2. Åmåls hammare. Belägen ett stycke vesterut från staden vid det vattenfall, som ännu kallas Hammaren. 1663 den 11 Dec. utfärdade bergskollegium privilegium för borgmästaren i staden Töres Pedersson, hans måg Johan Nilsson samt son Olof Töresson på denna hammare, som de för kort tid sedan byggt, till att derpå utsmida det tackjern, hvilket på stadens masugn (vid Glyxhult) varder blåset, med frihetsår för hammarskatten och öfriga förmåner, enligt bergsordningarne. Bergmästaren Erik Jansson fick befallning att söka förmå en adelsman afstå ett stycke äng, på det intressenterna måtte få bygga dammen som sig borde, likasom att gå tillhanda med råd, och tillse att icke hammaren blefve under 26 Lisp. vigt. Detta jernbruk kom dock snart i ödesmål, utan att sedermera vidare uppbyggas.
3. Upperud i Skålleruds socken. Anläggningen skall blifvit företagen 1669. 1674 den 26 Nov. fick rådmannen i Göteborg, Paul Roches, privilegium att anlägga 2 stångjernshamrar härstädes uti den skatteström, han sig tillhandlat. Skogstillgången vore god, så att det 2 mil härifrån belägna silfververket icke skadades i koltägten, i fall detsamma skulle upptagas ånyo. Han erhöll 6 års frihet för hammarskatt, och 1680 den 20 Dec. förlängdes denna frihet till ytterligare 6 år, såsom ersättning för den skada han lidit af fiendens infallande. 1690 den 13 Nov. begärde bergskollegium, det landshöfdingen ville tillse, att vattentillgången ej måtte minskas genom laxfisket i strömmen och genom timmerflottningen. 1695 vore här 2 hamrar, 4 härdar, och bestämdes 1,200 Skepp, i årligt smide samt 12 Skepp hammarskatt. Med 1740 fick bruket tillökning af 400 Skepp i årlig smidesrätt af det så kallade Wermländska smidet, eller den tillökning i smidesrättigheten af 16,000 Skepp, som rikets ständer vid 1738 års riksdag beviljade Wermland och Dal. Denna tillökning fingo bruksegarne sjelfve sig emellan fördela. 1826 ficks privilegium på 200 Skepp. rekognitions-smide mot 40 sk. rekognitions-afgift, och på en ämneshammare med härd för 300 Skepp. 1833 den 10 Juni bergskollegii resolution att för Engelska smidessättet få begagna en särskild räckhärd till 1835 års slut. 1839 den 3 Maj privilegium på 2 nya stångjernshamrar. 1839 den 31 Okt. privilegium på 1/3 tillökning i smidet mot 1 1/2 % i hammarskatt. 1845 års hammarskattslängd upptager här 5 härdar, 5 stångjernshamrar, 2,800 Skepp. smide och 28 Skepp. hammarskatt. Derjemte finnes nu en mubblingshammare för smältors hopslagning och sönderhuggning, 2 styckhammare samt 1 stor hammare för tillämning af större pjeser. Smidesmetoden är en förening af Lancashire-smidet för smältningen och Tysksmidet för räckningen. Här äro 6 kolugnar för tillverkning af 1,600 storstigar kol årligen. Bruksbolagets skeppsbyggeri är vid Björkön 1/2 mil från bruket. Bolaget har 13 fartyg för inrikes och 2 skonertar för utländsk segelfart. Vid bruket 4 finbladiga, 2 grofbladiga sågar samt kantsåg.
Bruksanläggarens dotter, Brita Roches, blef gift 1685 med brukspatronen på Bjurbäcken i Wermland och Forsbacka här på Dal, assessorn Johan Linroth. Deras dotter, Anna Maja Linroth, ingick äktenskap 1:o med ryttmästaren Erik Simzon; 2:o 1722 med lagmannen i Halland Nils Stedt. Härigenom kom Upperud till Linrothska och Stedtska släkterna. 1810 köpte f. d. löjtnanten, kammarherren grefve Arvid Posse af sin morbroder, öfverstelöjtnanten Nils Stedt 8/21 i denna bolagsegendom, och 1814 af sin moder Karolina Posse, född Stedt, 4/21 samt blef disponent härstädes. Men sålde år 1815 till lagman Stedt, 1821 till sina bröder och sina svågrar öfverstlöjtn. Carl Rappe, J. T. Gripenstedt samt sin moder tillhopa 10/21. Greven blef gift i Rom 1817 med prinsessan Kristina, dotter af Lucien Bonaparte, prins af Canino, men skildes från henne något år derefter. Sommaren 1817 voro grefven och hans prinsessa en kort tid på Upperud och Billingsfors, hvarefter de återreste till Italien. Det tros att grefven skall hafva aflidit i Buenos Ayres omkring år 1830. För närvarande utgöres bolaget af ryttmästaren C. Silfversparres enka, född Stedt, häradshöfdingen Wolrat Ulfsparre, grefvinnan U. Ramel, f. Lewenhaupt, baron Henry de Reverony S:t Cyr, disponent, baron Aug. Raab och häradshöfdingen C. G. Cervin.
4. Hanefors i Mo socken. 1687 den 4 Sept. kongl. bref och den 14 Sept. bergskollegii privilegium för rådmannen i Åmål Ulrik von Brehmen, att vid sitt skattehemman Backen få bygga en stångjernshammare med 2 härdar. Kom ej igång förr än 1690 och egdes då af bröderna Johan och Elias Linroth. I bergskollegii handlingar kallas detta bruk ömsom Backa hammare och Hanefors. Derigenom fick man 2 bruk i stället för ett och såg sig tvungen att i 1763 års hammarskatts-längd anteckna Backa hammare för öde. Hanefors finnes icke i 1695 års hammarskattslängd, men lärer väl då, eller kort derefter, blifvit taxeradt, emedan intressenterna uti resolution den 21 Nov. 1737 förbjudas smida utöfver hammarskatten. Med år 1740 erhöllos 200 Skepp. tillökad smidesrätt. Uti 1763 års hammarskattslängd är hela smidet antecknadt till 850 Skepp. 1821 den 27 Aug. privilegium på 1 ämneshammare och 1 härd, för tillverkning af 300 Skepp. 1839 den 4 Nov. utslag om tillökning i smidet af 383 Skepp. 6 Lisp., emot 5 Skepp. 15 Lisp. hammarskatt. 1841 den 15 Mars beviljades inrättandet af en ny stångjernshammare. 1845 års hammarskattslängd upptager här 3 hammare, 3 härdar, 1,533 Skepp. 6 Lisp. smide mot 15 Skepp. 6 Lisp. 3 p. hammarskatt.
Bruksegare: bröderna, assessorerna Johan och Elias Linroth. Den förre född 1653, död den 4 Okt. 1720. Gift 1:o med Brita Roches; 2:o Juliana Marg. Erdtman. Elias Linroth född 1664, död den 20 Maj 1722. Gift på Forsbacka den 20 Nov. 1705 med Anna Maria Dreffensköld. Efter mannens död ingick hon äktenskap med öfverste Mentzer och dog enka på sin egendom Nydala, 90 år gammal, sedan hon för 16,000 daler sifvermynt sålt sina egendomar till riksrådet grefve C. G. Löwenhjelm. Bröderna Linroth egde Hängele, Åttingsberg och Åttingsåker. De anlade väg från Forsbacka till Åmål. När prins Fredrik af Hessen kom blesserad från Höland i Norge, uppehöll han sig några dagar på Forsbacka. Elias Linroth och hans fru skänkte altartafla 1715 till Mo kyrka och 1721 till Ferglanda kyrka. Efter Elias Linroth blef hans enda efterlefvande barn, sonen Johan Gustaf, född 1709, egare af faderns egendomar och deribland Hanefors med halfva Forsbacka hemman. Erhöll hofjunkaretitel. Gift med Juliana Konstantia Simzon, hvilken 1754 ingick nytt äktenskap med riksrådet grefve C. G. Löwenhjelm, som var disponent och delegare till sin död 1768. Hanefors dels ärfdes dels köptes derefter af sekreteraren Erik Gust. Ekermann, son af assessorn i Jönköping Nils Ekermann och Britta Maria Simzon. Ekermann var gift med Anna Lisa Sörström, prostdotter i Hesselskog. Vid hans död 1813 tillföll egendomen barnen. Sonen Nils Fredrik Ekermann, född 1779, köpte sina syskons andelar. Gift med Sofi Lilljestjerna. Dog såsom postmästare i Åmål den 12 Juni 1843. Ekermann aflät hälften i Forsbacka till brukspatron L. M. Uggla på Svaneholm, hvarefter de båda 1816 sålde till öfverfältläkaren och R. N. O. H. C. Kewenter, som var född 1775 och gift med Fredr. Lov. Löfman. 1837 köptes Hanefors af brukspatronen Ol. Chr. Groth, hvilken 1838 åter sålde till kaptenerna C. Mannerstråle och E. J. Hedborg, som äro boende utom provinsen.
5. Hvitlanda i Tösse socken. 1691 den 11 Dec. privilegieradt för bruksförvaltaren Joh. Meyer på skattehemmanet Vestra Hvitlanda egor, till 1 hammare med 2 härdar och 6 års frihet. 1695 skattelagdt till 600 Skepp. årligt smide samt 6 Skepp. hammarskatt. Med år 1740 fick bruket 200 Skepp. tillökning i smidesrättigheten. 1745 den 6 Juni privilegium på 1 ämneshammare och 150 Skepp. samt 1746 den 9 Okt. vidare tillökning af 150 Skepp. 1775 den 2 Dec. resolution att denna hammare fick flyttas till Loviseholm i Töftedals socken. 1780 den 14 Juni privil. att här vid öfra vattenfallet få bygga en stångjernshammare samt från Ställbergs bergsmanshammare i Skinnskattebergs socken af Westerås län hitflytta en härd till uträckande af 300 Skepp. här redan privilegieradt smide. 1815 den 26 April tillstånd att i afräkning på hammarskatten tillverka skeppsankare, med vilkor att 2 Skepp. ankare skulle motsvara 3 Skepp. stångjernssmide. 1835 den 13 Okt. tillstånd att införa Engelska smidesmetoden utan tillökning i verkstädernas antal. 1837 den 6 April tillåtelse att flytta en härd härifrån till Kristinedal. 1840 den 10 Febr. privil. på 1/3 tillökning i smidet mot 1 1/2 proc. hammarskatt. 1845 års hammarskattslängd visar 2 hammare, 2 härdar, 1,066 Skepp. 13 Lisp. smide och 10 Skepp. 13 Lisp. 7 p. hammarskatt. Enligt egarens uppgift är här 964 Skepp. privilegieradt smide.
Bruksanläggaren Joh. Meyer blef, enligt Tössbo dombok, ihjälskjuten 1699. Hans lösbo seqvestrerades för kreditorerna. 1703 såldes Hvitlanda jernbruk af enkefru Sigrid Juliana Ekehjelm (hennes man hade varit svåger med Meyer) till handlanden i Göteborg Cornelius Thorsson för 4,600 daler silfvermynt. Hans son Samuel Thorsson ärfde och innehade egendomen till 1778, då den såldes till Dals bergs-societet. Detta bolag afyttrade jernbruket m. m. 1791 till justitiarien L Segerström, hvilken åter sålde det 1792 till brukspatronen Christoffer Sahlin. Vid hans död, den 7 Maj 1831, tillföll jernbruket hans ende son, brukspatronen Maurits Sahlin, som sålde detsamma jemte landtegendomar 1849 till brukspatron J. Thran i Uddevalla. Efter några månader afyttrade herr Thran en del af det inköpta godset till åtta personer, som inropade på auktion hvar sin lott, men har ännu ej lyckats få köpare till stångjernsbruket och det återstående af landtegendomarne.
9. Persby vid hemmanet Persbyn i Mo socken. 1694 den 11 Juni fick Elias Linroth privilegium att vid Fyrstens hemman i Hesselskogs socken, beläget på vestra sidan af vattenfallet, midt för Persbyn, få anlägga en stångjernshammare med härd. Detta jernverk har i bergskollegii äldre handlingar kallats än Fyrsten än Persby, och erhölls omsider sålunda 2:ne i stället för ett. I 1763 års hammarskattslängd rättades detta så till vida, att Fyrstens hammare förklardes öde. 1695 fick bruket 600 Skepp. smidesrätt. Njöt 6 års frihet. Med 1740 tillökning i smidet af 250 Skepp. 1836 den 9 Maj bergskollegii utslag att här begagna ännu 1 hammare. 1845 års hammarskattslängd upptager 2 hammare, 2 härdar, 850 Skepp. för 8 1/2 Skepp. hammarskatt.
Egare: bröderna Johan och Elias Linroth, hvilka synas gemensamt innehaft så Hanefors och Persby, som Forsbacka. De voro söner af den om bergsbruket och jernhandteringen i Wermland högt förtjente egaren af Alqvittern, bergsinspektoren Elias Linroth, adlad 1691 och död s. å. Efter Johan Linroths död tillföllo Persby och Forsbacka hans barn: 1. Anna Maria, född 1687, död 1773, gift först med ryttmästaren Erik Simzon och sedan med lagmannen Nils Stedt. 2. Katrina, född 1692, död 1775, gift med riksrådet grefve Carl Ehrenpreutz. 3. Axel, född 1701, kammarherre, gift med Sara Maria Stedt. 4. Johan Gustaf, född 1704, död 1772, assessor, gift med Britta Kajsa Stedt. Axel synes varit disponent 1750, då Kongl. Maj:t afgjorde tvisten med Åmåls stad, rörande frakten för jern från staden till Wenersborg, och fastställde 5 öre för Skepp. Efter Axels och Johan Gustafs död lära delegarne blifvit än flera. Axels dotter Hedvig Maria, född 1736, död i Carlstad 1795, blef gift 1757 med protokolls-sekreteraren i krigskollegium Johan Albrekt Woltemat, hvilken 1762 blef krigsråd, upphöjdes till friherre 1778 samt dog i Upsala 1798. Woltemat lärer varit disponent, men gjorde konkurs, då egendomen förvaltades af kuratorerna Frietzcky och Malmerfeldt. Såldes derefter till direktören vid Ostindiska kompaniet i Göteborg A. P. Oterdahl, hvilken 1804 lemnade den i arf till sonen, grosshandlaren Niklas Oterdahl och mågen, kamereraren F. M. Åkerman, hvilka 1839 sålde den till generalmajoren Phil. v. Mechlenburg, hvars enka 1843 afyttrade den till egarne af Hanefors, kaptenerna G. Mannerstråle och E. J. Hedborg, hvilka sedermera till medintressenter antagit friherre Axel Fleming och brukspatronen Joh. Holmstedt.
7. Forsbacka i Mo socken. 1694 den 11 Juni fick Johan Linroth privilegium att i Backens hemmans gärde inrätta 1 hammare med härd och 6 års frihet. Har intill närvarande i dagligt tal kallats Gärdeshammaren. 1695 bestämdes smidet till 450 Skepp. 1737 den 21 Nov. ökadt med 150 Skepp. och erhöll 1740 ytterligare 250 Skepp. smidesrätt. Sista hammarskattslängden upptager 2 hammare, 2 härdar, 850 Skepp. smide, 8 1/2 Skepp. hammarskatt. Egare: se Hanefors och Persby.
8. Öxnäs i Högsäters socken. Redan på 1640-talet skall här funnits en hammare för att uträcka det tackjern, hvilket erhölls vid Öxnäs masugn. Så förmäles i Walbo dombok 1653. Denna hammare måste dock snart, eller samtidigt med masugnen, blifvit öde. 1726 den 30 Juni privilegium för direktören Joh. Dassau och rådmannen i Uddevalla Jöns Kock att i Öxnäs ström, med 9 års frihet, få anlägga en stångjernshammare med härd. 1732 den 22 Juni privilegium för J. Kock att uppföra 1 ämneshammare med 1 härd och gemensamt för Öxnäs och Rådanefors få köpa 1,200 Skepp. tackjern. 1747 fingo dessa 2:ne jernbruk gemensam rättighet till ytterligare 200 Skepp. tackjerns förbrukning årligen. Smidet vid Öxnäs bestämdes till 700 Skepp. och frihetsåren förlängdes. Af Kongl. Maj:t fick egaren den 3 Juni 1813 tillåtelse att till stångjern utsmida och försälja hela ämnessmidet, dock endast intill dess en lättare afsättning å manufaktur-effekter kunde vinnas, hvarom bergskollegium borde göra underdånig anmälan. 1829 den 28 Jan. privilegium på en ny hammarsmedjas uppförande med 1 hammare och 1 härd för 500 Skepp. stångjernssmide. 1839 den 26 April privilegium å 200 Skepp. tillökning i smidet, liksom att anlägga en ny härd för 600 Skepp. mot 4 1/2 proc. hammarskatt. 1845 års hammarskattslängd upptager 3 hamrar, 4 härdar, 2,000 Skepp. smide och 20 Skepp. hammarskatt. Lancashire-metoden nyttjas vid 2 härdar.
Öxnäs köptes 1764 af baron J. v. Chaman, 1779 af J. Hall d. ä. i Göteborg, samt tillföll sedan hans son Joh. Hall d. y. Köptes 1810 af J. Wikström och A. M. Wennersten; 1816 af den förres son Carl Wikström; 1844 af Alex. Barclay et komp. i Göteborg; 1848 af nuvarande egarne, kronobefallningsmannen G. Forsell och hans broder kronolänsmannen A. Forsell.
9. Rådanefors i Ödeborgs socken. 1731 den 29 Nov. erhöll rådmannen i Uddevalla Jöns Kock tillåtelse att på egen risk få framföra virke till bruksbyggnad å sin gård Mellan-Rådane, och 1732 den 22 Juni privilegium att i strömmen mellan denna gård och Kasslerådane bygga en hammare med 2 härdar till ämnessmide för Kålleruds manufakturverk i Ryr socken, Wäne härad af Westergötland, men ej till afsalu vid vite af jernets konfiskation och 1,000 daler silfvermynts böter. Gemensamt med Öxnäs finge uppköpas 1,200 Skepp. tackjern till förbrukning. 1747 den 14 Febr. erhölls förlängning af frihetsåren och bestämdes smidet till 700 Skepp. hammarskatten till 7 Skepp. Genom kongl. brefvet den 26 Maj 1762 lemnades borgmästaren i Uddevalla Michael Kock rättighet att förvandla sin andel, 175 Skepp. ämnessmide, till stångjern. 1813 den 3 Juni tillät Kongl. Maj:t, på lika sätt och vilkor som vid Öxnäs, få till stångjern utsmida och försälja hela ämnessmidet. Hammarskattslängden 1845 upptager 700 Skepp. smide och 7 Skepp. hammarskatt. Här äro 2 Engelska härdar, 1 räck- och 1 smälthammare.
Egare: Desamma som vid Öxnäs till år 1844, då bruket köptes af Gust. L. Kjerrulf, men öfvergick 1845 till nuvarande egaren Otto Hasselgren.
10. Billingsfors i Steneby socken. 1738 den 18 Maj privilegium för öfversten friherre C. Ollonberg, majoren i Sachsisk tjenst Fromholt Svinhufvud, prosten Joh. Hesselgren, enkefru El. M. Svinhufvud, född Ehrencrona, samt bruksförvaltaren på Öxnäs Nils Kock, att i Billingsströmmen på Högens egor uppföra 1 ämneshammare för 200 Skepp. smide. 1739 den 19 Nov. ökades smidesrättigheten med 400 Skepp. och 1752 till 1000 Skepp. för 10 Skepp. hammarskatt. 1744 den 6 Juni rättighet för Ollonberg och medintressenter att uppföra 1 kopparhammare, under hvilken, i brist af koppar, fick smidas jernplåtar, dock utan att dertill köpa tackjern. 1806 den 3 Nov. tilläts förvandla plåtsmidet vid manufakturen härstädes till 300 Skepp. ämnessmide mot dubbel hammarskatt. Genom kongl. brefvet den 2 Maj 1820 beviljades att under 2:ne år vågföra hela smidesbeloppet 1,300 Skepp. såsom stångjern. 1821 den 19 Mars privilegium på 4:de ämneshärden med 300 Skepp. smide mot dubbel hammarskatt. 1822 den 26 Juni kongl. tillstånd att tills vidare, i afräkning på ämnessmidet, såsom stångjern vågföra 1,300 Skepp. 1833 den 10 Juni tillåtelse att begagna Lancashire-metoden vid de tillåtna härdarne. 1839 den 2 Maj privilegium på 2:ne nya stångjernshamrar. 1839 den 31 Okt. ökades smidet till 1/3 eller med 533 Skepp. 6 Lisp. mot 8 Skepp. hammarskatt. 1841 den 23 Sept. beviljades flytta en hammare och en härd med 533 Skepp. 6 Lisp. smide samt 8 Skepp hammarskatt till Katrineholm. 1845 års hammarskattslängd upptager 3 hammare, 3 härdar, 1,600 Skepp. smide och 16 Skepp. hammarskatt.
På Storön anlades manbyggnad, det nuvarande Billingsholm, 1739 på N. Kocks enskilda bekostnad. Han anlade jemväl färgeri, stampar, mjöl- och grynqvarnar, tegelbruk och pappersbruk. 1751 anställdes profsmiden af 2:ne efter hvarandra tillsatta kongl. kommissioner, att undersöka det af Kock uppfunna smidessättet, hvarigenom bättre stångjern skulle erhållas, med besparing af halfva vanliga kolbeloppet. Den ena kommissionen hade till ordförande landshöfdingen Lars Benzelstjerna, den andra bergsrådet von Swab. Försöken utföllo olyckligt och uppfinningen förkastades. 1752 afstod Kock halfva Billingsfors, som nu var hans, och all sin öfriga egendom till kreditorerna. Bland dessa befanns äfven kronan för de 40,000 daler silfvermynt han i förskott bekommit för sin uppfinning, hvarföre all hans lösegendom blef seqvestrerad, enligt landshöfdingens underd. skrifvelse den 13 Mars 1753 (i riks-arkivet). Han kom sig dock något genom afkastning af det af honom anlagda Gustafsfors (eller Hallefors) bruk. Kock var född den 28 April 1707 på Tjörn. Son af prosten Mich. Kock och Ingeborg Holst. Dog den 16 Juli 1762. Gift med 1:o Elisabet Maria Ehrencrona, enka efter löjtnanten Carl Svinhufvud; 2:o Katrina Ullholm, dotter af prosten Magnus U. i Högsäter. Hans konkursmassas hälft i Billingsfors köptes på auktion 1753 af brukspatronen Len. Magn. Uggla, hvilken sedan köpte andra hälften, tillhörig aflidne ryttmästaren J. M. Svinhufvuds sterbhusdelegare. Sålde sedermera östra hälften i egendomen till äldste sonen Carl Fredrik Uggla samt vestra hälften till sin måg, brukspatronen Mattes Wærn från Moss jernverk i Norge. Denne Wærns enka, Maria Uggla, köpte 1799 af sin broder Carl Fredrik östra hälften, och blef sålunda egarinna af hela egendomen. 1805 sålde hon denna östra hälft till sin son Petter Wærn, hvilken drunknade i Laxsjön den 15 April 1813. 1805 lemnade hon vestra hälften på arrende till sin yngste son Carl Fredrik Wærn. 1813 den 1 Jan. tillträdde grefve Arvid Posse genom köp hela Billingsfors och sålde 1814 1/4 deraf till ryttmästaren Carl Silfversparre på Nydala, 1/4 till lagmannen Cl. Stedt. Kom således Billingsfors till Upperuds bruksbolag, som ännu är egare.
Ofvannämnde Lennart Magnus Uggla var son af kornetten Fredrik Lennartsson Uggla och Anna Kajsa Fahnesköld. Född den 17 Mars 1722. Anställd i krigskollegium 1740. Extra ord. notarie vid amiralitets-öfverrätten och galer-eskadern i Finland 1741. Sekreterare och justitiarie dervid 1742. Anlade öfra Adolfsfors jernbruk i Wermland 1744 och nedra 1748, hvilka han sålde 1753. Inrättade gudstjenst för bruksfolket i en sal på Billingsholm 1758, der presterskapet i Steneby och Hesselskog först turvis tjenstgjorde och sedan en af honom antagen och aflönad brukspredikant 1761. Antog sjelv klockaretjensten derstädes och ingick 1762 vid riksdagen i presteståndets enke- och pupillkassas högsta klass, samt gjorde på en gång total-inbetalningen. Uppbyggde 1763 på egen bekostnad Billingsfors brukskyrka af trä, anslog boställe och lön åt predikanten samt inrättade en skola för bruksbarnen. Vid kyrkans invigning nedlade han klockaretjensten den 27 Nov. 1763. Var 4 gånger riksdagsman, och ledamot af fiskeri-deputationen till Nordsjö-fiskeriernas vård. Af hans skrifter hafva utkommit: Åminnelsetal öfver generallöjtnanten, landshöfdingen m. m. friherre Axel Erik Roos, samt 5 riksdags-memorialer 1762 och 1769, om vexelkursen, finansen, myntförvandlingen m. m. Afled i Christinehamn den 16 Jan. 1794. Gift med Anna Märta Taube, halfsyster till ordensbiskopen Taube. Hon afled den 19 Jan. 1805. Var dotter af kaptenen friherre Carl Didrik Taube och hans första fru, Anna M. Ehrencrona, hvilka egde och bebodde hemmanet Wassbotten i Mo socken. En af fru Ugglas bröder, riksrådet grefve Edv. Didr. Taube, var fader till den ryktbara fröken Hedvig Ulrika Taube, född 1714, om hvilken Rosenhane i Sv. Rikes Konungalängd m. fl. vidare ha att förmäla.
11. Gustafsfors i Torrskogs socken. Privilegium 1747 den 4 Febr. för rådmannen i Åmål och egaren af Billingsfors bruk, den ofvan nämnde Nils Kock, att i Halleforsen å Böns jord i Torrskogs socken och till en del å angränsande Ekenäs hemman i Blomskogs socken af Wermland, jemte rådmannen i Åmål Anders Amelberg, såsom meddelegare till 1/4, få anlägga en ämneshammare till 500 Skepp. smide, med 9 frihetsår. 1752 den 16 Juli ökades smidet med 400 Skepp. 1792 tilläts dåvarande egaren, borgmästaren i Åmål, Gustaf Åberg, att från Sverkesta i Fellingsbro socken hitflytta en nedlagd hammare, utan förändring i förra dammbyggnaden. Smidesrättigheten förblef densamma som förut. 1822 den 30 Okt. tillät Kongl. Maj:t att tills vidare, i afräkning på ämnessmidet, få såsom stångjern vågföra hela detta belopp. 1845. den 8 Dec. tillät bergskollegium uppförandet af en ny stångjernshammare och 1 vällugn. Samma års hammarskattslängd utvisar 2 hammare, 3 härdar, 900 Skepp. smide och 9 Skepp. skatt. I förening med Lennartsfors i Wermland eges denna bruksegendom af ett bolag, hvars disponent är friherre J. W. Stjernstedt.
12. Loviseholm i Töftedals socken. Assessorn Arv. Wirgin erhöll 1760 den 6 Okt. privilegium att af 100 Skepp. tackjern få utsmida ämnesjern under härvarande manufakturs plåthammare, och 1775 den 2 Dec. beviljades hitflyttning af en ämneshärd med hammare från Hvitlanda med 300 Skepp. smide. 1845 års hammarskattslängd har för detta verk 1 ämneshammare, 1 härd, 400 Skepp. smide för 4 Skepp. hammarskatt. Eges af herrar Carl Lund och Lycke i Fredrikshall.
13. Bäckefors i Bäcke socken. Privilegium 1767 den 19 Mars för brukspatronen Lennart Magnus Uggla att vid säteriet Wettungen anlägga en råstålshammare med 1 härd för 300 Skepp. ämnessmide. Detta det 3:dje jernbruket, som denne man anlade. 1822 den 26 Juni förvandlades detta smide tills vidare i stångjernssmide mot dubbel hammarskatt. 1824 den 14 Juni privilegium att öka detta smide med 150 Skepp. vid ämneshammaren samt tillika på anläggning af 1 stångjernshammare med härd för 450 Skepp. 1832 den 30 Aug. tillstånd att begagna särskilda bistämplar efter olika smidesmetoder eller olika tackjernssorter. Genom kongl. brefvet den 15 Juni 1833 erhölls tillstånd till extra vågföring af 1,000 Skepp. i 3 år utöfver hammarskatten. 1833 den 27 Juni privilegium att för Lancashire-smidet få begagna en särskild räckhärd samt en Hallov fire. 1834 den 9 Juni tillstånd att från Ränkeforsen i Wermland få hitflytta 1 härd med åtföljande 450 Skepp. stångjernssmide. 1837 den 9 Jan. privilegium för anläggning af 3 nya härdar med 2 hamrar för 1,350 Skepp. stångjernssmide mot dubbel hammarskatt, samt 1839 den 18 Mars 1/3 tillökning i smidet mot 1 1/2 procents skatt. 1844 den 8 Juli bergskollegii utslag att tills vidare här få begagna en gasvällugn till försöks anställande. 1845 års hammarskattslängd upptager 4 hammare, 6 härdar, hvaraf dock blott 5 blifvit begagnade, 3,600 Skepp. smide mot 36 Skepp. hammarskatt. Med från England anskaffade blåsverk, machinerier och arbetare infördes härstädes det förut i Sverige ej brukliga halfvallon- eller så kallade Lancashire-smidessättet. Verkstäderna ligga hopträngda i en trång klippdal vid 5 särskilda, tätt nedom hvarandra belägna dammar med höga fall, men nog knapp vattentillgång. 1849 funnos här 1 mubblingshammare, 5 stångjernshamrar, 2 styck- och 3 spikhamrar, klippsax. gjuteri med kupolugn, 2 stålugnar, mjölqvarn med 4 par stenar, enbladig såg och benstamp. Om manufakturprivilegierna se nedan vid Bäckefors under manufaktursmidet.
Anläggarens äldste son, Carl Fredrik Uggla, blef 1784 egare af Bäckefors. 1824 öfvergick eganderätten till anläggarens dotterson, grosshandlaren i Göteborg Carl Fredrik Wærn, som nu innehar egendomen och dervid verkställt nyss anförda nya, stora förbättringar.
14. Kristinedal i Fröskogs socken vid säteriet Stenarsbyn. Detta säteri öfverläts 1815 af brukspatronen Christoffer Sahlin till hans son Maurits Sahlin, hvilken sednare 1837 den 17 Mars erhöll konungens tillstånd och den 6 April bergskollegii privilegium att å Bodane egor eller ock vid Stenarsby qvarn anlägga 2:ne stångjernshärdar för 900 Skepp. tillverkning, med vilkor att en stångjernshärd nedlades vid Hvitlanda. Här äro 2 härdar, 2 stångjernshamrar, 1 styckehammare med 1,200 skepp. smidesrättighet, qvarn och tegelugn. Egare: Brukspatronen Maurits Sahlin. 1845 var hammarskatten 9 Skepp.
15. Håfreström i Skålleruds socken. Upperuds bolag fick privilegium den 11 Maj 1840 att på Krökersruds och Korndalns egor anlägga 1 stångjernshammare med härd, hvaremot bolaget borde nedlägga 1 stålugn vid härvarande manufaktur, 1 knipp- och 2 spikhamrar vid Upperud samt 1 plåthammare med eldstad vid Billingsfors. Hammarskattslängden 1845 upptager 1 hammare, 1 härd, 600 Skepp. smide och 6 Skepp. hammarskatt. Här är derjemte 1 kolugn för årlig tillverkning af omkring 200 storstigar kol, 2 grofbladiga sågar, 1 mjölqvarn. Enligt uppgift anlades detta jernbruk 1834. Egare: Upperuds bolag.
16. Katrineholm på säteriet Dingelviks egor i Steneby socken. 1841 den 17 Mars erhöll Upperuds bolag kungligt tillstånd samt den 22 April privilegium att här uppföra 1 stångjernshärd med hammare för 600 Skepp. smide, med vilkor att den här förut tillåtna dammen icke förhöjdes samt tills vidare mot 9 Skepp. hammarskatt från och med 1842. År 1841 den 23 Sept. beviljades hitflytta från Billingsfors 1 härd med hammare och 533 Skepp. 6 Lisp. smide. 1845 års hammarskattslängd visar 2 hammare, 2 härdar, 1,133 Skepp. 6 Lisp. smide samt 11 Skepp. 6 Lisp. 13 p. hammarskatt. Egare: Upperuds bolag.
2. Gustafsfors eller Hallefors. Se stångjernssmidet. 1747 den 4 Febr. privilegium på 2 smärre och 1 dubbel stålugn, 6 knipphamrar, 1 slipverk, 1 tråddrageri. 1798 den 7 Maj privilegium på 1 skärverk.
3. Loviseholm i Sågelfven vid Bergs hemman i gränsen mellan Dal och Bohuslän af Töftedals socken. Se stångjernssmidet. 1747 den 26 Juni tilläts fänriken Joh. Magn. Didron att å skattehemmanen Bästorp i Töftedals socken och Gubberud i Nafverstads socken af Bohuslän få uppföra 1 stålugn, 1 plåthammare, 2 knippsmedjor med 1 större och 1 mindre hammare på 1 stock i hvardera till 100 Skepp. smide. Den tillämnade sågen komme att ligga på Forsanelandet i Nafverstad. 1775 den 2 Dec. tillstånd för brukspatronen Cahman att öka verkstäderna med 2 knipphammare, 1 tråddrageri.
4. Bjuggfors i Ferglanda socken. 1761 den 18 Maj genom bergskollegii utslag erhöll kornetten Hans Gabriel Natt och Dag tillstånd att i en bäck uti ängen till frälsehemmanet Sandviken, med vatten från Sandsjön, som ligger några hundra alnar från byggnadsstället, få uppföra en manufaktursmedja med ett vattenhjul för en räckhammare och 2 spikhammare vid en stock, samt der af köpestångjern förädla 150 Skepp. årligen. Genom resolution den 17 Dec. 1813 bortflyttades 75 Skepp. till Rådanefors. 1826 den 6 Nov., genom resolution för kronofogden H. J. Nordberg, bortflyttades återstående 75 Skepp. till det nya jernbruket Munkedal i Foss socken af Bohuslän, hvarigenom Bjuggfors-verket helt och hållet upphörde.
5. Lilljenbergsfors eller Wågsäter i Ryr socken, Walbo härad. 1764 den 4 Dec. privilegium för assessorn Arvid Wirgin att å skattehemmanet Wågsäters område få inrätta en manufaktur af 2 smedjor med 2 eldstäder under en skorsten och 2 hamrar på en stock i den ena samt 2 hjul med sina stockar och 3 spikhamrar för hvardera i den andra smedjan, till hvarjehanda manufaktur, och att börja med 400 Skepp. tillverkning af köpestångjern, kol af egen skog samt stenkol. Förbjöds vid 200 daler silfvermynts böter, och sedan dubbelt för hvarje gång, att begagna köpekol. 1835 den 25 Juli uppgaf egaren att verkstäderna under de sista 10 åren icke varit begagnade.
6. Bäckefors. Se stångjernssmidet. 1767 den 19 Mars privilegium på en garfstålshammare med härd. 1 blästerståls cementeringsugn, 1 knipphammare, 1 spiksmedja med nödiga hamrar och 1 tråddrageri. Enligt resolution den 14 Juli 1824 nedlades 1 knipp- och 4 spikhammare. 1840 den 29 Okt. privilegium för uppförande af 1 knipphammare med äsja, 1 stjelpugn och 1 kupolugn, hvilka inrättningar komme att drifvas med stenkol, samt slutligen 1 stålugn.
7. Hvitlanda. Se stångjernssmidet. Brukspatronen Erik Kock erhöll privilegium den 6 Juni 1745 att på sitt skattehemman Hvitlanda egor anlägga 1 jerntrådsdrageri och 2 knipphamrar. 1775 den 2 Dec. tillstånd att nedlägga dessa, hvilka flyttades till Loviseholm. 1780 den 11 Juni resolution för Dals bergs-societet att från Stenarsbyn i Fröskogs socken få hitflytta det derstädes den 27 April privilegierade, men ej uppförda manufakturverk af en knipphammare och en spikhammare för en stock med äsja. 1798 den 1 Sept. utslag för Chr. Sahlin att vid den för knipphammaren inrättade stock tillsätta en plåthammare, med begagnande af den till skär- och valsverket tillåtna glödugn. 1802 den 20 Dec. tillstånd att anlägga en stålugn för 200 Skepp. tillverkning. 1833 den 14 Okt. utslag för egaren Maurits Sahlin, hvarigenom tilläts en planerhammare på särskild stock i förra manufaktur-smedjan, utan förändring i öfrigt af verkets privilegier, eller förhöjning i redan tillåtet tillverkningsbelopp; i följd hvaraf verket skulle utgöras af en stock med en knipp- och en planerhammare, en stock med en knipp- och en spikhammare, jemte nödiga eldstäder, samt en stålugn, för en årlig tillverkning af svartsmiden och stål till sammanräknadt belopp af 200 Skepp. 1849 blef J. Thran egare och 1850 bonden Torsten Olsson.
8. Katrineholm. Se stångjernssmidet. Redan på 1770-talet hade bruksegaren Samuel Kock på Södra Dingelviks egorymd i Steneby socken anlagt en slaggugn med dertill nödiga inrättningar, till stångjerns utdragande ur hammarslagg. 1794 den 15 Juli fick bruksegaren Anders Utterholm tillstånd att på samma stock få åter upptaga den derstädes varande knipp- eller spikhammaren och der årligen förädla högst 20 Skepp. köpestångjern till spik, hästskor, söm, spadar m. m.
9. Lisefors i Fröskogs socken. 1795 den 5 Okt. privilegium för Chr. Sahlin att på Hensby jord (samma ställe der Dals bergs-societet den 3 Juni 1777 fått tillåtelse bygga en silfver- och kopparhytta) inrätta 1 knipp- och 2 spikhamrar, 1 skär- och 1 valsverk. Men detta verkställdes icke, utan tilläts, genom utslag den 14 Mars 1796, att från Hynån vid Hensbyn flytta detta privilegium till ett annat ställe, mellan Bodane mjölqvarn och den för södra ändan af Knarrbysjön varande hålldammen på Bodane egor, och bestämdes den årliga tillverkningen till 360 Skepp. 1833 den 14 Okt. ökades verkstäderna med en knipphammare för lie-smide, 1844 den 12 Aug. med en stålugn. Här är äfven den så kallade Knarreby vattenslägga, beviljad genom bergskollegii utslag den 3 Maj 1841 till högst 7 Lisp. tyngd, jemte en äsja, för tillverkning af svartsmiden till husbehof. Likaså 2:ne sågar. En stångjernshärd med hammare är under anläggning.
10. Upperud. Se stångjernssmidet. 1811 den 21 Aug. erhöll bruksdisponenenten, grefve Arvid Posse, tillstånd att här inrätta 1 knipphammare, 2 spikhammare med 2 äsjor för 150 Skepp. förädling. 1840 den 11 Maj resolution att denna manufaktur skulle nedläggas.
11. Rådanefors. Se stångjernssmidet. 1813 den 17 Dec. hitflyttades från Bjuggfors 1 knipp- och 2 spikhammare, med 75 Skepp. förädlingsrätt. Der tillverkades ankarkettingar, Engelskt åkerbruks-, kör-, och åkdons-smide. Här är en såg, qvarn med 2 par stenar, nu under utvidgning till flera par, jemte gryn- och sigtqvarn. Tegelbruket, anlagdt 1846-1849, tillverkar mellan 2 a 300,000 tegelsten.
12. Öxnäs. Se stångjernssmidet. 1726 den 30 Juni privilegium på anläggning af en plåthammare med 2 härdar. 1824 den 20 Febr. tilläts nedlägga denna hammare och i stället uppföra 1 knipp- och 5 spikhamrar till 300 Skepp. förädling årligen.
13. Hanefors. Se stångjernssmidet. 1826 den 20 Dec. privilegium på 2 knipp- och 3 spikhamrar, 1 plåthammare, 1 stålugn för tillverkning af 125 Skepp. spik, 75 Skepp. brännstål och 100 Skepp. plåtar. 1844 den 5 Febr. bergskollegii utslag om ännu en stålugn.
14. Håfreström. Se stångjernssmidet. 1830 den 29 Nov. privilegium att här anlägga 2 knipp- och 12 spikhamrar för 6 stockar, 1 skär- och 1 valsverk, för att med stenkol förädla så mycket medhinnas kan, liksom att anlägga 1 stålugn. 1840 den 11 Maj resolution att stålugnen skulle nedläggas. För närvarande äro här 1 styckehammare samt 8 spikhamrar.
Efter hammarskattslängden 1845 skulle stång- och ämnesjernsmidet vid 38 härdar uppgå till 16,934 Skepp. 5 Lisp. Vissa år, då manufatur-tillverkningarne äro begärligare i handeln, stiger väl stångjernssmidet föga utöfver detta belopp. Deremot kan, under vanliga förhållanden, tagas för afgjordt att denna summa är för låg, och de uppgifter flere herrar bruksegare välvilligt och oförbehållsamt behagat lemna mig, ådagalägga, att tillverkningen här i provinsen med minst 2,000 Skepp. årligen öfverstiger den summa, som synes i vanliga statistiska anteckningar i bergskollegium och flerestädes. Vanligen antages, att jerntillverkningen i Gustaf I:s tid uppgick för hela riket till allenast 12,000 Skepp. årligen. 1683 uppgafs den till 150,000 Skepp., men har sannolikt varit något högre. Efter hammarskatts-jemknings-kommissionerna 1689 blefvo samma år 84 hammarsmedshärdar i bergslagerna utdömda. Denna åtgärd behöfver troligen icke förnyas. Flera jernbruk hafva utdömt sig sjelfva, der koltillgången aftagit eller nära upphört. Andra lära af samma orsak i sinom tid nödgas följa efter.
Särskilt för Dal har jag icke kunnat öfverkomma någon äldre uppgift om tillverkningsbeloppet, än för år 1695.
Efter bergmästare-embetets berättelser till bergskollegium, grundade på infordrade uppgifter från brukspatronerna, är förhållandet med tillverkningarne på Dal nedanstående (1):
Ham- Härd- Stångjerns- Manufak- Summa
rar ar smide. tursmide Skepp.
Skepp. Skepp.
År 1695 ................ 7. 14. 3,000. - 3,000.
1733 ................ 8. 16 4,650. - 4,650.
1783 ................ 14. 24. 9,000. - 9,000.
1833 ................ 20. 30. 7,623. 3,629. 11,252.
1845 ................ 33. 38. 12,134. 5,288. 17,422.
1846 ................ - - 17,110. 6,201. 23,311.
1847 ................ - - 20,762. 3,240. 24,002.
1848 ................ - - 23,962. 4,706. 28,668.
Såsom nyligen är anfördt, kan summan med all säkerhet ökas till 30 a 31,000
Skepp.Det talas och skrifves ofta om stillastående i näringarne, hämmad utveckling, o. s. v. På hvilken gren af den menskliga verksamheten för ekonomisk förkofran i vårt fädernesland sådant med sanning numera kan lämpas, är okändt. Af förestående sifferförhållanden synes åtminstone vara alldeles klart och obestridligt, att jerntillverkningen icke lider af lagar och styrelseåtgärder, som hindra dess framsteg inom detta landskap. Utvecklingen, beräknad efter bruksegarnes egna uppgifter till bergmästaren, är isynnerhet under de sista 15 åren högst anmärkningsvärd. Tillökningen i verkstädernas antal har fortgått, utan afeende derpå att koltillgången med hvarje år aftager, och utan att frö-såning kommit ifråga, eller att trakter, hvilka äro odugliga till annat än skogsväxt, men dertill högst tjenliga, - t. ex. Ödskölds och dermed sammanhängande grus- och stenmoar, - blifvit fredade, för att åtminstone inom en mansålder kunna gifva både kol och andra skogseffekter.