Sågverken. De betydligaste salusågarne äro vid Upperud, Skåpafors, Långed, Forsbacka med Kroppa, Lisefors, Katrineholm, Krokfors, Bäcken i Dalboredden, Hvitlanda och Bäckefors. Dessa afverka i medeltal årligen timmer till minst 20,000 tolfter plank samt 10,000 tolfter bräder. Omkring 40 andra sågar af mindre betydenhet finnas derjemte, hvilkas tillverkningsbelopp är okändt. Timret till flera hemtas i betydlig måtto från Wermland, emedan ortens skogar äro för behofvet alldeles otillräckliga.
Mjölqvarnarnes antal uppgår till öfver 200.
Kolning verkställes allestädes i jernbrukens grannskap, der skogstillgången ännu sådant medgifver. Körslor med jern och trävaror till flottnings- och lastageplatserna är en god biförtjenst, som dock beröfvar jordbruket många armar och dragare, hvilket ock merendels i sådana trakter är af allmogen mycket försummadt.
Tjärubränning verkställes endast i smått i några socknar, egentligen för eget husbehof och någon afyttring till närboende.
På landsbygden varandes 5 garfverier, 3 färgerier, 8 vadmalsstampar, 1 kakelungsfabrik äro alla af ringa betydenhet. Bland 12 tegelbruk äro några som drifvas i stort, men endast ett på utskeppning till Westergötland, nämligen tegelbruket vid Wänsberg i Tösse socken.
Skutbyggerier äro anlagda i Skålleruds socken, ett vid Björkön af Upperuds bolag, der sådana fartyg äfven blivit byggda, som gå på vesterhafvet, samt ett vid Östbo af brukspatronen C. F. Waern.
Åtskillige af landboarne vid Wenerskusten hafva dels egna fartyg, hvarmed de fraktsegla på Wenern och Götaelf, dels segla för andras räkning. Många söka arbetsförtjenst utom provinsen, äfven i Norge.
Vid Strömsberg i Tösse anlades linoljepress för omkring 40 år sedan af brukspatronen Lennart M. Uggla på Svaneholm, hvarvid tillverkades omkring 1,200 kannor årligen. Den är ännu i gång.
Orsaken hvarföre jagten numera icke är lönande, igenfinnes under titeln skogshushållningen samt i den omständigheten, att jagtstadgans föreskrifter ohämmadt öfverträdas.
Fiske till afsalu idkas endast i de hemman, hvilka äro belägna vid Wenern. I öfrigt endast till husbehof, och lifligast vid lektiderna, hvarigenom tillgången blifver allt mindre.
Orten har haft pappersbruk, anlagdt af brukspatronen Nils Kock vid Billingsfors 1747, men nedlades 5 år derefter, då anläggaren kom i obestånd.
Bränvinsbränningen sker egentligen för så kalladt husbehof och till mångens förderf. Dock äro några brännerier beräknade på afsalu till städerna. Bränvinspannornas antal är ofvan anfördt.
Ylleväfnad tillverkas af allmogen såsom binäring, egentligast i norra fögderiet och främst i Wedbo härad, hvarest denna husslöjd är allmän, i anseende till den större fårafveln. Tillverkningen är hufvudsakligen groft vadmal. Äfven annorstädes tillverkas vadmal, ylletyger, linne- och bomullsvävnader till afsalu, men obetydligt.