Kursen ägde rum den 8-10 juni (1979) och var förlagd till Värmlands folkhögskola i Molkolm i Värmland. Kursen leddes av Holger Sjöstedt från Umeå, som till sin hjälp hade Ulf Nilsson från Filipstad, Olga Dahl från Göteborg samt Ullagreta Carlsson - släktkalenderns redaktör - och Erik Thorell från Stockholm. Från folkhögskolan medverkade Kjell Arne Kamperin.
Programmet hade starkt påverkats av lokaliseringen till Värmland, som givit möjlighet till inte mindre än fyra intressanta studiebesök.
På länsbiblioteket i Karlstad - inrymt i en ny fin byggnad, endast fem år gammal - tog en av kursdeltagarna, Eva Fredriksson, hand om oss, visade oss lokalerna med bl a det intressanta Värmlandsrummet samt mikrofilmssamlingen, delar av den Fryxellska samlingen med Fryxells värmländska släktbok samt den Bromanderska samlingen.
På emigrantregistret i Karlstad fick vi höra om Sigurd Gustafsson, emigrantregistrets skapare, hans idéer och hur de förverkligats. Här fanns register över 90.000 av de 100.000 emigranter man räknar med från Värmland. Förutom ur Värmlands kyrkoböcker har man letat fram uppgifter om värmländska emigranter ur skeppslistor från Göteborg och Kristiania. Omkring 80 % av de värmländska emigranterna har rest över Göteborg och 20 % över Kristiania. Stora kartotek hade upprättats, där det framgick med vilket skepp emigranten farit. Tyvärr för en icke värmlänning var kartoteket begränsat till att gälla värmlänningar. Ett stort intresse hade ägnats vad som hänt emigranterna i Amerika, man hade intervjuat hämvändande emigranter och även sökt få fram uppgifter genom att "knacka dörr" ute i socknarna och fråga de äldre om deras emigranter. En 92-årig emigrant, som var på sitt femte Sverige-besök, hade utvandrat år 1888 vid 19 års ålder och rest över Kil till Göteborg och därifrån till Hull i England. Färden hade gått vidare till Quebec i Canada, Chicago och in i Minnesota, där han först stannat hos en släkting. Efter en tid i Minnesota hade färden gått vidare till Seattle. Det denna emigrant med glädje kom ihåg från sin Sverigetid var hemmet, skolan och konfirmandundervisningen. Vid vårt besök på emigrantregistret berördes i övrigt bl a arbetsvandringarna från Värmland/Dal till Medelpad, registrets egen skrift "Bryggan" och de amerikaresor som arrangerades. På registret sysselsätts nu 20 personer. Driften finansieras av Värmlands läns landsting och AMS.
Det tredje besöket gjordes vid Föreningen Värmlandsarkivs och Folkrörelsernas arkiv för Värmland arkivlokaler i Forshaga. Leif Gidlöf har i Släkt och Hävd 1978 gjort en utmärkt presentation av detta arkiv, varför inte mycket mer behöver sägas. Här är på en och samma plats sammanfört icke statligt arkivmaterial för Värmland; från landsting, kommuner - Karlstad och Forshaga - bruk (ett 30-tal), flottningsföreningar och folkrörelser. Man kan här t ex finna skolhandlingar från Karlstad, avräkningsböcker från olika bruk, barmorskedagböcker i provinsialläkararkiv och fyrkhandlingar. Till detta kommer enskilda och andra samlingar, t ex Larssonska släktverket, Lagerlöfska släktarkivet och Kristinehamns läroverks handskriftssamling. En intressant utställning hade ordnats med prov på olika arkivmateriall med genealogiskt intresse.
Det fjärde studiebesöket gjordes på Ransäter, där vi fick Geijersgården förevisad och fick höra ordföranden i den Geijerska släktföreningen, Lennart Geijer, berätta om föreningen. Man hade startat 1912 och samlat sig kring ett iståndsättande och drivande av den gamla släktgården, där Erik Gustav Geijer växt upp. Man hade släktmöte där vart tredje år, till vilket 100-150 medlemmar kunde komma. Lennart Geijer berättade om den starka släktkänsla deltagarna kände, både sex- och sjumänningar deltog. Släktarkivet förvarades i källaren och föreningens medlemmar skickade snällt in uppgifter om giftermål, nytillkomna släktmedlemmar och döda till sekreteraren i föreningen. Som aktuellt forskningsobjekt nämnde Lennart Geijer invandringen av den äldste kände i släkten, Christoffer Geijer eller möjligen hans far. En av dem kom till Sverige på 1600-talet från Österrike, men man vet ej när och från vilken plats i Österrike han kom. Anledningen till emigrationen trodde man var de religionsförföljelser, som vid denna tid ägde rum i Österrike. Föreningen har omkring 250 medlemmar.
Studiebesöken tog en stor del av tiden, det blev inte mycket tid kvar för den rena kursverksamheten. Den tid som fanns utnyttjades dock väl.
Kjell Arne Kamperin talade om studiecirkeln som arbetsform och kom snabbt in på de bidrag som kan erhållas och de regler dessa för med sig. Han påpekade möjligheten av att få våra cirklar prioriterade, vilket skulle ge högre bidrag samt möjligheterna till handledarutbildning på länsplanet och då det gällde "smala ämnen" på riksplanet. Länsbildningsförbunden borde kontaktas.
Holger Sjöstedt tog upp planeringen av en kurs. Han underströk vikten av källkritik och påpekade bl a att rättelser till Elgenstierna fortlöpande förs in i riddarhusets exemplar. Han tog även upp kyrkoarkiv och uppehöll sig bl a vid tecknen i de norrländska kyrkoböckerna för läs- och förståelseförmåga och berättade att dessa tecken givit underlag till två doktorsavhandlingar. Den ena gällde barns läsförmåga före folkskolans införande och den andra en ärftlig ögonsjukdom. På landsarkivet i Uppsala görs en sammanställning av de olika tecknen som prästerna i olika delar av landet använt för läs- och förståelseförmåga. Holger Sjöstedt tog också upp ämnet soldater och talade om tiden före indelningsverket med roterings- och utskrivningslängder. Han berättade om Bygdeå kompani, som åren 1630-40 förlorade 95 % av utsända soldater enligt en undersökning vid Umeå universitet. Av dem som återkom var endast en fullt frisk. Han pekade även på syneprotokollen för officersboställen. Speciellt efter bränder i boställena kom många klagomål med personuppgifter.
Erik Thorell tog upp problem i anslutning till insamling, sortering och förvaring av uppgifter. Han rekommenderade bl a att hellre ta med för mycket än för litet, vartill dock Olga Dahl genmälde att man trots allt har begränsat utrymme hemma.
Olga Dahl talade om den gamla skrivstilen och pekade på det lämpliga i att utnyttja text ur kyrkoböcker, domböcker etc för läsövningar. Tölö församlingsbok hade hon bl a använt med gott resultat. Hon har även fortsättningskurser i enbart skrifstilsläsning. F n höll hon på med en välskrivningsbok. Olga Dahl tog även upp juridiskt arkivmaterial. För bouppteckningar finns tre serier, en öppen, en förseglad (för köpmän m fl) och en serie bouppteckningsbevis (som används då värdet på tillgångarna understeg en viss summa). Mosaiska församlingens bouppteckningar är svåråtkomliga, då de förvaras hos församlingen och ej på landsarkivet. Man borde observera avsnitttet "giäll och skuld" i en bouppteckning. Där återfanns ofta släktingar. Man glömde vidare ofta bort "inneliggande handlingar" i domböckerna. Dessa är dock partsinlagor och måste därför tas med försiktighet. Olga Dahl tog också upp arvsförfrågningar från utlandet till magistraten i Göteborg, suppliker (ansökan om tjänst), kämnärs- och rådhusrättsprotokoll i stad och tingsrättsprotokoll på landet, bergsrättsprotokollen i Filipstad, lantmäteristyrelsens arkiv med bykartor mm.
Ullagreta Carlsson berättade naturligtvis om sin släktkalender och den utveckling mot modernare synsätt på presentation och innehåll, som denna successivt genomgått under hennes redaktörstid. Intresset för att komma med är stort. Redan står 137 släkter i kö för att komma med i kalendern efter nästa, som kommer 1980. Allt fler nya släkter kommer. Ullagreta Carlsson berättade om sina kontroller av lämnade uppgifter, som bl a medfört att en östgötasläkt fick en helt ny anfader och en annan släkt fick kontakt med en okänd, men vital släktgren bosatt på Island. Hon berättade också om uppläggningen av sin fortsättningskurs i släktforskning, som bl a innebar en något lugnare takt i grundkursen och förskjutning till forsättningskursen, där fördjupning sker. I denna tas också upp bibliotekskunskap, bildmaterialsbehandling, kartor, skråväsendet, emigration och immigration mm.
Så långt lärarna. Själva delades vi elever in i fyra grupper, som var och en fick utarbeta plan för en släktforskningscirkel. Vi blev uppdelade efter geografiska förutsättningar. Själv kom jag i en glesbygdsgrupp och fann snabbt att huvudproblemet i glesbygden var hur man skulle kunna åstadkomma läsapparater till deltagarna och få filmer inom rimlig tid. Det är inte bara köer på mikrofilmer, i glesbygd kan också tillkomma fördröjningar pga endast veckovisa transporter mellan huvud- och filialbibliotek, om man inte är lika lyckligt lottad som i Värmland, där även filialbiblioteken själva kan rekvirera film från de olika länsbiblioteken. I vår grupp gick vi snabbt förbi formuleringen av målet för cirkeln för att direkt komma in på en förteckning över vad som skulle tas upp i denna och därefter gå över till en fördelning av innehållet på olika sammankomster. Vi fann snart att de första sammankomsterna var de mest kritiska, det gällde att så snabbt som möjligt få en uppfattning om deltagarnas intresseinriktningar och presentera grunderna, så att deltagarna skulle kunna komma igång med egen mikrofilmsläsning. De senare sammankomsterna fick sedan anpassas med hänsyn till deltagarnas intressen och mot bakgrund av förteckningen över vad som skulle tas upp. Studiebesöken begränsades i vår grupp till pastorsexpedition, som bedömdes väsentlig. Avstånden till större bibliotek och arkiv förutsattes så stora, att det inte var motiverat med sådana besök.
Kursen har varit intressant. Vi har fått ett gott grepp om Värmlands arkivinstitutioner och många värdefulla synpunkter på vad en cirkel kan innehålla och hur den kan drivas. Det är värt att notera den tendens mot anknytning till hembygdskunskap och historia, som framkom på många håll; man ville inte nöja sig med enbart namn och årtal utan ville även ha litet "kött på bena". Ulf Beijboms nya släktforskningsbok kommer väl in i sammanhanget och speglar denna tendens. Tiden var knapp och någon ytterligare dag hade varit värdefull. Man hade då kunnat få med mera pedagogiska synpunkter gällande uppläggning och genomförande av en kurs, mera i detalj kunnat gå in i olika delområden och även kanske bättre kunnat utnyttja deltagarnas kunskaper. Många av dessa hade släktforskat i årtionden och skulle säkerligen haft mycket att ge.
Varmt tack kära kursledning för en trevlig kurs.
Per-Olov Bergman
Texten är här inlagd på P O Bergmans hemsida.
För denna liksom för övriga texter på hemsidan gäller upphovsmannarätt.
Ansvarig för innehållet på denna sida är P O Bergman, Hjortronvägen 89, 590 54 Sturefors - epostadress: po@abc.se.