Det kan vid första påseendet förefalla besynnerligt, att man inom orten har vida mindre qvar från denna oss närmare liggande tid, än från hednatiden, både af fornsaker och fornlemningar. Men när man besinnar att de varaktiga fornsakerna i medeltiden egentligen utgjordes af metaller, hvilkas egande alltid varit begärligt både för fiender och landsmän, - hvarpå bevis komma att anföras längre fram i denna skrift, - samt monumenterna hufvudsakligast voro kyrkor, hvilka åtminstone till mer än halfva antalet, här byggdes af trä och således längesedan förfallit och blifvit ersatta af nya, så är denna brist lätt förklarad.
Den förteckning jag här aflemnar öfver medeltidens materiella qvarlåtenskap på Dal, ehuru den upptager, såsom jag tror, i det närmaste allt, är högst inskränkt. Kan ej heller annorlunda vara, då arfvingarne under den aflidnes sista sjukdom sletos om boet, och togo ut sin förmenta rätt, innan den döende ännu uppgifvit andan. Det andeliga arfvet och förmånerna hade de redan fått af varm hand, - förstodo likväl icke då deras värde, - de synas icke rätt inses och uppskattas än i dag, - liksom mängden sällan är erkännsam för, men snart glömmer den vård och ledning man emottagit af ömme och nitiske, om än icke i allt fullkomlige, fostrare.
År 1798 i Juli uppgräfdes ur jorden vid hemmanet Årbol i Eds socken brakteater och andra gamla, synnerligen Kölniska mynt, åtskilliga halsduks-spännen, 3:ne handtag till ett litet skrin, m. m., allt silfver till 10 skålpunds vigt, och en liten guldring till 4 dukater. Allt var inlagt i ett mindre laggkärl, som förmultnat. Upphittaren skall hafva sålt det mesta till en guldsmed i Fredrikshall. Troligen tänkte han på samma sätt som en hedervärd riksdagsman ej längesedan yttrade, då han inkom i Riksmuseum i Stockholm för att pröfva behofvet af bättre utrymme för samlingarne, och fick se det dyrbara, för historien oskattbara, som der förvaras: "Det vore bättre, att detta nedsmältes och förvandlas i pengar, än att det skall ligga här onyttigt!". Af hela fyndet lära endast 3:ne små mynt vara i behåll, dem jag haft tillfälle se i enskilda mäns ego. De 2:ne anses vara af Conrad Salicus eller någon hans närmaste efterträdare; det 3:dje, en brakteat, af någon Tysk abbot på 1100-talet. Inskrifter saknas, eller äro utplånade.
Under gräfning i jorden 1819 vid Tillhagen i Bolstads socken funnos 9 armringar af enkla, trinda tenar (af dem var en bruten i 2 delar), ett ansenligt stycke af en tjock, flätad halsring, åtskilliga smärre delar af söndriga smycken, hakar, märlor o. s. v., samt en betydlig mängd afhuggna trådar, hamrade tenar, sammangjutna klumpar, tunna, utsmidda skifvor, m. m. (54 lod) jemte 343 hela mynt. Deribland voro 86 Anglosachsiska, af Eadgar 2, Aethelred 84. Tyska 285, hvaribland Ottos och Adelheids samt staden Kölns utgjorde flertalet; några tillhörde hertig Bernhard af Sachsen. En stor del voro fullkomligt utplånade. Kufiska mynt 2:ne, Samanider, Ismael ben Ahmed och Nasr ben Ahmed, af år 299 och 308 efter Hegira (911, 920 e. C.), samt derjemte en stor mängd bitar af alla ofvan anförda myntslag. Hela fyndet vägde 91 lod, hembjöds enligt författningarne Kongl. Maj:t och Kronan samt inlöstes till största delen. B. E. Hildebrand, "Anglosachiska mynt i Svenska Kongl. Myntkabinettet, funna i Sveriges jord"; Stockholm 1846, 4:o sid LXVII. Dessa Anglosachsiska mynt skola vara det enda, som veterligen blifvit funna på Sveriges vestra kust, hvaremot de ofta förekommit på östra kusterna.
1832 funnos vid Baggebol, Brålanda socken, i jorden en silfversked af gammaldags form.
1843 likaledes vid Edstena, Högsäters socken, 2:ne silfvermatskedar med medeltids-inskrifter.
1836 fanns i en bergremna på Kärras mark i Gestads socken en innan- och utantill förgylld silfverkalk af 17 lod, Under sjelfva kalken på handtaget lästes: Gratia. Pax. Näst ofvan foten, på handtaget: Jesus Maria. A. Allt medeltids-stil.
Af andra metaller.
Blott en enda kyrkoklocka kan med säkerhet föras till behållningen från medeltiden. Hon är vid Ödsköld. Inskriften är med sednare munkstil och dess förkortningar. Mig och flere har det icke lyckats att tolka de få orden fullständigt, så att någon mening deraf kunnat hemtas.
Bergsmide. Så kallas i Högsäters pastorat åtskilliga smärre husgerådssaker af malm eller jern, funna i bergskrefvor eller i jorden, hvilka åtminstone förr ansetts vara tillverkade af dvergar och nu begagnas såsom läkemedel att lägga på sjuka menniskor och djur samt förvaras omsorgsfullt i den slägt, till hvilken dylikt bergsmide först kommit. Af denna art finnes en liten malmhäst, ett urmodigt hänglås, en malmklafve m. m.
Rökelsekar vid Laxarby och Åmåls kyrkor.
Af sten.
Dopfuntar af tälgsten finnas vid de flesta kyrkor, men utan inskrifter, några få med ganska enkla sirater, en i Ånimskog med Frälsarens och de fyra Evangelisternas bilder, groft utförda. Denna funt är begagnad till fot under predikstolen.
Grafstenar af tälgsten. Två i Bolstad med Byzantinska blad- och slingersirater, utan inskrift och bilder. I Eds kyrkodörr ligger till tröskel en sten på hvilken är uthugget ett klodjur med lång svans, stucken emellan bakbenen. På djurets rygg står ett dubbelkors. Under figuren något, som liknar en Fransk lilja. Troligen har denna varit grafsten. En på Ödskölds kyrkogård af täljsten med ett uthugget, halfupphöjdt kors, liknande ett groft tåg.
Af kapellen, som försvunnit, äro inga eller få märken öfriga.
1. Mustasäters kapell i Örs socken vid Kyrkebol. Intet tecken till tomter synes. Stället, der kapellet stått, kallas ännu Kyrkohagen, som är förvandlad till åker. Ett jordstycke derintill kallas Klockarehagen. Enligt Kammar-arkivets äldre handlingar hörde följande hemman till detta kapell: Kyrkebol, Assarbyn, Högen, Makeberg, Berga, Annolfsbol, Halfvardsbyn.
2. Östanå kapell i Holms socken vid Norra Östanå. Tomten synes ännu, hvaraf vill slutas att kyrkan varit 18 alnar lång och 12 alnar bred. En del af muren omkring begrafningsplatsen tyckes visa, att denna varit 64 alnar lång, 50 alnar bred.
3, Noreby kapell i Steneby socken vid Norebyn, straxt vid Norebrons vestra sida, hvilken bro är anlagd öfver det trånga sundet (Nor) mellan sjöarne Grann och Iväg. Kyrkan har legat på en grusvall, der några stenar oredigt utvisa hennes plats, men hvarest man funnit hufvudskålar och andra menniskoben. Till detta kapell hörde hemmanen Norebyn, Eke med Anfastebyn, Ekelund, Högen skatte, Säbyn m. fl.
4. Hedans kapell i Dalboredden, på Kyrkudden vid Emneskogssjön och Norra Hedans mark. Kyrkotomten har en längd af vid pass 30 alnar, koret samt torntomten inberäknade, och bredd 12 alnar. Koret har upptagit endast hälften af sjelfva kyrkans längd och bredd, tornbyggnadstomten deremot är nära lika bred och lång som sjelfva kyrkan. Hela byggnaden har således bestått af 3 olika stora fyrkanter. Begrafningsplatsen är en fyrkant om 65 alnar på hvarje sida. Vid gräfning i densamma 1821 funnos 3 små silfvermynt, det ena af Kristian den 2:dre år 1520. Å de öfriga var prägeln otydlig.
Daleborgs slott. Anlagt 1304 af hertigarne Erik och Waldemar på en klippa vid Weners-stranden, på tre sidor omgifvet af vatten och på landssidan skyddadt af en djup försänkning i berget cirka 10 alnar bred, å hemmanet Slottsbackens område. Ödelades 1434. Om dess öden se nedan i historien om krigen näst före Gustaf I. Har utgjort en fyrkant af vid pass 50 alnars längd på 2 sidor och 68 alnar på de andra.
Detta är allt hvad som kunnat uppspanas efter ifrågavarande tidrymd af minst 400 år. Af skriftliga handlingar finnes här i landet icke en bokstaf i behåll för samma tid, hvarken i allmänt eller enskildt förvar. Utom orten har jag fått tillfälle se och afskrifva några få medeltids-diplomer, hvilka på sina ställen äro åberopade eller intagna. Derjemte förvaras en liten, i pergament insydd räkenskapsbok i Carlstads Gymnasii-bibliotek, som tillhört Bolstads kyrka. Den börjar med år 1451 och slutar med 1577; har derjemte ett tillskrifvet inventarium af 1648. Den är ganska svårläst samt föga upplysande. Hvad derutur varit att hemta är begagnadt der det kunnat lämpligen införas.