Adjutant Erik Wickberg, stationerad på internationella högkvarteret i London, har jämte familj på grund av krigsoroligheterna anlänt till Sverige, som är adjutantens hemland och där han tills vidare kommer att upptaga ett tillfälligt förordnande på högkvarteret.En sådan låg profil var knappast ägnad att väcka nazisternas uppmärksamhet. Men tre kvarts år senare var man inte lika återhållsam. Den 22 juni 1940 står det:
Adjutant Erik Wickberg från utrikesdepartementet, internationella högkvarteret, som för närvarande har sitt arbetsfält förlagt till Stockholm, har befordrats till major.Om Sverige i den vevan hade ockuperats, kunde en sådan notis ha ställt till mycket obehag. Erik Wickberg hade inte officiellt överförts till det svenska territoriet, utan stod nu direkt under general Carpenter. Han hade fått sin befordran per telegram från London och det blev bekant först när han visade det för kommendören. Det var väl svårt att låta bli att höja ögonbrynen en smula.
Kanske fick redaktören en reprimand. I varje fall ändrade man stil till nästa gång. Den 6 februari 1943 har Stridsropet följande lakoniska notis:
Major Erik Wickberg har befordrats till brigadör. Vi graulera!En så snabb befordran kunde säkert anses som sensationell. Pappa har berättat för mig att när han kom med detta telegram till Karl Larsson muttrade denne: "Hm, därborta måtte de anse ert arbete vara mycket viktigt!"
Sven Wickberg