Eftersom besöket på teatermuseet var annonserat till kl 14.15 gavs tid att inleda med ett besök på Eskilstuna konstmuseum - min hustru och jag bor i Östergötland och har inte så ofta tillfälle att besöka Eskilstuna, som är min barndoms- och ungdoms stad.
På konstmuseet fann vi en separatutställning av Eva Sköld Karnéus, eskilstunaflicka som gått på flickskolan och haft Birgit Stawelius som teckningslärare och Josef Söderholtz som musiklärare. I en liten skrift berättar hon bl a om vad Stawelius lärde henne om akvarellmålning och ger som slutomdöme att hon var bra men att det var Söderholtz som gav henne insikt i vad konst är, vilket skedde i en liten kör Orfei piger som han skapade och där hon deltog. Efter flickskolan fortsatte hon konststudier vid Tekniska skolan i Stockholm (nuvarande Konstfack) och sedan på Konsthögskolan, där hon som lärare bl a hade Arvid Fougstedt, Bror Hjort, Ragnar Sandberg och Sven Erixson. Den store målaren för henne är dock Pierre Bonnard.
På utställningen visar hon ett 60-tal verk, teckningar, akvareller och oljemålningar. Det allmänna intrycket blir ljusa, lätta färger, mycket blommor och ganska stora format. Några barnporträtt i inte fullt så stort format tyckte jag dock bäst om. Konstnärinnan var själv där och berättade om sina konstverk.
En byst av Dr Petrus Ranström gift med Suzanne, dotter till Carl Larsson, och initiativtagare till museet en gång på 1930-talet, var placerad vid ingången till permanentutställningen en trappa upp. I den stora salen, som tidigare dominerades av två mycket stora tavlor Gustaf Cederströms Carl den XII:s likfärd och Carl Larssons Frukost i det gröna, kunde jag idag endast känna igen en tavla - med motiv från en järnvägskupé målad av Sven Erixson, tidigare placerad i ett av sidorummen. Allt annat i salen, mycket fin 1900-talskonst med både Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén, Siri Derkert m fl, hade tillkommit sedan 1940-talet. Samlingarna av äldre konst med bl a Eskilstunamålaren Gustav Albert finns kvar i sidorummen med endast mindre förändringar.
Teatermuseet i Eskilstuna är inrymt i gamla Bolinder Munktells fabrikslokaler, numera benämnda MunktellArenan. I dessa lokaler, där traktorer tidigare tillverkades, finns idag lokaler för olika fritidsaktiviteter, man finner en stor sal med många bordtennisbord, en minigolfbana, en boule-bana, lokaler för friidrotter mm. Olika föreningar, som en klätterklubb, har också lokaler här liksom Teatermuseet.
Teatermuseet är inte som man skulle kunna tro enbart ett museum för den teater som funnits i Eskilstuna utan ett museum för all landsortsteater - det enda i landet. Där finns ett ganska stort bibliotek, läsesal samt bevarad teatermaterial, den senare ordnad i en permanent utställning och med möjligheter till separatutställningar. Delar av den permanenta utställningen var färdigbyggd och visades för oss liksom biblioteket, där böckerna fanns i bokhyllor men ännu ej var katalogiserade. Man hade mycket material, som ännu ej var helt genomgånget, bl a Carl Björnbergs Teaterhistoriska samling från 1920-talet och ett arkiv från förra sekelskiftet för ett kringresande teatersällskap. Där fanns också viss inredning från Uppsala gamla teater (1841-1939) som ännu ej var inplacerad i utställningen.
En exposé över svensk teaterhistoria fick vi vid genomgången av den permanenta utställningen, från kringresande teatersällskap över Folketspark-teatern och Riksteatern till dagens teater. Även den statliga kulturpolitiken kom med på ett hörn, varvid Malmö och Helsingborgs stadsteatrar nämndes liksom Lorensbergsteatern i Göteborg. I en entrégång till utställningen fanns slagord om teater från olika tider under 1900-talet, med bl a frasen Teater skall vara rolig, vilket blev aktuellt på 1960-talet då den politiska teatern gjorde entré och medförde att många gamla teaterbesökare helt tog avstånd från teatern. Betydelsen av radions och televisionens genombrott för teaterverksamheten belystes. Allt illustrerat med bilder, affischer, dräkter och även en gammal radioapparat från 1920-talet samt en uppbyggd TV-hörna med tillhörande TV-kanna från 1950/1960-talet.
I Eskilstuna finns Gamla Teatern, en teaterlada från 1830, som renoverats, rekonstruerats, flyttats och 1989 återinvigts. Ytterligare en gammal teater har funnits i korsningen mellan Kungsgatan och Ruddammsgatan, i hörnet som vetter mot ån och den gamla järnvägsstationen, Södra station, som idag är helt borta. Denna teaterbyggnad var försvunnen redan på 1930-talet.
Teatern i Eskilstuna hade under en tid tjänstgjort som testplats för nya teaterföreställningar innan de togs upp på Stockholmsscenerna. Teaterintresset i Eskilstuna hade också varit så stort att resande teatersällskap kunde ta en tur till Eskilstuna när det inte gått så bra med föreställningarna på annat håll och kassan behövde stärkas.
Man hade ännu inte repertoarförteckningar färdiga för teatern i Eskilstuna. På fråga om när en föreställning av Värdshuset Vita Hästen med Max Hansen ägde rum i Eskilstuna på 1940-talet kunde man dock berätta att det möjligen kunde vara vid besök av Stora Teatern i Göteborg 1942/1943.
Vi fick en förnämlig och sakkunnig genomgång av svensk landsortsteater vid vårt besök på Teatermuseet, vilket kändes mycket positivt. Det är bara att gratulera till vad man redan åstadkommit och hoppas att man får tillräcklig tid och tillräckliga medel för att fortsätta arbetet.
För denna liksom för övriga texter på hemsidan gäller upphovsmannarätt.
Ansvarig för innehållet på denna sida är P O Bergman, Hjortronvägen 89 590 54 Sturefors - epostadress: m225@abc.se.