Förslaget om ett genealogiskt centrum låter bra. Ett sådant kan ge många fördelar för en släktforskare. Men inrättande av ett sådant får på intet sätt gå ut över landsarkiven, för dessa behöver vi. Och kanske behöver landsarkiven även oss - det kan vara viktigt för ett landsarkiv med en levande kontakt med forskarna. Släktforskare är ju 90 % av arkivens besökare.
Att förlägga ett genealogiskt centrum till övre norrland ger långa resor för flertalet släktforskare. Det är inte rimligt för en släktforskare att resa upp till Ramsele från mellersta eller södra Sverige för en lördag-söndag och att resa upp för en vardagkväll är omöjligt.
Även om många släktforskare anslår semestern till arkivbesök finns troligen betydligt fler som inte kan göra det med hänsyn till familj och behov av att koppla av från pappersarbete under semestern. Flertalet släktforskare är troligen bundna av ett arbete, endast en mindre del, 10-15 % är pensionärer och sådana som helt disponerar sin egen tid. Ett genealogiskt centrum på en plats som Ramsele kommer därför troligen endast under några få korta sommarveckor att få långväga besökare i antal. Platsen för centret borde därför ligga i mellansverige, kanske i Vadstena?
Eftersom förslaget till stor del motiveras av en önskan att ge släktforskarna bättre service borde en utförligare analys av alternativa möjligheter att förbättra forskarservicen ha undersökts innan ett förslag som detta läggs fram. Kanske skulle effekten för släktforskarna bli betydligt större om motsvarande medel fördelades på de olika landsarkiven? Bibliotekens roll i sammanhanget är inte heller särskilt väl behandlad och släktforskarföreningarna nämns överhuvudtaget inte. Hela triangeln arkiv-bibliotek-släktforskarföreningar måste tas med i bilden. Det går inte att som i promemorian i huvudsak bara analysera arkiven.
Vad innebär förslaget egentligen ifråga om kostnader för den enskilde? Allt skall ju avgiftsbeläggas. Härtill kommer dryga reskostnader om man vill göra ett besök.
Hur kommer antalet förfrågningar att påverkas av den avgiftsbeläggning som föreslås? Kommer de frågande att söka sig andra vägar om avgiften blir hög? Skulle det möjligen kunna vara bättre om landsarkiven samarbetar med lokala släktforskarföreningar för besvarandet av de 10.000 breven i stället för att skapa en ny statlig organisation för detta? I Norge har släktforskare tagit över besvarandet av förfrågningar till arkiven (Se SFN nr 7 s 25).
Den tekniska utvecklingen är idag snabb och att bygga upp en organisation på dagens förhållanden, dvs gårdagens teknik är inte särskilt välbetänkt. Datorns roll är inte behandlad och knappast heller fichens - man lever kvar i rullfilmsperioden. Personregister på mikrofiche, som DIS tar fram, nämns överhuvudtaget inte.
Man säger att väntetiderna för filmlån idag är oacceptbelt långa men redovisar ingen statistik som grund för uttalandet.
Tanken på ett genealogiskt centrum är god och bör tas tillvara på ena eller andra sättet. I den promemoria som är gjord finns dock många - alltför många - frågetecken, som borde klaras ut innan beslut fattas. Borde inte vi släktforskare ta oss samman och diskutera de problem som här aktualiseras, så att vi kan göra vår stämma hörd i tid och inte bara ställas inför fullbordat faktum. Det är ju oss och vår forskning man diskuterar och vill besluta om utan att vi ens får vara med. Så bör det inte få gå till.
PO.
Texten är här inlagd på P O Bergmans hemsida.
För denna liksom för övriga texter på hemsidan gäller upphovsmannarätt © Sturefors 2001 P O Bergman.
Ansvarig för innehållet på denna sida är P O Bergman, Hjortronvägen 89, 590 54 Sturefors - epostadress: po@abc.se.