Demografiska databasen i Umeå företräddes av Erik Söderlund från dess Haparanda-del. Han berättade om utvecklingen från de första trevande registreringarna i Haparanda som gjordes av 15 friställda kvinnor 1973 under Britt Inger Puranens ledning till dagens institution knuten till universitetet i Umeå med registreringscentraler i Haparanda, Jörn, Jokkmokk och Pajala. Han redovisade resultaten av de gångna årens arbete med uppgifter om hur mycket som matats in och nämnde följande (gäller kyrkoböcker):
Sundsvall 1810-1895 1.145.000 poster
Linköping 1790-1895 2.500.000 poster
Skellefteå 1720-1895 645.000 poster
Försöksfas 1810-1895 400.000 poster
För jämförelse nämndes Stockholms historiska databas med ca 7 miljoner poster för Rotemansarkivet.
Alla dessa poster är dock ännu inte inmatade. För Linköpingsprojektet är endast ca 10 % inmatat. Det som i detta projekt angavs vara inmatat och klart för databas nästa år var födelseuppgifterna (jämför SFN nr 20 s 24). Han bedömde att om tio år skulle ca 10 % av kyrkboksuppgifterna finnas datalagrade. Av det som idag finns är inget allmänt tillgängligt till någon del. Som stor framtida produkt från databasen såg han datorframställda mikrofiche med register. Han angv att hans huvuduppgift vid arkivdagarna var att sälja den gamla dator, som man använt sedan 1980 i Haparanda. En krona var priset.
Datorutvecklingen illustrerade han med de datorer man inköpt till verksamheten i Haparanda.
År Internminne Skivminne
1974 64 kb 5 MB
1980 512 kb 160 MB
1986 8 MB 1800 MB
Historiska databasen i Stockholm representerades av Stefan Fogelvik.
Här arbetar man med rotemansarkivet, till vilket idag finns två ingångar
med manuellt framtagna register - namn och fastighet. I rotemansarkivet
finns en mängd olika typer av uppgifter om personerna, varför ytterligare
ingångar vore välkomna. Detta kan åstadkommas när det läggs i databas. En
av rotarna omfattande Gamla staden är idag inmatad. Huruvida någon
ytterligare rote var inmatad framgick ej. Exempel gavs på hur man kunde se
hur en person flyttat inom Gamla staden i form av punkter på en karta
visande alla platser där personen bott. Fogelvik påpekade att man t e även
kunde ta fram uppgifter om varifrån inflyttade personer kommit. Materialet
i datorn var idag inte så allmänt tillgängligt att man bara kunde ringa upp
och ta del av detta. I övrigt framhöll Fogelvik allt fint man kunde göra
med optiska skivor mm - man kommer att kunna låna ut hela arkiv på en
optisk skiva (men först måste det matas in).Landsarkivet i Lund representerades av Jan Dahlin, som var lite mer ödmjuk inför uppgifterna än de båda föregående talarna. I Lund registrerar man kyrkböckerna i ett projekt med internationell anknytning för ett begränsat antal församlingar strax öster om Landskrona/Helsingborg. Registreringen sker på IBM PC från ifylld blankett på papper. Man arbetar med ett program kallat "Dataflex" och sex beredskapsarbetare. Man har även prövat optisk inläsning av maskinskriven text med ett program "DEST". Åtta stilar kan läsas, vilket klarar ungefär 80 % av landsarkivets material - i detta fall äldre framtagna register. Han nämnde att det kostar 250.000 kr att lägga upp materialet för ett bouppteckningsregister medan en överföring från tidigare register med optisk läsning kunde begränsa kostnaderna till ca 15 tkr.
I den följande diskussionen ställdes bl a två frågor av allmänt intresse nämligen hur tillgängligt är materialet i databaserna och är det värt alla de miljoner som satsats på databaserna - vilken forskning har möjliggjorts genom databaserna?
Av det föregående framgår att svaret på frågan om tillgänglighet för de båda databasernas vidkommande måste besvaras med stor försiktighet. Materialet är inte särskilt tillgängligt - en släktforskare har idag i stort sett ingen nytta av materialet.
Den andra frågan om resultatet av arbetet vid databaserna var värt de miljoner som satsats kunde ingen av representanterna svara på. Erik Söderlund talade om att kulturarbete ej skall jämföras med kommersiellt utfört arbete och vad det skulle betyda att sitta i Haparanda och därifrån söka i något arkiv nere i Skåne eller annorstädes. Han såg också skolan som en potentiell kund - att stödja universitetsforskarna var dyrt - för dem måste utvecklas särskilda program. Stefan Fogelvik gav ett liknande svar nämligen att databasen genererat förhållandevis litet universitetsforskning och att man såg skolan som en stor framtida marknad.
Jan Dahlin i Lund ställde som svar motfrågan om på vilken nivå vi skall lägga oss. Han hade valt att lägga sig på en avsevärt lägre nivå än de båda övriga både vad gäller komplexitet och kostnader.
Kort sammanfattat: Stefan Folgelvik från Stockholm bländade publiken med allt vad man med modern teknik kan göra och gav exempel men måste erkänna att tillgängligheten för allmänheten i det material man hittills tagit fram var utomordentligt låg. Tekniken ligger långt före människan. Erik Söderlund från Haparanda imponerade med stora siffror på inmatat kyrkboksmaterial men medgav att också där var tillgängligheten låg och gav inga förhoppningar om att ens om tio år någon större del av landets kyrkoarkivalier skulle vara inmatade. Jan Dahlin från Lund hade valt en mindre kostbar och mera praktisk väg vid registrering och såg sin valda väg som ett sätt att möta den ideellt inriktade forskningen ute i landet. Men även han har starkt begränsat sin insats till ett fåtal församlingars kyrkböcker.
Slutsatsen för oss släktforskare måste bli att även om insatser för att ta fram register för kyrkböcker görs på flera håll i landet, även av databaser som får miljoner i stöd från den offentliga sidan, kommer detta inte att ge oss de register vi vill ha när vi vill ha dem - vi måste själva se till att de register vi vill ha verkligen kommer fram. Och vi har möjlighet att göra detta till rimliga kostnader. Ett första steg i denna riktning sker med vårt projekt Claes. Låt oss fortsätta och försöka få med allt fler i detta släktforskarnas eget projekt för att ta fram de register vi vill ha.
PO.
Inlagt 1996-12-26,