjöarne. Gör isynnerhet branta fall vid Bäckefors och vid inloppet i Örsjön, samt lägre fall på flera ställen. Efter grenarnes förening äro mindre fall i Bolstads socken.

7. Walbo- eller Högsäters-ån upprinner ur en mosse nära nyssnämnde Marsjö, genomflyter Ellnesjön, går in i Bohuslän och kallas Munkedals-ån, samt förenar sig med Qvistrums-elfven. Af hennes flera fall må nämnas det vid Öxnäs, Edstena, Brattefors och Ellne.

8. Töftedals vestra, eller Svartån, i Norrska och Bohuslänska gränslinien, mellan Bogsjön, Norra och Södra Kornsjöarne, uppkommer i Norge och utfaller i södra Bullaren inom Bohuslän samt vidare till Idefjorden. Af dess fall märkes det vid Loviseholm.

9. Töftedals Östra, Örlogs-, Örils- eller Her-ån, som den ock kallas, uppkommer i Herå-kärnet vid Norrska gränsen, Efter ett lopp inom Dal af omkring 2 3/4 mil, går hon in i Bohuslän, der hon kallas Örekils-ån, och efter att hafva passerat Kärnsjön får namn af Qwistrums-elfven. Hennes vatten upptages af Saltkälleviken i Gullmarsfjorden.

10. 11. Rölanda- och Lerdals-åarne förena sig med N:o 9.

12. Rännlanda-ån d:o med N:o 9 nära vid Qvistrum.

13. Stenby-ån afleder vattnet ur Grann och Iväg till Laxsjön, har fall vid Steneby kyrka och Grimmerud.

Häraf synes, att icke blott de flesta, utan ock de ojemförligt största vattensamlingarne i orten afgå till Wenern, samt att endast de små sjöarne i Walbo härad och en mindre trakt af Wedbo härads sydvestra del banat sig väg till hafvet. Genom en dal i Steneby, Tissleskogs och Skålleruds socknar hafva de vestra och norra stora sjöarne kommit igenom östra bergkedjan till Wenern. Likaså genom en annan dalsträckning i Bäckens, Dalskogs och Örs socknar falla några mindre vatten åt Wenern, äfvensom genom en krokig dalsänkning i Ödeborgs socken på lika sätt några mindre vattensamlingar, egentliga fjällsjöar, gå åt samma håll. Sålunda är den östra bergkedjan på 3:ne ställen af naturen danad så, att afloppsrännor der uppkommit åt öster.

Jordmån.

Denna är af mycket skiljaktig beskaffenhet. I norra hälften af Dal, synnerligast på och vester ut från den östra bergkedjan, till större delen sand och andra lösa jordarter, stundom lerblandning. Mot Wenern lermylla. I södra hälftens vestra del, Walbo härad, nästan samma förhållande, dock att lermylla der oftare förekommer och jorden är bättre, egentligast mot söder, i Ferglanda och Torps pastorat. Slättdal består hufvudsakligen af god lermylla (9), och har denna slättbygd sednast kommit i dagen. Att hela provinsen i urtiden varit hafsbotten, jemväl de högsta berghöjderna, derpå har man flera ovedersägliga bevis, hvarom vidare nedanför.

Luftstreck.

Då landet icke ligger högre öfver hafvet, än som ofvan förmäldt är, Norrska gränsbergen äfven äro låga, afståndet från hafskusten endast några mil, ytans lutning derjemte sydlig; så måste luftstrecket här vara ungefärligen lika mildt, som på andra ställen i Sverige af samma bredd, det är under 59 grader från dagjemningslinien. Detta bekräftas äfven af landets växter, jemförda med andra provinsers. Beträffande jordvärmen, så äro, mig vetterligen, inga iakttagelser deröfver gjorda hvarken i källor eller grufvor. Grufförsöken gå dessutom alltför litet på djupet för att lemna någon tillförlitlig upplysning i detta hänseende. Äldre personer intyga, att kölden vintertiden icke nu är så länge och strängt uthållande, som fordom, äfvensom att snö icke faller i sådan myckenhet, som i fordna tider.

Taflan af landet.

Med förbigåennde af den lilla slättbygden vid Wenern och landhöjden Ödskölds moar samt dess södra grannskap i Wedbo och Walbo härad, erbjuder landet i öfrigt nästan allestädes herrliga utsigter af den mest vexlande beskaffenhet och flerestädes undersköna landskapstaflor. Vill man lära känna orten och njuta af dess natur-rikedom, måste man vika af vägen mellan Wenersborg och Åmål vesterut, isynnerhet till vestra delen af Nordal och Tössbo, östra och norra delen af Wedbo samt södra af Walbo. Färden blifver visserligen besvärlig upp- och nerför höjder, som träffas allestädes, men lönas rikeligen för den, som har öga och känsla för en skön natur. Märkliga, storartade utsigter träffas flerestädes, men i synnerhet i Härskogsbräckan, 1/8 mil norr om Ånimskogs kyrka, - å Sör-knatten, rakt i vester från samma kyrka på vestra sidan af sjön Ånimen, - å Linhedshöjden i Hesselskogs socken, - å Gölkullen i samma socken, - å Hägers-knatten i Ärtemarks socken, - samt vid hemmanet Hafden och många andra ställen i Steneby, Hesselskogs och Laxarby socknar. Stränderna vid Laxsjön äro framför allt hänförande vackra. Der finner man äfven, på en udde i samma sjö, det af naturen och konsten i förening så rikt begåfvade Baldersnäs, med Billingsfors jernbruk på sjöns andra strand. Sistnämnde socknar torde i allmänhet vara de med inbjudande och starkt omvexlande belägenheter bäst lottade i landet. De voro det ännu mer för 50 år tillbaka, då yxan och elden ännu icke hunnit blotta så mången naken klippa och bergrygg, hvilkas försvunna grönska sent, om någonsin, torde återkomma.

Granskad 1995-05-24,