Anstalter för rofdjurens utödande.
Äldsta allfarivägen, eller så kallade landsvägen, här i orten är utan tvifvel den emellan Wenersborg och Åmål, och förblef länge den enda. I hvad mån väganläggningarne utvidgades och vägarne förbättrades, derom saknas upplysningar för de äldre tiderna. Att kyrkoväg länge var liktydigt med ridväg, tyckes annexkyrkornas namn, ridkyrkor, gifva tillkänna. Så kallades de ännu i Gustaf II Adolfs tid. Omkring 1620 blef vägen från Westergötland genom Dal till Wermland först upparbetad till namn af kungsväg, men var ännu i Carl XI:s tid nära omöjlig att färdas med hjuldon, enligt landshöfdingens underd. berättelse (1). Vid 1620 var ingen allmän väghållning i Walbo härad. Det är lätt begripligt hurudant tillståndet skulle vara, när vägarne ej voro indelade. Men före 1670 hade häradet röjt väg genom Walbo till Wenersborg, Uddevalla och Qvistrum (2). Af Felteros karta öfver Dal (3) 1658 vill synas, som flera härads- eller landsvägar då icke funnos, än 1:o den förstnämnda mellan Wenersborg och Åmål; 2:o en annan från Forsane i Frendefors till Hakerud, Stigen, Högsäter, Jerbo, Råggerd och Nyböle i Ed, som dock lärer varit ganska klen, enär allmogen först i Maj 1695 vid tinget ålades göra väg från Högsäter till tingsstället i Sundal; 3:o en annan från Torpane i Tösse, förbi Fröskogs kyrka öfver fjället till södra ändan af Laxsjön, der den tog slut. Kartan utvisar äfven några andra vägar, hvilka sannolikt ej voro annat än byvägar. Vid Steneby, omkring 1,000 alnar söder om kyrkan, visas spåren efter gamla vägen, som synas antyda, att den snarare passat till rid- än körväg. Åren 1716, 1718 upparbetades på Carl XII:s befallning, ny väg från Westra Ed och Äng öfver Töftedals-fjället till Berg i Töftedals socken samt vidare till Strömstad. Den förföll sedermera, isynnerhet i Bohuslän, så att Wedbo och Tössbo härader vid riksdagen 1761 begärde, att den måtte upparbetas för fragten af sill och salt från Strömstad till Edsbotten vid W. Ed. Samma väg förändrades och omlades af Wedbo härad 1822. Vägen från Åmål till Forsbacka bruk anlades på 1690-talet af bruksegarne Linroth. Vid riksdagen 1765 framburo ortens fullmäktige sin underd. anhållan, att en kärrväg måtte anläggas öfver eden från Upperud i Skålleruds socken till Laxsjön, för att lättare frakta spannemål, salt och fiskvaror till den vestra ortens behof. Ansökningen öfversändes till allmogens hörande vid häradsrätterna, och emedan då inträffade detsamma, som sedermera händt i andra mål, att invånarne voro af stridig tanka med sina ombud, så kom någon väganläggning den tiden ej vidare i fråga.
Ridvägar öfver gränsen till Norge hafva från uräldsta tider funnits i Töftedals socken vid Högsundet och vid Jakobsrud samt i Nössemarks socken vid Solum och Daln. De 3:ne sistnämnda äro mycket besvärliga, i anseende till branta klefvar och markens ojemnhet i öfrigt.
I äldre tider underhöll hela provinsen gemensamt vägen mellan Wenersborg och Åmål. Walbo härads invånare hade till en del 4 a 5 mil från sina hemvist till den öfver en mil långa vägen, som skulle underhållas på Hufvudnäs-skogen i Frendefors. Wedbo-folket hade lika långt, många längre, till sina vägstycken på Köpmannefjäll. Detta visar de indelade vägarnes fåtalighet fordomdags. 1745 ingaf Wedbo härad underd. ansökning om befrielse från denna väghållning, likasom att tullpenningar måtte få upptagas till Köpmannebrons underhåll för framtiden. Det sednare afslogs och det förra utställdes till öfverläggning. Från detta besvär blefvo Walbo och Wedbo icke befriade förr än 1775.
Den första behöriga vägdelning jag kunnat spåra är af år 1646 och 1647, då länsmannen i Nordal ålades afdela häradet hvarje socken sitt vägstycke, socken vid socken, granne och by vid by och granne. Detta skulle uppskrifvas och sedan i häradskistan förvaras. När detta icke förut var åstadkommet på den mest befarna vägen mellan Wenersborg och Åmål, kan tagas för gifvet, att den varit i mycket klent skick. Ännu mer de öfriga vägarne. Af befallningen till Nordälingarne i domboken 1650, att de, vid ansvar att plikta efter skjutsordningen, skulle hafva sina goda "klöff" och "ridisvalor" färdiga om sommaren och sina slädar om vintern, vill synas som skulle resor och frakter sommartiden i denna ort skett på hästryggen och ej med hjuldon. 1736 skedde en allmän vägdelning. Sedan dess hafva många nya vägar och smärre vägindelningar tillkommit.
På Nordals och Tössbo häraders riksdagsbesvär resolverade konungen den 4 Sept. 1747, att bropenningars uppbärande af vägfarande och seglande vid Köpmannebro icke kunde beviljas. Detta medgafs likväl sedermera och fortfar ännu, sedan staten ganska vackert bidragit till denna bros nybyggnad af sten; hvarom mera här nedan.
Det är egentligen sedan 1820 som man varit allvarligen betänkt på och sysselsatt sig med vägförbättringar. Dessa vägarbeten skola nu omförmälas så fullständigt, som det varit mig möjligt derom få tillförlitlig upplysning. Ehuru troligen ett och annat företag saknas, som, oaktadt flera efterfrågningar, ej kommit till min kunskap, vittnar dock det följande tillräckligt om ett högst berömligt bemödande att undanrödja de svåraste hindren för kommunikationen orterna emellan. Ganska mycket återstår visserligen inom provinsen ännu att i denna del tillgöra, men på en så hedrande och gagnelig början kan svårligen en lika hedrande och nyttig fortsättning uteblifva.
3. I Nordal. Å Köpmannefjäll från Waglebron i Holms socken till Köpmannebro, omkring 1,500 alnar. Från Gunnarsnäs kyrka genom Dalskogs socken till Wedbo härads gräns vid Halängen omkring 1,575 alnar. Arbetet börjadt 1844, slutadt 1846, utom vid Köpmannebro, der bergbrytning ännu fortfor 1850. För denna högst nödiga vägförbättring samt till Köpmannebros ombyggnad af sten erhöll häradet af staten 16,168 r:dr 42 sk. b:ko, med förbindelse att bekosta lika stor summa i dagsverken och materialier.
5. Från Ryrs kyrka till Dottetorp, omkring 13,000 alnar, hvarvid annan äldre väg utlades. Dessa 2:ne vägomläggningar fastställdes af landshöfdingen 1850.
6. I Wedbo. Vid Taxviken och Relen i Steneby socken, omlagde 2,106 alnar.
7. Vid Töftedals-fjället från Hajoms mosse till Tobaksklefven, omlagde 8,632 alnar.
8. Från Nordals härads gräns förbi Halängen och Kronoberg i Bäcke socken, omlagde 2,052 alnar.
9. Från Tössbo härads gräns till Äsjö i Tissleskogs socken, omlagde 4,536 alnar.
10. Skråbacken i Ödskölds socken, omlagde 540 alnar.
11. Öfver Wassända mader i Eds socken, omlagde 2,301 alnar.
12. Vid Högkil i Håbols socken, omlagde 288 alnar.
13. Vid Rödkållehögen, Näsbyn, Träbygget, Sandbäcken och öfra Skogen i Rölanda, omlagde 3,534 alnar.
14. Från Låbyn i Laxarby genom en del af Wårviks och Torrskogs socknar till Gustafsfors bruk i gränsen mot Wermland, ny väg 52,100 alnar. Anlagd 1833-1835 af 13 11/16 hemman i Vårviks, 1 1/2 hemman i Torrskogs samt 3 hemman i Laxarby socken, då Solvik, Kråkviken och Nästegård blefvo gästgifverier.
15. Vid Bergsviken i Laxarby 258 alnar.
16. Vid Hedan i Laxarby till Germundebyn 4,968 alnar.
17. Långbron vid södra ändan af Laxsjön i Steneby socken, 161 alnar lång, 8 alnar bred mellan kastingeringen, nybyggdes af sten 1836-1838 för 5,400 r:dr b:ko af byggmästaren And. Kalin.
18. I Tössbo. Hålsjöbräckan, Mörtsjöbräckan, Rådetorps-backarne på vägen till Åmål, omlagde 4,352 alar.
19. Vid Hästesprängan, Hesselskogs socken på vägen till Fröskogs kyrka, 888 alnar omlagde.
20. Humletorps, Bodane och Flatungeby-backarne i Fröskogs socken, omlagde 5,204 alnar på vägen till Hesselskogs kyrka.
21. Wallsjö- och Östersby-backarne i Fröskogs socken på vägen till Ånimskogs kyrka, omlagde 2,007 alnar.
22. Fröskogs, Hensbyn, Gobyns, Bocklaruds, Smedseruds, Grellseruds och Hults backar i Fröskogs socken på vägen mellan Torpane och Fjälls gästgifverier, omlagde 15,097 alnar.
23. Kingebols och Gyltunge backar i Ånimskogs socken på vägen till Fröskogs kyrka, omlagde 639 alnar.
24. Härskogsbräckan i Ånimskog på vägen mellan Torpane och Lund omlagde 864 alnar.
25. Från Skäggebol i Tydje socken, genom östra delen af Ånimskog (förbi alla svåra backar inom sistnämnda socken på stora landsvägen mellan Åmål och Wenersborg), är en ny, backfri väg anlagd 1850, omkring en fjerdedels mil kortare än nuvarande landsväg, men ej ännu till fullo färdig efter hela linien, dock farbar. Bekostnad af hemman i trakten, och håller i längd vid pass 20,000 alnar. Vid denna anläggning har majoren och riddaren A. E. Lilljestjerna isynnerhet verksamt biträdt.
27. I Nordal. Af Upperuds bruksbolag:
Vid Bistockedaln i Skållerud, dervid brukspatron C. F. Wærn äfven deltagit. Omkring 1,500 alnar.
Från landsvägen vid Svankila utmed segelleden i Skålleruds socken till Upperud, ny väg, omkring 13,000 alnar. Början gjordes 1842, fullbordades 1847.
I Nordal och Wedbo. Från Upperud till Högsbyn i Tissleskogs socken öfver Brudfjället, ny väg, fullbordad 1838, omkring 20,200 alnar.
I Nordal och Tössbo. Från Upperud till Kilane i Ånimskogs socken, ny väg, börjad 1843, men ej ännu fullbordad, omkring 11,200 alnar.
28. I Wedbo. Mellan Dingelvik och Högen, ny väg 9,000 alnar.
29. Af brukspatron C. F. Wærn:
I Wedbo. Från Fjäll till Björke i Tissleskogs socken, ny väg 4,500 alnar.
Från Häljebol till Högsbyn i samma socken, ny väg, omkring 2,300 alnar.
Från Sjöberget öfver Ödsköldsmo i Ödskölds socken till landsvägen från Alltorp vid torpet Björsby, ny väg, 4,500 alnar.
Från Stommen i Ödsköld till Bäckefors bruk, ny väg, 4,500 alnar.
Från Sjöberget i Ödsköld till Tingvalla moar, omlagd öfver Ödskölds och Tingvalla mossar. 7,815 alnar.
30. Från Stenarsbyn i Fröskog, Tössbo härad, till Oxakof i Laxarby, ny väg, 8,500 alnar. Bekostad till 2/3 af Gustafsfors och Lennartsfors bruksbolag samt till 1/3 af brukspatron M. Sahlin.
31. Af framlidne öfverfältläkaren och ridd. H. C. Keventer: I Tössbo. Ny väg förbi Hanefors bruk i Mo socken, 1,401 alnar.
32. Af kronofogden Em. Dahlgren:
I Tössbo. Käppenäs-backarne i Hesselskog, omlagde 722 alnar.
33. Af säteri-egaren And. Olsson i Grättved: Grättveds-backen, omlagd, med en stenbro, 1850, 489 alnar.
34. Af framlidne kontraktsprosten A. Hammargren: Bräckebacken i Hesselskog, omlagde 370 alnar.
Under de 30 sista åren hafva således dels nya vägar blifvit anlagda, dels gamla omlagda till en längd af 16 3/8 mil. Deraf hafva mer än 5 mil åstadkommits på enskildes bekostnad. Enligt uppdrag af landshöfdingen har kronofogden Em. Dahlgren haft tillsyn öfver och ledningen af vägarbeten i Wedbo, nämligen öfver vägarne under n:o 7, 8, 11, 12, 13 och 14; brukspatronen C. F. Wærn öfver vägarne n:o 6, 9, 10, 15 och 16, jemte de vägar, dem han sjelf bekostadt; brukspatron M. Sahlin öfver vägarbetet i Tössbo, samt baronen S:t Cyr i Nordal, hvilka herrar jemväl benäget tillhandagått med de upplysningar i ämnet, som här blifvit lemnade.
Provinsen har numera intet åliggande för underhållet af Wenersborgs bro i Wäne härad, sedan man löst sig ifrån detta besvär samt ingått förening, hvilken af konungen fastställdes den 2 Nov. 1785. Enligt densamma skulle Dalboarne äfven vara fria från bropenningars erläggande för öfverfarten (4). I äldre tider hade Dal tillika åliggande att deltaga i underhållet af Edsvägen mellan Wassbotten och Trollhättan i Wäne härad. Deröfver klagades vid riksdagen 1640, men besvären afslogos i kongl. resolutionen den 20 Febr. s. å. När befrielse vanns är mig obekant.
mil
Gästgifv. hästar.
Reservhästar.
1. Från Wenersborg till Åmål.
Från Wenersborg till
Dykälla i Frendefors socken .. 1 1/4 - 52 Postgård.
Östebyn i Brålanda ........... 1 4 43 Kuserud, postgård.
Mellerud i Holm, postgård .... 1 3/4 4 39
Lund i Ånimskog, d:o ......... 1 7/8 2 48 Hensbyn 1 1/2.
Geteryggsvågen.
Torpane i Tydje, d:o ......... 1 3/8 2 56
Åmål ......................... 1 1/4 9 - Entreprenad. Vid
marknader i Carlstad
ökas hästantalet.
2. Från Wenersborg till Walbo och södra delen af Wedbo.
Från Dykälla (n:o 1) till
Hakerud i Frendefors ......... 5/8 - 16 Östebyn 1 1/4.
Dyrtorp 1 3/4.
Fölen i Ferglanda ............ 1 1/2 3 26 Rådaneberg 1.
Tånglanda i Högsäter ......... 1 4 40
Starlanda i Råggerd .......... 1 1/2 - 19 Postgård.
Näsbön i Rölanda, postgård ... 1 1/4 - 27 N. Onsön 1 1/4.
Hindalebyn 1 1/2.
Bälnäs i Ed .................. 1 - -
3. Från Wenersborg öfver Mellerud till Wedbo.
Från Mellerud (n:o 1) till
Dansbo i Dalskog ............. 1 1 1/2 10
Torpane i Bäcke .............. 1 2 19 Alltorp 1 1/4
Hindalebyn i Ed .............. 2 4 12 Onsön 1/2.
Bälnäs i Ed .................. 3/8 - -
4. Från Wenersborg till Norge.
Från Starlanda (n:o 2) till
Gesäter i Gesäters socken .... 1 1/4 4 16 Näsbön 1.
Lundby i Töftedaln ........... 1 4 16 D:o 1 1/2.
Högen i Töftedaln ............ 1 2 16
Prestbacka i Norge ........... 1 3/8 - -
5. Från Wenersborg genom Bolstads pastorat till Åmål.
Från Wenersborg till
Timmervik i Gestad ........... 1 1/2 - 17 Dykälla 1 1/2.
Östebyn 1 3/4.
Nygårdsåker i Bolstad ........ 1 1/2 1 15 Mellerud 1 1/2.
Östebyn 1.
Bräckan i Jern ............... 1 1 10 Mellerud 3/4.
Östebyn 2.
Lund i Ånimskog (n:o 1) ...... 2 1/4 - -
6. Från Wenersborg genom Örs socken till Wedbo.
Från Östebyn (n:o 1) till
Frestersbyn i Örs socken ..... 1 3/8 4 10 Mellerud 1 1/4.
Dansbo i Dalskog (n:o 3) ..... 1 - -
7. Från Åmål till södra delen af Wedbo och Norge.
Från Torpane (n:o 1) till
Hensbyn i Fröskog, postgård .. 1 1/4 4 21
Södra Fjäll i Steneby, d:o ... 1 1/4 4 19 Låbyn 1 1/8.
Grimmerud 1 1/4.
Skuggetorp i Steneby ......... 1 1/8 4 9 Taxviken 3/4.
Alltorp i Ödsköld ............ 3/4 4 17
Hindalebyn i Ed .............. 1 1/4 4 12
Lundby (n:o 4) ............... 1 1/2 - -
8. Från Åmål till Bohuslän och Strömstad. Samma väg som n:o 7
Från Lundby till Fagerhult
i Bohuslän ................... - - - Se n:o 15. A.
9. Från Åmål till norra delen af Wedbo.
Från Åmål till
Rådane i Hesselskog .......... 1 1/4 2 5 Hensbyn 1 1/4. (5)
Låbyn i Laxarby .............. 1 1/2 2 17
Solvik i d:o ................. 1/2 6 6
Kråkviken i Wårvik ........... 1 1/4 4 8
Nästegård i Torrskog ......... 7/8 2 10
Trättlanda i Wermland ........ 1 3/8 - -
10. Från Åmål till Nordmarks härad i Wermland.
Från Åmål till Gränssjön
i Wermland ................... 1 1/2 - -
11. Från Åmål till Carlstad.
Från Åmål till Afvelsäter
i Wermland ................... 1 - -
12. A. Från Walbo till Bohuslän.
Från Rådaneberg i Ödeborg ..... - - 18 Hakerud 1.
Dyrtorp 1 1/8.
till Fagerhult i Bohuslän .... 1 1/4 - -
13. B. Från Walbo till Bohuslän.
Från Tånglanda (n:o 2) till
Dyrtorp i Ferglanda .......... 1 3/8 4 15
Åntorp i Torp ................ 1 2 21 Skjutsar icke vintertiden.
Hattefjäll i Ryr ............. 1 3 11 Herestad 1 7/8.
Gunnarby 1 3/4.
Qvistrum i Bohuslän .......... 1 - -
14. C. Från Walbo till Bohuslän (6).
Från Dyrtorp (n:o 13. B) till
Hedenstorp i Torp ............ 3/4 3 20 Hattefjäll 1 1/4.
Uddevalla .................... 2 - -
15. A. Från Wedbo till Bohuslän.
Från Lundby (n:o 4) till
Fagerhult i Bohuslän ......... 1 1/2 - -
16. B. Från Wedbo till Bohuslän.
Från Gesäter (n:o 4) till
Snaben i Bohuslän ............ 3/4 - -
Eller från Starlanda (n:o 2)
till Snaben i Bohuslän ....... 1 3/4 - -
Eller från Näsbön (n:o 2)
till Snaben i Bohuslän ....... 1 1/2 - -
17. A. Från Tössbo genom Håbol till Ed.
Från S. Fjäll (n:o 7) till
Taxviken i Steneby ........... 1 1/4 4 5 Postgård.
Wägne i Håbol, postgård ...... 1 4 10 Håbols stom 7/8.
N. Onsön i Ed ................ 3/4 3 15 Lundby 1 1/2.
Bälnäs i Ed .................. 3/8 - -
18. B.Från Tössbo genom Håbol till Ed.
Från Låbyn (n:o 9) till
Årbol i Ärtemark ............. 1 3/8 6 6
Håbols stom i Håbol .......... 1 1/4 4 4 Bälnäs 1.
N Onsön (n:o 17. A.) ......... 1 - -
19. Från Walbo genom Wedbo till Åmål.
Från Tånglanda (n:o 2) till
Stora Bön i Jerbo ............ 1 1/4 4 29 Torpane i Bäcke 3/4.
Starlanda 1 1/2.
Hindalebyn 2.
Alltorp (n:o 7) .............. 1 1/4 - -
20. Från Walbo genom Wedbo till Nordmarken i Wermland.
Från Stora Bön (n:o 19), Alltorp
och Skuggetorp (n:o 7) till
Grimmerud i Steneby .......... 3/4 4 5 Taxviken 3/4.
Låbyn 1 1/2.
Årbol (n:o 18) ............... 1 - -
Stommen i Torrskog ........... 1 3/4 4 4 Nästegård 1/4. (7)
Gummenäs i d:o ............... 1/2 4 4 D:o 3/4.
Skenhall i Wermland .......... 1 1/2 - -
21. Från Wedbo till Gilbergs härad i Wermland.
Från Låbyn (n:o 9) till
Hugnerud i Dalboredden ....... 1 1/2 4 16 Gränssjön 1.
Björbyn i Wermland ........... 1 1/4 - -
22. Från Ed till Nössemarken i Wedbo (8).
Från Bälnäs i Ed till
Skottan i Ed ................. 1 1/2 - -
Jaren i Nössemarken .......... 1 1/2 - -
Daln i Nässemarken ........... 1 - -
Sandviken i Wermland ......... 1 - -
Från Dal således till Norge en, till Westergötland en, till Wermland fyra
samt till Bohuslän fyra sommarvägar med vanliga skjutshåll, jemte en
särskild vinterväg med skjuts till Bohuslän. Alla skjutshållen sammanlagda
utgöra 131 1/2 mil. Ingenstädes på landet är skjutsen på entreprenad.
Endast i Åmål. Hållhästar finnas icke. Resande fortskaffas med 131 1/2
gästgifvarehästar och 814 reservhästar på landet. I Åmål hållas 9 hästar
af entreprenören. Gästgifverierna äro 67 med hästskjuts och 4 för rodd.
Följande socknar hafva inga gästgifverier: i Sundal: Gestad, Erikstad och
Ryr; i Nordal: Gunnarsnäs och Skållerud; i Walbo: Rännlanda och Lerdaln;
i Wedbo: Tissleskog och äfven Nössemark för skjuts till lands; i Tössbo:
Mo och Tösse.
På ansökan af några jern- och sågverksegare inom Dal och vestra Wermland, verkställde öfverstlöjtnanten C. P. Hällström i Aug. 1826 undersökning och afvägning för en tillämnad kanal-anläggning mellan sjöarne Wenern och Ånimen samt mellan Ånimen och sjön Ärr. Dervid befanns, att Ånimens större utlopp genom ån vid Kärkiln är omkring 4,000 fot långt. Det andra utloppet vid Snäcked, som troddes vara till en del med konst danadt i fordna tider, var allenast 200 fot mellan Ånimen och Hjerteruds-sunden, hvilka utgöra liksom en vik eller fjord från Wenern. Fallet vid Snäcked var 8 fot. Landtungan mellan Ånimen och Ärr var 1,000 fot lång och fallet mellan sjöarne 4 fot. På bekostnad af Lennartsfors och Gustafsfors bruksbolag till 2/3 samt brukspatronen M. Sahlin, såsom egare af Kristinedals och Lisefors jernverk, till 1/3 anlades kanal 1842 mellan Ånimen och Ärr med sluss samt en jernbana öfver Snäcked, hvilket arbete uppgick till 12,000 r:dr b:ko. På denna farled föras årligen omkring 10,000 skeppund brukstillverkningar. Om första planen med kanal och sluss vid Snäcked gått i verkställighet, skulle kostnaden för denna linie blifvit 60,000 r:dr (9). Detta är den enda kanal-anläggning inom provinsen. I förbindelse med denna lilla kanal stå ofvannämnda back-omläggningar n:o 2 och nya väganläggning n:o 30.
Men undersökningar hafva blifvit företagna för 3:ne andra farleder.
1:o Mellan Wenern och Stora Le, förbi Upperud, genom sjöarne Aklången, Råvarp, Laxsjön, Svärdlången, W. Silen och Lelång, först 1826 af C. P. Hällström och vidare 1838 af D. W. Lilljehöök, som upprättade kostnadsförslag. Oaktadt railväg och lastplats föreslogos vid Håfreström i Skålleruds socken, och således icke segelfart efter hela linien, uppgick dock kostnaden till 257,856 r:dr b:ko. Denna linie, ansågs tjenligast af de föreslagna förbindelserna mellan Wenern och Stora Le. Hela längden af kanaler och slussar blefve här 2,880 alnar, och summan af sluss-sänkningarne 214,4 fot. Längsta kanalsträckan vid Långströmmen mellan Råvarp och Laxsjö. Slussarnes antal 14.
2:o Från Ånimen genom Knarrbysjön, Bräckekärn, öfver lägsta höjdsträckningen vid Sannerud i Laxarby socken, genom Laxkärn, Limmen, Silarne, Lelång till Stora Le. Laxkärnet låg 300 fot öfver Wenern. Sammanräknade längden af kanaler och slussar skulle blifvit 13,525 alnar och summan af sluss-sänkningarne 452,5 fot. Å landthöjden vid Sannerud saknades tillgång på nog vatten i det lilla Laxkärnet för sluss-sänkningarne åt båda sidor.
3:o Från Ånimen genom Ärr, Bocklarudskärnet, Tansjön m. fl. till Kronan, Hedan, Laxarby kyrka och Laxsjön. Bocklarudskärnet låg 107, Tansjön 251,5, Flatsjön 279,5, Kronkärnet 232, Öfversidans kärn 165,5 fot öfver Wenern.
Dessa 2:ne kanal-linier förkastades. Emellertid, för att inhemta bruks- och sågverks-egares yttranden samt de bidrag de skulle vilja lemna åt ett kanalarbete att förena Wenern med Stora Le, höllos sammankomster den 5, 7 och 9 Augusti 1839 på Upperud, Baldersnäs och Gustafsfors. De ledde till ingen påföljd. Då frågan förevar, väckte Åmåls invånare förslag att kanal-linien måtte börja vid Åmål och fortsättas genom Kalfsjöarne till Ömeln samt vidare. Äfven detta förslag förföll, likasom de nyssnämnda.
Sjösänkningar äro företagna 1821 vid Tydjesjön i Tydje socken, då fallet vid Forsnäs bortsprängdes; vid Hästefjorden i Frendefors socken 1843 genom fallets sänkning vid Forssane; vid Furusjön och Känsbykärnet i Ånimskogs socken 1846; vid Ellnesjön i Torps socken och hemmanet Strömsäter i Ryr 1848; vid Haserås-sjön i Mo socken genom sprängning vid Kasenberg i Åmåls socken åren 1846-1849.
I Dalboredden sedan den 19 Okt. 1828, då invånarne förenade sig med den inom Wermlands län belägna delen af Svanskogs socken uti det der förut varande magasinet. Hvarje hemman utgjorde för detta ändamål 10 tunnor hafra.
I Holms socken anlades magasin 1830.
I Fröskogs socken likaledes 1832 genom sammanskott af 2 tunnor hafra årligen i 3:ne goda år. Behållningen 1850 var 231 tunnor hafra.
I Ör uppfördes magasinsbyggnad 1849, i Torrrskog är äfven en; båda afse fattigvården.
Ehuru svåra sjukdomar härjade under särskilda tider, kunde allmänheten likväl icke förmås att anskaffa och löna läkare, skref landshöfdingen till konungen både 1742 och 1750. Sistnämnda år fanns hvarken provincial-läkare eller apothek inom Elfsborgs län. Men då anlades apothek i Wenersborg och 1754 i Åmål. Stads-kirurg hade man väl haft i Åmål någon tid förut, men icke läkare derstädes förr än 1763. På landshöfdingens förslag blef omsider en provincial-läkare anställd i Wenersborg 1753, och dertill förordnades med. doktorn Sven Brodd. Han fick 300 daler i lön af Wenersborgs stad, men i öfrigt intet vidare än han genom praktik kunde förtjena. Stadsläkaren i Åmål A. M. Berger blef derjemte läkare för Tössbo och Wedbo genom kongl. resolutionen den 24 April 1765. Men detta kongl. beslut, såsom tillkommet genom falskt föregifvande af riksdagsmannen Jon Jonsson i Östby, den der i samma ärende gjort sig till ombud för dessa härader utan att vara det, upphäfde Kongl. Maj:t den 18 Febr. 1766, och fastställde då den förening, hvilken åstadkommits vid alla 5 häradstingen 1765, om lön för en provincialläkare på Dal, med 24 öre af hvarje helt hemman, till en början under 3 års tid. Den 6 Febr. 1767 fick med. doktorn Olof Perman kongl. förordnande att denna tjenst bestrida. Men folket tyckte det vara bättre att hafva ingen läkare, än betala den dryga skatten af 24 styfver på hemmanet. Eller tänkte man måhända då, som ännu i vår tid ej sällan sker, att staten bör löna alla som skola ha lön, och tror sig derigenom vara fri, eller åtminstone betydligt förskonad (10). Det är ungeför likt barnen, hvilka anse sig säkra och osedda, allenast de gömt hufvudet. Ortens riksdagsombud, Erik Andersson, Per Persson, Anders Eriksson och Nils Jeremieson anhöllo derföre, den 19 Aug. 1769, att orten måtte från denna läkarelön nådgunsteligen befrias. Och det skedde så. Dal har sedermera icke haft enskild läkare. Man har i allmänna farsoter hjelpt sig fram med det biträde och de föreskrifter, länets provincial-läkare hunnit meddela. I enskilda sjukdomsfall har menigheten ända till vår tid mycket anlitat sluga gummor och gubbar, hvilka här och der funnits i häraderna och fått en viss märkvärdighet för en förment förmåga att bota alla lekamliga krämpor. Den ryktbaraste bland dessa, och anlitad vida mer och från vidsträcktare håll både från Sverige och Norge, än frun i Kisa på vår tid, var den kloke karlen Anders Andersson i Bergane, Hesselskogs socken. Till många sjukas afsaknad dog han den 26 Sept. 1808, 73 år gammal. Med skäl kan han räknas bland namnkunnige Svenske män, då hans namn, hans siare- och läkareförmåga voro kända både när och fjerran. Då han rådfrågades genom budskickning, borde ett kläde eller annan klädespersedel från den sjuke medhafvas. Denna liksom vägde han i handen och derunder utrönte sjukdomens beskaffenhet. Gaf derpå några droppar i en flaska eller andra medel att användas, med hvilka han alltid var försedd. Tron på hans läkemedel var hos en och annan så stark, att blott man fick se och taga uti flaskan, kändes lindring. Sådant hände väl sällan, men när det en gång skett och blifvit bekant, var undergörarens rykte stadgadt. Läkare-arfvodet och apoteks-räkningen tillhopa kostade allenast en plåt, d. ä. 16 sk. riksgäldsmynt. Få dagar förflöto, då icke denna lilla summa inkasserades, stundom mottogs den flera gånger på dagen. Han kunde äfven tillrättaskaffa stulet gods och upptäcka tjufven. Så trodde äfven tjufvarne, hvarföre desse, när bekant blef att den kloke karlen blifvit rådfrågad, hellre i hemlighet återburo det stulna, än blottställde sig för följderna af hans förmenta tillgöranden. Han skall hafva erhållit sin öfvernaturliga kraft och siareblick på följande sätt. I sina ynglingaår var han en dag i skogen att uppsöka hästarne. Gick länge fruktlöst, blef trött, lade sig på ett berg och somnade. Han väcktes af en hvit orm, som rann honom öfver ansigtet. Stod upp och visste nu genast hvar hästarne voro, gick dit och fann dem. Efter den stunden visste han margehanda som ingen annan dödlig förstod. Skulle äfven haft svartkonstboken, hvilken rådfrågades i kinkigare fall. Både han och hans hustru berömdes för ett gladt lynne, gästvänlighet och godhet.
Emedan läkarevården var otillräcklig i detta långsträckta län, förordnade Kongl. Maj:t den 11 April 1835, att länet skulle fördelas i 4 distrikter, det första bestående af Wenersborg, Dal och Wäne härad. Men 1842 förändrades indelningen så till vida, att distriktet för provincial-läkaren i Wenersborg komme att omfatta denna stad, Sundals, Nordals, Walbo, Wäne, Bjerke och Flundre härader, samt att en extra provincial-läkare skulle anställas för Tössbo med Åmål och Wedbo härad. Dertill förordnades stadsläkaren i Åmål doktor Fr. Segerstedt den 18 Juni samma år. 1845 den 17 Okt. erhöll han kongl. fullmakt på denna tjenst såsom ordinarie befattning.
Ortens lazarett är i Wenersborg, gemensamt med denna stad, Wäne, Bjerke, Flundre, Ale och Wedtle härader i Westergötland. 1784 hade man dertill inköpt ett stenhus, hvartill allmänna fonden bidragit med 2,500 r:dr. Det återstående uttaxerades på distriktet vid sammanträde den 17 Juni s. å. Nytt sammanträde hölls den 3 April 1793, då man beslöt betala 8 sk. årligen i 3 år af hvarje helt hemman, Wenersborg 6:32 sk., Åmål 6 r:dr, torpare med utsäde 3 runstycken. Af allmänna fonden, hvilken förvaltas af kongl. serafimer-ordens-gillet bestods läkare, syssloman och medikamenter. Öfriga utgifter borde orten bekosta. Reglorna för sjukas intagande i lazarettet och kurhuset bestämdes den 23 Nov. 1827 sålunda, att 1:o veneriskt smittade, med saltfluss behäftade samt sjuka af benbrott, betydliga huggsår och andra yttre skador få genast insändas; 2:o inga andra sjuka böra införas, innan genom brefvexling med läkaren är utrönt, om ledigt rum finnes; 3:o till hög ålder komne, som länge varit sängliggande, äfvensom lungsigtige, af gammal lamhet, gikt o. s. v. besvärade emottages icke.
Till följd af kongl. kungörelsen den 7 Juli 1841, hölls läns-sammanträde i Wenersborg den 2 Dec. s. å., då länet fördelades i 2:ne kurhusdistrikter. Det första bestående af städerna Wenersborg och Åmål, hela Dal, Wäne, Bjerke, Flundre, Ale och Wedtle härader; det andra af den öfriga länsdelen. Hvartdera fick sin styrelse af 1 ordförande med 4 ledamöter, hvilka bestämma årsbidragen, granska förvaltningen och räkenskapen.
Anmärkningsvärdt är, att samma år då riksdagsmännen anhöllo om befrielse från läkare och läkarelön, intygade ortens domhafvande och landshöfdingen, att doktor Perman under sin korta tjenstetid kurerat 200 veneriska patienter, utom andra sjuka, samt att det oaktadt veneriska smittan var så allmän och tagit så öfverhand, att det snart var fara färdas genom orten (11). Ännu 1795 klagade landshöfdingen i allmän kungörelse, att samma ohyggliga sjukdom var mycket allmän härstädes.
För landtmannen, hvilken förut utan någon ersättning måste fortskaffa kronans budkaflar och bref, blef den ordentliga postverks-inrättningen en stor lindring. Det vill äfven synas, som vestra Dal redan på 1640-talet haft postgång på Wenersborg. I Walbo dombok 1653 förekommer en begäran att posten måtte gå riktigt till Öxnäs jernverk, hvarpå det besked gafs, att landshöfdingen bestyrer om posten. I samma dombok heter det: "Ett hemman Solberg i Högsäter lopp med posten några år till 1646. Sedan har ingen post varit i detta häradet". 1669 bestämdes Assarbyn i Ferglanda till posthemman. Denna postgång är således gammal, ehuru i äldre tider ostadig. 1732 den 5 Juni resolverade Kongl. Maj:t på Carlstads stifts presterskaps enskilda besvär: 13:o Anbelangande den underd. ansökning, att den nya projekterade postvägen genom Walbo och Wedbo härader både till publici och privatorum gagn i nåder må tillåtas och fastställas, efter landtmätarens gjorda utmätning öfver miltalet emellan de hemman, som denna posten tjenligast kunna föra; så vill Kongl. Maj:t häröfver meddela dess nådiga utslag och förklaring, enär dess och riksens cancelli-collegium med dess utlåtande inkommit. 1734 den 7 Nov. utföll kongl. brefvet, hvarigenom den sökta postgången tilläts från Wenersborg till W. Ed. Skjutslegan för postförarne bestämdes till 4 öre silfvermynt milen. Frågan om denna postgång väcktes redan vid 1723 års riksdag af kyrkoherden i Högsäter Johan Lind, men blef ej förr än 11 år derefter afgjord. Nu går post en gång i veckan hvarje fredags morgon öfver Dykälla, Vestra Bodane, Vestra Stigen, Solberg, Stora Torp, Starlanda, Näsbön till Kårslätt i Eds socken, samt återvänder från Kårslätt hvarje söndags förmiddag för att möta posten från Åmål i Dykälla kl. 7 måndags morgon.
Genom kongl. brefvet den 7 Nov. 1735 inrättades enkel postgång från Åmål till Vestra Ed. Den föröktes till dubbel, eller 2:ne gånger i veckan, genom kongl. brefvet den 27 Mars 1830. Går nu från Åmål tisdagar och fredagar om qvällen till Torpane i Tösse socken, Hensbyn, Fjäll, Taxviken, Wägne och Kårslätt, samt återvänder derifrån till Åmål onsdagar och lördagar kl. 7 e. m. Ankommer till Åmål torsdagar och söndagar kl. 2 e. m. Från Kårslätt till Åmål är 6 3/4 mil och till Wenersborg 8 1/2 mil.
Utom dessa poster afgår äfven en från Åmål till Arvika köping hvarje tisdags och fredags afton, enligt kongl. brefvet den 29 Maj 1839, hvarmed början gjordes den 1 Nov. s. å., samt återkommer från Arvika vid kl 3 e. m. hvarje söndag och torsdag.
Till aflöning för post-uppsyningsmannen vid Vestra Ed anslogs 1 r:dr årligen den 11 April 1740, hvilket ringa belopp höjdes till 25 r:dr b:ko genom kongl. brefvet den 26 Mars 1830.
Sällskapets verksamhet började med att anskaffa och hålla länets invånare tillhanda linfrö och gräsfrön till utsäde. Det antog äfven en snickare för tillverkning af hvarjehanda modeller till åkerbruks-redskap, uppmuntrade tobaks- och linodlingen, beviljade lån för odlingsföretag m. m. Men sällskapet kände, "att mer åker redan 1812 var i bruk. än som svarade mot ängen". Sällskapet yttrade också 1815 i memorial till landshöfdinge-embetet angående hushållningens tillstånd och brister, "att upptagandet af ny åker snarare behöfver återhållas, än uppmuntras"; en sanning, som ännu är fullt gällande. Sällskapets protokoll och handlingar började utgå af trycket 1816. Af desamma bekräftas hvad jag i denna beskrifning i korthet anfört om landthushållningen härstädes i allmänhet. Samma handlingar innehålla flera anmärkningar mot den rådande åker-, äng-, ladugårds- och skogs-skötseln, som förtjente behjertas.
Stadgarne omarbetades, och fastställdes af konungen den 1 Okt. 1844., hvarigenom inom länet blefvo 2:ne landthushållningssällskaper, i stället för ett. Det ena, norra, omfattar Dal, Wäne, Bjerke, Flundre, Ale, Wedtle, Kullings härader, jemte städerna Åmål, Wenersborg och Alingsås, med samlingsställe i Wenersborg. Det andra, södra, den öfriga delen af länet, som sammanträder i Borås.
Granskad 95-06-06,