Här endast medtaget vad som står om Anders Svedlund.

ANDERS SVEDLUND.

Anders J Svedlund, f 1926-10-23, död 1979-04-22 i sitt hem i Auckland på Nya Zeeland.

Underlag till det följande är samtal med Anders fyra år yngre bror Bror-Erik kompletterat med uppgifter ur Bengt Danielssons skildring av Anders i sin bok "Bengt Danielsson i Söderhavet" (Danielsson 1986) och Anders egna artiklar i Eskilstuna-Kuriren och Expressen (Svedlund 1970 resp 1972).

Anders förlorade sina föräldrar och en syster 1936 då han var tio år och hade sedan endast sin yngre broder Bror-Erik kvar. De bodde på Sveavägen 24 B.

Efter studenten började Anders studera i Uppsala men avbröt studierna efter en tid och begav sig (omkring 1948/49) per tåg tillsammans med en kamrat Ivar Rolfzelius ner genom Europa till Paris och därifrån per cykel till Marseille. Därifrån begav de sig per båt över till Nordafrika och vidare per cykel österut till Kairo. Från Egypten tog de sig över till Aden och mönstrade där ombord på en båt till Australien och Nya Zeeland. Till Nya Zeeland kom han 1958.

I Australien arbetade Anders några år i urangruvorna i Mary Kathleen nära Mount-Isa i nordvästra Queensland, där man började bryta 1956. Han bedrev sedan havskräftsfiske vid Stora Barriärrevet, vilket dock inte visade sig särskilt lönsamt. Sedan flyttade han norrut, köpte en inmutning nära staden Wau på östra delen av Nya Guinea tillsammans med Rolfzelius och en tredje man och började vaska guld. De hittade så mycket guld att ett gruvbolag sedan ville ta över.

Anders gifte sig på Nya Guinea med flickan Tua från ön Mangaia, en av de sydligare Cooköarna, och fick två döttrar Moana och Karen (födda omkring 1963 respektive 1965). På Nya Zeeland bodde de på en liten ö, Waiheke, utanför huvudstaden Auckland, där han arbetade som målare. Anders rodde till och från sitt arbete inne i Auckland och fick därvid god träning i att ro. Sedan paret separerat 1969 började de långa roddturerna.

Han gjorde fyra större havsturer, en tvåårs segeltur bland öarna i Söderhavet och sedan tre roddturer, den första från Nya Zeeland till Tasmanien, den andra från Australien till Afrika och den tredje från Sydamerika till Australien.

Segelturen gjorde Anders före äktenskapet tillsammans med en estländare vid namn Hans (Ants?) i början av 1960-talet i dennes ketch. De stannade ett halvår på ön Borabora, som de tyckte mycket om.

Den första roddturen startade den 3 mars 1969 mot Tasmanien. Den var planerad för 1200 sjömil men blev kort. Han råkade ut för en storm, roddbåten kapsejsade och blev liggande med kölen i vädret. Anders klättrade upp på denna men kunde efter ett tag åter krypa ner i vattnet, ta spjärn och med oanade krafter vända båten. Färden avbröts och han återvände till Auckland.

Den andra roddturen blev lyckosam. Han byggde sin nya båt i Sidney 1970 transporterade den till Fremantle utanför Perth på Västaustralien sjösatte den och döpte den till Roslagen. Resan startade i Fremantle i september 1970 under stor publicitet men bröts ganska snabbt efter svåra brottsjöar. Nytt försök gjordes den 21 april 1971 kl 5 på morgonen, denna gång från Kalbarre ca 500 km norr om Fremantle. Efter 64 dagars rodd utan mellanlandning (8000 km) kom han den 23 juni kl 1/2 fyra på eftermiddagen fram till norra Madagaskar, till en liten, tillfälligt bebodd fiskeby som kallades Ankirikiriky. Byn låg nära staden Diégo-Suarez, numera kallad Antsiranana. Han stannade där någon tid och besökte bl a en liten ö, på vilken vanilj odlades, vilket han skickade hem. Anders mönstrade sedan på en norsk båt, Altafjord, med Roslagen väl stuvad ombord, för hemfärd till Sverige. Han anlände till Göteborg hösten 1971 med Salénrederiets båt Hondo. Han hade då inte sett sin bror på 22 år.

Anders stannade hemma i Sverige fram till påsken 1973. Han var med på 25-års studentjubileet i maj 1972 i Eskilstuna (Selander 1973). Under Sverige-tiden bodde han hos sin bror som var folkskollärare i Mullsjö i Västergötland. Där byggde han också sin nästa båt Waka Moana (havskanoten), med vilken han ämnade krossa Stilla Havet, från Sydamerika till Australien.

Han flög till Lima i Peru och startade rodden från Valparaiso i Chile. Första försöket avbröts snabbt, då han fann båten alltför obekväm. Efter vissa ändringar startade han åter, nu från Huasco 500 km norr om Valparaiso, den 27 februari 1974 och kom fram till staden Apia på Västra Samoa den 6 september. Där måste han bryta pga magproblem - för mycket grapefrukt i maten. Han hade då färdats 8000 km över Stilla havet. Under denna resa mellanlandade han hos Bengt Danielsson på Papehue i byn Paea på Tahitis västkust.

Danielsson beskriver Anders avfärd från Tahiti på följande sätt: Iförd bara ett par kortbyxor och med glasögonen fasttejpade vid tinningarna vadade Anders lugnt ut i lagunen och steg ombord. Han var tvungen att spänna sig till det yttersta för att få den i rörelse, och det tog honom nästan en timme att nå fram till revgluggen vid Vaiatufloden. Väl ute på havet började Waka Moana genast kränga och rulla så vi trodde att Anders skulle ramla av. Vi ville skrika åt honom att ge upp sitt vansinniga företag. Men han kunde inte höra oss längre."

Från Samoa begav Anders sig till ön Mangaia för att hälsa på sina barn, som uppfostrades av en farbror till hans tidigare hustru Tua. Tyvärr visade det sig att barnen helt glömt engelska. Då han själv ej behärskade polynesiska, var det svårt att prata med dem, vilket tog honom hårt. Han gifte om sig med en polynesiska och återvände sedan till Nya Zeeland, där han bodde till sin bortgång.

Anders roddbåtar var små - ca 6 meter långa, öppna men med täckta utrymmen i för och akter, det ena för förråden och det andra för vila. Fullastade vägde de upp mot 1 ton. Under färden över Indiska oceanen levde han på 100 kg opolerat risgryn, 20 kg torkad frukt - mest aprikoser, 20 l vegetabilisk olja, 30 kg honung, mjölkpulver, rostad och mald vete som kunde förtäras utan kokning, 4 kg bröd, 3 kg ost, citronsaft samt några hundra C-vitamintabletter jämte en del flygfisk som landade ombord under färden. Fisken åt han rå. 250 l vatten i 50 plastdunkar ingick. Under färden över Stilla Havet levde han på kall gröt tillagad av rostade och malda vetekorn utrörda i vatten. Han medförde även torkade aprikoser, honung och C-vitamintabletter. Vattenförrådet för färden över Stilla Havet var ca 300 liter. Transistorradio, sextant, navigationstabeller, sjökort och nautisk almanacka fanns med på färden över Indiska oceanen. Sextant mm saknades på färden över Stilla havet. Under färden på Indiska oceanen medfördes fyra par åror.

Anders hade ända sedan ungdomen varit intresserad av både waerlandism och yoga och stod gärna på huvudet, vilket dock var omöjligt ombord på roddbåten. Minst en halvtimme om dagen borde man inta denna ställning för att bevara sin hälsa.

Bengt Danielsson beskriver Anders såsom "påfallande blyg, ja nästan skygg, och hans högsta önskan var att få leva ett stilla liv i naturens sköte. Jag tvivlade inte ett ögonblick på att han talade sanning, då han sade sig vara lyckligast under sina ensliga roddturer på de ödsliga världshaven." (Danielsson 1986 s 186).

Anders har skrivit en bok om sina resor, vilken dock ännu väntar på tryckning. Många artiklar finns om honom både i svenska, nyazeeländska och andra tidningar jämte förut nämnt avsnitt i Bengt Danielssons bok.

Jag har sökt efter andra som gjort motsvarande ensamroddturer men inte funnit någon som rott över Indiska Oceanen. Jag har funnit några som rott över Stilla Havet, men betydligt senare än Anders. Resultaten av mitt sökande framgår av bilaga 4.

Litteratur:

Danielsson Bengt "Anders tar det med ro." Kapitel i boken "Bengt Danielsson i Söderhavet" Bokförlaget Trevi, tr i Italien 1986 253 s, s 184-189.

Svedlund Anders "Eskilstunabo gör nytt försök. Ror över Indiska Oceanen." Eskilstuna-Kuriren 1970-05-23 s 1.

Svedlund Anders "Jag rodde 8.000 km över öppet hav!" SöndagsExpressen 1972-01-02 s 1-3.