Jag tror det är många som bryr sig om skolan, men de har svårt att få ett grepp på ämnet. De ser att skolan är i en svår situation, vilket omvittnas av att många lärare längtar efter att byta jobb eller att bli pensionerade samt den debatt som trots allt förekommer om skolans problem, men de har inte själva tillräcklig kunskap om förhållandena i skolan för en diskussion.
Kraftig expansion
I gymnasieskolan går idag 98 % av en ungdomskull mot kanske 10 % för 50 år sedan. Det är klart att en sådan expansion skapar problem särskilt som ingen kunskapskontroll förekommer vid inträde till denna frivilliga skola. Många tas in utan tillräckliga förutsättningar. På en del håll kanske även motivation saknas. Att sedan både lärare och rektorer blir försatta i en besvärlig situation på grund av ständiga förändringar och en alltmer försämrad ekonomi är inte så konstigt.
Svårt nå målen
Den diskussion om gymnasieskolan, som jag under våren kunnat följa har väsentligen rört problem pga elevernas varierande förmåga att tillgodogöra sig undervisningen; man har diskuterat grundskolans oförmåga att uppnå ställda mål, differentiering av kärnämnena i de olika nationella programmen och naturligvis betygen. Man kan bara inte underkänna elever i den utsträckning som blir fallet om alla skall läsa samma kurser i kärnämnena.
Kvalitetskrav
Varken lärare eller elever mår bra av detta. Man kan inte heller bara sänka kraven. Även de som är duktiga måste finna det meningsfullt att gå i skolan. Vi lever dessutom i en värld med internationell konkurrens, som gör att våra ungdomar måste ges utbildning av minst samma kvalitet som i andra länder. Att tro att en förbättrad undervisning skall lösa problemen är ett önsketänkande. Medel för att ge tillräcklig stödundervisning för de som har svårare för sig saknas. Rektorer och lärare är i en omöjlig situation.
Kunskapsutveckling
I detta läge måste man förutsättningslöst diskutera en anpassning av målen för skolan till den ekonomiska verkligheten. Målen måste prioritera elevernas kunskapsutveckling i en miljö där allt större krav ställs från näringslivet, från samhällsfunktionen och för att den enskilde skall kunna skapa sig en meningsfull fritid. Mål som inte är absolut nödvändiga måste bort eller tillgodoses på annat sätt. Anpassning måste vidare ske till individens förutsättningar och intressen. För att bl a minska lokal- och andra kostnader måste kanske vissa gymnasiekurser läggas som distansundervisning, vilket kanske i en del fall också kan ge förbättrad kvalitet. Lärarhögskolorna (motsv) måste ges möjlighet att bedriva forskning för att ta fram pedagogiska metoder för bl a denna undervisning. Inget av detta synes ske.
Jag tror att det är detta man måste diskutera och att diskussionen bör leda till översyn av vad som gäller för skolans arbete.
Per-Olov Bergman.
Denna text är inlagd på P O Bergmans hemsida.
För denna liksom för övriga texter på hemsidan gäller upphovsmannarätt.
Ansvarig för innehållet på hemsidan är P O Bergman, Hjortronvägen 89 590 54 Sturefors - epostadress: m225@abc.se.