Anders Thorbjörn Hwass föddes på prästbostället Hasserås i Mo socken den 25 maj 1852. Hans föräldrar voro dåvarande pastoratsadjunkten i Edsleskogs pastorat, sedermera kyrkoherden i Steneby Anders Hwass (1814-1874) och Eleonora Maria Åberg (1825-1875). På mödernet tillhörde han en gammal känd dalslandssläkt men på fädernet en vallonsläkt, vars förste kände medlem hette Anders Wass och var hammarsmed på Glasfors bruk i Värmland. Dennes son Anders Hwass, som var född 1766 i Glava socken blev komminister i Ölme socken och dog 1847 som senior bland Karlstads stifts prästerskap. Dennes son Anders Hwass var fader till Thorbjörn Hwass.
Eter att 1872 hava avlagt mogenhetsexamen vid Karlstads högre elementarläroverk blev Thorbjörn Hwass samma år student vid Uppsala universitet, där han blev med kandidat 1879. År 1885 blev han med licentiat vid Karolinska institutet, disputerade där pro gradu 1889 och blev docent i neurologi (nervsjukdomar) 1890. Promoverad till medicine doktor i Uppsala samma år slog Hwass sig ned som praktiserande nervläkare i Stockholm. Enligt omdöme från kamrater till honom var han en idealisk läkare för nervsjuka. Professor Henry Marcus säger sålunda om Hwass i sin minnesruna i Hygiea, att en läkare sällan med sådan intensiv och outtröttlig hängivenhet helt ägnat sig åt sitt läkarekall som han. Hwass förstod sina patienters behov på ett alldeles särskilt sätt. Han var enligt samme förf alltid redo till hjälp, alltid god, alltid lugn, alltid tålmodig, aldrig brådskande. Han intresserade sig mycket för de sjuka, som anförtrodde sig åt honom, och för deras anhöriga var han ett gott stöd. Hwass blev också i rikt mått föremål för sina skyddslingars kärlek och tillgivenhet och var typen för en god husläkare.
Vid sidan av sin läkarpraktik meddelade Hwass såsom docent undervisning i neurologi och tjänstgjorde upprepade gånger som professor i nervsjukdomar ända tills han vid 65 års ålder tog avsked från docenturen 1917. Därjämte idkade han, innan den växande privatpraktigen helt tog hans uppmärksamhet i anspråk, en flitig vetenskaplig författareverksamhet, om vilken upplysningar kunna erhållas i Svensk läkarematrikel. Hwass har även skrivit ett och annat icke-medicinskt arbete såsom uppsatsen "En forsfärd utför Kongämö och Muonio älfvar" i Svenska turistföreningens årsskrift 1910 och "Stämningar och minnen", en bok som kom ut ej långt före författarens död, och som är omnämnd på annat ställe i Hembygden (sid 96).
Beträffande Thorbjörn Hwass personliga egenskaper och hans intresse för sin hembygd överlämnar jag ordet åt f d distriktschefen Hjalmar Wikland, som under en lång följd av år stått den avlidne mycket nära. Han skriver i brev följande: "Hwass goda huvud, åtskilligt bättre än klasskamraterna i allmänhet, gjorde sig redan under första skolåren bemärkt. Skarp iakttagelseförmåga, ett så gott som obegränsat minne och sedermera genom erfarenheter tränat omdöme hjälpte honom väl genom både studier och arbetet i yrket. Öppet sinne och trofasthet i vänskapsförbindelser gjorde samlevnad och gemenskap med honom alltjämt värdefulla. Oförändrat intill det sista. Som vän och läkare var han lika påräknelig och hängiven, i sällskap angenäm och underhållande, särkilt som värd i egna hemmet. Den rekreation från tyngande arbete, som han företrädesvis sökte, vanns i friluftslivet på otaliga cykelturer och jaktfärder och ej minst på hans vackra sommarhem vid Albysjön. På cykelturerna var allting värt uppmärksamhet, måhända dock mest den naturliga markfloran. För den skull bestod hans medförda resegods oftast så gott som uteslutande av blompresspapper. Hans hemmavarande patienter voro emellertid ingalunda avglömda; ofta voro telegrammeddelanden om eller från dem i förväg påkallade till enskilda platser, som färden skulle beröra.
Kärleken till hembygden, den vackraste delen av Dalsland, räckte livet igenom, och ofta ställdes utflykterna dit, varvid hans färdekamrat fick till livs otaliga legender och skrock eller mystiska händelser, som voro förbundna med de passerade orterna. Ett intyg härpå är ju senare delen av hans "Stämningar och minnen", vartill stoffet på ort och ställe inhämtats vid skilda tillfällen under en lång följd av år.
Vid sin död den 11 februari innevarande år lämnade Thorbjörn Hwass ett stort tomrum efter sig bland såväl kamrater som patienter, och det var många bland de senare, som med tacksamhet erinrade sig, vad han som läkare varit för dem. Hans fond för behövande änkor och oförsörjda barn efter svenska läkare skall även för framtiden draga försorg om en tacksam hågkomst av namnet Thorbjörn Hwass.
Källor: A J Bruzelius: Svensk läkare-matrikel. - Henry Marcus: Thorbjörn Hwass. Hygiea 1927, band 89 s 145-152. Med porträtt från 1925. - Svenskt porträttgalleri, avd XIII. Sthlm 1911. Med ett äldre porträtt. - Svenska läkaresällskapet 1808-1908, Sthlm 1909. Samma text och porträtt som i föreg. - Meddelanden av fd distriktschefen Hjalmar Wikland, Stockholm.
E. Bergman
fotnot om Anders Wass: Enligt Bruzelius var den förste kände medlemmen av släkten hammarsmed på Borgviks bruk och hette Leonard Hwass. Denne har av förf ej kunnat återfinnas i kyrkoböckerna. Måhända var han fader till hammarsmeden Anders Wass på Glasfors bruk i Glava socken, vilken ej omnämnes av Bruzelius.
Inlagd 1997-10-20,