Italiens historia. Arkiv. Kyrkostatens Riksarkiv. Kyrkboksarkivet i Rom. Bibliotek. Rivista Araldica. Avslutning. Litteratur.
Jag tyckte det var ständiga strömmar av bilar överallt med inslag av gula taxi, oranga bussar och enstaka oranga spårvagnar. Det kunde ibland synas svårt att ta sig över gatan men det gick. Italienarna gick bara rakt ut i trafiken - oberoende av trafikljus - och bilarna saktar mestadels in så det går att komma emellan. Parkerade bilar står på alla upptänkliga ställen, i flerdubbla led där plats finns. På trottoarer och övergångsställen står man gärna och även mitt i gatan om något utrymme finns. Visst finns trafikpoliser som sätter lappar på bilar men detta tycks inte bekymra någon.
Den sociala och politiska oron syntes stor. Vid mitt besök var det gatustrider på Sicilien och vad man trodde kunna vara maffiamord upptog stort spaltutrymme i tidningarna och TVs nyhetssändningar. I Rom var det lugnt, men på många platser syntes beväpnade, uniformerade patruller. I de äldre delarna av staden såg jag även sådana med skottsäkra västar. På åtminstone några centrala bankkontor släpptes man bara in en och en efter kontroll i en sluss om man hade metallföremål på sig. Man styrdes av röda och gröna lampor. Även på upplysningen på den centrala järnvägsstationen fanns sådana slussar. På nationalbiblioteket måste man ha passersedel för att komma in men detta kunde ordnas i ett angränsande rum om man visade upp legitimation. Men på arkiven gick det bara att komma in utan något krångel.
Lördagen är tydligen fortfarande en arbetsdag för många. Jag mötte många skolungdomar lördag morgon vid åttatiden tydligen på väg till skolan. Många skolklasser på utflykt syntes då och då under dagen. Butikerna var öppna som övriga dagar. En brödbutik - bageri - öppnade för sitt kvällspass kl 17 och stängde 19.30. Den hade också haft ett morgonpass kl 8 - 13. En bokhandel besökte jag vid 5-6 tiden på lördag em osv.
Släktforskningens gröna våg synes inte ha nått Italien. Den släktforskning jag kunde spåra var helt knuten till adelsforskning. En släktforskningstidskrift fann jag - knuten till adelsforskningen - men inga tidskrifter, som mera allmänt tog upp släktforskningsproblem eller redovisade forskningsresultat. Inte heller fann jag någon släktforskarförening.
Italien blev relativt sent enat till en enda stat. Under lång tid har det varit ett stort antal mer eller mindre oberoende stater. Enhetssträvandena tog fart på 1800-talet. Detta ledde till att den första gemensamma riksdagen kunde äga rum i Turin år 1861, varvid författning antogs och Victor Emanuel II, tidigare kung av Sardinien, utropades till kung av Italien. Detta omfattade då ej hela nuvarande Italien, bl a fattades Venetien och Kyrkostaten. Venetien tillkom år 1866 och Kyrkostaten (The Papal state) år 1870. Då Kyrkostaten upphörde drog sig påven tillbaka inom Vatikanen, som år 1929 blev en egen stat. År 1946 övergick kungadömet Italien till republiken Italien. Siste kung var Umberto II, son till Victor Emanuel II.
Riksarkivet för staten Italien - "Archivio Centralo della stato" - är beläget i en pampig byggnad i en av Roms södra delar, kallad "EUR". I samma område ligger några av departementen, en stor kongress- och utställningsbyggnad mm. Området gjordes i ordning till en planerad världsutställning 1942. Arkivet innehåller handlingar från staten Italiens centrala förvaltning - från år 1861 och framåt. En del material går dock tillbaka till 1820- och 1830-talen. Arkivalierna upptar ca 34.000 hyllmeter.
I de forna huvudstäderna i var och en av de gamla staterna finns också riksarkiv - 95 till antalet. Sådana arkiv finns i Genua, Turin, Milano, Venedig etc. I Rom ligger riksarkivet för den gamla Kyrkostaten omfattande Rom med omnejd. Dokumenten går här fram till 1870. Det äldsta är från år 833. Antalet hyllmeter är ca 50.000. Riksarkiven i Florens, Venedig och Neapel är större med ca 60.000 hyllmeter medan det i Modena t e endast har 30.000 och det i Lucca 6.000 meter.
De statliga arkiven lyder administrativt under ett "Central Office for Archival Property".
Utöver de statliga arkiven finns ett stort antal kommunarkiv och andra offentliga arkiv. Antalet kommuner i Italien är 8.000 och de andra offentliga arkiven över 58.000. Många av dessa arkiv har också material från medeltiden. Dessa arkiv övervakas av 18 superintendenter, som har var och en sitt geografiska område.
Sjukhusarkiv, skråarkiv, företagsarkiv mm samt privatarkiv övervakas också av superintendenter.
Födelse-, vigsel- och dödböcker - the books of souls - finns ej centralt. För Kyrkostaten finns de i "Archivio storico del Vicariato" i Rom.
Vatikanen har sitt eget arkiv beläget i anslutning till Vatikanbiblioteket. Där finns dokument från den centrala kyrkliga administrationen.
På arkivet togs jag vänligt emot av Prof Dott Donato Tamble, som berättade om sitt arkiv på engelska. Han berättade också att han varit inbjuden till släktforskningskongressen i Helsingfors härom året men inte haft tillfälle att komma.
I hans arkiv finns handlingar från centrala organ i Kyrkostaten fram till år 1870 och dessutom handlingar för den lokala styrelsen i Rom för tiden efter 1870. En del familjearkiv finns också där men de flesta finns i ett annat arkiv, "Archivio Capitolino", som är ett "Archivio storico communali" i Rom och beläget på Corso Vittorio Emanuele nr 204 (vid Piazza della Chiesa Nuova) 00186 Roma. Födelse-, vigsel- och dödböcker fram till 1870 finns i ett annat arkiv, "Archivio storico del Vicariato" som förut nämnts, vilket har adressen Via Amba Aradam nr 3, och är beläget nära kyrkan Sankt Giovanni in Laterano.
Profesor Tamble berättade att man får en hel del släktforskningsfrågor från italienare i USA, men att man har små möjligheter att besvara dem. Normalt får de frågande som svar ett cirkulärbrev angående "biografisk forskning", vari ges en mycket kort beskrivning av vad arkivet innehåller samt vad som behövs för att få ett konkret svar. Man påpekar att eftersom översiktliga register på personnamn ej finns måste man förutom namn även ange tid och plats och vilken handling man skall söka i. Man måste ange om personen skall sökas i skattelängder, universitetslängder, löneutbetalningslängder, utnämningslängder, militära rullor, polisundersökningar osv. Om man vill ha uppgifter ur födelse-, vigsel- eller dödlängder efter 1865 påpekas att dessa förvaras lokalt i var och en av Italiens 8000 kommuner och att varje förfrågan måste riktas till rätt kommuns arkiv.
Datorn hade gjort sitt inträde på arkivet och Doktor Malvanja hade matat in uppgifter om varifrån alla officerare i Kyrkostatens armé för perioden 1850-70 kommit. Han gjorde en lista åt mig på de länder varifrån officerarna kom men det visade sig att ingen kom från Sverige. Förutom från Italiens olika stater fanns officerare från Österrike-Ungern, Belgien, Brasilien, Ecuador, Frankrike, olika stater i Tyskland, England, Irland, Luxemburg, Holland, Portugal, Spanien, USA, Schweiz och Peru. Meniga och andra i Kyrkostatens armé var ej inmatade.
Jag fick en bok "Italian Archives" av profesor Tamble, vari han särskilt pekade på ett kapitel med rubriken "Two kinds of nobility".
Arkivet har öppet måndag till lördag kl 8-13. När jag kom dit strax efter kl 8 på lördag morgon var jag förste besökaren där för dagen. Senare kom ytterligare några medan jag var kvar. I allmänhet hade man upp till ett tiotal besökare om dagen men ibland kunde antalet flerdublas. Totalt uppskattade man besökareantalet till omkring 1000 om året. Man framhöll att man hade som besökare italienare från USA.
I arkivet finns födelse-, vigsel- och dödböcker för de olika församlingarna i Kyrkostaten från 1500-talet och framåt och en motsvarighet till våra husförhörslängder från första hälften av 1600-talet och framåt. Härtill kom register över konfirmander som ej var församlingsuppdelat utan gick tvärs över alla församlingarna.
Register fanns i många fall i respektive kyrkbok. För vigda fanns dessutom kortregister omfattande samtliga församlingar. På respektive kort fanns förutom efternamn, förnamn och årtal angivet något som kallades position. Position var tydligen en genomgående nummerserie som hänvisade till giftermålshandlingarna, i vilka fanns födelsebevis för de båda kontrahenterna samt konfirmationsbevis. På registerkortet var endast den ene kontrahenten angiven.
På nästa sida återges första sidan i födelseboken 1561-1574 för församlingen S Lorenzo in Damaso (ej här). Församlingen ligger i de äldre delarna av Rom, ungefär där Kyrkostatens Riksarkiv nu är beläget. För denna församling finns födelselängder (battesimi) 1557-1820, alla med register, giftermål (matrimoni) 1574-1814 med register och komplettering (lic matr) 1721-1855 samt döda (morti) 1556-1855. Härtill kommer husförhörslängder (stati d'anime) åren 1595, 1597, 1599 ... 1837. Uppgifterna har enligt anteckning 1984 kompletterats, så att födelse täcker 1577-1915, giftermål 1575-1927, döda 1566-1931 och husförhörslängder 1595-1930.
Av födelselängden på nästa sida (ej här) framgår att Thomas, son till Jacobi Guerri döptes den 12 november 1561, att Sestus Astilius, son till Marci Agazini döptes den 14 december och Gabriel, son till Francesci Mainoni den 16 december. Faddrar (Compatres) anges också. Längden är lättläst.
I en annan församling S. Eustachio börjar födelserna 1565, gifta 1570 och döda 1592 medan husförhörslängderna börjar 1625. Även för denna församling finns tillägg, som drar fram längderna till 1922-30.
Nationalbiblioteket är modernt med stora utrymmen. I bottenvåningen ligger på ömse sidor av en stor bred mitthall läsesalar för olika uppgifter - en stor sal för tidskrifter, en annan lika stor för kortregister, en tredje för äldre böcker - rariteter - osv. Överallt forskarbord - vid mitt besök ganska välbesatta.
Rummet längst in till höger hade historisk litteratur. Där fanns under nummer 929.6 "Araldico", vilket innebar släktforskningslitteratur med bl a adelskalendrar (inkl den engelska Burkes'), sammanställningar (repertitorier) huvudsakligen på adelssidan ordnade provinsvis, Venedig, Genua, Sicilien osv. Någon handledning i släktforskning i Italien kunde jag inte finna. Från USA fanns dock en liten tryckt släktforskningshandledning - vilken dock ej gällde Italien.
I salen för tidskrifter fann jag en enda släktforskningstidskrift "Rivista Araldica", som ges ut av "Collegio Araldico". Den har 12 nummer om året men de flesta är dubbel- eller trippelnummer. Årgång 1985, som är den 83:e årgången (start 1903) bestod av fem häften om totalt 224 sidor. ISSN-numret är 0035-5771. Innehållet är vanligen några artiklar med anknytning till adelsätter, bokanmälningar, krönika mm.
Biblioteket är öppet 9-19 och lördagar 9-13.30.
På lördagen ringde jag på på S Maria dell-Anima nr 16 och togs vänligt emot av Roberto Colonnello Bertini Frassoni, som sedan tog sig tid att berätta allt om Collegio Araldico, Rivista Araldica och den adelskalender "Libro d'Oro della Nobilità d'Italiana" som gavs ut.
Roberto Colonnello var teleteknisk ingenjör och hade bl a varit här uppe i Skandinavien och satt upp radiolänkutrustningar. När hans far avled för några år sedan hade han fått rycka in och ta över verksamheten. Den hade ursprungligen startats av hans farfars farbror Carlo Augusto Biertini Frassoni omkring år 1875 och således gått i släkten i flera generationer. Själv hade han börjat redan vid sex års ålder med att ta emot besökare till sin far men hade sedan lång tid varit borta från arbetet.
Verksamheten bestod av förlagsverksamhet med utgivning av adelskalendern vart fjärde år och tidskriften Rivista Araldica med 12 nummer om året. Roberto Colonnello själv stod för förlagsverksamheten. Som vetenskapligt råd för utgivningen stod Collegio Araldico, som arbetade på ideell bas och inte hade något finansiellt intresse i förlagsverksamheten, utan helt kunde inrikta sig på att få både adelskalendern och tidskriften korrekta. Kvalitetskravet var mycket viktigt. Collegio Araldico består av ca 20 personer med Roberto Colonnello som sekreterare.
Adelskalendern, vars första upplaga utkom 1910 innehåller endast såsom italiensk adel erkända släkter. Man utgick från de som var officiellt erkända såsom adel fram till 1946, då republiken infördes. Kompletteringar har sedan skett med släkter som "the order of Malta" erkänt som adel. Härigenom tillkomna släkter har särskilt markerats (med o). I dag ges inga nya adelstitlar utom vid enstaka tillfällen i San Marino. Dessa har accepterats av Collegio Araldico och finns med i kalendern. Till sist har tagits med de som givits nya titlar av siste konungen, kung Umberto II. Kung Umbertos son får ej utdela titlar.
I kalendern tas med uppgifter om döttrar till adelsmän som gift sig utanför adeln. Är dottern den sista i en adelsätt och alla är överens därom kan en eventuell son till dottern tas med. Men sedan är det stopp.
För att kunna klara arbetet med adelskalendern började Roberto Colonnello arbeta med smådatorer för ca tre år sedan. I dag har han två Apple II och en MacIntosh (512 k). Han lägger in 30 sidor på en diskett (ca 4000 tecken per sida. På det sättet får han ett antal sidorienterade disketter. Han kan rätta och föra in nya uppgifter i dem och kan även skriva ut original, som han sedan kan trycka. Allt detta gör han själv. Han har även gjort programmen själv men kommer nu att gå över till standardprogram.
För att uppdatera familjeuppgifterna sänder han ut förfrågningar per brev - till 20.000 adresser. Även dessa har han lagrade på disketter. Uppdateringen av adresser sker mot telefonkatalog - sedan adresserna sorterats på postnummer. I allmänhet är det inte svårt att finna personerna i telefonkatalogerna, då de vanligen har ganska ovanliga namn.
Även ingifta svenskor finns med i adelskalendern. Roberto Colonnello kunde snabbt slå upp ett exempel - Thyra Murman, född 1914-03-10 i Malmö, gift 1934-10-08 me Piccolomimi Clementini Adami (sid 1316).
Nästa upplaga av kalendern - för perioden 1986-90 - kommer att sändas ut i mars 1987. Redan hade svaren på förfrågningarna till denna upplaga kommit in. Ändringar och tillägg höll nu på att föras in, vilket skulle bli klart till sommaren. Korrektur skulle sändas ut i september.
Tidskriften skötte Roberto Colonnello också själv med datorhjälp. Första numret för 1986 hade alldeles nyss blivit färdigt. Det omfattar 64 sidor. KB i Stockholm var prenumerant men hade inte fått några nummer på ett tag, vilket Roberto Colonnello beklagade. Men de skulle komma.
Roberto Colonnello hade som hjälp i sitt arbete ett stort bibliotek om ca 40.000 band från 1500-1950.
Roberto Colonnello nämnde också släktforskningskongressen i Helsingfors 1984 och berättade att han hoppades komma till motsvarande i Lissabon i september i år. Följande kongress - 1988 - hoppades han få till Rom.
Roberto Colonnello bodde i en mycket vacker våning en trappa upp med balkong och utsikt över ett stort torg.
PO.
Tamble Donato "Vademecum delle recerche nell' Archivio di Stato in Roma." Roma 1984 32 s.
"Itenerari Archivistici Italiani. Archivio Centrale dello stato." Roma (utan årtal) 20 s.
"Itinerari Archivistici Italiani. Organizzazione archivistica." Roma 1977 36 s.
"Italian Archives. Italy's book of days XVIII year 1969." utgiven av ENIT (statlig turistorganisation?) 162 s.
Anm. Mormonfilmen var inte känd av någon jag träffade i Italien. I mormonernas IGI ingår Italien i mikroficheutdragen i en grupp benämnd södra Europa, i vilken ingår ett stort antal länder. Antalet fiche för denna grupp är 68 i 1981 års upplaga, dvs ungefär hälften av antalet fiche för Sverige.
Till artikeln hörande bild ej här medtagen.
/© P O Bergman, Sturefors 1986.
Inlagt 1997-02-14,