För varje land gick man dels igenom förenings- och arkivorganisationen och dels det släkthistoriska källmaterialet. Sista dagen belystes med korta föredrag skandinaviska släktrelationer. Varje land disponerade ett rum för en utställning av publikationer mm.
Konferensen öppnades av GF ordförande Erik Thorell. Finn Andersen från Danmark ledde sedan konferensen. Från Sverige var Erik Thorell och Thord Bylund föredragande, från Norge Erik Wassberg, Stig Saegrov, Else Marie Holm och Reidun Groll Borchgrevink, från Danmark Hans Worsøe, Georg Simon, Sven Erik Sørensen och Björn Fabricius samt från Finland Erkki Hase, Max Engman och Margareta Damsten.
I Norge finns idag en riksomfattande släktforskarförening med 1300 medlemmar, varav dock hälften i USA. Den har sitt ursprung i den danska släktforskarföreningen, med vilken man från början hade gemensam tidskrift. Den norska föreningen tilllkom 1927. Den samarbetar med Nordmansförbundet, en norsk-amerikansk organisation, i bl a forskargrupper som bl a har till uppgift att besvara släktforskarbrev till arkiven. Lokala föreningar finns också såsom Bergens historiska förening.
I Finland finns en riksförening, Genealogiska samfundet - grundat 1917 - samt ett antal lokala forskarföreningar. Härtill kommer ett 100-tal släktföreningar. Riksföreningen och de lokala föreningarna står helt fria från varandra. Man arbetar bl a med årliga släktforskardagar på olika platsr i landet.
I alla fyra länderna ges ut släktforskarförteckningar. I Danmark kallas den "hvem forsker hvad". En ny finländsk forskarförteckning skulle bli klar i vinter.
I Danmark skiljer man på kongeriget Danmark och Sönderjylland. För det senare gäller speciella förhållanden. Slesvig Holstein är ett kapitel för sig. Storgodsen har spelat en stor roll. En del folkräkningar och militära rullor är upprättade med godsen som grund.
I Norge saknas adel. I stället har man haft storbönder. Av geografiska skäl är lokalhistorien viktig. Den omfattar till stor del släkthistoria. Bygdeböcker har därför stort intresse. Den långa tid landet har varit förenat med Danmark har medfört att många för forskningen väsentliga arkivalier finns i Danmark; inte bara i det danska riksarkivet utan även i arkiv såsom landhushållningssällskapets arkiv i Århus och landsarkivet i Odense. Före unionen med Sverige saknade Norge institutioner kännetecknande för en vetenskaplig miljö. Universitet och statsbibliotek tillkom först under Karl XIV Johans regering.
I Finland finns ingen central förvaltning före 1809, då det blev storfurstendöme. Arkivalier före denna tid finner man till stor del i Sverige, speciellt i riks- och krigsarkiven i Stockholm samt landsarkivet i Härnösand. En stor del av detta material finns dock på mikrofilm i Finland. Men många resor måste ändå göras till svenska arkiv.
I Finland går kyrkbokshandlingarna tillbaka till biskop Gezelius tid på 1670-talet. Han bestämde hur bokföringen skulle skötas i sitt stift, vilket sedan Karl XI tog upp och gjorde till kyrkolag 1686. I Finland finns något som kallas "barnaboken". Den tillkom på 1700-talet. Där infördes alla som inte besökt sin första nattvard. En del stod kvar ända tills de gifte sig, då de var tvungna att begå nattvarden. En del kunde då vara uppemot 40 år. I Finland kallas husförhörslängden för kommunionsbok och den svenska kommunionslängden för skriftebarnslängd.
I Norge blev prästerna 1687 ålagda att föra kyrkböcker, vilket trädde i kraft 1688. De äldsta kyrkoböckerna är dock från 1623-38. För Trökstad(?) finns den längsta sammanhängande följden av kyrkböcker - från 1645 till våra dagar. Liksom Danmark bestämdes i Norge år 1812 att 2 parallella kyrkoböcker skulle föras. Den ena blev kallad "klockerbog".
Register till folkräkningar angavs finnas till bl a 1801 års norska folkräkning och vara på gång för bl a Århus, Korsør och Hillerød för 1845 års danska folkräkning.
I Finland finns alla mikrofilmer förtecknade i röda boken. Brukskopior finns dock inte för alla rullar upptagna i förteckningen. Man räknar med att det skall ta tio år till innan man får brukskopior av alla rullar. Från i maj kan man åter få låna rullar från riksarkivet.
I Norge är kyrkboksmaterialet mikrofilmat fram t o m 1880. De senaste åren har filmning skett av materialet 1890-1900, men detta är ännu inte klart för användning.
I Sverige sker en övergång från film till fiche. I Ramsele har SVAR, dvs Svensk arkivtjänst börjat komma igång. Det startar dock officiellt först från 1 oktober. Man håller på med att ta fram register till fiche och har även fiche till vissa församlingars kyrkböcker på lager till försäljning. Fiche och register till dessa kommer så småningom att kunna köpas från Ramsele gällande alla landets kyrkoböcker. Man har där även börjat se på läsapparater för ev rekommendation.
I Sverige kommer f o m 1 januari 1983 samtliga landsarkiv att ta betalt för att besvara förfrågningar (120 kr per timme). Detta har regeringen godkänt.
Mycket svenskt material finns filmat som ingen känner till. Registren till detta finns bara i Salt Lake City. Det gäller bl a GF samlingar samt "biographica" på riksarkivet.
De svenska landsarkiven kommer att stoppa all utlåning av kyrkoarkivalier i original till forskare. I Visby har man redan ställt undan originalböckerna. All kopiering ur originalhandlingarna kommer att förbjudas när fichen kommit.
I Sverige kommer en övergång från mikrofilm till fiche att äga rum. Övergången är redan på gång. Fiche skall kunna köpas från SVAR i Ramsele.
Rullor över svenska krigsfångar i Ryssland har upptäckts i Ryssland. Förhandlingar om att få tillbaka dessa pågår.
Björn Fabricius berättade att under svåra tider i Sverige såldes flickor från Sverige till danska tegelbruk.
Haldens politikammares arkiv har nyligen inlevererats till det norska riksarkivet och innehåller bl a protokoll för utställda pass från 1823 och protokoll för avlevererade pass 1807-79. I dessa finns många personuppgifter. Inga register finns ännu.
Ludvig Holbergs - född 1644 - härkomst har länge varit okänd. Från Norge redovisades att man nu funnit att han fått sitt namn från Bohuslän i Sverige och att hans farfar kom från Danmark. Man hade kommit fram till detta efter att bl a ha jämfört en bild från Uddevalla skans i Sten Christianssons bok om Uddevalla stad och Ludvig Holbergs sigill. Närmare uppgifter kommer i nästa nummer av den norska föreningens tidskrift.
I det finländska rummet fanns bl a den kända Genealogica Sursilliana i förstaupplaga (1850) och skrifterna "Uppsatser" från Helsingfors släktforskare. En datorframtagen antavla i 12 generationer med personregister samt listor efter födelseår och dödsår jämte en rad diagram visades också. Annika Nyström har berättat mer om detta på annan plats i detta nummer av SFN.
I det norska rummet fanns bl a två böcker utgivna av Norsk slektshistorisk forening över dödsfall i Norge 1763-1825 resp 1826-40 framtagna vid genomgång av tidningsannonser samt en lokal tidskrift "Slektshistorisk tidskrift for Østfold", som nu är inne på sin andra årgång. En rad sammanställningar gällde Halden:
- konfirmerte rekrutter på Fredrikstens festning 1800-18.
- Konfirmanter i Fredrikshald 1789-1815.
- Utdrag ur kommunikantbok for Fredrikshald nr 1,2 och 3 1789-1815.
- lister over eiendommer og deres eiere i Friederichshald 1765, 1767 och 1777.
- gårdeiere och leieboere i Friederichshald 1765, 1767 och 1777.
Reidun Groll Borchgrevink kan orientera närmare om dessa sammanställningar. Exempel gavs också på lokalhistoriska böcker.
I det svenska rummet visades GF skrifter med mera. Även DIS medlemsblad med föregångare och skrift samt exempel på datorframtagen an- och släkttavla (Aurell) visades. Vårt medlemsblad var tydligen populärt eftersom några exemplar spårlöst försvann under utställningen. Det var SFN nr 9 samt två av föregångarna, den ena från sept 1979 och den andra det exemplar som gjordes till utställningen på biblioteket i Linköping 1979 och hade titeln Släktforskning, vad är det? I ett separat rum visades från SVAR i Ramsele två läsapparater för fiche, en något dyrare för bibliotek och en billigare för enskilda forskare.
Diskussionen kom sedan över på ungdomsverksamhet, varvid Bror-Erik Ohlsson och Henrik Sollbe redovisade som sin åsikt att man inte skulle ha kurser på grundskolan, först på gymnasiet är eleverna tillräckligt mogna för släktforskning. Till detta genmälde Olga Dahl från Göteborg att man inte får underskatta ungdomen och gav exempel på ungdom som i tidig ålder börjat sin släktforskning. Vid detta stadium dök en finländsk röst upp i diskussionen och konstaterade - kanske med viss avundsjuka - att vi har det på alla sätt väldigt väl förspänt här i Sverige vad gäller släktforskning (och borde inte klaga). Hon tillade också att hon ansåg att släktforskning inte borde tas upp som ämne i skolan utan endast i form av kurser i föreningsverksamhet utanför skolan. Hon sade också att medelåldern bland släktforskarna i Finland var högre än i Sverige.
Vi fick sedan höra hur det var ordnat på biblioteket i Södertälje, som bl a har 400 mikrofilmer och 3 läsapparater på huvudbiblioteket. Filialbiblioteken i Södertälje har rätt att själva beställa film från länsbibliotek medan motsvarande i Stockholm var centraliserat.
Reidun Groll Borchgrevink efterlyste också insatser från släktforskarnas sida och gav exempel på insatser hon själv gjort i form av sammanställningar och register till material från Halden.
Åsljungagården var en bra konferenslokal och hade bara nackdelen att det var svårt att komma dit med allmänna trafikmedel. För att få uppgifter om de bussar som ändock passerade Åsljunga fick man ringa dit ner. Här hade konferensledningen kunnat göra mera för att undanröja praktiska svårigheter. Konferensen blev också mycket dyrare för deltagarna än vad som var utlovat från början.
Programmet var mastigt och det hade varit till fördel om fler skriftliga sammanfattningar kunnat delas ut. Danmarks grepp att dela upp sin presentation av olika arkivalietyper på olika personer var bra. Naturligtvis saknade jag sammanfattningar från personregisterområdet - vilka arkivalier har personregister i de olika länderna, och i vilken utsträckning finns datorframtagna sådana. Personregistren gör ju arkivalierna lättare tillgängliga och om de förs över på fiche går det även lättare att sprida registren, så att man inte varje gång själv behöver resa till ett arkiv för att ta del av deras register. Emigrationsforskningen kom helt i skymundan på konferensen. De demografiska databasernas arbete omnämndes endast i korthet. Vilken roll kommer dessa att spela för släktforskningen i framtiden?
PO
Texten är här inlagd på P O Bergmans hemsida.
För denna liksom för övriga texter på hemsidan gäller upphovsmannarätt.
Ansvarig för innehållet på denna sida är P O Bergman, Hjortronvägen 89, 590 54 Sturefors - epostadress: po@abc.se.