Aron Gerle och han konst

ARON GERLE OCH HANS KONST

av Emanuel Bergman.

Aron Gerle föddes den 19 sept 1860 i Svalungebyn i Örs socken. Hans föräldrar voro lantbrukaren Sven Andersson (f i Brödtorp, Holms s:n, död 1871) och Sofia Jansdotter (f 1825 i Svalungebyn, död därst. 1908). Fadern var en händig man men intresserade sig ej för jordbruket. Brodern Jan Svensson blev uppfinnare och var konstnärligt intresserad. Han målade även tavlor. En brorson till Arons moder blev skulptör och en systerson till modern uppfinnare.

Aron var den sjätte i ordningen bland åtta barn. När han ännu var helt liten, måste fadern av ekonomiska skäl sälja sin egendom i Svalungebyn, vars boningshus han själv byggt, och bodde sedan som arrendator på olika platser. Denne dog, medan barnen voro små, och efterlämnade familjen i mycket knappa omständigheter. Aron genomgick den tidens flyttande skola och tog snart tjänst som vallpojke. Han klippte redan som barn silhuetter av hästar och fåglar, vilka senare han intresserade sig för och var förtrogen med.

Efter konfirmationen reste Aron till Göteborg, där han vistades i 2-3 år. Han kom först i målarlära och tog samtidigt lektioner för konstnären Callmander, som gav erkännande åt hans anlag. Under vistelsen i Göteborg, där f ö en broder och en syster voro bosatta, besökte Aron hemmet i Ör ett par gånger.

Från Göteborg styrdes kosan til Stockholm, där Aron Gerle 1892 kom in i Konstnärsförbundets skola. Efter två års studier blev han biträdande lärare vid samma skola, vid vilken befattning han kvarstod tills den upphörde. Under elevtiden försörjde han sig genom att utföra porträtt i svartkrita och kol, företrädesvis det senare, och drog sig sålunda nödtorftigt fram tills framgången kom strax efter sekelskiftet.

Aron Gerle har sedan 1897 deltagit i det 1886 stiftade Konstnärsförbundets alla utställningar både hemma och utomlands, och tillsammans med Richard Bergh startade han Konstnärsförbundets skola vid Glasbruksgatan i Stockholm. Under "gulaschtiden" hade han det åter svårt, emedan han ej kunde förmå sig att sälja till den tidens nyrika, vilka då voro tämligen ensamma om att köpa konst. I sitt missmod slutade han alldeles upp med att måla, men sedan han vid 60 års ålder gift sig, återfick han tron på sig själv och sin konst och under återstoden av sitt liv rönte Aron Gerle stor framgång och fick mycket erkännande för sin gedigna konst, som ej mattades av konstnärens ålder. I själva verket stod han vid sitt frånfälle den 23 dec 1930 ännu på höjden av sitt konstnärliga skapande.

Aron Gerle är representerad i följande museer: Nationalmuseum ("Porträtt av Björn Ahlgrenson", "Gamla hus i gryningen", ett stockholmsmotiv, och "Blåst", ett landskapsmotiv från Dalarna), Thielska galleriet (kolteckningar), Göteborgs museum (kolteckning), Norrköpings museum (Självporträtt" och "Snöyra, Glasbruksgatan", ett Stockholmsmotiv) och Östersunds museum ("Vid fönstret"). Om Gerles konst uttalade sig Tor Hedberg på följande sätt vid hans död: "Aron Gerle var en av de tysta i konstnärslandet, där man ju i allmänhet icke är benägen att ställa sitt ljus under skäppa. Tyst och, till det yttre åtminstone, sluten gick han sin väg fram, den väg som han slog in på i början av 1890-talet, som aldrig svävade ut i romantikens blå, utan gick fram över sträv och karg svensk mark, längs ytterskärgårdens klippstränder eller genom Söderns i gammaldags skymning försänkta gränder. Sina lärospån gjorde han i konstnärsförbundets skola och tillhörde sedan dess senare uppsättning, ehuru icke till åren yngre än de ursprungliga stiftarna. Det var nog genom sina landskapsteckningar i kol han först gjorde sig bemärkt; det alltid redbara måleriet var nog ofta torrt och fattigt i uttrycket. Men med åren, ja, man kan gärna säga ålderdomen, kom det större klarhet över sommarbilderna från skärgården och en stillsam och försynt poesi över höstens och vinterns gatubilder, något helt personligt, som skall bevara hans plats bland Stockholmsmålarna från glömska. Även som porträttmålare var han en god och vederhäftig människoskildrare och har givit några vackra bilder av en senkommen huslig lycka. För sitt konstnärsyrke hade han en djup respekt och målade blott vad han kände väl, i hela dess yttre och inre realitet. Aron Gerle uppehöll ej förbindelsen med hembygden, som för honom blott bjöd på dystra minnen. Under sin stockholmstid besökte han sin moder och sin födelsebygd blott en gång, nämligen 1906. Något konstverk av Aron Gerle med motiv från Dal torde därför ej finnas. Hela han läggning vittnade emellertid om det dalsländska ursprunget.

Källor: Meddelanden från fru Rut Gerle, Stockholm, och uppgifter rörande Gerles släkt av ingenjör David Cronholm, Göteborg. Dessutom personliga intryck.

E Bergman.


Minnesrunan var införd i Hembygden 1931 s 71-75. För denna liksom för övriga texter på hemsidan gäller upphovsmannarätt.

Inlagd 1997-11-09,